Sveriges vilsna klimatpolitik

DEBATT Sverige har placerat sig i baksätet i klimatpolitiken, men tack och lov lyfter både organisationer, forskare, företag och journalister fram konkreta förslag till den omställning som krävs för att bromsa dagens ohållbara låt-gå-politik.  

Inledande kommentar av Gerd Johnsson-Latham:

Mötet Stockholm plus 50 som nyss arrangerades av Sverige gav pinsamt magra resultat. Den svenska regeringen levde på inte sätt upp till Sveriges tidigare roll som ledande och pådrivande i klimatarbetet, trots tilltagande klimatkris illustrerat av bl a av hettan i Indien på 50 grader som gör att fåglarna faller döda ner från skyn.

Det förefaller som om regeringen inför höstens riksdagsval prioriterat att signalera att S inte tar på sig någon ledartröja i klimatarbetet utan tvärtom är glad över att slippa samarbetet med MP för att inte antagonisera den högra planhalvan i politiken – som vill ännu mindre på klimatområdet. 

Att vi nu har en mesig klimatminister i stället för strategen Jytte Guteland kan knappast tolkas som annat än att regeringens slappa klimatpolitik är ett politiskt val. Ett annat tecken är inflytandet från C som sätter skogsägarnas intresse i främsta rummet och driver bluffen att koldioxidutsläpp från skogen inte skulle motsvara fossila utsläpp från olja och kol. C slår ju nu dessutom ihop sig med SD om att bromsa lagföring av miljö- och klimatfarlig verksamhet.  

Att V lågprioriterar klimatet och MP irrar bort sig med dyra, landskapsförfulande höghastighetståg gör saken än värre.

Budskapet blir att det svenska folket inte ska oroa sig över att någon regering ska kräva tuff, verkningsfull omställning för att säkra barn, barnbarns och planetens framtid. Istället säkras business as usual, med tävlan om sänkta bensinpriser trots att det göder Putins krigskassa och groteskt övervåld i  i Ukraina.

I kontrast till politiker som mest lyssnar till högljudda bakåtsträvare finns dock överallt i Sverige aktörer som konkret visar hur vi kan undvika de värsta klimathoten. 

Ett exempel är föreningen Klimatriksdagen som ägnat det senaste året åt att i samverkan med forskare i bl a Uppsala presentera konkreta heltäckande, systemövergripande förslag till hur vi kan sjösätta den omställning som krävs.

Roger Bydler i Klimatriksdagens styrelse sammanfattar här arbetet:

Det klimatpolitiska ramverket riksdagen slagit fast är underlag för regeringens klimatpolitik. Målet är att utsläppen av växthusgaser från svenskt territorium ska minska med minst 85 procent till år 2045 jämfört med 1990. Men inget sägs om hur stort totalt utsläppsutrymme, alltså vilken koldioxidbudget, som Sverige har kvar och kan utgå ifrån när åtgärder och styrmedel planeras och genomförs. 

Inte heller finns något temperaturmål för Sveriges klimatpolitik. Beräkningar som forskare har gjort visar att om målen enligt ramverket uppnås, så kommer vi vid sekelskiftet hamna mer än två gånger högre än våra åtaganden i Parisavtalet. Naturvårdsverket och Klimatpolitiska rådet har dessutom visat att med nuvarande politik kommer inte ens målen i ramverket att nås.

Mot denna bakgrund har Klimatriksdagen utarbetat en Klimatomställningsplan. En given utgångspunkt är de klimatmålen och förutsättningarna i Parisavtalet. Det utsläppsutrymme som då gäller för Sverige har utarbetats av forskare vid Tyndall Centre och Uppsala universitet. Det innebär att utsläppen av växthusgaser behöver vara nere på netto noll 2035, dvs att upptag och lagring av koldioxid (bl a i skogen) ska vara minst lika stora som utsläppen. 

Utgå från mål som måste nås, inte prognoser baserade på business as usual

De utgångspunkter, åtgärder och styrmedel som anges för hur utsläpp ska minska utgår vanligtvis från prognoser för olika samhällssektorer. Klimatriksdagen har i stället utgått från vad vi måste uppnå med en heltäckande omställning till 2035. Vi har därefter analyserat vilka åtgärder och styrmedel som krävs för att nå målbilden och netto noll 2035. Metoden kallas back-casting. 

Social rättvisa måste gå hand i hand med klimatarbetet

Medborgarnas acceptans för de åtgärder som behöver sättas in och engagemang för deras genomförande är en förutsättning för att omställningen ska lyckas. Ekonomiskt resursstarka människor orsakar mångdubbelt större utsläpp än mindre bemedlade. Åtgärderna måste ta hänsyn till ekonomiska och sociala konsekvenser och utformningen får inte drabba utsatta grupper.

Helhetssyn, inte särintressen är avgörande

Omställningen till ett utsläppsfritt Sverige påverkar alla samhällssektorer. Åtgärder inom en sektor är ofta beroende av eller påverkar förändringar inom andra sektorer. Ett systemövergripande synsätt behöver tillämpas och politiken får varken styras av enskilda särintressen eller av dem som har mest makt. 

