Barn som bärare av fred och försoning

Är FN:s barnkonvention fredsfrämjande? Ja, om alla stater som ställt sig bakom konventionen, också skulle leva efter den. Då skulle det vara fred på jorden. Men tyvärr ligger det redan i barnkonventionen ett tvivel om att detta kan bli verklighet. Det finner man när man kommer till artikel 38, där man reglerar hur konventionsstaterna ska uppträda i väpnade konflikter gentemot barnet. Vidare om åldersgräns, 15 år, för att rekrytera barn till väpnade styrkor. Sist regleras skydd och vård av barn som berörs av en väpnad konflikt. Det är rätt förskräckande läsning i all sin nakenhet och en stor kontrast till övriga artiklar i barnkonventionen.

I de globala målen och Agenda 2030 skrivs i artikel 16 om målet att främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, se till att alla har tillgång till rättvisa samt bygga upp effektiva, ansvarsskyldiga och inkluderande institutioner på alla nivåer. UNICEF har som enda barnrättsorganisation FN:s mandat att övervaka hur länder lever upp till barnkonventionen. Unicef ska också aktivt medverka för att genomföra Agenda 2030. Hur ser verkligheten ut?

420 miljoner barn, nära ett av fem, lever i områden påverkade av krig och konflikt med djupgående och långlivade effekter på deras rättigheter, välmående och utveckling. Om vi inte agerar kommer den siffran att nästan fördubblas till 2030. Framtidsutsikterna för dessa barn kommer att avgöra den långsiktiga förmågan hos samhällen och det internationella samfundet att stoppa återkommande cykler av konflikter och åstadkomma överenskommelser om fred.

Av dessa 420 miljoner barn befinner sig 34 miljoner barn på flykt. En siffra som ökar för åttonde året i rad. I en snar framtid kommer många barn att fly på grund av klimatkrisen, som kommer att bli den största utmaningen. Den kommer att drabba barnen värst, speciellt de fattigaste och mest utsatta.

Insikten finns att nationers och samhällens möjligheter att skapa och vidmakthålla fred är nära förenat med deras förmåga att arbeta för och med barns rättigheter. UNICEF har genom sitt utvecklingsprogram och humanitära insatser värnat satsningar för och med barn och unga i mening att stärka och behålla fred.

Utbildning – en avgörande förutsättning

Konfliktnivån är flera gånger högre i länder med svaga utbildningssystem. Hur kan barnen vara med och forma ett gott och hållbart samhälle? Vad finns det för förebilder och metoder?

Tillgången till utbildning är en grundläggande rättighet och den ensidigt viktigaste insatsen i barns och ungas liv för att åstadkomma förändring. Det märks inte minst nu, när miljontals barn förvägras utbildning på grund av covid19-pandemin. Skolstängningarna världen över har lett till förödande konsekvenser för flera årskullar av barn. En del riskerar att aldrig återvända till klassrummen. Med ett längre perspektiv kan vi se att ojämlikheten i utbildning är en stor utmaning mot sammanhållning och fred. 2030 kommer 825 miljoner unga människor att sakna högstadieutbildning och ytterligare miljoner barn kommer inte att ha tillgång till någon utbildning överhuvudtaget.

En studie som UNICEF gjort visar att unga människor i världen menar att väl fungerande utbildning är en fundamental fred och säkerhetsfråga – en nyckelfråga för framtiden och deras samhällen. Den unga generationen protesterar och kräver att ineffektiva och omoderna utbildningssystem reformeras och levererar det som utlovats.

Den globala utbildningskrisen är som mest uttalad i så kallade svaga stater med bristande statlig kapacitet, där barn uppnår vare sig basal läskunnighet eller matematisk färdighet, vilket får allvarliga följder för deras framtida möjligheter att ta aktiv del i samhället. Samtidigt visar all erfarenhet att jämlik och inkluderande undervisning där eleverna får tillägna sig relevant kunskap och ändamålsenliga verktyg gör dem till kunniga och ansvarsmedvetna medborgare genom eget arbete, möjligheter till politiskt engagemang och mindre våld. Konfliktnivån är flera gånger högre i länder med svaga utbildningssystem.

