ANALYS Efter en framgångsrik tid för kvinnors frigörelse kommer det nästan alltid ett bakslag. Det visade redan Susan Faludi i ”Backlash” (1991) Hennes analys var där och då att främst media hjälpt till att sänka kvinnorörelsen med argumentet ”feminismen har gått för långt”. Argumentet tycks fortfarande vara högst livskraftigt bland kvinnorättsmotståndarna och tyvärr verkar många – inte minst politiker – återigen vädra morgonluft.
Det har gått fem år sedan den globala och omvälvande Metoo-vågen och färre än någonsin – i alla fall i Sverige – pratar om jämställdhet. Frågan har gått från att vara den tredje viktigaste frågan för unga väljare under valrörelsen 2018 till att numera befinna sig utanför tio-i-topp.
I det svenska valet 2022 dominerade typiskt manliga frågor – och media eldade på
Polariseringen mellan könen kring de viktigaste valfrågorna 2022 var större än annars. För kvinnor var vård, skola och jämställdhet fortfarande viktiga ämnen, men valrörelsen dominerades ändå av mer typiskt manliga frågor som lag, ordning och energipolitik. Media såväl som politiska partier gick främst männens ärenden och borde nu idka självrannsakan. Jämställdheten, våld mot kvinnor och kvinnors globala utsatthet blev ickefrågor. Feministiskt Initiativ imploderade och gick från 3,12 procent 2014 till 0,05 procent av rösterna (mer exakt 3157 stycken) i årets riksdagsval.
Globalt bakslag, bl a rörande aborträtt
På en internationell horisont kommer flera dystra rapporter om bakslag för jämställdhet och kvinnors rättigheter. Sedan USA:s högsta domstol i juni rev upp aborträttslagen från 1973 har en tredjedel av kvinnorna i USA nu i praktiken förlorat rätten till abort och förbud är på gång i fler delstater. Ryssland som fick fri abort för mer än 100 år sedan diskuterar nu en inskränkt aborträtt för att få fler kvinnor att föda ”nationens barn”, alltså fler soldater. Kina brottas med vikande födelsetal och funderar på samma sak men av andra anledningar.
Kvinnorna i Afghanistan fick efter ett par decenniers friare liv finna sig i att återigen berövas möjligheten till skola, arbete och att röra sig fritt. Den talibanska regimen slog brutalt ner alla kvinnorättsförsvarares protester och de afghanska männen höjde inte ett finger till deras försvar. Även västvärlden verkar nu ha tappat intresset för Afghanistans kvinnor. Kinas ledning består numera enbart av män enligt det senaste beslutet på partikongressen.
Iran – arena för protest som kvinnor initierat
Protesterna som nu skakar Iran springer ur ett fyrtioårigt institutionaliserat förtryck av kvinnor som hårdnade i somras med nya lagar om en strängare klädkod. Slöjan är bara en liten del av misogynin i den iranska lagboken: Barnäktenskap, straffrihet för våldtäkt inom äktenskapet, diskriminering på arbetsmarknaden och manliga förmyndare är delar av regelverket för att undanhålla kvinnor deras mänskliga rättigheter. Det är överlag nationalkonservatismen som vinner mark och patriarkala, religiösa rörelser och regimer som står bakom en stor majoritet av det nygamla kvinnoförtrycket. Turligt nog är världen fortfarande tillräckligt stor för att flera trender ska få plats samtidigt.
Spanien och länder i Sydamerika också exempel på stark kvinnorörelse och framsteg
I Spanien har den starka och väl organiserade kvinnorörelsen skördat flera framgångar kring lagstiftning och rättspraxis mot våld mot kvinnor. Några länder i Sydamerika har också uppnått en utökad aborträtt – återigen tack vare en högljudd kamp från kvinnorättsförsvarare. Flera afrikanska nationer har också infört lagar mot våld i hemmet och skärpta straff för sexuellt våld, ofta efter mångårig kamp av lokala kvinnorättsrörelser, men implementeringen av regelverken släpar ofta efter.
Män bidrar i arbetet för kvinnors rättigheter
Och i Iran ser vi också att det finns män som nu öppet stödjer kvinnornas krav på större frihet och det är en förändring. De iranska protesterna är inne på sin sjätte vecka och kan närmast beskrivas som en feministisk revolution där kvinnorna går i främsta ledet. Upproret sprider sig också till andra länder. Vilken framgång de iranska protesterna får, kan i förlängningen vara helt avgörande för om kvinnorörelsen i andra patriarkala länder i till exempel Mellanöstern orkar och vågar fortsätta höja sin röst.