Ett systemövergripande angreppssätt kräver att myndigheterna samverkar såväl i planering som genomförande. På nationell nivå är infrastrukturplaneringen det enda fysiska nationella planeringsinstrumentet och då strikt avgränsat till transportsektorn. Transportsystemet måste ses som en del i den samlade samhällsplaneringen och de förändrade mobilitetsmönster som omställningen kräver. 

Avregleringarna har eroderat klimatoptimala lösningar och styrning

Den omfattande avreglering som i Sverige visar på nödvändigheten att staten tar ett samlat ansvar för finansiering, planering och genomförande av åtgärder som säkrar att hela Sverige omfattas av de insatser som krävs. Inom många områden finns idag helt enkelt ingen som har ett samlat ansvar för att nödvändiga åtgärder genomförs på ett klimatoptimalt sätt och med nationell täckning. Exempel, som kommer att ha en avgörande betydelse för omställningen, är utbyggnad av laddinfrastruktur, elförsörjningen via distributionsnät och bredband i hela landet. Upplägget är idag att marknadskrafterna ska lösa detta.

Skogen har en nyckelroll och kan inte styras av enskildas ägarintressen

Vår helhetsbild av utsläpp och upptag av växthusgaser belyser både fossila utsläpp och biogena. Skogen och skogsbruket har en helt central roll för kollagring för att minska utsläpp av växthusgaser. En omställning krävs av skogsbruket från dagens kalhuggning till kontinuitetsskogsbruk samtidigt som betydande arealer skyddas från avverkning. Återvätning av dikade torvmarker ingår i den åtgärdsarsenal som kan bidra till minskade utsläpp och ökade upptag av kol. Den utarmning som sker av den biologiska mångfalden visar också på nödvändigheten av ett skogsbruk som tar hänsyn till ekologisk hållbarhet.

Självklart kan skogsägare behöva ersättas för uteblivna inkomster av avverkning när skogen behöver skyddas.

Hållbar energi och elförsörjning är avgörande 

Kraftigt utbyggd elproduktionen är en förutsättning för att industrins planerade satsningar ska kunna genomföras, liksom för överföringen av fordonsflottan till eldrift. Tillståndsprocesser för utbyggnad av sol- och vindkraft behöver snabbas på och former utarbetas så att berörda medborgare och kommuner blir delaktiga och får del av intäkterna. De väldiga elbehov som nu förs fram från olika håll är av en omfattning som gör det nödvändigt att analysera och ta ställning till vilken klimatnytta satsningarna har. 

Energieffektiviseringsinsatser är självklart enormt viktiga, bl a avseende bostäder.

Transporterna måste bli hållbara 

Transportsektorn är en av de stora utsläppskällorna. Minskad klimatpåverkan kräver en överföring av persontrafik från personbil till gång, cykel och kollektivtrafik samt av godstrafik från väg till järnväg och sjöfart. En omställning av transportsektorn till klimatneutralitet kräver kraftfulla åtgärder. Personbilstrafiken måste minska, vilket i sin tur kräver en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken, samhällsplanering inriktad på närhet och tillgänglighet utan bil och att staten bygger ut digital infrastruktur och tjänster som minskar behoven av bilresor. 

Det krävs också förbud för nyförsäljning av personbilar och lätta lastbilar med förbränningsmotor och laddhybrider från 2025. Motsvarande satsningar inom godstransportområdet innebär att investeringar i omlastningshubbar, hamnar och farleder. Kvarvarande vägfordon behöver elektrifieras.

Pengar krävs nu för hållbar omställning

De investeringar och insatser som krävs för att uppnå klimatneutralitet 2035, kräver stora finansiella och materiella insatser. Investeringar i infrastruktur orsakar oftast utsläpp av växthushusgaser när de etableras och bör göras tidigt så att framtida positiva klimateffekter kompensera utsläppen under etableringsfasen. Det gäller exempelvis statliga investeringar i nya stambanor och övriga järnvägssatsningar, utbyggnad av sol- och vindkraft och utbyggnad av laddinfrastruktur. Finansieringen föreslås ske via lån.

Nu krävs koll på konsumtionsutsläppen

Eftersom koldioxidbudgeten är avgränsad till territoriella utsläpp, inom Sveriges gränser, har konsumtionsbaserade utsläpp inte redovisats fullt ut. Med tanke på att det skulle krävas över fyra jordklot om alla hade samma konsumtionsmönster som svenska som bl a flyger mycket måste vi – särskilt frequent flyers – minska även dessa utsläpp om Parisavtalet ska efterlevas.

Klimatriksdagens omställningsplan överlämnas till riksdagspartierna för genomförandet av en klimatpolitik i överensstämmelse med Parisavtalet. Det är inte acceptabelt att den klimatpolitik som nu bedrivs varken har något temperaturmål eller grundläggande styrning.

Den regering som tillträder i höst måste omedelbart ta fram en koldioxidbudget i linje med Parisavtalet, anpassa det klimatpolitiska ramverket till koldioxidbudgeten och se till att klimatlagen blir tvingande lag. 

Sveriges klimatpolitik kan inte baseras på samma lösa grund som nu utan måste säkra våra barn, kommande generationers och planetens välbefinnande.

Sverige kan bättre!

Roger Bydler
Styrelsemedlem, Klimatriksdagen.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Fler texter om de ämnen som tas upp i denna text finner du om du klickar på taggarna nedan. Du kan även hitta fler artiklar av denna författare genom att klicka på namnet högst upp på sidan. 

Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.