ANALYS Den ryska statsledningens återgång till territoriell erövring och underkuvande av andra stater har fått stora återverkningar också för civilsamhällets aktörer runt om i världen. Det framgår med all tydlighet av den europeiska Carnegie-stiftelsens nya forskningsantologi av fallstudier från så olika stater som Polen, Thailand, Taiwan, USA och Turkiet.
Civilsamhällets organisationer (CSO) är en brokig samling av nätverk och sammanslutningar (se faktaruta i slutet av denna artikel). I tidigare artiklar har vi beskrivit den globala betydelsen av dessa organisationers insatser för människor säkerhet och välfärd. De representerar vitt skilda grupper och intressen men kan ibland utnyttjas av maktresursstarka aktörer.
I en ny antologi från Carnegie-stiftelsen (www.carnegie.org) ges en rad exempel på hur civilsamhällets aktörer dragits in i de senaste årens geopolitiska maktspel.
Polen: Flyktingvågen från Ukraina tvingade fram omsvängning
En fallstudie från Polen (Pawel Marczewski: Poland’s civil society is caught between Russia and the west) visar hur olikartat en regering kan behandla det civila samhället beroende på vilka intressen som står på spel och vilka geopolitiska bedömningar som görs. (Se ”A tale of two borders” av Kinga Stanczuk Mänsklig säkerhet 2022-11-03).
De stora folkliga demonstrationerna mot det misstänkt riggade valet i Belarus 2020 åtföljdes av massivt våld från statsmaktens sida för att slå ned och tysta all opposition. Det internationella samhället svarade med omfattande ekonomiska sanktioner som besvarades med att regimen fraktade närmare fyra tusen migranter, i första hand från Syren och Irak, till gränsområdena invid EU-staterna Polen och Litauen.
I stället för att bistå flyktingarna beslöt den polska regeringen att fortsätta sin hårt restriktiva flyktingpolitik och helt stänga gränsområdet med hjälp av stora insatser av polis och militär. Det polska civilsamhällets försök att hjälpa de strandsatta migranterna möttes med undantagstillstånd och hot om fängelsestraff.
Men efter det ryska militära anfallet mot Ukraina inträffade en dramatisk scenförändring i Polen. Över fem miljoner ukrainska medborgare flydde över gränsen till Polen och togs nu emot av civilsamhällets organisationer och nätverk med stöd av samma myndigheter som tidigare stängt ute migranterna vid en annan gräns. I båda fallen blev det civila samhället en bricka i ett geopolitiskt spel mellan två angränsande stater. Sociologen Marczewski skriver att den polska högerregeringen dessvärre inte tagit chansen att skapa ett genuint samarbete med civilsamhället baserat på respekt för humanitära insatser och internationell lag.
Thailand: monarkistiska grupper har bytt fot
I flera stater som behandlas i antologin märks remarkabla omkastningar i fråga om civilsamhällets positionering gentemot tongivande stormakter. Ett exempel beskrivs i ett avsnitt av antologin av Janjira Sombatpoonsiri, biträdande professor i Asian Studies i Bangkok, Thailand (”Thailands royal society anti-American turn”). Under flera decennier var landets stora rojalistiska nätverk en stöttepelare för USA i regionen och en motpol mot kommunistiska och andra Kina-stödda grupper som USA aktivt bekämpade under det kalla kriget. När det kalla kriget avslutats efter Sovjetimperiets upplösning inriktade sig USA på att stödja demokratisering och en liberal politisk utveckling, bland annat i Sydostasien. Detta ogillades starkt av de konservativt monarkistiska nätverken som bytte fot och redan under 1990-talet började orientera sig mot Kina och senare även mot Putinregimen i Ryssland.
Omorienteringen innebar bl a aktiv propaganda för att inte använda västländernas corona-vaccin men i stället importera från Kina. Monarkistisk press har uttryckt sympatier för Putinregimens nedslag och förbud mot det ryska civilsamhällets organisationer. Företrädare för de rojalistiska organisationerna har även öppet stött det ryska anfallet mot Ukraina. Liknande uttalanden sprids av konservativa grupper i Singapore, Indonesien och Malaysia. Ryssland beskrivs istället som en allierad i kampen mot USA:s försök att främja en liberal världsordning.
USA: vapenlobby och anti-abortgrupper ökar aktiviteterna i andra stater
Ett växande antal enskilda organisationer i USA arbetar internationellt med finansiering, utbildning och juridisk expertis för samarbetspartners i länder i Afrika, Mellanöstern, Östeuropa och Asien. Många liberala nordamerikanska aktivister och nätverk arbetar för att strama åt vapenlagar, arbeta för kvinnors rättigheter och för hbtq-rättigheter. Men i samma region finns konservativa organisationer som verkar för det rakt motsatta och som utvidgat sitt samarbete med grupper i Brasilien, El Salvador, Belize, Jamaica, Australien, Indien, Pakistan, Ryssland och Sydkorea. Insatserna har handlat om att stödja de likasinnade aktörer för rätten att bära handeldvapen-och öppet och aktivt arbete för att hindra kvinnors legala rätt till abort och behålla förbud mot samkönade äktenskap. Benjamin Press, forskare på Carnegie Europa skriver i ett kapitel i antologin (”Competing values in US civil society aid”) att följden av den ökande internationella aktiviteten av oliksinnade och resursstarka organisationer kan bli inflammerade motsättningar i mottagarländerna.
