Ett varmt tack för i år till både våra skribenter och våra läsare. Tack också till Folke Bernadotteakademin som bidragit med ekonomiskt stöd till vår utgivning.
Detta år och vårt magasins utgivning har präglats av ett brutalt imperialistiskt ryskt angrepp på Ukraina och därmed krig i vårt närområde för första gången sedan andra världskriget. Vi har också under året lyft fram andra konflikter, klimathot och ökad repression mot oliktänkande, minoriteter och kvinnor som utmanar manliga ledare och maktstrukturer. Vi har också belyst krafter som gör motstånd, som i Iran, som inger hopp om respekt för rättsstat, demokrati och universella mänskliga rättigheter.
Våra tankar denna jul – och förhoppningsvis också en del av våra pengar – går till Ukraina.
Men vi behöver nu alla hämta kraft under julen, hämta andan, vila och umgås med människor som står oss nära. Det kan ge oss ork och insikt som gör att vi själva genom det vi gör, skriver och säger kan aktivt tillsammans bidra till att 2023 blir ETT GOTT NYTT ÅR.
***********
Jultips från redaktionen:
Läs! Att bli vuxen vid historiens slut
Mitt självklara boktips i år är Lea Ypis Free. Coming of Age at the End of History (på svenska Fri: En uppväxt vid historiens slut. Bonniers. Översättning Amanda Svensson) . Det är oundviklig läsning både för oss som varit med om och för dem som vill lära sig om det underliga halvsekel i historien som kallas kalla kriget, dess slut med kommunismens undergång och övergången till ja, vad har det blivit.
Men en elvaårings perspektiv skildrar författaren sin barndom I det slutna Albanien och sin tonårstid under övergångsåren till det som kallas friheten. Författaren som idag. drygt 40 år gammal, gör karriär som professor i politisk filosofi vid det brittiska toppuniversitetet LSE berättar en närmast otrolig livshistoria i en nästan lika obegriplig historisk övergångstid.
Som barn lever hon i en trots allt skyddad tillvaro i Albaniens slutna kommunistpartistat, där hon lär sig att fienden finns överallt i omvärlden, både det kapitalistiska väst och det förment socialistiska såväl Sovjet som Kina. Det tar sin tid innan hon upptäcker att hennes familj tillhör den gamla aristokratiska överklassen från kungariket Albanien med konversationer på franska och ett kodspråk för att skydda dottern från regimens ohyggligheter. Det är ett samhälle där kolapapper och coca-colaburkar är troféer men att ta del av innehållet är ingenting att ens tänka på. Men den gamla överklassen har nog ändå vissa privilegier. Fadern riktar TV-masten, synbarligen utan repressalier, mot Jugoslavien varifrån han följer det internationella basketbollen medan modern insuper Dynasty, inte för handlingens skull men möblemanget.
Men också friheten, när den kommer på 1990-talet, har sitt mått av surrealism med civilsamhälleskonstruktioner, transitionsekonomikonsulter och mormonmissionärer, först förväxlade med marinsoldater. Den socialdemokratiskt lagde fadern blir strukturreformrationaliserare medan den nu nyliberala modern engagerar sig i det nya oppositionspartiet och avkrävs feministiska redovisningar av gästande franska kvinnodelegationer.
Allt berättas med analytisk skärpa och ironisk humor, ändå aldrig raljant och med stark mänsklig respekt och medkänsla. Författarens akademiska uppsatser i politisk filosofi är säkert övertygande de också. Men jag tvivlar på att hon där ger oss lika viktiga slutsatser och lärdomar om vår tid och dess politiska ideal som i den här litterära pärlan.
ANDERS MELLBOURN
***
Läs! Ai Wei Wei: ”1 000 år av glädje och sorg – memoarer” (Bonniers förlag 2022)
Om man är intresserad av politik, motstånd mot auktoritära makthavare och gillar konst så rekommenderas Ai Wei Weis memoarer. Den självbiografiska boken visar hur denne fritänkande konstnär präglats av sin far, poeten som blev trakasserad och tvingad i exil i 1960-talets kommunistiska Folkrepublik, men sedan frigiven. Ai Wei Wei anammade pappans mod att gå sin egen väg och opponera mot makt och likriktning. Avsnitten om Ai Wei Weis tioåriga vistelse i New York hör till de mest intressanta och visar hur han inspirerades av amerikanska konstnärer och fritänkare som Andy Warhol och poeten Allen Ginsberg, men också av tidigare europeiska konstnärer som Marcel Duchamp.
Ai Wei Wei återvände till Kina och hade stora framgångar som arkitekt, och ritade bl a arenan ”Fågelboet” för OS i Peking. Men snart blev hans konst alltmer uttryck för protester mot förtryck och i boken/manifestet ”Bok med svart omslag” konstaterar han att Kina anammat västerländsk vetenskap och teknik, men inte upplysning och rättvisa. Ai Wei Weis senare decennier präglas av en rad uppmärksammade performance-aktioner, främst på den europeiska konstscenen. Där hedrar han exempelvis miljontals anonyma människor och kinesisk tusenårig historia genom enorma högar av riskorn formade av porslin. Efter att ha hållits fängslad i sitt hemland lever han nu i landsflykt i Berlin och använder sin konst bl a för att protestera mot flyktingars utsatthet.
