ANALYS Den senaste politiska krisen i Peru, med en avsatt president och gatustrider som skördat hundratals offer, är en i raden av kriser som präglat Peru under århundraden sedan inkariket. Fattiga bönder och urinvånare har flera gånger gjort uppror mot maktmissbruk och korrupta regimer. Men demokratin har förblivit svag och de fattiga har svikits av de styrande.
Gatustrider mellan polisen och armén respektive obeväpnade bönder och representanter för olika grupper av den peruanska urbefolkningen har pågått sedan den folkvalde presidenten Pedro Castillo avsattes och fängslades i december 2022. Han är dömd till 18 månaders fängelse och sitter inspärrad i Barbadillofängelset i Lima. Han hävdar att han är offer för en politisk komplott där parlamentet, med en majoritet av högern och representanter för företagare, har enat sig mot honom.
Presidenten Diana Boluarte, som var Castillos vicepresident, har utlovat en interimsregering tills allmänna val kan hållas. Hon har sagt att företrädare för de fattiga och urinvånarna ska ingå i hennes regering. I realiteten har hon beordrat att de fredliga demonstrationerna ska bemötas av armé och polis. Hundratals döda och skadade har blivit offer i de våldsamma sammanstötningarna. Både FN och OEA (Organización de Estados Americanos, Organisationen för amerikanska stater) har fördömt våldet och manat Boluarte till dialog.
Demonstranter vägrar ge upp
Det är inte oppositionen som demonstrerar på gatorna. Demonstranterna är hundratusentals aymaras, chankas, quechuas och waris som bl.a. har kommit ned från Cusco och vägrar att återvända tills Boluarte är borta, parlamentet är upplöst och en ny konstutuerande församling har valts, vars uppgift skulle vara att utse en ny president.
Pedro Castillo valdes till president i juli 2021 i ett mycket omdiskuterat val, vars resultat inte tillkännagavs förrän efter en månad. Hans motståndare Keiko Fujimori, dotter till förre presidenten Alberto Fujimori, ifrågasatte resultatet och ville ha honom avsatt. Han fick enligt resultatet 50,75 procent av rösterna mot Fujimoris 49,25 procent.
Han fick aldrig någon parlamentarisk majoritet och styrde med hjälp av dekret. Det bidrog till att han ville upplösa parlamentet och styra helt själv. Det är något av en tradition i Peru – president Alberto Fujimori gjorde samma sak och styrde som autokrat i flera år.
Inkan dödad av erövrare
Demokratin i Peru är svag och har aldrig tagit hänsyn till de miljoner fattiga urinvånare som var landets ägare tills spanjorerna kom och erövrade delar av kontinenten. Sedan den dystra dagen 1533 då inkan Atahualpa dödades av Francisco de Pizarro, den spanske erövraren som ledde invasionen av Peru och var på väg mot Cuzco, har Perus invånare levt i osäkerhet och rädsla.
Inkariket var ett gigantiskt territorium som omfattade dagens Peru, Bolivia, Ecuador, en del av Argentina och en del av Chile. I riket skapades kontinentens mest komplexa civilisation, som styrdes av en kejsare och ett stort nätverk av förvaltare.
Inkarikets sätt att styra samhället analyserades av Karl Marx i hans arbete om den asiatiska produktionsmodellen, när han forskade om samhällen som styrdes av en totalitär stat som ägde jorden och det som odlades men garanterade bönderna mat. Statliga silos stod till deras förfogande när skörden uteblev på grund av naturens nycker.
Spanjorerna förstod inte hur imperiet fungerade och nedmonterade all administration och förvaltning. Bönderna tvångsrekryterades till gruvorna, svält och epidemiska sjukdomar härjade. Den viktiga potatisen, som odlades i terrasser övergavs och många potatissorter försvann.
Quinoa amaranto och maca, som är inhemska plantor, ses idag av många biologer som ett slags ”super foods” och världen efterfrågar dessa inkagrödor. Dagens forskare försöker återskapa mångfalden av grödor som fanns i inkariket. Ett universitet, som arbetar enbart med potatis, har sitt säte i Lima och ett internationellt institut med medlemmar från 22 länder experimenterar med gamla potatisfrön.
Uppror mot kolonialmakten
Befolkningen i både Peru och Bolivia gjorde flera uppror. Det viktigaste upproret skedde i början av 1780-talet. Inkaättlingen Jose Gabriel Condorcanqui, som tog namnet Tupac Amaru, gjorde uppror mot Spanien. Tillsammans med hustrun Micaela Bastidas lyckades han samla några tusen bönder och soldater som krävde att Spanien skulle införa sociala förändringar eller lämna landet. Men de besegrades militärt och Tupac Amaru dödades. Upproret kvävdes och forskare diskuterar fortsatt hur Peru kunde ha utvecklats om Spanien och Tupac Amaru hade styrt tillsammans.
Efter en lång kamp blev Peru självständigt från Spanien 1821 och styrdes därefter av presidenter som rekryterades från armén. Advokater, präster och generaler dominerade makteliten. Många av presidenterna blev diktatorer och avsatte varandra. Större delen av befolkningen saknade insyn och delaktighet i hur landet styrdes.