UNICEF reagerar på utbildningskrisen genom att satsa på kvalitetsundervisning och ge ett starkt fokus på såväl grundläggande utbildning som digital. Samtidigt prioriteras planering med hänsyn till risk, som innebär att man är uppmärksam mot konflikter och dynamiken som skapar sådana situationer. Starkast associerat till antidemokratiska värderingar är utbildning. Mer jämlik utbildning kan ändra bilden. Syftet är att stödja alla möjligheter att skapa social sammanhållning och fred och då spelar utbildning en avgörande roll.

Goda exempel: Colombia, Mali och Filippinerna

I Colombia arbetar Escuelas en Paz- initiativet speciellt i konfliktområden på landsbygden. Där stödjs skolor att vara plattformar för fred och försoning. 26 skolor deltar i initiativet och eleverna får lära sig icke-vålds lösningar, empati och kritiskt tänkande. Initiativ för att främja fred gestaltas genom konst, musik och idrott. Ett samarbete pågår mellan UNICEF och utbildningsministeriet för att integrera fredsbyggande i landets utbildningsstrategi och i läroplanen.

I Mali har barnen själva blivit fredsombud i sina lokalsamhällen och delat sin kunskap om alla barns rätt till skydd, utbildning, födelseregistreting och hälsa. Först fick 310 barn utbildning som “fredsambassadörer”. De knackade dörr i utsatta samhällen för att uppmana till dialog, samförstånd och vikten av att barn, speciellt flickor gick till skolan. Året efter fick ytterligare 2 500 barn och unga bli “fredsambassadörer”, som arbetar för sammanhållning och gemenskap, lokalt och nationellt, genom dialoger över gränser, sportevenemang, konst och kulturaktiviteter. De använder lokala media för att ge sina synpunkter. Dessutom engagerade UNICEF över 2 000 “tillbaka till skolan- ambassadörer” som fick över 20 000 barn att återvända till skolan och 9 000 att börja skolan.

FN har alltmer fokuserat på att stödja ungas positiva bidrag genom att se till att unga fredsfrämjare och deras organisationer kan delta i både freds- och politiska processer. Detta nya fokus menar FN är ett välkommet skifte i synen på vad barn och unga kan bidra med. I Sverige har vi länge sett barn och unga som kompetenta aktörer i lokalsamhället, men också i nationella sammanhang. Ser vi ut över världen finns en oro för vad utvecklingen kan leda till i länder som inskränker friheten genom begränsningar av yttrandefriheten och andra ingrepp i människors rörelsefrihet. Pandemin har tyvärr varit en orsak för länder att ta ytterligare steg på den destruktiva vägen.

Barnkonventionen är ett bräckligt verktyg för att skydda barn i väpnade konflikter och det finns fruktansvärda exempel på vad barn utsätts för, ett exempel är rekryteringen av barnsoldater. UNICEF spelar en aktiv roll i arbetet med att befria barnsoldater, ett arbete som inte minst kräver en långsiktig och krävande rehabilitering både av barnen och deras hembyar. Förutom att behandla barnens traumatiska upplevelser genom psykosocialt stöd och skolgång, går rehabiliteringen ut på att undervisa barnen i hur konflikter kan lösas på ett fredligt sätt.

I Filippinerna hade förhandlingar pågått under tio år med Moro Islamic Front för att befria nära 2 000 barn från frontens armé och börja barnens återintegrering i samhället. Försök gjordes att påverka ledarna i armen och även människorna i konfliktområdet att sluta rekrytera barn och erbjuda stöd och utbildning till de befriade barnen och deras familjer. Processen ledde till att fredsprocessen kunde återstarta, liksom många ungas liv.

