ANALYS Etiopien har trots många olika etniska folkgrupper existerat som ett imperium i hundratals år. Spänningarna har varit omfattande och kampen hård mellan utbrytargrupper och centralmakt. Den blodiga konflikten mellan regionen Tigray och premiärministern har nu dämpats och den ensidiga skuldbeläggningen av Abiy Ahmed har ersatts av insikt om att Tigrays TPLF startade kriget. Nu tävlar USA, Ryssland och Kina om inflytande i landet.
Foto: Jfblanc / Wikimedia Commons
Etiopien är ett gammalt afrikanskt imperium. Bland dagens 120 miljoner invånare räknar man drygt 80 etniska grupper, varav flertalet (56) finns i landets sydvästra del. De stora folkslagen är amharerna vilka tillsammans med sina kusiner tigreanerna varit statsbärande sedan det medeltida kungariket Abessinien. Etiopiens i dag största folkgrupp – oromerna – är ”nykomlingar”. De gjorde sitt intåg i Abessinien på 1500-talet. Landets politiska historia har sedan dess präglats av krig och maktkamp, assimilation och allianser mellan dessa och andra grupper. Inför yttre hot (egyptier, sudaneser, italienare) har etiopierna alltid visat enighet.
Under nästan tre decennier (1991 – 2018) styrdes Etiopien av ett auktoritärt etniskt baserat parti TPLF (Tigray People’s Liberation Front) med rötter i den nordliga regionen Tigray. Landet indelades då i elva etniskt definierade administrativa regioner varav de stora är Amhara och Oromo. TPLF:S egen hemregion, Tigray, härbärgerar mindre än 10% av befolkningen. Regeringen hade goda relationer både till USA och Kina vilka finansierade en väldig utbyggnad av infrastruktur. Etiopien klassades under flera år som en afrikansk ”lejon-ekonomi” med över 10% årlig BNP tillväxt.
Maktförskjutningen 2018 och Abiy Ahmed tar ledningen
Men politiken var auktoritär, ingen opposition värd namnet tilläts. Särskilt i den stora Oromiya-regionen jäste missnöjet och protester blev allt mer frekventa. År 2018 skedde en maktförskjutning så att politiker med bakgrund i Oromiya fick överhand. Kritiken mot TPLF:s ledare tilltog (korruption, maktmissbruk) vilket fick dem att dra sig tillbaka och ”förskansa” sig i hemregionen Tigray. Den nye ledaren, Abiy Ahmed, verkade ha alla förutsättningar att driva en konstruktiv politik. Han överbryggar etniciteter och religioner. Fadern är oromo och muslim, modern amhara och ortodox kristen. Själv är han medlem i en protestantisk karismatisk kyrka. Han har akademisk utbildning i fredsforskning och gjort både militär och politisk karriär.
Abiy inledde starkt med åtgärder mot korruption, frigivning av oppositionsledare och inbjudan till alla att delta i en försoningsdialog. Demokratiska val och en ny konstitution utlovades. Han lyckades åstadkomma fred med den gamla ärkerivalen Eritrea (ett krig mellan Etiopien och Eritrea utkämpades 1998 – 2000). För detta och andra reformer fick han Nobels Fredspris 2019.
Kriget i Tigray
Men de gamla makthavarna var fortfarande tungt beväpnade och tänkte inte ge upp. I november 2020 gick TPLF:s styrkor till attack mot den federala arméns (härefter ”armén”) militärförläggningar i Tigray. Regeringen i Addis Abeba reagerade snabbt och dirigerade federala styrkor norrut. Samtidigt aktiverades den säkerhetspolitiska delen av fredsfördraget mellan Etiopien och Eritrea varvid eritreanska förband gick över gränsen. TPLF:s styrkor var inriktade på en snabb offensiv mot Addis Abeba men hejdades av armén och Amhara-regionens milis. TPLF tvingades retirera och armén intog regionhuvudstaden varvid TPLF:s ledarskikt flydde upp i bergen.