Även i USA finns det en utveckling som går åt rätt håll. Det konservativa Kansas höll som en av få stater en folkomröstning där resultatet oväntat blev ett fortsatt ja till fri abort. Undersökningar visar också att majoriteten av USA:s befolkning vill behålla den fria aborträtten. Möjligen kan aborträtten bli den fråga som ger demokraterna medvind i det kommande mellanårsvalet. Men kvinnorättsmotståndarna är högljudda och tjatar om ett och samma argument: Det är feminismens och kvinnornas eget fel om de har problem. Att det är frigörelsen i sig som är roten till det onda för att den är emot kvinnans sanna natur! Värdeord som naturligt, kvinnligt, vårdande och moderligt återkommer alltid i försöken att trycka tillbaka kvinnor i gamla könsroller. Den verkliga anledningen till den nyvaknade kvinnofientligheten är som alltid rädslan att kvinnor får för mycket makt. Förklaringen är så välkänd att det känns tröttsamt men tyvärr ändå nödvändigt att behöva upprepa den. Och då handlar det ändå ”bara” om att kvinnor ska få samma rättigheter och lika mycket inflytande som männen. Inte mer. Men det är fortfarande helt oacceptabelt i de flesta samhällen.
Under Metoo trodde många förändringen skulle komma
”I can´t believe I am still protesting this shit” som det stod på många plakat under Metoo-vågen och nu igen under demonstrationerna mot USA:s inskränkta aborträtt i somras. Den som har makt ger inte frivilligt upp den. Det hjälper inte hur mycket forskning som än presenteras kring att jämställda samhällen blir bättre för både kvinnor och män. Kvinna till Kvinnas partnerorganisationer observerade redan runt 2016 en nykonservativ våg bland ungdomar på Västra Balkan. Traditionella könsroller förespråkades plötsligt av både unga kvinnor och män, hand i hand med en nyvaknad nationalism i flera länder.
Otäck nykonservatism i Sverige
Även i Sverige har vi sett liknande trender. Inför valet 2018 drev Sverigedemokraterna på för en inskränkt aborträtt men fick backa på det förslaget. Över 90 procent av svenska folket står enligt SOM-institutet bakom den svenska aborträtten. Men det hindrar inte att ett antal höga SD-företrädare fortsätter att driva en abort- och kvinnofientlig agenda i såväl riksdagen som EU-parlamentet. Även Kristdemokraterna och till viss del Moderaterna har en tvivelaktig jämställdhetspolitik vilket Kvinna till Kvinna visade i valårets Feministiska Valkompass.
Feministisk utrikespolitik skrotas i ny plakatpolitik
Sveriges nya utrikesminister överger nu också den feministiska utrikespolitiken med hänvisning till att ”denna etikett har skymt innehållet och bidragit till en dålig utrikespolitik” (Tobias Billström i SR P1Morgon 19/10). Han fortsätter dock med att försäkra att innehållet i politiken ska vara detsamma. Det är alltså ordet ”feministisk” som är för stigmatiserande för den nya regeringen. ”Det har blivit coolt att vara höger” säger några ungdomar i en av många svenska eftervalsanalyser som söker förklaringar till att partierna högerut är framgångsrika framför allt bland unga män. Svenska analytiker verkar tagna på sängen av att 40 procent av män mellan 18 och 21 identifierar sig som höger, men Sverige är inte immunt mot de trender vi länge sett globalt så utvecklingen borde inte komma som någon överraskning.
I Almedalen 2022 mördas psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren och mordplanerna mot Annie Lööf rubriceras som ett terrorbrott. Den misstänkte gärningsmannen har varit aktiv inom den högerextrema miljön. Lööf var under sin tid som Centerpartiets ledare en av de mest hatade och hotade politikerna – ofta med sexistiska och misogyna förtecken.
Kvinnofientlighet, nationalism och auktoritära krafter
Anden ur ute ur flaskan. Det har blivit normaliserat att uttrycka främlingsfientliga såväl som kvinnofientliga åsikter även i Sverige 2022. Det har vi också lärt oss. Det nya kvinnohatet går hand i hand med den nygamla nationalismen och auktoritarismen. Ofta med hjälp av det religiösa patriarkatets heta önskan att förtrycka och kontrollera kvinnor. Det är blåögt att tro att majoriteten i ett land i tysthet stödjer kvinnors strävanden efter jämställdhet mot en auktoritär regim. Polens numera brutalt inskränkta aborträtt stöds – tyvärr – också av befolkningen. Endast 20 procent av polackerna är för fri abort och katolicismen har ett starkt inflytande i landet.
Dags att agera och organisera
Det är inte bara demokratin som måste försvaras varje dag. Även jämställdheten, aborträtten, yttrandefriheten och alla andra rättigheter som vi naivt tagit för givna det senaste halvseklet kan nu vara under attack. Men vi ska inte sörja. Vi ska organisera oss. Igen och igen och igen.
Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, säkerhet, demokrati, mänskliga rättigheter
Lämna ett svar