ANALYS Kina, en stark partner till Ryssland, har intagit en avvaktande inställning till den ryska invasionen av Ukraina. Positioneringen kan bero på att regimen vill avvakta omvärldens reaktioner och sanktionernas effekt. Vad som händer kan ju ge en fingervisning om hur omvärlden skulle reagera om Folkrepubliken angrep Taiwan. Frågan är hur USA:s förstärkta militära närvaro i området kan motverka Beijings expansioner.
Det är knappast förvånande att Kina är bland få länder som inte fördömt den ryska invasionen av Ukraina. Beijing och Moskva står varandra nära ekonomiskt, politiskt och militärt och delar samma syn på USA och västvärlden, som de anser står bakom Ukrainas strävan att sluta sig EU och kanske även NATO.
Men det finns också en annan anledning till att Kina har intagit en avvaktande attityd och samtidigt följer utvecklingen med största intresse. Hur långt kommer väst att gå i sitt stöd för Ukraina? Hur hårt kommer sanktionerna att bita? Finns det risk för västlig militär intervention om det går illa för den ukrainska armén? Det är viktiga frågor för president Xi Jinping och den inre krets han leder i Beijing: vad kan de vänta sig för internationella straffåtgärder om eller snarare när de bestämmer sig för att invadera Taiwan?
Ekonomiska sanktioner är knappast troliga med tanke på Kinas ställning som en av världens ledande handelsnationer. Sådana straffåtgärder skulle drabba även de som Kina handlar med. Men det skulle bli ett svårt slag mot Kina om det frystes ut från idrottsevenemang, som betyder mycket för landets internationella ställning. Enligt trovärdiga rapporter lät Vladimir Putin ledarna i Beijing veta att han tänkte invadera Ukraina innan angreppet ägde rum — och de bad honom vänta tills vinterolympiaden i Kina var över, vilket visar hur viktiga de anser att sådana händelser är.
Därtill kommer ett möjligt stopp för kinesiska ungdomar att studera i väst.
Kinas ekonomiska stöd till Ryssland kan bli avgörande
Kina kan vänta sig åtgärder redan nu — om man, som många utländska observatörer befarar, hjälper Ryssland med att dämpa de västliga sanktionerna genom att öka importen av rysk gas och olja. Kina kan också låta sanktionerade ryska företag handla med omvärlden via bulvaner med konton i kinesiska banker, vilket tidigare skett med nordkoreanska statsbolag.
För Xi är frågan om internationella reaktioner en viktig fråga eftersom Taiwans ”återförening” med fastlandet är något han uttryckligen vill se under sin tid vid makten. Han har också vid flera tillfällen sagt att han inte kommer att dra sig för att använda militär makt för att nå vad han ser som det slutgiltiga enandet av den kinesiska nationen.
Den förra brittiska kolonin Hong Kong överlämnades fredligt till Kina 1997 och 1999 blev före detta portugisiska Macao en liknande ”speciell administrativ region” under den kinesiska folkrepubliken enligt den udda principen ”ett land, två system”. Hong Kong och Macao tillhör Kina men har egna lagstiftande församlingar, egen valuta och delvis egna lagar.
Men Taiwan frågan är betydligt mer komplicerad. Det är ett i praktiken eget land och dessutom en exemplarisk demokrati där en majoritet av befolkningen inte har något intresse av att underställa sig den diktatoriska regimen i Beijing. De kan bara se vad som hänt med Hong Kong under det senaste året. Nya ”säkerhetslagar” har gjort slut på den yttrandefrihet som rådde tidigare och krossat all demokratiskt inriktade opposition.
Taiwan viktigt led i västmakters och demokratiers försvarslinje kring Kina
Taiwan är en viktig länk i den försvarslinje kring Kina där inte bara USA utan även andra västmakter och inte minst Japan har gemensamma, geostrategiska intressen.
Den linjen börjar på den japanska ön Hokkaido längst i norr och har därför även Ryssland i åtanke. Den strategiska hamnen Vladivostok är Rysslands ansikte mot Stilla Havet och den kan bevakas från Japan — och de amerikanska baserna i den japanska övärlden. Den amerikanska militären har omkring 50 000 män och kvinnor baserade på femton baser i Japan. Högkvarteret ligger vid flygbasen Yokota nära Tokyo medan en av de strategiskt viktigaste installationerna finns på ön Okinawa i söder.
Japan har nu en Asiens starkaste, modernaste och bäst utrustade militärmakter med nära 250 000 soldater inom armén, flottan och flygvapnet. I synnerhet flottan är stark med ubåtar och lättare hangarfartyg.
