ANALYS Ryska opinionsundersökningar visar ofta stort stöd för den ryska regeringen och dess invasion av Ukraina. Men tillförlitligheten hos officiella opinionsundersökningar i Ryssland ifrågasätts av en grupp ryska sociologer. Gruppen har gjort egna undersökningar baserade på djupintervjuer. De visar att det finns mycket olika motiv till stödet för ”specialoperationen” bland de regimtrogna och att stödet för regimen försvagats över tid.
Public Sociology Laboratory är ett oberoende forskningskollektiv med sociologistudenter som arbetar på frivillig basis. Verksamheten startade för tio år sedan med syftet att studera proteströrelser i Ryssland och några andra stater i Östeuropa.
Bland flera andra undersökningar har PSL nu tagit sig an det pågående kriget mot Ukraina. Redan i slutet av februari började kollektivet intervjua medborgare i ryska storstäder som Moskva och Sankt Petersburg. Syftet är att få en mångsidig bild av hur regimtrogna förhåller sig till krigshandlingarna.
Pågående intervjuarbete
Förutsättningarna för oberoende forskning och intervjuer i Ryssland har kraftigt försämrats på senare år. För många tillfrågade är det känsligt att öppenhjärtigt tala om kriget. Forskningskollektivets studenter vänder sig till människor som man möter i vardagslivet, t ex hos frisörskan, på restaurangen, i kollektivtrafiken eller i samband med någon offentlig tillställning. För närvarande har man gjort närmare 150 djupintervjuer och arbetet fortsätter kontinuerligt.
Efter en analys av de intervjuer som hittills gjorts har PSL har delat in de utfrågade i fem olika kategorier som återspeglar de huvudsakliga skäl som personerna uppger som stöd för regimen.
1. De som godtar regimens TV-propaganda
Denna grupp motiverar sitt stöd med att invånarna i -området måste skyddas från regimen i Ukraina, vilken de intervjuade betecknar som ”nationalistisk”, ”nazistisk” eller ”fascistisk”. De intervjuade är medvetna om de många dödsoffren bland civila ukrainare, men anser att det är den ukrainska armén bär ansvaret. Detta eftersom armén” gömmer sig bland civilbefolkningen och provocerar fram eldgivning som drabbar civila.
PSL-forskarna ser förändrade attityder inom gruppen över tid. Ju längre kriget pågått desto fler har ifrågasatt den världsbild som presenteras i statlig TV. Den första veckan av invasionen var det ingen som ifrågasatte den officiella bilden. Men tre veckor senare märks större tveksamhet. En 44-årig byggnadsarbetare citeras av PSL som typisk för de mer tveksamma:
”Det är inget folkmord, åtminstone inte från rysk sida. Jag säger detta utifrån vad jag hör från media, vad vi får därifrån. Men det framstår för mig som om ingen förutom den [ryska] regeringen vet vad som verkligen händer där.”
2. De som vill värna ”den ryska världen”
I denna grupp finns övertygade anhängare av Ryssland som imperium, en uppfattning som formats långt före kriget. Huvudfienden är västvärlden. Kriget välkomnas eftersom det kan föra Ukraina tillbaka till den ”ryska världen”.
En 42-årig man verksam inom musikindustrin i Sankt Petersburg, säger så här: ”Ukraina är bara en aspekt av konfrontationen mellan Ryssland och väst. Beslutet [att invadera] kommer att bidra till att upprätthålla fred i Östeuropa.”
En annan person inom medieindustrin, en 28-årig man säger så här:
”Det finns ett hot mot den ryska staten från den nazist-liknande regimen i Ukraina, som har pumpats upp med västerländska vapen som grundar sig på en ideologi att hata Ryssland och ryssar… Det var på grundval av Rysslands säkerhetsintressen som beslutet fattades om att annektera Krim 2014.”
Inom gruppen är många kritiska till den statliga tv-propagandan som betecknas som ”dum och ineffektiv”. Men man motsätter sig inte propaganda utan vill bara se ett bättre utbud. I gruppen säger man att man känner till att många civila dödats och skadats i Ukraina men hävdar att armén försöker undvika att civila drabbas. 28-åringen säger:
”Läget är som det är. Krig är krig. Detta krig fortsätter enbart för att den ukrainska sidan vill fortsätta.”
PSL noterar även att människor i denna grupp anser att utländska sanktioner endast på kort sikt är skadliga men att de på lång sikt kommer att hjälpa Ryssland att bli av med sitt ekonomiska beroende av väst.
3. De som menar att Nato utgör ett hot
Svarande inom denna grupp motiverar Rysslands militära ingripande med ett behov att svara på Natos frammarsch österut.
En 27-årig kontorist från Moskva säger: ”Det borde ha varit möjligt att hitta några sätt att lösa denna fråga genom diplomati, utan militära åtgärder (…) Men visst finns hotet från Nato. Det är trots allt två motsatta läger och Natos militärbaser är placerade runt Ryssland. Vi har redan förlorat många vänligt sinnade [grannländer]…vi har förlorat Ukraina.”
