ANALYS Det finns en oro för att klimatförändringarna ska leda till osäkerhet och våldsamma konflikter. Klimatpanelens senaste rapport redovisar forskningsläget. Tre av författarna, alla ledande klimat- och konfliktforskare, pekar på skador på infrastruktur, ekosystem, ekonomi och hälsa. Men klimatförändringarna tenderar också att förvärra pågående konflikter och drabba redan sårbara grupper. Författarna visar dock hur vi kan minska både skador och risker
Den nyligen lanserade rapporten från Klimatpanelens (IPCC) arbetsgrupp 2 – Impacts, Adaptation and Vulnerability – visar på klimatförändringarnas allvarliga effekter. Vid dagens uppvärmning på 1,1 grader C kan en rad konsekvenser för människor och natur tillskrivas av människan orsakade klimatförändringar. Dit hör svårigheter att uppnå hållbarhetsmålen (SDG), skador på infrastruktur och ekonomi, ohälsa och överdödlighet och ökande humanitära behov. Vissa effekter, som inverkan på känsliga ekosystem, är irreversibla. De grupper som redan är sårbara påverkas mest på grund av redan existerande strukturella förhållanden som ökar deras utsatthet och känslighet för naturkatastrofer.
I det följande kommer vi att presentera några huvudpunkter från Klimatpanelens delrapport, om hur vi kan minska risker kopplade till klimat och säkerhet. Rapporten finner att klimatförändringarna fördjupar pågående konflikter genom att underminera anpassningsförmåga och öka sårbarhet. För att lindra dessa effekter krävs att vi reducerar konflikternas humanitära konsekvenser genom investeringar i mänsklig utveckling och säkrar grunden för människors försörjning. På lång sikt kommer ökad uppvärmning att leda till en höjd konfliktrisk genom allvarlig påverkan på kända konfliktorsaker, nämligen osäker livsmedelstrygghet och försörjning. Samtidigt kan investeringar i en uthållig social utveckling för att minska konfliktrisker, tillsammans med åtaganden från FN:s säkerhetsråd till stöd för freden, leda till att våldsnivån i världen minskar, även om det skulle bli 2 grader varmare.
Ett förändrat klimat förlänger och fördjupar pågående konflikter
Klimatpanelens rapport drar slutsatsen att medan extremt klimat och väder inte direkt orsakar nya konflikter så har de en klar påverkan på pågående konflikters varaktighet, allvarlighet och frekvens. Dessa effekter är generellt små jämfört med icke-klimatrelaterade utlösande faktorer som fortfarande dominerar när konflikter bryter ut och hur de utvecklas. I omfattande statistiska studier av konflikter betyder det en liten men tydlig klimateffekt. Men i instabila kontexter, och särskilt när människors försörjning är starkt beroende av vädret (t ex obevattnat jordbruk och boskapsskötsel), så finner rapporten en starkare koppling mellan förändrade miljöbetingelser och konflikter eftersom det är svårare för individer och hushåll att anpassa sig genom bristen på finansiella resurser, svaga institutioner och redan existerande sårbarhet.
Framtida hot mot freden beror på de relativa effekterna av klimatförändringar och socioekonomiska förhållanden
När den globala temperaturen fortsätter att öka, och särskilt om den stiger över Parisavtalets trösklar om 1,5 eller 2 grader, så ökar riskerna för ekosystem och människor. Då ökar också trycket på faktorer som fördjupar sårbarhet och konfliktrisker. I vilken utsträckning detta tar sig uttryck i mer våld och instabilitet beror fortfarande på hur samhällen utvecklas och anpassar sig. Med allt annat lika så kommer en värld som är fyra grader varmare att vara våldsammare än om den är två grader varmare. Men om icke-klimatrelaterade faktorer som kan utlösa konflikter – svag ekonomi och samhällsstyrning – blir mindre vanliga och den allmänna sårbarheten minskar så kan t o m en varmare värld vara mindre våldsam än idag.
Socioekonomiska och politiska faktorer kommer troligen att förbli dominerande orsaker till våldsamma konflikter under kommande decennier. Men en befolkning som är utsatt för konflikt är betydligt mer sårbar för klimatförändringar. Genom att fördjupa dess utsatthet kan klimatförändringarna förstärka våldsamma konflikters effekter. Det finns alltmer evidens som tyder på att denna dynamik leder till en ond cirkel av våld, sårbarhet och känslighet för klimatförändringarnas skadliga effekter. Även om de flesta av dessa konflikter stannar inom länder så kan länder som gränsar mot länder i konflikt också uppleva en ökad risk. Om konflikter intensifieras och förlängs så kan de regionala riskerna öka.