Enligt premiärminister Abiy Ahmed var det fråga om en polisiär insats för att återupprätta lag och ordning i regionen där TPLF gjort väpnat uppror. TPLF bekräftade att de startat fientligheterna, men att det skedde i nödvärn inför ett förväntat anfall från Addis Abeba och Asmara.
Men TPLF:s styrkor var inte krossade, de omgrupperade, hämtade tunga vapen ur bergsgömmor, gick till förnyad attack och nu var det arméns tur att retirera.
Den 28 juni 2021 utlyste den federala regeringen eldupphör och drog tillbaka trupperna från Tigray.
Men vapenvila ingick inte i TPLF:s plan. Flera tiotusentals tigreanska krigare (inklusive barnsoldater) mobiliserades. Elitstyrkorna förfogade över tungt artilleri och tonåringarna kämpade med gevär. Kriget flyttade ut från Tigray. Genom att undvika allfarvägarna (där arméns posteringar fanns) och oväntat attackera ”i mänskliga vågor” från raviner och bergsstigar ryckte TPLF långt söderut i regionerna Amhara och Afar. Det var inte fråga om en »erövring«, snarare en skövling av både rurala och urbana samhällen som resulterade i förstörd infrastruktur, uppbrända bosättningar samt en förtvivlad och fientligt inställd lokalbefolkning. Internflyktingarna i Amhara och Afar räknades i hundratusentals.
Abiy totalmobiliserar och pressar tillbaka TPLF
I november 2021 var den federala regeringen hårt pressad. TPLF:s styrkor stod 100 km norr om Addis Abeba och dess generaler proklamerade tvärsäkert att ”kriget är över”. Premiärminister Abiy kontrade med att proklamera total mobilisering och meddelade att han personligen skulle bege sig till fronten för att försvara huvudstaden. I detta läge hade Abiy hela folket (utom tigreanerna) med sig och en brokig blandning av lokala miliser och reguljära förband lyckades hålla TPLF stången.
Därefter böljade striderna fram och tillbaka med stora umbäranden för civilbefolkningen, både i Tigray, Amhara och Afar. I oktober 2022 kollapsade TPLF:s motstånd slutgiltigt. Efter förhandlingar, modererade av AU, undertecknades ett fredsavtal där Addis Abeba kunde diktera villkoren. TPLF överlämnade alla tunga vapen och erkände den federala regeringens överhöghet. I Tigrays nya regionstyre delar nu TPLF makten med oppositionspolitiker. Stämningen är bitter och folk demonstrerar.
Internationell opinion skuldbelägger ensidigt Abiy
Konfliktens orsaker och förlopp har skildrats på ett helt annat sätt i internationella massmedia. Där framställdes genomgående den federala regeringen (och premiärminister Abiy personligen) som förövare och TPLF som legitim försvarare av sitt folk och land. Under konflikten förekom åtskilliga övergrepp mot civilbefolkningen och Abiy gavs genomgående skulden. USA, EU och FN-systemet (inklusive Världsbanken) stoppade utvecklingsbiståndet till Etiopien. Amerikanska diplomater och policy-forskare målade under 2021 upp en bild av förestående kollaps för den etiopiska staten, såvida Abiy inte skulle gå med på omedelbara, villkorslösa förhandlingar med TPLF.
