ANALYS Med stöd av en vänster-centerkoalition valdes Gustavo Petro ifjol till Colombias president. Hans agenda handlar om fred och rättvisa, kamp mot drogkartellerna och att rädda urskogen i Amazonas. Mot sig har han dock mäktiga företag och konservativa som ifrågasätter hans ekonomiska modell.
I augusti 2022 valdes Gustavo Petro som Colombias president efter ett val som många hälsade som demokratiskt och transparent, men som delar av oppositionen ifrågasatte. Hans motståndare, Rodolfo Hernandez Suarez, en ingenjör och affärsman, accepterade valets resultat och fick en plats i senaten. Han avgick några månader senare och startade ett nytt politiskt parti.
Petro vann tack vare en bred koalition, där både vänster- och centerpolitiker enades kring honom. Han fick de fattigas och medelklassens röster och har lovat att bli alla colombianers president.
En ny era för Colombia
Han höll ett tal inför FN den i september 2022 som fick stor uppmärksamhet. I sociala medier hälsades talet som en ny era för Colombia. Ett land som skulle inleda en ny politik med en president som lovat fred, välstånd och trygghet.
Petros tal anspelade på mycket av det som landet är känt för. T ex författaren och Nobelpristagaren Gabriel Garcia Marquez, som myntade begreppet magisk realism. Landets historia och litteratur har inspirerats av de svartas gudar, som kom från Afrika när de togs som slavar, urinvånarnas myter och religiös symbolik som samsas med den katolska teologin.
Men Petro är en pragmatiker och hans tal handlade om freden, om kampen mot droger och om att rädda urskogen i Amazonas. Colombia, Peru, Brasilien och Venezuela delar förvaltningen av detta gigantiska område som kallas för jordens gröna lunga.
Gerillakommendant som blev president
Petro kom från stadsgerillan M19, som föddes ur rörelsen 19 de Abril som bestod av politiker, akademiker och studenter som protesterade mot valresultatet 1970 och att generalen Gustavo Rojas Pinilla, en nationalistisk politiker och militär som hade varit landets president mellan 1953 och 1957, ansågs ha vunnit.
M19 var influerad av tidens framgångsrika gerillarörelser som Tupamaros i Uruguay och Montoneros i Argentina. De utvecklades till en renodlad gerilla och blev berömda när de stal ett av Bolivars svärd 1974.
Frihetshjälten Simon Bolivar, som ville omvandla Latinamerika till ett stort land, är begravd i Caracas, Venezuela, men delar av hans samling av svärd är bevarade i muséer både i Colombia och Venezuela.
Svärdet var gömt mellan 1974 och 1991 och flyttades mellan olika säkra hus. Nu är svärdet tillbaka på muséet i Bogota och Petro visade själv upp det för att markera att han nu blivit en ledare i Bolivars anda.
Petro är landets första president som kommer från vänster. Hans karriär från gerillakommendant till politiker och president, påminner om andra världsledare som följde samma bana, t ex Nelson Mandela och Vaclav Havel. De var förföljda dissidenter som sadlade om och vann väljarnas förtroende.
Fred, trygghet och ekonomisk utveckling
Gustavo Petros löften till det colombianska folket handlar om fred, trygghet och ekonomisk utveckling. Att ge landets barn och ungdomar en framtid, att göra slut på drogkartellernas välde och på ojämlikheterna och den strukturella rasism som präglar statens institutioner.
Colombias miljoner svarta, afrocolombianer och urinvånare har länge känt utanförskap och att de exkluderas från politiska beslut. De är ofta utsatta och försörjer sig knappt som underbetalda gruvarbetare, fiskare och bönder. Många fattiga bönder saknar egen mark och tvingas arbeta åt drogbaronerna i kokaodlingarna under närmast slavliknande förhållanden.
Petro har lyckats att göra sig persona non grata i vissa kretsar. De konservativa kritiserar honom för att vilja omvandla ekonomin och skifta landets export från olja och fossiler till grön energi genom att utnyttja vind och vattenkraft. Men de stora oljebolagen, som Ecopetrol, landets dominerande och ett av de fyra största i Latinamerika, och internationella som Chevron, vill hindra detta – världen behöver olja, hävdar de.
Avkriminalisering av kokain
Dessutom vill han avkriminalisera kokainet och det gör honom inte populär i omvärlden. Colombia är en av världens största producenter av koka, råvaran för att tillverka kokain. Både USA:s och Europas drogmarknader behöver det.
