FN:s tjugosjunde klimatkonferens, COP27, har nu inletts i Sharm El-Sheikh i Egypten och avslutas den 18 november. Utmaningarna är stora. FN:s generalsekreterare António Guterres sammanfattar läget: ” nuvarande utfästelser och politik stänger dörren för våra chanser att begränsa temperaturhöjningen till 2 °C… Vi är i en liv-eller-död kamp för vår egen säkerhet idag och vår överlevnad i morgon”. Givetvis måste Sverige bidra i arbetet.
Världens länders åtaganden att minska utsläppen, Nationally Determined Contributions (NDCs), speglar hur låga ambitionerna är. Trots ländernas överenskommelse på senaste klimatkonferensen, COP26, i Glasgow att uppdatera och öka ambitionsnivån på sina nationella NDCs, har i stort sett inget hänt sedan dess. Ett enda land, Australien, har sedan landet bytte regering uppdaterat sin NDC med höjd ambitionsnivå.
I slutet av oktober hade endast 24 länder lämnat in NDCs. (Länderna inom EU lämnar inte in några egna NDCs och EU har inte uppdaterat sin NDC från COP26. Sverige har alltså inte lämnat någon NDC.)
Inget av dessa är i linje med Parisavtalets klimatmål att hålla temperaturökningen väl under 2 °C och att sträva efter att begränsa den till 1,5°C. Med den klimatpolitik världens länder för idag kommer vi enligt forskarna att hamna uppåt 3 graders uppvärmning vid sekelskiftet.
Brasilien har höjt sitt mål för 2030 från 37 procent till 50 procent jämfört med 2005. Till synes en förbättring alltså. Men när uppgifterna granskas visar det sig att de också har ändrat underlagen till beräkningen av utsläppsnivåerna 2005, vilket gör att de angivna målen blir lättare att uppnå. Enligt Climate Action Tracker är därför Brasiliens uppdaterade klimatplan mindre ambitiös än den var tidigare.
Brasiliens Lula initierar samarbete kring regnskogsskydd
Om nu den nyvalde presidenten i Brasilien, Luiz Inacio da Silva, inte hindras att genomföra det han har uttalat, kan han komma att bidra till en ändrad politik vad gäller avskogningen av världens regnskogar. Han föreslår att Brasilien, Indonesien och Kongo ska agera tillsammans på COP27. I dessa tre länder finns de största regnskogarna i världen.
Tanken bakom Lulas förslag är att utvecklingsländerna ska samverka och skapa en allians för att lägga fram resolutioner på konferensen i Sharm El-Sheihk. Det huvudsakliga syftet skulle då vara att hjälpa utvecklingsländer att bevara sinaskogar genom att de rika länderna betalar sin del av de kostnader det innebär, speciellt genom förlusterna av försörjning för de miljoner människor som är beroende av skogarna för sitt uppehälle.
Värdlandet Egypten står för 1/3 av Afrikas förbrukning av fossil gas
Egypten, som värd för COP27, är tyvärr ett exempel på hur otillräckliga ländernas planerade klimatåtgärder är. Den NDC, som Egypten lämnade i juli i år, innebär att utsläppen kommer att fortsätta att öka. Egypten står för över en tredjedel av förbrukningen av fossil gas i Afrika och är den nästa största producenten av gas. Climate Action Tracker, som följer upp ländernas planer på klimatåtgärder, uppskattar att om alla världens länder skulle ha samma inriktning på klimatpolitiken som Egypten, så skulle det leda till en global uppvärmning på över 4 grader.
Rysk aggression har lett till ökad användning av kol och fossil gas
En av de mest konkreta överenskommelserna på COP26 var en global minskning av kolanvändningen. Den energikris som Ukrainakriget har lett till, har i stället lett till att kolproduktionen ökat och är nu uppe på samma nivåer som när den har varit som högst. Samtidigt röstade EU i juli för att fossil gas ska betraktas som ett ”klimatvänligt” bränsle.
Det behövs både förebyggande och anpassning
För länderna i Afrika, de fattigare länderna i Asien och i Latinamerika är det framför allt behovet av ekonomiskt och annat stöd för att åtgärda och förebygga effekterna av klimatförändringen som förs fram inför COP27. Extremväder leder till katastrofer med förödande konsekvenser för människor, djur och natur.
