REFLEKTION Putinregimens angrepp på Ukraina visar tydligt hur diktatorer och autokrater hotar demokrati, fred och mänskliga rättigheter. I förhandlingarna om sanktioner växer också insikten om hur demokratier på grund av pekuniära egenintressen bidragit till att ekonomiskt upprätthålla autokraternas makt. Ekonomiska särintressen är också en förklaring till antidemokratiska krafters framväxt inom demokratier, som undergrävs när demokratiska system inte längre levererar rättvist.
Putinregimens brutala aggression och invasion mot Ukraina illustrerar tydligt hur diktaturer föraktar mänsklig säkerhet både inom sina egna och i andra länder.
Under decennier tycktes hoten mot demokrati mest komma i formen av antidemokratiska krafter och politiska partier som inspirerats och kanske stötts av Vladimir Putin.
Vad som mer sällan kritiserats är dock att hur aktörer inom demokratier med ekonomiska medel genom investeringar, export och import de facto stött och stärkt diktaturer och autokrater.
Exemplen är många. Det känsligaste nu är givetvis Europas beroende av rysk gas och olja. Enligt finanssajten Bloomberg köpte EU, Storbritannien och USA dygnet efter Putins erkännande av utbrytarrepublikerna i Ukraina rysk olja, naturgas och andra råvaror till ett värde av motsvarande 7 miljarder dollar.
Svenska regeringar och företag har stöttat många anti-demokratiska partners
Sverige, vars utrikeshandel är viktig för ungefär hälften av landets BNP, har både import och export som involverar öppet anti-demokratiska partners.
Även om svensk handel domineras av partners i väst så har viktiga svenska företag som Volvo och Ericsson stora intressen i Kina och Sverige köper petroleumprodukter och uran från Ryssland. Saab säljer vapensystem till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, stora livsmedelskedjor importerar kött från Brasilien och Ericsson har exporterat telekom-produkter till Assads Syrien och till diktaturer i Centralasien.
I flera av dessa i sig omdiskuterade handelsutbyten har det dessutom förekommit uppgifter om omfattande mutor, inklusive till autokraternas egna familjer, inte minst rörande Telias affärer i Centralasien.
Sverige har också inom EU agerat för att luckra upp kriterierna för försäljning av just telecom-produkter till diktaturer, av hänsyn till svenska särintressen.
Det är uppenbarligen svårt för demokratier – även Sverige med hög moralisk svansföring – att hålla sig inom anständighetens gränser när stora ekonomiska intressen står på spel. Och när företag trycker på, inte minst alla som deltar i pampiga statsbesök för att främja svenska intressen, jobb och sysselsättning.
Mänskliga rättigheter, rättsstatens principer, demokrati och givetvis feminism får stå tillbaka när det verkligen gäller, trots att det skaver i vår självbild. Det gäller som bekant till och med när affären gäller vapen och köparen är Saudiarabien, ett land utan fria allmänna val, där politiska motståndare torteras och könsapartheid tillämpas.
När ekonomiska särintressen styr och klyftor växer frodas anti-demokrater
Att låta starka ekonomiska aktörers intressen styra har också ett högt pris för tilliten till demokratin och framväxten av öppet anti-demokratiska krafter också på andra, grundläggande sätt. Krafter som Vladimir Putin öppet stött som sätt att underminera demokrati och respekten för allas lika värde.
Även här spelar starka ekonomiska egenintressen en stor roll, vilket också gynnar autokrater och antidemokrater.
En kort tillbakablick kan ge svar.
Efter andra världskriget (åter)upprättandes demokratier i väst ofta parallellt med byggandet av välfärdsstater. Fria val med politiska partier med visioner resulterade i beslut som gynnade folkflertalet i form av förbättrade levnadsvillkor och inflytande på gräsrotsnivå. Bostäder, hälsovård, utbildning och barnomsorg byggdes ut och genom fackliga organisationer fick människor möjlighet att påverka sina liv. Kvinnor kom ut på arbetsmarknaden. Kultur och media blev arenor där makten kunde ifrågasättas.
Med tiden har många västliga demokratier blivit alltmer segregerade samhällen, inklusive Sverige, där politiska partier avhände sig makten till förmån för det som kallas ”marknaden”; i praktiken människor med kapital. Liksom under fördemokratisk tid.