USA har 23 500 soldater från både armén, flygvapnet och flottan i Sydkorea som utför årliga, gemensamma övningar med den sydkoreanska militären. Militärt samarbete mellan Sydkorea och Japan har däremot trots amerikanska försök inte varit möjligt av historiska skäl. Anti-japanska stämningar råder fortfarande bland sydkoreanerna som en kvarleva från den tiden från 1910 till andra världskrigets slut då. Korea var japansk koloni.
I den kedja av befästa öar som skall hålla Kina stången — eller, som man säger i Beijing, inringat — ingår också amerikanska Guam där USA har baser för både flottan och flygvapnet. Längre österut ligger givetvis Hawaii med alla dess militära installationer. Utanför själva försvarslinjen kring Kina ligger Diego Garcia i Indiska Oceanen, en av USA:s viktigaste baser utomlands som spelar en stor roll för stödet till den amerikanska närvaron i Västasien och tidigare Afghanistan. Den amerikanska flottan och dess hangarfartyg seglar också då och då igenom det Sydkinesiska havet, vars öar, kobbar och kringliggande vatten Kina gör anspråk på medan USA och länder som Australien, Frankrike och Storbritannien sänder sina skepp dit för att försvara principen om rätt till fri sjöfart.
Taiwans nära relationer till USA och Japan
Taiwan blev japanskt redan 1895 och återförenades med fastlandet 1945. Men där råder inte samma anti-japanska stämningar och trots att Japan inte har direkta diplomatiska förbindelser med Republiken Kina, som Taiwan officiellt heter, är det inofficiella samarbetet nära — och innefattar diskreta militära kontakter och utbyte av underrättelsematerial. USA har ett liknande förhållande till Taiwan: inga officiella diplomatiska förbindelser med Washington förser Taiwan med vapen så det kan försvara sig mot eventuella kinesiska angrepp. Och det kan bli aktuellt nu när frågan om en invasion blivit alltmer påträngande.
Taiwan har under de senaste 20 åren genomgått en imponerande demokratisering och många i Republiken Kina skulle helst vilja se att landet hette Republiken Taiwan och avsvär sig allt förhållande till fastlandet. Faktum är också att Taiwan under de senaste 127 åren, sedan 1895, bara varit styrt från fastlandet i fyra år: mellan återföreningen 1945 och 1949, då det fastlandet gick förlorat till kommunisterna. Det har gett Taiwan en separat identitet och argumentet där är att det finns lika liten anledning till en återförening med Kina som att Irland skulle återförenas med det Förenade Kungariket Storbritannien och Nordirland.
Hur skulle Kinas motståndare i regionen reagera om det blev en invasion av Taiwan? Skillnaderna mot Ukraina är stora. Där skulle utländska marktrupper behövas för att motstå den ryska invasionen och det kommer inte att ske. Men Taiwan är en ö och ett amerikanskt engagemang skulle om man inte stannar vid sanktioner och begränsade vapenleveranser i huvudsak kunna ske till havs. Om baserna på Okinawa angreps skulle Japan också ha rätt att försvara sig — och indirekt Taiwan. Men ett sådant direkt ingripande skulle leda till ett storkrig i Asien eller, för att tala klarspråk, ett Tredje världskrig eftersom Ryssland och basen i Vladivostok ingår i det strategiska begreppet Stillahavsasien.
En invasion av Taiwan skulle spränga den försvarslinje gentemot Kina och Ryssland som USA och dess allierade har i just den regionen och man skulle kunna räkna med strängare, militära åtgärder från USA:s och dess allierades sida än vad fallet är i Ukraina.
Detta är de kinesiska ledarna givetvis väl införstådda med. Skulle den på pågående ryska invasionen av Ukraina sluta illa för Moskva har de också all anledning att tänka sig för innan de försöker sig på en invasion av Taiwan. Men om det går bra för Ryssland kan de kinesiska ledarna bli uppmuntrade och skrida till verket med sina egna invasionsplaner. I viss mån avgörs därför även frågan om Taiwans framtid på slagfälten i Ukraina.
Bertil Lintner
Frilansjournalist baserad i Thailand, skriver bl a för Asia Times och har författat flera böcker om politik och utveckling i Asien.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Fler texter om de ämnen som tas upp i denna text finner du om du klickar på taggarna nedan. Du kan även hitta fler artiklar av denna författare genom att klicka på namnet högst upp på sidan.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Lämna ett svar