UNICEF:s stöd till unga som arbetar för fred är kärnan i organisationens bidrag till bestående fred. En utvärdering från 2020 visar att UNICEF:s fredsskapande program med unga deltagare har uppnått goda resultat och effektivt angripit grundorsakerna till konflikter och fredsutmaningar som drabbar unga. Insatser i samarbete med unga gör det lättare att nå så kallade “svåra att nå”-ungdomar i utsatta områden. Det blir även lättare att bygga förtroende med lokalsamhället och regeringsföreträdare.

Möjligheterna att använda nya kommunikationsmedel blir också bättre genom ungas medverkan.

Svenska exempel – Kids hack the crisis och Giga

Ett färskt svenskt exempel är det globala, online hackathon för barn, som Svenska institutet och UNICEF Sverige organiserade i oktober 2020. Målet var att ge barn möjlighet att gemensamt skapa lösningar på de utmaningar, som har drabbat dem till följd av pandemin. “Kids Hack the Crisis” skapades för barn, med barn och av barn. Deltagarna kunde välja att arbeta

inom ett antal områden som utbildning, barns deltagande, fysisk hälsa, psykiskt välmående och utrotande av fattigdom och våld. Utgångspunkten för “Kids Hack” var att bidra till att genomföra alla barns rättigheter och nå målen i Agenda 2030. Över 1 200 barn från över 70 länder runt om i världen deltog i detta första stora globala hack för barn. Barnen jobbade i diversifierade grupper med ett av temana, som de valt tillsammans. Det gemensamma språket var engelska. “Kids Hack” erbjöd ett digitalt sätt att arbeta som överbryggade både tid och rum och alla andra olikheter. Barnens kreativitet, samarbetsförmåga, medkänsla och öppenhet är en lärdom och inspiration för oss alla. Den fredsfrämjande effekten kan inte överskattas.

Den globala utbildningskrisen kräver ett nytänkande vad gäller utbildningssystemens roll som vitala institutioner för försoning och fred. Mer investeringar behövs för att förändra systemen till likvärdiga, relevanta och konfliktkänsliga institutioner, som vägar mot bestående fred.

En del i nytänkandet är Giga-initiativet. Giga startade 2019 och leds av UNICEF och International Telecommunication Union (ITU) och syftar till att ansluta varje skola till internet. Som den första partnern från den privata sektorn gick Ericsson in i initiativet 2020 med ett åtagande i mångmiljonklassen (USD) som en Global UNICEF Partner for School Connectivity Mapping. Det globala partnerskapet mellan Ericsson och UNICEF är ett treårigt initiativ för att identifiera den digitala klyftan i 35 länder och är ett viktigt första steg för att ansluta varje skola till internet. Enligt ITU har för närvarande 360 miljoner unga människor ingen tillgång till internet. Pandemin har verkligen blottlagt denna enorma ojämlikhet, som drabbar det uppväxande släktet i världen. Skolor har stängt och möjligheterna för miljoner barn att följa en digital undervisning är begränsad och för många obefintlig.

Målet för hela Giga-initiativet är att alla skolor i världen ska vara uppkopplade mot internet 2030. Detta ger världens barn både större och mer jämlika möjligheter till lärande. Internets goda sida är tillgången till en stor gemensam faktabas, som nu blir tillgänglig för många fler. Det kommer att ge barn och unga helt andra möjligheter att växa till sin fulla potential och utforma och skapa sin egen framtid. Det finns också en negativ sida där barns utsatthet kan exploateras och den måste lärare och andra vuxna runt barnen vara medvetna om och motverka.

Förskolans roll

I Sverige som inte upplevt krig på 200 år kommer erfarenheter av krig till oss på annat sätt, inte minst genom alla barn som kommit hit från krigs- och konfliktzoner. Hur kan vi fostra barn till fredsälskande vuxna i denna mångfald av etnicitet, religioner och kulturer? Kan utbildning vara en lika viktig väg för Sverige, som UNICEF ser som vägen globalt? I förskolan finns idag praktiskt taget alla förskolebarn.