Den Abiy-fientliga och TPLF-vänliga tolkningen genomsyrade västerländska massmedia (BBC, CNN, The Guardian, The Economist – och som ett eko av dessa – svenska medier) där analyserna snabbt gled förbi det faktum att TPLF började kriget. I stället lyfte reportagen fram den federala arméns och eritreanernas övergrepp. I internationella media omdefinierades konflikten så att det tigreanska folket kämpar för oberoende mot en aggressiv övermakt. Tigray utsätts för bombardemang, mordbränder, våldtäkter, svält och fördrivning av Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed i samarbete med Eritreas diktator Esayas Afewerki. I de fall övergrepp tydligt hade sin orsak i TPLF-soldaters framfart relativiserades det i termer av att ”det är osäkert vem står bakom detta illdåd”. Västmakterna väckte flera gånger initiativ i FN:s säkerhetsråd att få igenom en resolution med innebörden att den federala regeringen gjorde sig skyldig till folkmord. En sådan resolution kunde ha blivit startpunkt för militär intervention (”weaponizing human rights”) men röstades varje gång ned av Ryssland, Kina och Indien. Detta var en viktig förklaring till varför Etiopien misstänkte ”Väst” och började luta sig mot Kina och andra aktörer.
Varför stöddes Tigray så ensidigt?
Under de trettio år som TPLF hade makten i Etiopien fick många tigreanska ungdomar möjlighet till topputbildningar i Väst och prioriterades till positioner inom FN-systemet. Denna diaspora mobiliserades under konflikten till avancerad informationskrigföring till förmån för TPLF genom att ge intervjuer, skriva artiklar, anordna demonstrationer med samma budskap som koncentrerades i slagordet ”Genocide Tigray”
Men det var inte enbart tigreanska intellektuella och internationella journalister som drev dagordningen. USA hade under hela TPLF:s maktperiod mycket nära relationer till Etiopien. Den etiopiska armén fungerade som bålverk mot islamisk extremism i Afrikas Horn. Inom Demokratiska partiet fanns djupa personliga kontakter mellan TPLF:s ledning och State Department.
Inför en sådan koalition stod sig den federala regeringens informationsverksamhet slätt. Ministrar och ambassadörer uttryckte sig byråkratiskt och taffligt eller vägrade kommentera, vilket bara ökade misstänksamheten från journalister och diplomater.
Men inne i Etiopien hade Abiy starkt stöd. Han försvarade Etiopiens enhet gentemot utbrytare och etiopiernas känsla för stolthet retades av vad de kunde läsa om västvärldens kritik vilken tolkades som vanärande översitteri.
När krigslyckan definitivt vände till TPLF:s nackdel (hösten 2022) samtidigt som det blev uppenbart att TPLF utnyttjad barnsoldater i stor skala, började USA inse att de satsat på fel häst; att TPLF inte hade stöd bland Etiopiens befolkning i stort; att Abiy Ahmed framstod som en förkämpe för Etiopiens enhet och mötte respekt bland afrikanska statsledare för att han stod upp mot ”västerländsk imperialism” samt, inte minst, för att Kina och Ryssland närmade sig Abiy med förslag om utökat samarbete.
Gradvis klingade USA:s och EU:s kritik mot den federala regeringen av. Biståndet återupptas nu och nya lån från Världsbanken förhandlas fram. Tigray har i samma mån försvunnit från det internationella synfältet, utom när det gäller nödhjälp till den sargade regionen.
Michael Ståhl, docent, tidigare chef för bl.a. International Foundation for Science och Nordiska Afrikainstitutet. Han har forskat om landsbygdsutveckling i Etiopien och i Östafrika.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Del II publicerades den 21 september: https://manskligsakerhet.se/2023/09/21/afrikanskt-imperium-med-oforlosta-trauman-del-ii-av-ii/
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta redaktionen på red.manskligsakerhet@gmail.com.
Hjälp! Nätmagasinet Mänsklig Säkerhet har ebb i kassan. Vi vänder oss därför till läsare och andra som vill stödja vår ideella oberoende analyserande journalistik.
Vi ber om bidrag, en slags ”prenumerationsavgift”, om 200 kronor eller mer. Föreningen Klimatriksdagen fick in 80 000 kronor genom crowdfunding i vintras. Kan de kan väl vi?
Swish- och kontonummer finns högst upp på sidan. Alla bidrag mottages med stor tacksamhet!
Lämna ett svar