Socioekonomisk utveckling – investeringar i utbildning, jämställdhet och inkluderande institutioner – som fortlöper under decennier kan bidra till att minimera riskerna för våldsamma konflikter. Även om de inte är direkt inriktade på klimateffekter kan detta slag av investeringar genom att öka samhällens anpassningsförmåga faktiskt bidra till att bygga motståndskraft och minska osäkerhet kopplad till klimatförändringarna.
Att se bortom försöken att göra klimatet till en säkerhetsfråga
Varje försök att ta upp frågan om klimat och säkerhet måste undvika att begränsa den till att bara handla om säkerhet och istället koppla den samman med insatser för att minska hot mot freden. Att förebygga våldsamma konflikter måste förbli vår högsta prioritet. Som händelseutvecklingen i Ukraina visar med eftertryck är våldsamma konflikter de mest omedelbara orsakerna till mänskligt lidande. Liv går förlorade och grundläggande mänskliga behov kan inte tillgodoses.
Förstörelsen av ekonomi och människors försörjning, skadad infrastruktur, försvagade institutioner och samhällsstyrning och ofrivillig flykt kan leda till så långsiktiga förluster att återuppbyggnaden kan ta generationer. Lokala konflikter kan också ha regionala och globala effekter. Livsmedelsproduktionen som upphör i Ukraina och geopolitiska spänningar som avbryter handeln med Ryssland skapar redan social oro i importberoende länder när mat-, bränsle- och transportkostnader ökar.
Klimatpanelens rapport är tydlig: ambitiösa åtgärder för att minska växthusgasutsläppen är avgörande för att alla risker ska vara hanterbara. Dessa åtgärder måste utformas så att de inte skapar nya konfliktrisker, särskild ifråga om mark i områden där ägande och utnyttjande är oklara. Det finns också allt mer bevis för att konfliktrisker uppstår vid mycket stora satsningar som syftar till utsläppsminskningar men belastar eller kräver ytterligare resurser, som strategiska mineraler till batterier.
Oavsett ambitionsnivån för att minska utsläppen så kommer kortsiktigt temperaturen fortsatt att öka. Det brådskar med insatser på alla nivåer för att hjälpa samhällen med deras anpassning. Behoven är ännu större i områden påverkade av konflikter. Utveckling och anpassning kan ta sig an underliggande sårbarheter och konfliktrisker och minska klimatförändringarnas effekter. Så spelar t ex kvinnor en viktig roll som fredsmäklare och deras roll i att förvalta miljön kan utnyttjas i utvecklings- och anpassningsarbetet, särskilt ifråga om hushåll som är särskilt klimatkänsliga genom sin försörjning, för att meningsfullt minska hoten mot fred.
Också med aktiva klimatinsatser kommer det att finnas kvarvarande risker med konsekvenser för våldsamma konflikter. Klimatpanelens rapport visar på vikten av system för tidig varning och förmågan att använda, tolka och agera på information, och ett starkt behov att bättre förstå hur insatser kan påverka risken för konflikter.
Särskilda möjligheter finns också för att bredda diskursen genom att integrera olika initiativ, t ex att arbeta utifrån Säkerhetsrådets resolution 1325 om kvinnors deltagande i freds- och säkerhetsinsatser, och samtidigt främja arbetet med klimat, konflikter och säkerhet. Slutligen, eftersom många klimatinsatser kan skapa förhållanden som påverkar maktstrukturer och fredsdialoger måste Säkerhetsrådet fortsätta att spela sin kritiska roll i att stödja och upprätthålla fred och säkerhet.
Elisabeth Gilmore
Biträdande professor i klimat, teknologi och policy vid Carleton University i Ottawa, Kanada forskare vid norska Peace Research Institute Oslo (PRIO).
Halvard Buhaug
Professor vid PRIO och professor i statsvetenskap vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet. .
Helen Adams
Verksam inom ämnet katastrofrisker och klimatanpassning vid King’s College London. She was a lead author on the 6th Assessment Report of the IPCC Working Group II.
Alla författarna var huvudförfattare till rapporten Impacts, Adaptation and Vulnerability, som är en av de tre delrapporterna i Klimatpanelens sjätte rapport. Artikeln har tidigare publicerats på engelska.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Fler texter om de ämnen som tas upp i denna text finner du om du klickar på taggarna nedan. Du kan även hitta fler artiklar av denna författare genom att klicka på namnet högst upp på sidan.
Översättning och redaktör: Johan Schaar
Lämna ett svar