Förskolan har blivit samhällets viktigaste möte med sina framtidsmedborgare. Kan förskolan i det mötet ge barnen de bästa förutsättningarna att utvecklas till kreativa, kompetenta och ansvarstagande människor?

En intressant pilotstudie med direkt inriktning på förskolebarns tankar om fred genomfördes 2017 på några finska förskolor, av forskarna Mårten Björkgren och Eva Ahlskog-Björkman. (1) Barnen fick i uppgift att teckna en värld där alla människor lever i fred. Barnen ritade och samtalade med en pedagog och en forskare. Två metoder att gestalta kopplades ihop. Barns samtal om fred var i fokus medan teckningarna användes som stöd för tolkningen.

Några tecknade jordklot och några tecknade en lugn hemmiljö, som exempel på fred. Barnen, som var sex år, lyfte fram lugn och tystnad som gestaltning av fred, vilket kan tolkas som frånvaro av krig. “Barnen förstår fred som en känsla eller upplevelse.” Där det är fred är man glad. “Det här är gladlandet”, sade ett barn om teckningen med hemmaidyllen.

Barnen tycker inte det känns bra när man bråkar, “De kopplar bråk både till sin egen situation och till hur det känns om det skulle vara krig”. Barnen förstår att fred handlar om relationer. Då pratar barnen om sina kamrater och syskon och situationer där bråk och orättvis behandling förekommer.

I barnens teckningar finns många element från naturen med i form av träd, djur och människor. “Naturupplevelsernas betydelse för fredsförståelse kan leda både mot hållbar livsstil och mångfald.” Däremot framkom inga tankar om att naturkrafterna också kan innebära faror.

Barnen resonerar om vad som är rätt och vad som är fel och om mitt och ditt. Vad som händer om människor vill ha samma saker? Barnen tar som exempel en fisk som två står och drar i från varsitt håll till fisken går av. Spännande att barnen utan att veta, gör en analogi till den klassiska historien med mödrarna, som båda hävdar sig vara den riktiga modern till barnet. De drar i barnet från varsitt håll tills den riktiga modern släpper. Barnen förstår att fred kan vara som förhandlingar om vem som bestämmer i samhället.

I en teckning möts barn från Europa och Afrika och till det fogas barnens egen historia av mötet, där interaktionen med varandras olikheter leder till glädje. Av denna historia kan vi skönja att dessa sexåriga barn förstår att “vi behöver lära känna varandra för att godkänna olikheter.”

Björkgren och Ahlskog-Björkman, “anser att barns språk och uttrycksmedel att gestalta innebörden av ett liv i fred, aktivt behöver stödjas i förskolan”. De menar att “pilotstudien har gett oss möjlighet att förankra våra reflektioner om hur vi i utbildningssammanhang kan synliggöra utvecklingen av barns förståelse av fred, utgående från pedagogisk forskning om hållbar utveckling och barns lärande för fred”.

Jag tycker att denna pilotstudie ger ett fint exempel på hur lyhörda pedagoger kan fånga upp barns tankar och funderingar och genom sitt förhållningssätt till barnen, låter dem ta ett steg till och fördjupa sitt sätt att tänka. Barns tro på det goda och sanna är viktigt att stödja och stärka, både av föräldrar och förskola.

Av förskolans läroplan framgår “att utbildningen ska ge barnen möjlighet att utveckla sin förmåga till empati och omtanke om andra genom att uppmuntra och stärka deras medkänsla och inlevelse i andra människors situation”. (2) “Att utveckla och stödja barns empatiska förmåga är på sikt den kanske viktigaste fredsfaktorn”, skriver psykolog Inga Sylwander i antologin “Empati-känna, förstå och växa.”

