REFLEKTION Vi saknar en bild av vad regeringen vill med EU-arbetet. Är det en del i ”paradigmskiftet” att makthavarna inte visar korten och möjliggör den mediegranskning som är självklar i varje fungerande demokrati? Ska SD-synen dominera EU-arbetet? Hittills har ju SD fört en apart politik i EU som gynnat Ryssland men missgynnat bl a klimatarbete och aborträtt. Är det sådan politik som förestår?
SNS, Svenskt Näringsliv och samhälle, anordnade den 8 november ett webinarium som erbjöd en angelägen men frånvarande debatt om EU och det stundande svenska ordförandeskapet i EU. Deltagare var EU-kommissionären Ylva Johansson, EU-ambassadören Lars Danielsson samt Thomas Östros, Europeiska Investeringsbanken och Eva Lundström, EU:s revisionsenhet. Den nye statssekreteraren hos EU-ministern, Christian Danielsson, hade inbjudits men avböjt deltagande. Moderator var journalisten Annika Ström Melin.
Diskussionen anordnades mot bakgrund av att Sverige för tredje gången innehar ordförandeskapet i EU våren 2023. De tidigare tillfällena var 2001 och 2009, i en värld mycket olik dagens. Här redovisas kort paneldeltagarnas inlägg medan mina kommentarer läggs sist i texten.
Vilka är de viktigaste utmaningarna nu för EU och det svenska ordförandeskapet?
Ylva Johansson, EU-kommissionär:
Den ryska aggressionen och kriget i Ukraina präglar idag hela EU och kommer att sätta ramarna för det svenska ordförandeskapet. Genom att skoningslöst slå mot försörjningen av el, vatten och värme hotar nu Ryssland vanliga människors liv i Ukraina. EU behöver därmed räkna med ökade flyktingströmmar, liksom att fortsätta militär och annan hjälp till Ukraina.
Putins angrepp går också ut på att underminera EU och attackera denna sammanslutning av små och stora länder som på demokratisk grund levererar ett välstånd Putin inte kan uppnå. Det kan tyckas märkligt att EU – som inte hotar Ryssland militärt – kan upplevas som ett så stort hot av Ryssland, men uppenbarligen fungerar EU:s soft power.
Krishantering har återkommande präglat EU under 200-talet men parallellt måste – och kan – EU fortsätta med långsiktigt arbete. Det senare gäller exempelvis lagstiftning, ”börde- respektive bidragsfördelning” i frågor om åtaganden och pengar samt långbänkar där Sverige som ordförande kommer att vara ett led i en längre kedja av ordförandeskap, bl a det nu pågående tjeckiska. I detta långsiktiga arbete förväntas Sverige som ordförandeland ägna kraft åt den s k migrationspakten samt också skärpt lagstiftning mot sexuella övergrepp mot barn, särskilt på nätet – något som motarbetas av stora nätaktörer. Dessutom krävs fortsatt gemensamt EU-arbete mot korruption och kriminalitet.
Utvecklingen har gjort att EU-kommissionen blivit allt mer operativ och handlingsinriktad – så Sverige behöver vara förberedd på en aktiv roll 2023.
Regeringen och även EU-nämnden behöver tänka långsiktigt om EU och vad unionen kan göra och inte kortsiktigt låsa sig i instruktioner för nästkommande ministermöten.
Lars Danielsson, EU-ambassadör:
Den ryska aggressionen innebär att det viktigaste nu är att hålla samman och inte påverkas av ryska splittringsförsök. EU måste också samverka med övriga delar av världen och i den nya geopolitiken förhålla sig till Georgiens och Moldaviens närmande till EU.
EU behöver stärka sin konkurrenskraft, genom att satsa på kompetensutveckling och utbildning. Strategisk autonomi är inte lösningen, istället bör EU vara öppet mot omvärlden bl a genom frihandelsavtal.
Långsiktigt hållbar utveckling, under EU:s paroll ”Fit for 55” (dvs 2055) är avgörande, samtidigt som Sverige som ordförande måste bidra till att hantera akuta energikriser , få ner priset på gas, ett pris som idag påverkar all energi inom EU och minska beroendet av Ryssland.
Utöver migrationspakten, som knappast blir färdigförhandlad förrän våren 2024, måste Sverige arbeta med stärkandet av rättsstatsprinciperna, bl a med ekonomisk bestraffning av Polen och Ungern.
En svensk grundprincip är att EU ska undvika ”klåfingrighet”, bl a inom skogen (dvs områden där Sverige inte vill ha samordning).
Vad gäller framtiden bör EU knyta Ukraina närmare till sig, när väl nödvändiga reformer gjorts. Den stora stötestenen blir då jordbrukspolitiken inom EU, med gigantiska subventioner, som behöver reformeras i grunden om/när Ukraina blir EU-medlem.
