De s k bananrepublikerna i Centralamerika har länge präglats av inbördeskrig och våld. Det har lett till att många barn och ungdomar lever i utanförskap och fattigdom, dödas och lär sig döda. I El Salvador bildade ungdomar ett gäng, Mara Salvatrucha, som idag har 15 000 medlemmar, som är spridda även i USA och uppträder som en maffia.
Den svenska journalisten och författaren Monica Zak berättar i boken Alex Dogboy om ett barn som bor på ett sopberg i huvudstaden Tegucigalpa, Honduras. Hans familj består av några hundar som letat mat åt sig själva och åt honom. Hans föräldrar utvandrade olagligt till USA och lämnade honom ensam med en faster som enda vuxen som sällskap. Hon var religiös och tvingade honom att leva under stränga regler.
Han rymde från hennes hus och bosatte sig på ett sopberg tillsammans med tusentals människor som lever på att sälja det de kan hitta bland soporna som lämnas dit flera gånger om dagen.
Alex har ett gäng med andra barn. De sniffar och försöker tigga eller stjäla någon hamburgare från en MacDonalds i stan.
Det som Monica Zak beskriver som en fiktion är verklighet för miljoner barn i Centralamerika. Honduras, Guatemala och El Salvador delar en dyster historia och ett arv av exploatering och misär.
Bananrepubliker beroende av USA
De kallades bananrepubliker på grund att de var beroende ekonomiskt och politiskt av USA och av det ökända United Fruits, som ägde nästan alla bananplantager i dessa länder.
Företag avsatte presidenter och ministrar, lät döda fackföreningsledare och politiska dissidenter. Deras makt hade inga gränser.
I Guatemala försökte presidenten Jacobo Arbenz på 1950-talet ändra på detta och nationaliserade amerikanska företag. En statskupp arrangerad av CIA fick honom på fall, han dog i exil i Mexiko och Guatemala fortsatte att vara en lydstat åt USA.
Ständiga interventioner från USA och alliansen mellan inhemsk överklass och militär har gjort regionen till en veritabel krutdurk. I i skuggan av detta växer ett ofattbart våld fram. I El Salvador dödas två kvinnor varje dag, 2020 dödades 725 kvinnor i ett land med 6,8 miljoner invånare.
Inbördeskrig har konfronterat bönder, indianer och soldater under tiotals år. Många barn och ungdomar hamnar ofta i korseld, de dödas eller lär sig att döda. Antalet barnsoldater är mycket stort. Rekryterna tas från skolor och de växer upp i bergen eller i djungeln utan kontakt med sina familjer. Armén eller gerillan blir deras enda familj och deras lojalitet går helt till dem.
Ärkebiskop och präster dödade
Det var i El Salvador som ärkebiskopen och helgonet Arnulfo Romero dödades av militärer på grund att han hade tagit de fattigas parti och predikade mot våldet och fattigdomen. Det var 1980. Han mördades mitt under mässan i kyrkan, som den helige Thomas Becket dödades i Canterbury 1170.
1989 var det sex jesuiter som fick betala med sina liv för att de predikade den nya befrielseteologin, som innebar en brytning med den katolska kyrkans traditionella hållning, som försvarade myndigheterna och rådde de fattiga att inte göra uppror.
Opus Dei, den mäktiga högersekten inom katolska kyrkan, som grundades av spanjoren Jose Maria Escriva på trettiotalet, rådde påven att inte stödja dem och många av dem belades med munkavle för att inte uttala sig.
I länder som Honduras, El Salvador och Guatemala har många barn och ungdomar ingen framtid. Arbetslösheten är hög och dyra, privata skolor har ingen plats för fattiga barn och ungdomar. De är hänvisade till ett liv i desperation och ångest.
För dem är USA både djävulen och paradiset, det är dit de vill utvandra. Den amerikanska drömmen, som de ser på TV och i filmer, ger dem hopp. Många av dem utvandrar lagligt eller olagligt till USA. De fattigaste försöker simma över gränsfloden Rio Bravo mellan Mexiko och USA, andra lyckas ta sig över gränsen till San Diego och vidare till Los Angeles.
Moderna slavar och gäng
Många fastnar vid gränsen och får jobb i maquilas, olagliga företag som tillverkar kläder och billiga kopior på mediciner och smugglar allt man kan smuggla – varor och människor. Över gränsen mellan USA och Mexiko trafikeras kvinnor och barn. Det är både pornografiindustrin och drogkarteller som köper dem som moderna slavar.
Den mexikanska journalisten och författaren Lydia Cacho avslöjade detta i flera böcker och lever idag dödshotad.
1980 var året då många salvadoraner lämnade landet, trötta på inbördeskriget och på våldet. De ville skydda sig från de mexikanska gäng som försökte rekrytera dem och få dem att betala för skydd. Då bestämde ungdomar från El Salvador att starta ett eget gäng. De kallade det för Mara Salvatrucha och beräknas idag, 2022, ha omkring 15 000 medlemmar, spridda över hela USA, Centralamerika, och nu även i Kanada. Det finns uppgifter om att de även försöker etablera sig i Colombia.
Dessa ungdomar är vana vid vapen, de är uppväxta i inbördeskrig och fattigdom. De är vana vid utanförskap och bristen på fungerande förebilder. Deras fäder har varit soldater eller gerillamän och de flesta har växt upp utan mödrar.
Prostitution, utpressning och mord
Det är kanske därför som Mara Salvatrucha har specialiserat sig på prostitution, på att driva bordeller men även utpressning och mord på beställning. Prästen Jorge Popelka, som arbetar i den fattiga gränsstaden Tijuana i Mexiko söder om Kalifornien, och arkitekten Ted Cruz, född i Guatemala men verksam i USA sedan många år, försöker skapa områden där gängmedlemmar kan hoppa av och utbildas i olika yrken. Några av dessa avhoppare har blivit mördade – la Mara accepterar inte svek eller kollaboratörer.
President Trump beordrade att Maran skulle besegras både militärt och socialt och att medlemmarna skulle utvisas till Honduras och El Salvador. USA skulle bistå dessa länder med pengar, som skulle öronmärkas för att betala yrkesutbildning och bostäder för hemvändande ungdomar.
Men det blev bara på pappret, ingenting av detta verkställdes. Idag växer la Mara och försöker bli lika respekterad och fruktad som vilken maffiagrupp som helst.
Ana Valdés, journalist och författare, född i Montevideo. Efter fyra år som politisk fånge kom hon 1978 till Sverige som flykting. Här arbetade hon bl a på Dagens Nyheters kulturredaktion. Efter mer än trettio år i exil återvände hon till Uruguay.
Redaktör: Carin Wall, Afrika, fredsbevarande.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Lämna ett svar