Hans argument för att legalisera kokain och cannabis är att han vill kväva den svarta marknaden kring drogerna och förbättra levnadsvillkoren för bönder, som har odlat koka i årtionden.
USA är beroende av Colombia som geopolitisk partner i regionen. Petro har sagt att han vill förhandla med USA om de amerikanska baserna i landet. För att demonstrera en ny utrikespolitisk kurs, beordrade han öppning av gränsen mellan Colombia och Venezuela, som hade varit stängd under sju år.
Det ses av USA som ett potentiellt farligt närmande mellan dessa två länder, som delar Bolivars arv och en ideologi baserad på nationalism och socialism, men gjort helt olika vägval.
Trots denna symboliska öppning tror ingen att Petro ska alliera sig med Nicolás Maduro, den skamfilade presidenten i Venezuela, som saknar inhemskt stöd och internationellt erkännande. I Petros agenda ingår inte ett närmande till Venezuela så länge landets styrs som en diktatur.
Välfärdsstat med Sverige som modell
Petros politiska motståndare, som dominerat den politiska makten i Colombia sedan landet blev självständigt från Spanien, är rädda för Petros sociala experiment. De hävdar att den ekonomiska modell som han förespråkar och som syftar till en välfärdsstat med balanserat inflytande mellan arbetsgivare och arbetare, tillhör det förflutna. Ofta är det den svenska modellen som hörs som förebild när man lyssnar på Petro och hans ministrar och rådgivare.
Sverige har också blivit ombett att delta i dialogen mellan regeringen och gerillagrupper som vägrar att erkänna fredsavtalet mellan regeringen och FARC-gerillan som ingicks 2016. De utgörs främst av ELN samt bl.a. av fraktioner av M19 och FARC och beräknas uppgå till tretusen sammanlagt.
Petro var med den 1 januari 2023 när Luiz Inacio Lula da Silva, svors in som Brasiliens president för tredje gången. De lovade varandra stöd och samarbete, vilket borde kunna utgöra en kraftfull allians mellan kontinentens mäktigaste land och en viktig granne som Brasilien delar Amazonas med.
Feministisk vicepresident
Francia Marquez, landets vicepresident, har inlett ett arbete med att förbättra levnadsvillkor för flickor och kvinnor, kräva kvotering av kvinnor i statliga bolag och institutioner, samt höja utbildningsnivån för alla.
Francia Marquez’ levnadshistoria vittnar om en kvinna från folket som tidigt valde att utkämpa bittra slag mot de företag som förorenade hennes by och floden i närheten. Hon ledde en marsch till Bogota för att protestera och de lyckades få den dåvarande regeringen att acceptera deras krav.
Hon har afrikanska rötter och har lovat att bekämpa den rasism som har präglat landets historia. Hon blev jurist för att stödja böndernas kamp. I hennes politiska agenda ingår också att bekämpa diskriminering av HBTQ- grupper och ge dem rätt till adoption och inseminering.
Marquez definierar sig själv som ekofeminist och har ett ambitiöst projekt som ska ge flickor och kvinnor företräde i vissa utbildningar, t.ex. genom att satsa på kvinnliga ingenjörer, läkare och poeter (!). Banco del Libro, ett projekt som startades i Venezuela 1960 och 2007 fick Astrid Lindgrens pris för sitt arbete med att sprida barnlitteratur till landets alla barn, har lovat Colombia att utbilda bibliotekarier och lärare som sprider böcker till avlägsna platser i landet.
Alternativ med utmaningar
Petros och Marquez’ utmaningar är många. De vill förändra landets strukturer, ta det ur det koloniala arvet och bygga ett rättvisare samhälle där alla sociala och etniska grupper inkluderas. De vill ge bönder ett alternativ till kokaodling, de vill hålla djungeln fri från företag som skövlar urskogen, de vill att landets rikedomar ska delas mellan alla som bor och arbetar i landet. Mot sig har de stora jordägare och drogbaroner. Petro och Marquez vet att de är sårbara och att deras ambitioner ifrågasätts av mäktiga intressen.
Ana Valdés
Ana Valdés är journalist och författare, född i Montevideo. Efter fyra år som politisk fånge kom hon 1978 till Sverige som flykting. Här arbetade hon bl a på Dagens Nyheters kulturredaktion. Efter mer än trettio år i exil återvände hon till Uruguay.
Redaktör: Carin Wall, Afrika, fredsbevarande
Lämna ett svar