ANALYS Den forcerade industrialiseringen skapade väldiga miljöproblem i en rad östeuropeiska stater redan under Sovjettiden. Vad som är mindre känt är att civilsamhället gång efter annan gjort motstånd. Kazakstan är ett typexempel på hur naturmiljön drabbades av hårdhänt exploatering utan större skydd för hänsyn till miljön och människors säkerhet i den tidigare Sovjetdelstaten.
Under många år var Kazakstan centrum för Sovjetstatens kärnvapenprov. Ökenområden exploaterades för vidlyftiga uppodlingsexperiment. Flera sjöar och floder decimerades och drabbades av nedsmutsning. Exploatering av olja och kolfyndigheter ledde till omfattande luftföroreningar.
Ambitiös fallstudie från femton länder
Denna alarmerande situation dokumenteras i en av femton ambitiösa fallstudier om miljösituationen i Central- och Östeuropa som nyligen presenterats av CBEES (Centre for Baltic and East European Studies) vid Södertörn högskola i Stockholm. Fallstudierna utgör tillsammans tema för centrets årliga regionala forskningsrapport (Ecological concerns in transition – a comparative study on responses to waste and environmental destruction in the region) och kan hämtas under rubriken ”forskning” på Södertörns högskolas hemsida: www.sh.se.
Årsrapportens redaktörer Florence Fröhling och Tora Lane spårar den hårdhänta exploateringen av naturresurserna tillbaka till den Sovjetryska handlingsplanen för utnyttjande av naturresurserna – en plan som tillkom redan 1930. Planen visade att makthavarna öppnade dörrarna på vid gavel för en cynisk exploatering av människor djur och natur. Detta gällde i decennier fram till murens fall 1989 och det fick tyvärr långvariga konsekvenser i hela regionen – efter 1945 även i vasallstaterna i Östeuropa.
Skadligt anti-miljöprogram
Östforskaren och historikern Paul Josephson har kallat den sovjetryska planen för ”det mest skadliga och storskaliga anti-miljö-program” som lagts fram. Återverkningarna blev allra mest påtagliga i de Sovjetryska republikerna. I CBEES fallstudie om den miljöpolitiska utvecklingen i Ryssland gör professor Alexander Etkin vid Wiens universitet följande mörka beskrivning av läget:
”Smog, värmeböljor, trafikstockningar, högar av sopor, smutsiga floder, nedsmutsade hamnar, odrickbart vatten även i de största städerna, utrotningshot mot djur och fiskar även i de mest avlägsna skogar och sjöar” (Etkin: Stopmodernism: Russias war against the global environment”).
Lång lista av miljöutmaningar
Samma öde har drabbat den näst största delrepubliken i det fallna sovjetiska imperiet – Kazakstan. Området kom att bli en försöksstation för den sovjetryska blandningen av militarism och industrialism. Listan på vad som historikern Marc Elie (Münchens universitet) med ett under-statement kallar ”betydande miljöutmaningar” (considerable environmental challenges). Här följer de viktigaste problemområdena:
- Kärnavfallet. Mellan 1949 och 1953 använde den sovjetiska kärnvapenindustrin ett stort område (19 000 kvadratkilometer) i östra Kazakstan för provsprängningar av kärnvapen. Konsekvenserna för människor och miljö blev avsevärda eftersom man länge hemlighöll de radioaktiva föroreningarna. Först 1989 lyckades miljöaktivister få gehör för en stängning av anläggningarna. Kazakstan är dessutom en av världens största uranexportörer. Landet förfogar över tretton gruvor som producerar över 20 000 ton uran per år, en av statens viktigaste källa för exportintäkter.
- Utvinning av olja och naturgas. Kazakstans främsta exportvara är olja och naturgas. Utvinningen har pågått sedan Sovjettiden och utvidgades på 1990-talet till nya oljekällor via plattformar i Kaspiska havet. Utvinningen skapar stora miljöproblem, inte minst genom förbränningen av naturgas. Till detta kommer miljöproblem vid utvinningen av andra exportprodukter som mineraler och guld.
- Stormdrabbad åkermark. I ett försök att uppodla tidigare obrukad stäppmark satsade Sovjetregimen på att låta jordbrukare plöja upp hela 20 miljoner hektar mark, vilket efter några framgångsrika år ledde till upprepade katastrofal jordstormar. Senare satsade man på att motverka jordflykten med hjälp av nya grödor, mindre uppodlade arealer och mark som lades i träda, vilket delvis varit framgångsrikt, men nya problem har tillstött, framför allt under år av svår torka.
- Luftföroreningar i storstäderna. Kazakstans större städer anses vara bland de mest förorenade i världen. Under Sovjettiden placerades luftförorenande industrier i centrum för tätorterna med allvarliga följder för miljön och invånarna. En protestvåg drog genom landet redan under perestrojka-åren på 1980-talet och sedan flera år tillbaka arbetar bland andra ekologiska organisationer för åtgärder för att rena luft och vatten. Inte minst gäller detta förbränningen av sopor som ytterligare förvärrat luftföroreningarna i de urbana områdena.
- Krympningen av Aralsjön. Denna sjös öde är väl en av de mer kända miljökatastroferna i världen. Förutom minskningen av vattentillförseln från floderna Syr darja och Amu darja förorenades den starkt krympande sjön av giftiga kemikalier från bomullsodlingarna i dess närhet. Dessutom försaltades vattnet, fisket utarmades och situationen försvårade användningen av vattnet som transportled. Läget förbättrades inte efter Sovjetregimens fall. Det var först efter sekelskiftet som internationella insatser ledde till att vattennivån i sjöns norra del kunde börja återställas och fisket återupptas.
Viss optimism efter folkliga protester
Trots de nedslående rapporterna från Kazakstan och andra stater i det forna Östblocket är CBEES årsrapport försiktigt optimistisk vad gäller den framtida miljöutvecklingen i regionen. I januari 2022 skakades landet av breda folkliga protester. Demonstrationerna utlöstes av drastiskt höjda bränslepriser men kom även att rikta sig mot enpartistyret och miljön.
Fallstudiens författare Marc Elie tar regimskiftet i landet som ett tecken, när Kazakstan gick från decennier av enpartistyre under president Nazarbaev till en något mer öppen regering. Miljömyndigheten har återinstallerats och miljöaktivister i landet har intensifierat sitt arbete. I december 2020 annonserade president Tokayev en långtgående ”klimat-doktrin” som syftar till att komma bort från beroende av gas- och koluppvärmning, fördubbla användningen av förnybar energi, skapa bärkraftigt (sustainable) jordbruk och elektrifiera transporterna i landet. Målen ska vara uppfyllda år 2030. Ännu är det svårt att avgöra om man redan nu vidtar åtgärder som går i rätt riktning. Landet är fortfarande beroende av sina gas- och oljeintäkter och det kommer att bli problematiskt att ställa om för den storskaliga industrin och det storskaliga jordbruket. Avgörande är möjligheterna för civilsamhället att delta och agera. Kazakstan är ett samhälle ”som längtar efter demokratisering, skriver Elie.
Arbete för ökad demokrati kommer att krävas också i andra delar av den forna Sovjetsfären för att miljöförstöring ska kunna åtgärdas på allvar.
Jöran Hök
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Lämna ett svar