Turkiet: regeringen skjuter civilsamhället framför sig för regimens intressen
Medan auktoritära stater som Ryssland och Kina totalförbjudit civilsamhällets organisationer har Erdogans Turkiet gått en annan väg. Staten har ett omfattande samarbete med sammanslutningar av företagare, kyrkliga företrädare och humanitära organisationer på villkor att dessa anses främja statens intressen. Regeringen har även bildat egna CSO:s som bedriver ett intensivt arbete i framför allt Mellanöstern och Afrika söder om Sahara. Syftet är att skapa nya handelsförbindelser och stärka statens säkerhetspolitiska positioner samt turkisk militärindustri. Längst har man nått i Afrika med en militärbas i Somalia och militär robotförsäljning till Etiopien, Libyen, Marocko och Tunisien. I ett kapitel i antologin (”the limits of civil societys geopolitics in Turkey”) betecknar den turkiske forskaren Özge Zinhioglu Turkiets ökande aktivitet i närområdet och Afrika som ”indirekt geopolitik”, vars syfte är öka Turkiets politiska inflytande i länderna
Rysslands invasion i Ukraina möttes av starka protester i Turkiet från större delen av civilsamhället som också varit aktiv i den humanitära hjälpen till de 20 000 ukrainare som flytt till Turkiet undan kriget. Även tusentals ryssar har flytt till Turkiet, huvudsakligen yngre män som inte vill bli inkallade till Putins erövringskrig.
Det finns emellertid även de som har en annan syn på den ryska invasionen i Ukraina. Turkiska grupper av så kallade neo-eurasiater anser att Ryssland haft legitima intressen för sitt intrång i Ukraina beroende på vad neo-eurasiaterna betecknar som ”Natos inringning av Ryssland”. Detta kan leda till att Nato inte längre kommer att skydda Turkiet, hävdar dessa grupper som vill att Turkiet lämnar försvarsalliansen. Andra grupper som neo-Kemalisterna anser att ”Nato provocerat Ryssland”, men man förordar neutralitet i konflikten.
Olika tendenser i det nya geopolitiska läget
Antologin innehåller fler fallstudier, bland annat från Mellanöstern och Taiwan. Antologins redaktör statsvetaren Richard Youngs menar att fallstudierna visar tre tydliga tendenser på återverkningar av stormakternas mellanhavanden:
(1) Under lång tid handlade civilsamhällets åtaganden utanför det egna landet nästan enbart om givare från västvärldens och arbete för demokrati och social utveckling. Idag agerar en rad sammanslutningar från andra stater och de strategiska målen kan vara andra – i vissa fall motsatta.
(2) Stormakternas åtgärder kan leda till att många sammanslutningar byter sida i geopolitiskt och /eller politiskt betingade konflikter, vilket exemplet från Thailand visar.
(3) Statsledningar i många stater är mer medvetna om betydelsen av utbyte med civilsamhällets organisationer över gränserna och har i många stater bildat egna organisationer i syfte att främja den egna statens intressen. Många givare har också stämplats som ”utländska agenter” och förbjudits, bland annat i Ryssland.
Visar fallstudierna att civilsamhällets organisationer blivit mer politiserade och dragits in i staters maktambitioner och kulturkrig? Richard Youngs menar att det är för tidigt att tala om en allmän tendens. Men fallstudierna visar att man kan tala om några första steg till en sådan politisering i spåren av de senaste årens geopolitiska maktkamp.
./.
Antologin ”Global Civil Society in a geopolitical age: how civic activism is being reshaped by great power competition” (Editor: Richard Youngs, Carnegie Europe 2022) kan hämtas från forskningstiftelsens hemsida.
Geopolitik är ett omstritt begrepp som definierats på mycket olika sätt inom internationell forskning. I den aktuella antologin beskrivs begreppet på följande sätt: Instrumentella handlingar inriktade på att främja uppfattade strategiska intressen och att man geografiskt expanderar sitt inflytande – och som omfattar såväl militära som icke-militära maktmedel”
Civilsamhället brukas definieras som “enskilda, grupper och organisationer som agerar för gemensamma intressen, t ex klimat- och miljöfrågor eller kvinnors, barns och minoritetsgruppers rättigheter” Kända exempel är Amnesty och Röda korset, trossamfund, kooperationer, ideella nätverk och grannskapsföreningar. (Källor: Sida.se och regeringskansliet.se)
Jöran Hök
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Några tidigare artiklar om civilsamhället:
Civilsamhällets krafter centrala för hållbar fred i Jemen 2023-01-10 Av Lena Sundh och Annie Lilja
Civilsamhället – en viktig och välförtjänt Nobelprisvinnare 2022-10-14 Av Desiree Nilsson och Isak Svensson
Solidariteten med Ukraina ljus i mörkret i årlig rapport om världens civilsamhälle 2022-10-06 Av Jöran Hök
./.
Lämna ett svar