Boken speglar om inte tusen så i alla fall hundra år av kinesisk historia. Språket är förvånansvärt torrt och saknar den humor och ironi som annars syns i Ai Wei Weis verk.
Styrkan med hans berättelse är för mig hur han visar personligt mod, hopp och okuvlig styrka att stå upp mot auktoritär maktutövning. Det känns som de egenskaperna är livsnödvändiga överallt just nu, inte minst i ”paradigmskiftets” Sverige.
Under helgledigheterna tänker jag läsa den underfundiga och livskloka Barbro Lindgrens ”Dagar i Glömminge”. (Karneval förlag 2022). I den pratar hon stillsamt med både sin anka Sickan Carlsson, tuppen Putte Kock, Nietzsche och HC Andersen om livets förunderligheter.
GERD JOHNSSON- LATHAM
***
Se och upplev: Molnstudier på Tensta konsthall.
Molnstudier kan ju låta både rofyllt och romantiskt. Men den halvtimmeslånga film med detta namn som visas på Tensta Konsthall väcker snarare vrede och fruktan. Den visar på den osynliga och okontrollerbara förstörelse som pågår i luften omkring oss – ett slags våld utan gränser.
Det är den internationella undersökningsgruppen Forensic Architecture som dokumenterat och sammanställt bevismaterial från ett dussintal konfliktplatser i världen – alltifrån Gazaremsan där Israel sprider växtgifter över odlingsmarkerna till tårgasbomberna som skjuts mot demonstranter i Hongkong. Här kan man också följa giftmolnen från bomberna över Aleppo och den dödliga röken från den illegala skogsskövlingen i Indonesien.
Forensic Architecture samlar in sitt arbetsmaterial från öppna källor som nyhetsmedier och rapporter, och kompletterar det med enskilda personers vittnesmål och filmbilder från olika platser i världen. Deras arbete liknar undersökande journalistik, men de använder andra metoder – arkitektoniska, rumsliga och dynamiska analyser för att få fram en så fullständig bild som möjligt av ett händelseförlopp, både på marken och i luften. De konsekvenser som uppenbaras ger en helt annan bild än olika makthavares officiella förklaringar.
Filmen Molnstudier är en mycket effektiv skildring av det giftiga hot som världens konflikter och maktövergrepp släpper ut i den luft vi alla delar.
Utställningen finns kvar på Tensta Konsthall till 12 februari – gå och se den!
Lotta Schüllerqvist
***
Läs! Om bakgrunden till Rysslands angreppskrig mot Ukraina
För oss som växte upp på 50- och 60-talen var Sovjet en monolit, stöpt i ett, ogenomträngligt stycke. Det var först med den sjungande revolutionen i Baltikum mot slutet av 80-talet som de socialistiska rådsrepublikernas union började framträda med alla sina olika nationella identiteter, så småningom upplöst i självständiga och återuppståndna nationer. Dokumenten och vittnesmålen från trettio- och fyrtiotalens blodiga historia hade varit instängda bakom järnridån och har först gradvis blivit tillgängliga. Stalins utrensningar, iscensatta svältkatastrofer och fångläger, de nazistiska massmorden i den östliga kampanjens spår ledde till 14 miljoner döda mellan 1933 och 1945, enligt den uppskattning Timothy Snyder redovisar i The Bloodlands.
För att förstå de djupare sammanhangen bakom det aggressionskrig Putins Ryssland nu bedriver mot Ukraina behöver vi tillgång till denna tragiska historia. Då finns flera märkliga litterära verk att gå till av vilka jag vill föreslå tre, djupt gripande berättelser.
Manuskriptet till den ryskjudiske journalisten och författaren Vassilij Grossmans Liv och Öde beslagtogs av den sovjetiska säkerhetstjänsten och kom ut på ryska först efter Sovjets fall, i en svensk översättning av det utsmugglade manuskriptet 1986. Boken utspelas på båda sidor om fronten vid Stalingrad 1943 och följer oavvisligt nära ett antal människoöden, i tyska utrotningsläger, sovjetiska fångläger, i arméerna som står mot varandra, bland ryskjudiska forskare.
I en annan, delvis fiktiv berättelse av Ljudmila Ulitskaja, får vi följa Daniel Stein, tolk, polsk jude som av slumpen kommer att hamna bland både de tyska krigsförbrytarna och motståndsrörelsen när fronten rör sig österut, och som slutar sitt liv som fritänkande och rebellisk katolsk präst i Haifa i Israel. Ett livsöde så osannolikt att det bara kan ha utspelats i verkligheten.