Ett nytt EU-fördrag diskuteras med anledning av en förändrad omvärld. Vilken typ av EU vill vi ha? Ett med olika hastigheter och inre kretsar som Frankrike föreslagit? Ska man som Sverige förordat börja med att debattera sakfrågor eller gå direkt på att förhandla ett nytt EU-fördrag?
Eva Lundström, revisionsrätten inom EU som bl a bevakar budgetanvändning
Bevakningen av EU:s budget och medelsanvändning har förändrats radikalt genom EU:s hantering av stora kriser: Euron, Brexit, covid, rysk krigföring och klimatkrisen.
Den största förändringen kom dock m a a covid med den stora s k återhämtningsfonden som i princip fördubblat EU:s budget (med där ännu bara hälften utbetalats). I den bästa av världar kan utbetalningarna stärka EU:s konkurrenskraft och bidra till angelägen strukturomvandling.
Vad gäller EU Fit for 55 så följer revisorerna noga omorienteringen av kapitalinvesteringar, både de som går till anpassning och till att minska utsläppen. Med anledning av de larmrapporter som fortlöpande kommer in bör det vara högprioriterat för det svenska ordförandeskapet att arbeta aktivt med klimatet.
Tomas Östros, Europeiska Investeringsbanken:
Vi ska minnas att det är väldigt stimulerande att vara ordförandeland i EU! Utmaningarna är stora – särskilt i att förse Ukraina med vapen och humanitär hjälp, men finansiellt stöd, det senare i storleksordningen fyra miljarder Euro per månad.
Långsiktiga bedömare pekar nu på att det inte är den förestående vintern utan nästa vinter som blir den stora utmaningen för EU och Ukraina, för då finns inga lager med den ryska gas som levererades före kriget.
EU:s nya återhämtningsfond har gett ett helt nytt instrument åt EU och de facto har EU nu en ny gemensam finanspolitik. Det var nödvändigt, för Brexit förändrade allt och gjorde EU alltmer dominerat av Tyskland.
Viktigt att hålla i minnet att EU-kretsen är en brokig skara – där några länder har en statsskuld på 30 procent, nedan andras ligger på 230 procent.
Digitalisering är en viktig väg framåt för EU att uppnå ökad konkurrenskraft och hållbar tillväxt.
Panelens sammanfattande slutsatser:
Högsta prioritet framöver för EU – och vägledande för det svenska ordförandeskapet – är att vara eniga, att lotsa EU genom rysk aggression och motstå denna, ta sig an utmaningar och möjligheter, särskilt för att hantera klimatutmaningarna och hållbar energiförsörjning inom EU.
För svensk del gäller också att tänka långsiktigt på vilket EU vi vill ha – och vilket medlemsland vi vill vara.
Egna avslutande reflektioner:
SNS-seminariet visar värdet av att samla ledande aktörer för att lyfta blicken och se helheter i en ofta fragmenterad värld, särskilt kring EU som ofta är osynligt i svensk debatt. Vi behöver också påminnas om vilken styrka det finns i EU och att det är en förmån att ingå där och värna denna sammanslutning i tider av krig, dramatiska klimatförändringar, växande hot mot kvinnors rättigheter och utmaningar från antidemokratiska krafter.
Ensam är inte stark, som försvarsministern nyligen konstaterat. Det gäller givetvis inte bara i frågor om militärt försvar utan lika mycket energiförsörjning och klimatpolitik.
Att möta rysk aggression på bred front framöver blir avgörande för EU. Det omfattar militära medel men också stärkande av EU:s mjuka makt; demokrati, respekt för rättsstaten, förmåga att både hantera kriser och långsiktiga utmaningar. Sverige bör bidra till att snarast stoppa köp av rysk gas och olja som finansierar den ryska krigsapparaten. Och på sikt stoppa sådana inköp från diktaturer i Mellanöstern och annorstädes.
EU tycks, trots många brister, vara det bästa vi har i en värld där inte bara demokratiska kärnvärden hotas utan också gammal geopolitik knakar i fogarna. USA kan framöver komma att fokusera på Kina och lämna EU att ensamt möta hoten från Ryssland. Det ryska koloniala imperiet kan å sin sida komma att brytas upp i takt med att kriget i Ukraina misslyckas. Kanske förestår en motsvarighet till Den Stora Oredan under 1600-talet?
Avslutningsvis var det mycket illavarslande att inte någon representant för den nya regeringen deltog i diskussionen. Det finns en tendens i ”paradigmskiftet” att makthavarna inte ställer upp för debatt och mediegranskning – granskningar som är självklara i varje fungerande demokrati. Det är särskilt oroväckande om SD, vars politik utgör grundplåten i Tidöavtalet, också ska dominera EU-arbetet. Hittills har ju SD, med cirka 20 procent av väljarna, fört en apart politik i EU som gynnat Ryssland men missgynnat klimatarbete och aborträtt. Är det sådan politik som förestår?
Gerd Johnsson-Latham, chefredaktör för www.manskligsakerhet.se
Lämna ett svar