Inspiration av marxism
Perus komplicerade historia analyserades av den peruanske teoretikern Jose Carlos Mariategui, som levde i början av 1900-talet. Mariategui grundade Perus socialistparti, som efter hans död förvandlades till ett kommunistiskt parti. Hans teorier var inspirerade av Karl Marx och Rosa Luxemburg. Hans bok, Siete Ensayos de Interpretacion de la Realidad Peruana (Sju essäer med tolkning av den peruanska verkligheten), som skrevs 1928, blev grunden till en ny politisk rörelse i Latinamerika. Tillsammans med politikern och tänkaren Victor Haya de la Torre grundade han 1924 APRA, Perus äldsta parti. Partiet hade som ambition att skapa en rörelse av antikoloniala partier i hela Latinamerika men lyckades aldrig.
Mariateguis val av marxismen som doktrin gjorde dock att han tog avstånd från Haya, som såg kommunismen som främmande. APRA var inspirerat av en mer socialdemokratisk väg och stod nära den svenska sociala modellen.
Mariategui såg att ojämlikheten mellan raser och etniska grupper var det största hindret för sociala reformer och försökte för första gången skapa broar till urbefolkningen. Den traditionella vänstern i Peru, som mest bestod av vita spanska ättlingar, kreoler och mestiser, hade ignorerat landets miljoner människor som talade quechua och aymara.
Mariategui dog väldigt ung, han blev bara 40 år gammal men hans bok är fortfarande en av de viktigaste som skrivits om Latinamerika. Han försökte integrera olika etniska grupper och skapade konceptet el Hombre andino (den andinska människan). El hombre andino är både man och kvinna, talar flera språk, har olika fysionomiska ansiktsdrag, tillber olika gudar och känner sig rotad i förbindelsen med jorden och berget.
Quechua officiellt språk
Det skulle dröja till 1968 under generalen och presidenten Juan Velasco Alvarado för quechua att få status som ett av landets officiella språk tillsammans med kastilianskan.
Mellan 1968 och 1978 styrdes Peru av militärer som efterträdde varandra. Några av dem var inspirerade av den egyptiske generalen Nasser och såg armén som enda garant för stabilitet och rättigheter. Några av dem tog avstånd från USA och närmade sig Sovjetunionen. CIA arbetade aktivt för att hålla landet i amerikansk intressesfär.
I februari 1975 plundrades staden Lima av besvikna och upprörda arbetare och bönder. De protesterade mot prishöjningar, låga löner och brist på inflytande. Händelsen, El Limazo. slutade med att upproret brutalt slogs ned av polisen och armén.
På nittiotalet kandiderade författaren och Nobelpristagaren Mario Vargas Llosa till presidentposten men besegrades av den peruansk-japanske ättlingen Alberto Fujimori, som försökte modernisera landet men anklagades för en omfattande korruption. Han fängslades men släpptes senare av hälsoskäl.
Maoistiskt gerillauppror
En maoistisk gerillarörelse med stort stöd bland studenter, Sendero Luminoso (Den lysande stigen), ledde ett omfattande uppror. När ledaren Abimael Guzman fängslades i september 1992 upphörde gerillans aktiviteter nästan helt och hållet. De hälsades av många som räddare medan andra kritiserade deras metoder. Bönderna, som inte stödde dem, trakasserades och jagades bort från sina odlingar. Gerillan kidnappade många företagare och landet levde under flera år under terror och hot från armén å ena sidan och Sendero Luminoso å den andra.
Mellan 2018 och 2021 styrdes Peru av sex presidenter. De avsattes på löpande band, anklagade för korruption och maktmissbruk.
Statschefer manar till dialog
Under den aktuella krisen har flera statschefer i regionen manat till lugn och vill bistå Boluarte att inleda dialog både med anhängare till den avsatte Castillo och olika gräsrotsorganisationer och fackföreningar som vill göra sina röster hörda. Bolivia, Venezuela och Brasilien har uttalat sig mer försiktigt medan Mexikos president Lopez Obrador vill medla och få alla parter att enas kring att hålla val till nytt parlament inom en snar framtid,
Perus befolkning känner sig sviken igen. Det tycks inte finnas någon politisk lösning, som tar hänsyn till landets komplexitet och mångfald. Man pratar om breda fronter, om allianser mellan grupper från vänster och höger och att äntligen ge röster till de fattiga och till urbefolkningen, som fortfarande känner sig diskriminerade och marginaliserade i landet som en gång var deras.
Frågan är om ett nytt parlament och en ny president kan åstadkomma ett styre som kan ge det peruanska folket rättigheter och reformer som de krävt i århundraden.
Ana Valdés
Ana Valdés är journalist och författare, född i Montevideo. Efter fyra år som politisk fånge kom hon 1978 till Sverige som flykting. Här arbetade hon bl a på Dagens Nyheters kulturredaktion. Efter mer än trettio år i exil återvände hon till Uruguay.
Redaktör: Carin Wall, Afrika, fredsbevarande
Lämna ett svar