I boken ”Jakten på den försvunna skatten” pekar Erik Sandberg på hur klyftorna är resultat av en medveten politik där de ekonomiskt starkaste, bäst utbildade och bäst positionerade fattar beslut om skatter, avdrag, lån etcetera som primärt gynnar deras egna ekonomier. Ett exempel är pensionssystemet som presenteras som att det ”gynnar arbete” men de facto är konstruerat så att de som haft högst lön erhåller högst pensioner.
Även om många fått det bättre materiellt sett, i Sverige och världen, så har de allra rikaste dragit ifrån och särskilt under pandemin lämnat hundratals miljoner i extrem fattigdom.
De hyperrika drar ifrån – inte bara i Putins Ryssland
Credit Suisse visar i senaste Global Wealth Report att världens 56,2 miljoner dollarmiljonärer; ”hyperrika”, 2020 kontrollerade ofattbara 46 procent av världens tillgångar, en ökning med 35 procent jämfört med 2019. Oxfam har tagit fram motsvarande siffror och betonar att klyftorna är lika dödliga som pandemin – och särskilt drabbat kvinnor – i en extrem ojämlikhet som inte är oundviklig utan ett politiskt val.
Ojämlikheten växer också i Sverige, vilket både Oxfam Sverige och LO nyligen rapporterat om. DN skrev den 11 februari om att börstopparnas löner lyftes av miljonbonusar trots pandemin under 2021 – i Johan Forsells fall, som VD för Investor med mera, med 34.1 miljoner kronor.
Självklart inbjuder sådant till motstånd både mot eliter och mot det demokratiska system som formellt sett är det verktyg vi har för att se till allas bästa.
Dags att välja – pengarna, eller friheten och livet?
Mitt i allt brutalt våld, ökad enighet bland demokratier i motståndet mot Putins övervåld och tal om sanktioner kan kanske något gott växa fram. Vägen är svår eftersom den innebär utmaning av starka för att inte säga dominerande krafter; västvärldens egna oligarker – i Aristoteles mening; män som använder staten för sina egna intressen.
Äntligen sker förändringar i Storbritannien där ”Londongrad” alltför länge varit en tillflyktsort för ryska oligarker och odemokratiska regimer i Mellanöstern och Centralasien att placera gigantiska belopp.
Äntligen uppenbaras och åtgärdas storbankers som Credit Suisses innehav av tusentals kriminellas bankkonton som omfattar hundratals miljarder US dollar.
Det bör också bli dags för vassare tvångsmedel via FN mot alla som tjänar på den smutsiga handeln med blodsdiamanter och barnarbetare som bland annat utvinner sällsynta mineraler till våra mobiltelefoner.
Det behövs också skarpa obligatoriska regelverk och sanktionssystem inom handel och investeringar för att få bukt med tvångsarbete, könsapartheid och rovdrift på djur och natur.
Kanske finns lärdomar att dra från de system som nu utarbetas för att utesluta handel med fossila produkter inom exempelvis EU:s system för klimattullar?
Nu om inte förr behöver demokratier sätta ner foten, när vi ser den makt autokrater som Putin tar sig visavi Ukrainas folk, och i förlängningen hotar även Sveriges och andra länders självbestämmande och frihet.
Kanske kan vi till och med visa solidaritet, visa att vi inte är de ”lortar” Astrid Lindgren skriver om utan kan agera utan egenintressen och exempelvis solidariskt dela på notan om Putin stänger av gasen till Europa – genom att de allra rikaste bidrar till att försörja de mest utsatta inom Europa med den energi som krävs?
Demos för 100 år sedan och även nu
Demokrati betyder som bekant folkvälde och det är dags för ”demos” att ta plats och utmana aktörer som driver fram totalitära krafter och ofred. I centrum för allt detta finns pengarna. Pengar, som i dagens system alltför länge gynnat autokrater och de som redan har mest.
Därför behöver vi lämna dagens post-politiska värld där pengar och marknadsaktörer kvävt politiska visioner och verktyg. Visioner som förenar individens ambitioner med gemensamma utmaningar och som är grundläggande för levande demokrati; på nationell nivå, inom EU och globalt i FN.
Nyss firade vi 100 år av demokrati i Sverige.
Vi bör damma av och utgå från just de visioner om rättvisa, delaktighet och politisk och ekonomisk frihet som skapade den demokrati vi haft förmånen att tillhöra, som vi nu på allvar behöver stå och försvara både när den hotas inom vårt eget land och i andra länder
Gerd Johnsson-Latham
Tidigare verksam på UD, bland annat med nedrustningsfrågor och mänskliga rättigheter, chefredaktör Mänsklig säkerhet.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.
Lämna ett svar