ANALYS Många förundrades världen över efter det ofattbara som hände i Afghanistan sommaren 2021. Ofattbart, fast sannolikt en helt naturlig utveckling för underrättelsepersoner som hade alla fakta på hand. Händelserna – USA:s och dess allierades uttåg, talibanernas maktövertagande och de historiska bilderna från Kabuls flygplats – skapade förstås en lavin av oräkneliga artiklar och medieinslag världen över.
Foto: Suliman Sallehi / CC
Politiker, militärer, journalister, experter, kännare, akademiker – alla med kunskap om och koppling till Afghanistan och koalitionens krig uttalade sig. Men trots det, eller på grund av det, måste det vara svårt för gemene man att skaffa sig en uppfattning om detta 20-åriga världspolitiska drama. Konsekvensanalyserna av allt som hände spretade nämligen rejält.
En del hävdar att amerikanernas uttåg var historiens största misstag, medan andra menar att det inte fanns något annat alternativ. En del hävdar att man skulle ha stannat kvar och upprätthållit det samhälle man byggt upp, medan andra anser att man skulle ha lämnat långt tidigare.
Först och främst: var det rätt att över huvud taget gå in i Afghanistan och fälla talibanregimen? Svaret måste bli Ja. Afghanistan var de facto ett centrum för internationell terrorism. Mannen bakom dåden den elfte september 2001, Usama bin Laden, befann sig i landet och den sittande talibanregeringen vägrade lämna ut honom. Situationen ansågs därför så entydig att FN:s säkerhetsråd sanktionerade en militär attack.
Kriget i Afghanistan var således lagligt enligt internationell rätt, och även Kina och Ryssland gav sitt medgivande. Till och med Iran var med på det. Vidare kan man på ett moraliskt plan hävda att det var rätt att fälla denna grymma, uppenbart kriminella regim, för hot mot världsfreden men framför allt mot det förtryckta folket. Med det sagt är det dock knappast möjligt eller lämpligt att försöka fälla varenda så kallad skurkstat med militärt våld.
Men kriget i Afghanistan var smutsigt. Grova krigsbrott från USA:s sida rapporterades, med urskillningslösa bombningar och rena mord på civila. Dessutom krigade man genom proxy: det var främst den afghanska så kallade Norra alliansen som stod för krigföringen på marken. Det vill säga krigsherrar och råskinn som fick härja fritt när de drog fram.
Slutsats: ja det var rätt att fälla talibanerna med militärt våld, men det skedde på fel sätt och med för mycket övervåld och många misstag.
Den andra frågan är hur ockupationsmakterna hanterade Afghanistan efter regimskiftet.
Planen för Afghanistan var feltänkt och de militära resurserna för små. Men samtidigt var uppgiften överväldigande. Att stöpa om denna medievala, feodala, fragmenterade stat var troligen inte realistisk över huvud taget. Så precis som Biden uttryckte det ligger en del av skulden hos afghanerna själva. Emot sig hade ju NATO-länderna och biståndsorganisationerna afghanska eliter med en politisk kultur helt i avsaknad av intresse för statliga institutioner. Insatserna hade dock kunnat göras bättre.
Krigsherrarna installerade sig i provinserna och pengarna flödade; CIA levererade resväskor med dollar utan andra motkrav än att makthavarna skulle hålla sig på USA:s sida och bekämpa talibanerna. Korruptionen förblev alltså total och institutionsbyggande av fungerande, västerländskt snitt saknades.
När ockupationsmakterna med världssamfundet i ryggen sedan ändrade fokus och började bygga upp Afghanistan med mål att förvandla det till en modern stat, östes pengar till biståndsprojekt och centrala institutioner som militär och polis, men utan ett system eller någon plan för att motverka korruption. Problemet var att ingen var intresserad av att bygga in det i systemet.
Efter maktskiftet hösten 2001 installerade FN en övergångsregering, talibanerna flydde upp i bergen och en FN-sanktionerad, NATO-ledd fredsbevarande styrka kom på plats, där Sverige sedermera kom att ingå. Men kriget fortsatte och redan 2002 började USA istället rikta om fokus och resurser till Irak.
Talibanerna, liksom Al-Qaida, kvarstod som väpnade grupper och trots att NATO-styrkan 2006 uppnått 65 000 man lyckades man aldrig kväsa dem. Obama trappade upp kriget mellan 2009 och 2011, men vid tiden för Donald Trumps presidentinstallation 2017 hade talibanerna ändå växt sig starkare än någonsin. Droghandel, stöd från aktörer i regionen och försvagade krigsherrar var några av orsakerna.
NATO-länderna satsade aldrig tillräckligt för att göra slut på talibanrörelsen. Frågan är om det ens hade varit möjligt oavsett hur stora militära resurser man kunde tillsatt. Om det hade varit militärt möjligt så var det i i huvudsak politiskt omöjligt eftersom NATO-länderna saknade stöd för kostsamma satsningar bland sina krigströtta väljare.
Trump å sin sida fokuserade på fredsförhandlingar med talibanerna och ett upphörande av insatsen, en politik som Trumps efterträdare Joe Biden senare fullföljde. Talibanerna kom sedan att överge alla överenskommelser då de istället enkelt kunde ta makten med våld.
Skulden till fiaskot i Afghanistan kan dock inte uteslutande skyllas på afghanerna eller de utländska styrkorna. Landet existerar inte i ett vacuum utan i en region med stater med olika egenintressen som hållit talibanerna under armarna. Särskilt Pakistan kan utmålas som en skyldig part som stöttat talibanerna med vapen, pengar, träning och beskydd på pakistanskt territorium, och därmed underlättat deras maktövertagande.
Slutsats: satsningarna på Afghanistan efter talibanernas fall var bristfälliga och otillräckliga, men afghanerna själva såväl som stöd från starka stater i regionen bidrog till USA:s förnedrande återtåg.
Till sist: var det rätt av USA att lämna Afghanistan 2021?
Och var det rätt att göra det just när det skedde? Svaret måste bli Ja.
Joe Biden ärvde decennier av misslyckande insatser från tidigare presidenter. Misstagen var redan gjorda. Biden var själv emot president Barack Obamas upptrappning 2009 och ville redan då avsluta insatsen. Med de realiteter som rådde på marken i Afghanistan sommaren 2021 är det därför inte förvånande att Biden agerade som han gjorde.
Det fanns dessutom konsensus hos såväl politiker som väljare i USA om att insatsen nått vägs ände. Att talibanerna skulle ta över makten var inget som kunde förhindras utan en ny omfattande militär insats, vilket var politiskt omöjligt för Biden. Dessutom fanns andra utrikespolitiska frågor som USA behövde satsa sina militära resurser på, såsom att motarbeta ett allt mäktigare Kina.
Dock hade det faktiska återtåget kunnat göras på ett sätt som bättre säkrat både liv och egendom. Afghaner som arbetat för koalitionen och Afghanistans regering, journalister och människorättsaktivister och andra som hotades av talibanerna hade kunnat evakuerats tidigare. Även flygplatskaoset hade kanske kunnat begränsas.
Nu två år efter återtåget kan konstateras att det afghanska folket, och särskilt kvinnor och flickor fick betala det högsta priset utlämnade åt talibanernas kvinnofientliga tolkning av islam.
Men även fattiga grupper som helhet drabbas nu hårt i Afghanistan med en ekonomi på fallrepet och utan stöd av tidigare generösa västliga givare och FN.
Filip Ericsson, statsvetare, arbetar nu för Uppsala kommun och har bl a skrivit om Rwanda 20 år efter folkmordet och Irak 20 år efter USA:s invasion.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Lämna ett svar