ANALYS Grovt övervåld mot civila och väpnad konflikt präglar livet i stora delar av Myanmar, där militären försöker slå ner allt motstånd med tanks och stridshelikoptrar. Våldet som tilltagit sedan kuppen i februari 2021 fortsätter utan att omvärlden agerar nämnvärt i skuggan av kriget i Ukraina. Sedan länge bestäms utvecklingen i hög grad av ryskt och framför allt kinesiskt agerande.
Kilometerlånga konvojer av stridsvagnar, lastbilar och andra militärfordon rullar fram längs vägarna. Piloterna i flygplan och stridshelikoptrar bombar och skjuter urskiljningslöst på vad som än finns där nere på marken. Hela byar har utplånats, tusentals civila har dött och flera hundratusen har antingen blivit interna flyktingar eller lyckats ta sig till något grannland. Det är inte bara i Ukraina detta sker. Det här är verkligheten i stora delar av Myanmar sedan militären grep makten och avsatte landets demokratiskt valda regering den1 februari förra året. Inbördeskrig är inget nytt i Myanmar, flera etniska minoriteter har stridit för autonomi eller någon form av självstyre ända sedan självständigheten från Storbritannien 1948. Men sedan kuppen 2021 har striderna spridit sig till centrala delar av landet, där landets burmanska folkmajoritet bor.
Militärkuppen 2021 möttes först av fredliga demonstrationer
När tanksen rullade in i landets största stad Yangon och i den mindre huvudstaden Naypyidaw för ett drygt år sedan möttes maktövertagandet först av fredliga, karnevalsliknande demonstrationer. Ungdomar drog ut på gatorna utklädda till spöken och clowner för att göra narr av militären. Trollkarlar kastade förbannelser över generalerna och, på kvällarna och nätterna, dunkade folk med grytlock för att åstadkomma ett öronbedövande skrammel. Ingen trodde att militären skulle kunna stå emot denna massiva uppvisning av missnöje, vilket ägde rum i alla större städer och byar över hela landet.
I spetsen för protesterna gick ungdomar — och det var därför de blev de första offren för militärens kulor. Krypskyttar dödade tonåringar men en välriktad kula i huvudet, kanske i tron att det skulle skrämma folk till underkastelse. Det blev raka motsatsen. Ilskan — och hatet — växte vilket i sin tur ledde till att många gick under jorden på landsbygden eller i de etniska minoriteternas områden utefter Myanmars gränser mot Thailand och Indien. Till att börja med stred man med gamla jaktgevär och hemmagjorda bomber, men efter hand kom automatvapen att spela en allt större roll. En del kom från de etniska folkets gerillarörelser medan andra smugglades in från grannländerna. En ”nationell enhetsregering” bildades för att samla motståndet. Och där är vi idag efter ett år av strider. Ingen sida är stark nog för att besegra den andra. Det är ett stillestånd som bara kan brytas om något händer inom den högsta militärledningen, alltså en splittring eller en palatskupp. Men hittills finns det inga tecken på det.
Demokratin slogs ner av militären
Myanmar har i princip styrts av militären sedan den först grep makten 1962, men under ett årtionde — efter att val i november 2010 till kuppen förra året — tilläts en öppenhet som landet inte sett på årtionden. Vissa utländska bedömare kallade det för ”en övergång till demokrati” och bistånd forsade in från omvärlden, bl a Sverige. När det Nationellt demokratiska förbundet, landets största demokratirörelse, vann ett val 2015 och bildade regering trodde omvärlden att landet definitivt var på rätt väg. Men så enkelt var det inte. Militären behöll makten genom en grundlag som de skrivit och som gav dem en fjärdedel av alla parlamentsplatser och kontrollen över de tre viktigaste ministerierna: försvar, (alltså militär som står helt utanför civil kontroll), inrikes (vilket inkluderar polisen och den interna säkerhetsapparaten), samt gränsfrågor, det vill säga den yttre säkerheten. För att ändra på den grundlagen krävdes att fler än tre fjärdedelar av parlamentets ledamöter röstade för något sådant — vilket gav militären med dess fjärdedel vetorätt mot alla sådana förslag.
