Trots den nuvarande rustningsspiralen särskilt efter det ryska anfallet på Ukraina påminner initierade forskare om att det finns utvägar ur Putins återvändsgränd. En ny Sipri-publikation visar att världen kan skapa resurser mot klimatkrisen och pandemier utan att äventyra staters säkerhet. Detta kan ske genom en steg-för-steg-strategi som både minskar de skenande militärkostnaderna och ökar avspänningen i världen.
Professor Michael Brzoska har länge arbetat ned nedrustningsfrågor bland annat som chef för fredsforskningsinstitutet i Hamburg och även chef för Bonn International Center for conversion. Wuyi Omitoogun har tidigare arbetat med forskning kring rustning och militärutgifter vid Stockholms internationella fredsforskningsinstitut Sipri och är nu knuten till den Afrikanska Unionens kontor i Sudan. Elisabeth Sköns har också arbetat med forskning om militärutgifter vid Sipri och var därefter chef för Sipris forskning om civilsamhället och fredsbyggande i Mali.
Sänk militärutgifterna – höj de sociala insatserna
Den bärande tanken i forskningspublikationen framgår av dess titel: ”the human security case for rebalancing military expenditure”. I förordet påminner chefen för FN:s nedrustningsenhet, Izumi Nakamitsu, om att Förenta Nationerna redan i sin stadga från 1946 uppmanar världens stater att trygga sina länders säkerhet utan att äventyra sina medborgares ekonomiska villkor och välbefinnande (FN stadgan paragraf 26). Nakamitsu framhåller att FN:s generalsekreterare i fjol i rapporten ”Our Common Agenda” efterlyste en internationell fredspolitik. Denna ska koppla samman beslut om en sänkning av världens militärutgifter för att i stället öka samhällsinsatser för fredlig och social utveckling. Detta kräver gemensamma ansträngningar (”rethink and refocus”). för ett nytänkande om hur man prioriterar arbetet för människors säkerhet med civilsamhället i centrum
Brzoska, Omitoogun och Sköns är väl medvetna om att ökade militärutgifter motiveras med ökande osäkerhet mellan stater, något som accenturerats av det ryska anfallet på Ukraina men även av de ökade spänningarna mellan statsledningarna i USA och Kina. Men klimatkrisens och pandemiernas har skapat akuta globala risker för alla världens medborgare som kräver globala sociala, ekonomiska och politiska insatser. Därför är det en tvingande nödvändighet att världens ledare och internationella organ kraftsamlar för att bryta rustningsspiralen.
De tre forskarna föreslår en steg-för-steg-strategi på tre grundpelare:
Nya ansträngningar för rustningskontroll som sker samtidigt med nedrustningsförhandlingar
Militär kapprustning brukar motiveras av det som i politisk teori kallas för ”säkerhetsdilemmat”. Den ena staten tycker sig se en ökning av de militärrustningarna hos en annan stat som man upplever som fientligt sinnad. För att inte ge den andra sidan en fördel ökar man de egna rustningarna. Varefter den andra staten agerar på samma sätt. Följden blir en ond rustningsspiral. Brzoska, Omitoogun och Sköns konstaterar att vi i dagens värld ser ökat misstroende, urholkning av internationella avtal och tilltagande militarisering av internationella relationer. För att bryta denna trend krävs en bred koalition av aktörer som ser den omedelbara nyttan av att minska militärutgifterna men öka insatserna för icke-militära åtgärder.
Nya reformer inom säkerhetssektorn som samtidigt förebygger nya konflikthärdar
Mångåriga erfarenheter från fredsarbete och forskning visar de uppenbara fördelarna av att lägga resurser på förebyggande av samhällskonflikter. I en gemensam rapport konstaterade Världsbanken för några år sedan att världen kunde spara i genomsnitt mellan fem och upp till 70 miljarder US-dollar per år på att förhindra nya konflikthärdar. FN:s fredsarbete visar även betydelsen av att ha kontroll inom stater över våldsanvändningen. Demokratisk insyn och kontroll via parlamenten är av största betydelse liksom utbildning och styrning av militär och polisväsende.
Förbättrad finansiell kontroll på rustningsnivåer och vapenköp
De tre forskarna nämner dyra vapensystem och bristande insyn i vapenköp som några av de faktorer som gör att dagens militära utgifter skenar (även utan Ukrainakriget). En ständig källa till oro är risken för korruption eftersom stora belopp står på spel. Ett annat problem är inflytande från vapenhandelns lobbyister och den samlade maktfaktor som utgörs av det så kallade militär-industriella komplexet, dvs aktörer inom vapenproduktion, stat och militärapparat som är intressenter i en kraftig militär sektor. G20-gruppen har skapat regler för att vapenhandeln ska vara öppen för insyn och konkurrensutsatt, men i många stater är delar av verksamheten hemligstämplad med hänvisning till ”nationella säkerhetsintressen”
Underlag för debatt
Den nuvarande ökningen av världens militärutgifter är en återvändsgränd i en tid när världens medborgare står inför andra och mer övergripande säkerhetsproblem som orsakas av klimatkrisen, naturkatastrofer, bristande livsmedelsförsörjning och arbetslöshet. Därför är forskningsrapporter som den citerade av största betydelse när civilsamhällets aktörer trycker på för en rimlig fördelning av offentliga utgifter.
Brzoska, Omitoogun och Sköns skriver att tidigare försök att minska militärutgifterna misslyckades beroende på att man utgick från ett säkerhetsbegrepp som enbart omfattade försvar av statsgränserna. Men denna förståelse av samhällens säkerhet är ”alltför begränsad i en tid av växande risker och hot mot människor och deras livsmiljö.” Om man istället tar fasta på ett bredare säkerhetsbegrepp krävs ”en omprövning av utgifterna för militären där man har i åtanke kraven på icke-militära risker och hot.”
De tre forskarna vill se sitt inlägg som en grund för vidare debatt. Den mångsekellånga tanken på att smida om svärden till plogbillar lever vidare. Men för att inlägget inte ska bli liggande på en hylla eller betraktas som fromma förhoppningar – särskilt mot bakgrund av rysk brutal krigföring i Ukraina som föranlett stora vapenleveranser till de ukrainska försvararna krävs fortsatt forskning för att understödja kraftfulla påtryckningar från civilsamhället och dess organisationer.
Sammantaget finns all anledning att hålla koll på SIPRIs rapporter om rustningsuppgifter, som här SIPRI, Trends in world military expenditure 2021
Jöran Hök
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
Lämna ett svar