Slutligen, den fransk-brittiske folkrättsjuristen Philippe Sands – en av författarna till Romstadgan som ligger till grund för den Internationella brottmålsdomstolen – berättar i Vägen till Nürnberg om hur han upptäcker sina judiska morföräldrars historia i Lviv under kriget, där också de två jurister som gav upphov till begreppen ”brott mot mänskligheten” och ”folkmord” verkade, begrepp som kom att tillämpas för första gången vid Nürnbergrättegångarna mot ledande nazister efter kriget.
Idag begås åter grova folkrättsbrott i de landskap och städer där de tre berättelserna från 1930- och 40-talet utspelas.
JOHAN SCHAAR
***
Läs! Jarred Diamonds klassiker ”Vete, vapen och virus”
Den amerikanske biologen och antropologen Jarred Diamonds klassiker ”Vete, vapen och virus” förtjänst förnyat intresse – och varför inte under de stundande helgerna? Boken har kommit ut i en nyöversatt upplaga (Förlaget Volantes klassikerserie) och flera senare verk av samma författare problematiserar vår tids stora frågor på ett sätt som gör dem lika brännande (om inte mer!) än vid publiceringen av den första svenska utgåvan på 90-talet.
Diamond ställer frågan varför utvecklingen i olika samhällen blivit så olikartad i olika delar av världen Eller kanske mer rakt: varför blev vissa mer framgångsrika än andra? Diamonds bevisföring är en lång exposé av erfarenheter från ett antal kontinenter på över 400 sidor, allt baserat på ett livslångt arbete inom ett antal vetenskapliga discipliner: ett sant tvärvetenskapligt livsprojekt.
Lika intressant är hans motsatta fråga: varför misslyckades vissa samhällen t ex de nordbor som koloniserade Grönland? Frågan behandlas ingående och lika intresseväckande som i den tidigare boken i ”Collapse: how societies choose to fail or survive” (Penguin 2005, reviderad 2011).
Slutligen har Diamond publicerat en fortsättning av de tidigare arbetena i ”Upheaval: how nations cope with crisis and change” (Little Brown and co 2020) där han syntetiserar tidigare tankar om samhällens strategier i tider av kris och förändring. Alla tre viktiga bidrag till det som Jarred själv betecknar som ”humanhistoria”.
JÖRAN HÖK
***
Lyssna! På Donizetti, Andree och Piazzolla
Klassiska podden (SR Play) är en suverän podd. Camilla Lundberg och Carl Tofft pratar om berömda kompositörer, reder ut varför musiken låter som den gör och vad den har för betydelse idag. Sanningar och skvaller om människorna bakom mästerverken. Utvikt på solsäng på terrassen i somras upptäckte (och återupptäckte) jag kompositörer från Telemann till Bernstein, från Bellini till… ja en rad kompositörer som:
Augusta Holmes och César Franck, elev och lärare som förlöste snarare än älskade varandra. Augusta Holmès fick sin tids största kompositionsbeställning, men det var César Francks musik som gick till eftervärlden.
Donizetti snittade på fem operor om året, inalles 75 stycken. Berömd för sina vansinnesarior slutade Gaetano Donizetti själv i galenskap med ett synnerligen makabert efterspel.
Elfrida Andrée var Sveriges stolta pionjär som tonsättare och telegrafist, organist och dirigent. Hon ledde 800 folkkonserter, men lyckades inte göra opera med Selma Lagerlöf.
Och bandledaren, boxaren och Bachälskaren som blivit Argentinas musikaliska nationalsymbol. Astor Piazzolla, som skapade den epokgörande Tango Nuevo, som det dock inte går att dansa tango till. Kanske ändå en ny favorit nu när Argentina vunnit fotbolls-VM!
Lyssna och njut!
CARIN WALL
***
Lyssna! Jag vill tipsa om den nystartade Geopodden.
Vi sätter globala skeenden i kontext – Geopodden. Jag rekommenderar speciellt avsnitt 4 med Linda El-Naggar där hon tecknar en ovanligt detaljerad bild av komplexa skeenden i Nordafrika i kölvattnet efter den arabiska våren. Avsnittet är ett tips för den som vill uppdatera sig på en region som i nuläget inte får så mycket medialt utrymme, utöver dess koppling till fotbolls-VM.
Övriga avsnitt i podd-serien handlar bl.a. om att den nu välkända Rysslandskännaren Oscar Jonsson gästar samt ett avsnitt där Stefan Kristiansson, tidigare chef för MUST, talar om gråzonsproblematik och hybridhot. Även de är väl värda att lyssna på.
MARCUS MEYER
***
Läs! Kosackerna av Leo Tolstoy
Jag skulle vilja rekommendera boken Kosackerna av Leo Tolstoy, ett av hans mindre kända och tidigare verk, som är baserat på hans egna militära tjänstgöring i Kaukasus. Boken skildrar både livet som rysk soldat i Kaukasus, samt den säregna kulturen och livsstilen bland dåtidens kosacker. Genom skildringen och beskrivningen av kosackerna kan boken kopplas till det ryska och ukrainska folkets delade historia, vilket tåls att reflekteras över i relation till den nuvarande sorgliga situationen när dessa folk befinner sig i krig och konflikt.
SIMON FORSGREN
Lämna ett svar