Militären grep makten efter lögner om fuskval
Militären stod ut med en mandatperiod av delvis civilt styre, men när det Nationellt demokratiska förbundet med Nobelfredspristagarinnan Aung San Suu Kyi vann en ännu större jordskredsseger i november 2020 hade generalerna fått nog. Man påstod helt utan bevis att det var ett ”fuskval” — och grep absolut makt. Aung San Suu Kyi, som var statskansler (motsvarande premiärminister) har liksom den avsatte presidenten Win Myint arresterats och för dem väntar långa fängelsestraff för flera uppdiktade anklagelser. Suu Kyi fyller 77 i år och Win Myint är 70.
Myanmar glöms av omvärlden i skuggan av Ukrainakriget
Till skillnad från Ukraina så har tragedin i Myanmar inte tilldragit sig något andra åtgärder från omvärlden än fördömande uttalanden och begränsade sanktioner. Visserligen har militären dragits inför rätta i den Internationella brottsmålsdomstolen i Haag anklagad för folkmord mot den muslimska rohingyaminoriteten, som utsattes för grova övergrepp 2017, men det är en process som kan ta år och knappast leder till några åtgärder om ingripande. Myanmar inte erkänner den domstolen som en juridisk instans.
Demokratirörelsen står också helt ensam och Myanmars grannländer har förhållit sig passiva. Omvärlden har visat alltför stort förtroende för the Association of Southeast Asian Nations, ASEAN, där Myanmar ingår och delvis ”outsourcat” Myanmarfrågan till dem. Men ASEAN är inget sydostasiatiskt EU utan en samling i huvudsak odemokratiska länder som styrs av två gyllene principer: konsensus och icke-inblandning i medlemsstaternas inre angelägenheter. Alltså har ASEAN aldrig lagt sig i bilaterala konflikter eller den politiska utvecklingen inom medlemsländerna. Det enda konkreta ASEAN har åstadkommit sedan blocket bildades 1967 är visumlättnader för medlemmarnas medborgare och en del handelsöverenskommelser. Plus åtskilliga rundor golf när ledarna möts.
Biståndet stryps och företag lämnar Myanmar
Samtidigt är det uppenbart att den styrande militären har blivit alltmer isolerad. Det bistånd som kom under de ”öppna” åren är i stort borta, flera utländska företag har lämnat landet och på grund av detta — och Coronapandemin, som satt djupa sår i samhället — genomgår Myanmar en svår ekonomisk kris. De enda riktigt säkra bundsförvanterna är Kina — och Ryssland. Det är vapen och militär utrustning från de länderna som nu orsakar död och förstörelse, och då främst de ryska flygplanen och stridshelikoptrarna. På det sättet kan kriget i Ukraina komma att påverka konflikterna i Myanmar. Myanmars militärkontrollerade regering är, vilket knappast är förvånande, en av få länder som utryckt stöd för Rysslands invasion av Ukraina.
Men att importera mer utrustning från Ryssland kommer att bli svårt på grund av nya bankrestriktioner och flygplanen och stridshelikoptrarna behöver underhållning, något som ryska tekniker hittills stått för.
Kinas agerande avgörande
Återstår alltså Kina som kan backa upp den nya juntan inte bara militärt utan också med handel, och Myanmar är ett för kineserna strategiskt mycket viktigt land eftersom det förser Kina med en direkt korridor till Indiska Oceanen, förbi konflikterna i Sydkinesiska havet och det trånga Malackasundet. Starka anti-kinesiska stämningar råder i Myanmar, vilket visade sig i demonstrationer utanför den kinesiska ambassaden i Yangon under dagarna efter kuppen. Skulle Kina våga satsa allt på militären – som ett i det långa loppet osäkert kort?
Dessa utomstående faktorer kan få en större inverkan på den fortsatta utvecklingen i Myanmar än Västvärldens begränsade möjligheter till inflytande. Men om de inte för något positivt med sig kommer Myanmars inbördeskrig att fortsätta — och landet förbli en potentiell källa till regional instabilitet i form av flyktingar, vapensmuggling och strider som ofta spiller över gränserna till grannländerna.
Bertil Lintner
Frilansjournalist baserad i Thailand, skriver bl a för Asia Times och har författat flera böcker om politik och utveckling i Asien.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Fler texter om de ämnen som tas upp i denna text finner du om du klickar på taggarna nedan. Du kan även hitta fler artiklar av denna författare genom att klicka på namnet högst upp på sidan.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Lämna ett svar