Dessa anhängare av kriget kan liksom människor i grupp (2) acceptera utrikespolitiken men är kritiskt inställda till Putins inrikespolitik och Inom gruppen är flertalet skeptiska till rysk militärpropaganda och litar inte på ryska officiella medier. De tillfrågade använder många olika informationskällor, inklusive uppgifter från den ryska oppositionen och ukrainska medier.
4. De som har personliga relationer till Ukraina
Den fjärde gruppen är en grupp som har släkt, arbetskamrater eller vänner i Ukraina, särskilt i utbrytarstaterna i Donetsk eller Luhansk.
Flera i denna grupp har tidigare varit passiva inför krigföringen i Donbass-området och negativa till den ryska krigsinsatsen där. Men, skriver PSL, i detta ”kritiska ögonblick” tar de ställning för den ryska regimen.
En 34-årig moskvabo hade motsatt sig annekteringen av Krim 2014 men stödde 2022 kriget mot Ukraina:
”Mina föräldrar är där [i Donetsk],”, sa han, Även om jag under alla dessa år bråkat med [mina föräldrar] om deras inställning till politik, till Putin, till Ryssland så tror jag att man vid sådana här kritiska ögonblick måste stå på samma sida som sina släktingar.’
5. De som är emot kriget men ger stöd åt regimen av patriotiska skäl
En femte grupp är mer svårdefinierad eftersom den består av ryska medborgare som är mycket kritiska till krigshandlingarna men som ändå stöder invasionen. Erfarenheterna från PSL:s intervjuarbete visar att denna grupp är stor, men att många inte vill ställa upp på en intervju.
PSL exemplifierar med en 49-årig lärare från Tjelabinsk. Hon säger:
”Jag föddes i Sovjetunionen och växte upp i en anda av patriotism, så jag stöder mitt hemland, min stat, eftersom jag helt enkelt kan inte göra annat.
”Jag är emot kriget, naturligtvis. Jag tycker mycket synd om de människor som lider [i Ukraina], eftersom många av oss har släktingar, vänner och bekanta där.
”Naturligtvis är jag väldigt orolig; Jag känner en känsla av skam, även om jag inte förstår vad jag personligen är skyldig till. Förmodligen för att dessa människor har slutat sova och leva i fred. Och det är mitt stats fel. Det är förmodligen så.”
Många som PSL vill placera i denna grupp anser sig inte särskilt intresserade av politik och de har inte funderat över förhållandet mellan Ryssland och Ukraina före invasionen.
Inga entydiga svar
Flertalet opinionsundersökningar i Ryssland utförs av institut som är knutna till dagens makthavare. Erfarenheter från forskning inom masskommunikation visar att de intervjuade i auktoritärt styrda stater tenderar att svara på det sätt de tror tillfredsställer makthavarna.
I flertalet större opinionsmätningar används korta telefonintervjuer eller enkla formulär med ett fåtal färdiga svarsalternativ. Eventuell tvekan eller rena motsägelser hos de intervjuade kommer sällan fram. Men om man i stället använder djupintervjuer får man en mycket brokig flora av resonemang och ståndpunkter.
Långsam åsiktsförändring
I en överblick av sin hittillsvarande forskning skriver Public Sociology Laboratory att de Putin-trogna grundar sina åsikter på uppfattningar som växt fram under lång tid och formats av den statliga propagandan – särskilt den som levereras via statsägd TV. Regimen har samtidigt skurit ned eller förbjudit oppositionella och kritiska mediekanaler vilket starkt begränsat utrymmet för kritiska åsikter. Men trots detta ser PSL att många av de intervjuade börjat ändra åsikter om kriget över tid. Inte så att man motsätter sig ”specialoperationen” men det entydiga stödet börjar luckras upp.
Eftersom PSL:s arbete fortsätter kontinuerligt hoppas vi kunna återkomma med uppföljningar under den fortsatta invasionen av Ukraina.
xJöran Hök
Jöran Hök, fil dr i freds och utvecklingsforskning. Mångårig verksamhet som journalist, i tio år chefredaktör för tidningen OmVärlden. Tidigare lektor i journalistik vid Göteborgs Universitet, Stockholms Universitet och Södertörns högskola.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Fler texter om de ämnen som tas upp i denna text finner du om du klickar på taggarna nedan. Du kan även hitta fler artiklar av denna författare genom att klicka på namnet högst upp på sidan.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Fotnot: artikeln är i huvudsak ett referat av en rapport tidigare publicerad på den brittiska nätsidan ”Open Democracy”: ”Why do Russians support the war against Ukraine” (opendemocracy.net)
Mer läsning om Public Sociology Laboratory:
- https://blogs.newschool.edu/tcds/public-sociology-laboratory-ps-lab/
- https://globaldialogue.isa-sociology.org/articles/sociology-in-a-hostile-environment
Lämna ett svar