Högt på agendan: ”loss and damage” – ersättning för klimatskador
Det är den rika delen av världen med sina utsläpp av växthusgaser som har orsakat klimatförändringen. Beräkningar gjorda av Dartmouth College visar skadornas omfattning. USA, det land som har de största utsläppen historiskt, beräknas ha orsakat skador uppgående till 1,9 biljoner dollar sedan 1999.
Därför kräver de drabbade länderna att rika länderna ska ställa upp med kompensation för de konsekvenser klimatförändringen fått i form av skador och förluster – benämns Loss and Damage.
Väderkatastroferna har blivit allt värre och inte minst i år har vi sett hur översvämningar, torka och bränder drabbat länder i alla världsdelar. I Pakistan ställdes en tredjedel av landet under vatten och över 1000 människor dödades. I Nigeria tvingades över en miljon människor att lämna sina hem och över 600 dödades. I Venezuela orsakade regnmängderna att en damm brast, vilket ledde till att en hel stad fick utrymmas. I Australien har städer blivit avskurna från sin omgivning på grund av de enorma regnmängderna. Just nu drabbas Somalia av en ny period med torka som tvingar människor att lämna sin hem och bege sig till flyktingläger.
Behoven av ekonomiska och andra stödåtgärder är enorma och i många länder akuta. För de fattiga länderna är därför Loss and Damage högst upp på agendan inför COP27.
Den rika världen, med USA i spetsen, men även Sverige har hittills agerat mot överenskommelser som skulle medföra att kompensation ges till länder som drabbas av klimatförändringen och som inte har bidragit till utsläppen av växthusgaser.
Torka och brist på vatten blir allt vanligare De fattigaste länderna drabbas hårdast och kräver nu att de rika länderna ska bistå med ekonomiska och andra stöd för att kunna vidta de anpassningsåtgärder som krävs.
De sociala och mänskliga konsekvenserna av klimatförändringen har också blivit allt tydligare i takt med att väderkatastrofer inträffar. Värst drabbas kvinnor, barn och gamla. Många tvingas lämna sina hem och hamnar i flyktingläger med usla förhållanden. Ofta blir det då kvinnorna som får se till att vatten, ved och mat finns för familjen. Männen söker sig till städer eller andra ställen för att försöka få arbete och försörjning till familjen. De gamla blir ofta helt lämnade att ta hand om sig själva. När Pakistan till en tredjedel översvämmades, var vattnet fortfarande kvar tre månader efter skyfallen och människor bodde i tält, med få förnödenheter i områden där sjukvården i stort slutat fungera.
Värdlandet driver inte på utan spelar ner förväntningarna
Presidenten på konferensen, Egyptens utrikesminister, Sameh Shoukry syns tyvärr inte gå in i sin roll med alltför stora förväntningar på ett positivt utfall. Han säger, ”COP27 samlas medan det internationella samhället står inför en finansiell kris, en skuldkris, en energipriskris, en matkris och ovanpå dessa kriser tillkommer klimatkriserna. I ljuset av den nuvarande geopolitiska situationen syns det som om omställningen kommer att ta längre tid än förväntat”.
Även om förväntningarna från många håll syns vara låga på vad COP27 ska resultera i, är det ett mycket viktigt möte. Klimatförändringen leder nu till så allvarliga konsekvenser att åtgärder måste sättas in för minskade utsläpp. Samtidigt måste de som drabbas av väderkatastrofer och de mer permanenta konsekvenserna av klimatförändringen ges stöd i olika former. I båda fallen är det de rika länderna som ska bidra med åtgärder och ekonomiska insatser.
Vad bidrar Sverige med?
Sverige har på många sätt drivit ett cyniskt spel i fråga om att vara med och ta ansvar för dagens klimatkris som oftast reducerats till en teknikfråga. Den nya regeringen lägger idag den 8 november fram en budget som enligt DN använder en tredjedel av tillgängligt reformutrymme för subventioner till sådant som ökar utsläppen. Sverige betonar inte något helhetstänk i klimatarbetet utan betonar fossilfritt stål – till en enormt stor kostnad i form av ny energi och favörer för kärnkraft. Grundbudskapet i statsministerns tal vid COP den 7 november var således teknikaspekter och fossilfri el som bra för svenskt näringsliv. Detta snäva synsätt – som i stora delar även framförts av den tidigare regeringen – räcker inte idag när så mycket står på spel.
Roger Bydler, Styrelsemedlem i Klimatriksdagen
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Lämna ett svar