ANALYS Den 20 januari kunde president Joe Biden – och hans politiska fiender – konstatera att exakt halva tiden av hans presidentskap gått. De återstående två åren kommer att bli ännu kämpigare än de två första, med en ettrig majoritet i representanthuset som nu kan motsätta sig fortsättning på Bidens politik rörande demokrati, klimatet, grön energi, hbtq, skatter, sjukvård, Ukraina med mera.
Ställningen är en annan i politikens Washington efter årsskiftet. Den benämns allmänt som ”divided government”, maktsplittring, med demokratisk kontroll av Vita huset och senaten – och republikanskt styre i representanthuset. Men övertaget är litet, 222 stolar mot 212 (en vakans med fyllnadsval planerat till den 23 februari).
Hård republikansk politik styrd av högerextrem klick
Det krävdes hela 15 omröstningar innan partiblocket slutligen kunde välja Kevin McCarthy till talman. De eftergifter han kände sig tvingad att göra innebär att en liten högerextrem klick fått stort inflytande och en missnöjesröst räcker för att ställa frågan om inte talmannen borde avsättas.
Prioriteringarna därifrån märktes med en gång: särskilda utskott för att granska Biden, hans familj och administrationens politik, från uttåget ur Afghanistan till gränsövervakning, krav på att krympa medel till skattemyndigheten IRS som skulle gå till att spåra fusk, obligatoriska nedskärningar i andra anslag för att väga upp höjningar – kanske av de stora pensions- och vårdutgifterna.
Biden kämpar mot låga opinionssiffror
Bilden av Biden präglas av hans låga opinionssiffror och tilltagande ålder. I en mätning i december tyckte 57 procent av de demokratiska väljarna att han inte bör ställa upp i valet 2024. Vid en eventuell seger skulle han ha fyllt 86 år när andra perioden närmar sig slutet. Till det kommer, också, den uppskruvade och ihärdiga retoriken från expresident Donald Trump och andra i republikanska partiet om att han är en socialist som är ute efter att beslagta pengar och vapen – eller, helt enkelt, förstöra landet.
Biden – en historiskt stark reformpresident
I demokratiska kretsar finns en motbild, trots oron över tecknen på glömska och gaggighet. Här påpekar man att Joe Biden – med hjälp av förra talmannen Nancy Pelosi och majoritetsledaren i senaten Chuck Schumer – drivit igenom ett historiskt sett stort antal stora paket och reformer under de gångna två åren. På listan återfinns:
– pandemistöd,
– vaccinationskampanj,
– infrastruktursatsningar,
– skärpta vapenlagar,
– lättnader för studielåntagare,
– tak för pensionärers utgifter för medicin,
– lägre premier i det så kallade Obamacare,
– stärkning av halvledarindustrin,
– viss minsta bolagsskatt,
– förlängning av en lag mot kvinnomisshandel,
– förbud mot avrättningar i federala fängelser
– det gigantiska IRA, Inflation Reduction Act, med bland annat stöd till grön energi och andra klimatåtgärder.
Lägg därtill den sänkta arbetslöshet och den, till sist, avtagande inflationstakten.
Global aktör: åter i Parisavtalet och kraftfullt stöd till Ukraina
På det internationella planet inledde Biden med att ge order om att USA skulle gå in i Parisavtalet igen och det är utan tvekan han som hållit ihop en koalition mot Vladimir Putins Ryssland efter anfallskriget mot Ukraina.
Trots förmodanden om att några av de inflytelserika nya republikanska kongressledamöterna tänker se till att hjälpen till Kiev stryps tros de mer internationella sinnade kamraterna i senaten bromsa.
Pelosi och Shumers drivit på lagstiftning i kongressen
Hur Joe Biden lyckades finns det flera svar på. Det första Nancy Pelosis järngrepp om sin flock och Schumers, med ett par undantag, om sin i den andra kammaren. Alltså träget lagstiftningsarbete och kompromissande, men ännu mer att den ärrade veteranen Biden levde efter maximen att ingen får allt han eller hon vill ha och att tålamod är en dygd.
Viktigaste motparten i senaten, minoritetsledaren Mitch McConnell, tycktes dessutom vara villig att gå med på i synnerhet anslag till infrastruktur som kan gynna även hans partivänner. Synen av de bägge på samma podium vid ett evenemang i McConnells hemstat Kentucky var knappast ett startskott för nytt intimt samarbete men visade att det finns tillfällen där polariseringen släppt.
Hanteringen av hemliga dokument
Men Vita husets planer på att lyfta fram Bidens framgångar och kontrastera mot republikanerna löften om djupgranskningar av det de kallar ”the Biden crime family” kom av sig. Avslöjandena om att hemligstämplat material påträffats i lokaler där Biden arbetade och i hans bostad gör att hans kritik mot Donald Trump för samma sak framstår som hyckleri. Justitieminister Merrick Garland försökte signalera att han behandlar de här fallen lika genom att tillsätta ännu en särskild utredare, ”special counsel”, för att undersöka Biden. Därmed befinner sig USA i den egendomliga situationen att både den förre och den sittande presidenten är föremål för granskningar.
Biden kandidat 2024?
Skribenten Michael Tomasky, numera chefredaktör på tidskriften The New Republic, genomförde en personlig enkät med demokratiska insiders för att höra om de vill att Biden ska kandidera igen. En överväldigande majoritet av dem svarade ja, med argument om att Biden är en förhållandevis lågmäld skicklig politiker som visat det amerikanska folket att maskineriet i Washington inte avstannat för gott. Någon anmärkte också att andra lovande namn är lite för unga ännu och bör vänta till 2028.
Utmaningarna kvarstår
Presidentvalrörelsen rullar igång så smått under det här året, i väntan på de första primärvalen i början av nästa. Men Biden får det svårare att navigera både hemma och i internationella storpolitiken. Dagliga vassa attacker från republikanska kongressledamöter är att vänta och EU har höjt tonläget gentemot det som uppfattas som protektionistiska inslag i nämnda IRA-paketet. Lägg därtill Putins krig, iranska vapenleveranser, ovisshet om Kinas vänslande med Ryssland och Turkiets vägran att släppa in Sverige och Finland i Nato.
Även internt i partiet kan mer grumsande vänta, i synnerhet bland dem som ansåg att Biden inte kämpade tillräckligt hårt för att få till stånd tydligare vallagar. Stöd för detta torde vara minimalt bland republikanerna som hellre vill inskränka valprocedurerna ännu mer – och där många fortsätter att smutskasta valfunktionärer och andra ansvariga.
Många komplexa frågor, på många olika plan, behöver alltså hanteras i en polariserad kongress och av en pressad men trots allt handlingskraftig president.
Karin Henriksson är journalist och författare, baserad i Washington, och återkommande medarbetare i Mänsklig Säkerhet. Hennes senaste bok (Lind & Co) handlar om USA:s alla första damer.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Lämna ett svar