Ett fint exempel på hur vi vuxna kan lära barn att bli medkännande och agera medkännande är Annie Norell Beachs bok, “Mångfald och medkänsla i förskolan”. (3) Budskapet till läsaren är att det inte krävs några avancerade kunskaper när man ska lära barn att vara empatiska och att stärka deras medkänsla. Det som krävs är att vi vuxna som möter barn verkligen är medvetna om barns behov och rättigheter. Alla vardagens verksamheter kan och bör därför enligt Norell Beach användas för att utveckla toleranta, generösa och förstående människor.

Exempel från boken: I en dagisgrupp finns Lisa. Lisa älskar semlor. Det vet alla barnen. Nu vill det sig så illa att just den dag som Lisa längtat så efter, när man bjuder på semlor på dagis – då är Lisa sjuk. Förskoleläraren tar upp det med barngruppen. “Tänk vad synd om Lisa som är sjuk idag och inte kan äta semla med oss andra.” Då tänker barnen efter och tycker synd om Lisa. Pedagogen kan då gå ett steg till och fråga barnen om man kan göra något. Då får barnen inte bara känna med Lisa. De kan också lära sig att man göra något för henne. Förslagen från barnen om vad de kan göra är till exempel att spara en semla i kylskåpet eller i frysen. Ett annat förslag är gå hem till Lisa med semlan efter dagis.

Genom detta enkla sätt, att gå ett steg till från att ha medkänsla till att också göra något ger barnen glädjen av att få känna sig generösa och omtänksamma.

Barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson slår fast att det är nödvändigt med en direkt koppling mellan känsla och handling och beskriver de tre nivåer som måste hänga ihop; känna med, förstå känslan och ta ansvar och handla. “Välja väg i godhetens riktning och stå upp emot ondskan”.

Barn är viktiga aktörer för fred

Unga människors tankar om fred och frihet har alltid funnits men uttryckts på olika sätt; i samtal, i litteratur, uttalanden, upprop, demonstrationer och i bilder och musik. Hos många unga har tankar och uttryck övergått i aktion. Det finns många exempel från både dagens värld och från historien, där engagerade och hängivna unga gått i spetsen för förändring med fred och frihet i fokus.

Två tjejer – två världsledare – Malala Yousafazai och Greta Thunberg är två exempel på barn som haft en stor inverkan på fredsfrågor och framtiden. Dessa två tjejer visar på den enorma potentialen hos unga människor.

Nobels fredspristagare Malala Yousafzai har en talande teckning i sin bok, “Jag är Malala”. (4) Hon tecknade den när hon var tolv år och den föreställer två händer, som möts i ett handslag. Av symbolerna vid sidan om händerna förstår man att det är kristen hand och en muslimsk hand som möts. Enligt Malala så visar den drömmen om harmoni mellan olika övertygelser. Malala är flickan som stod upp för flickors rätt till utbildning och sköts av talibanerna, men överlevde. Hon förstod tidigt att hennes penna var mäktigare än maskingevären. Idag är hon en ung kvinna som blivit global symbol för fredliga protester och kampen för kvinnans rättigheter.

Greta Thunberg har också en talande teckning, sin skylt med texten, “Skolstrejk för klimatet”. Den har blivit världskänd tillsammans med henne och varit med i ett otal demonstrationer världen över. Mångfaldigad i ett antal kopior i länder där svenska definitivt är ett främmande språk, men skylten med den svenska texten har blivit ikonisk. Greta har liksom Malala talat i FN och inför de stora och mäktiga ledarna i världen. Greta har talat om svek och stulna drömmar. Om klimatkrisen som är på väg att bli vår största fredskris.

Två unga ledare med varsin stor framtidsfråga; utbildning och klimat, som lyckats påverka och sätta frågorna på världsdelarnas agenda, i kraft av sina tydliga röster och miljoner följare. Det är deras och alla barn och ungas framtid som står på spel. De och mängder av deras följare har visat att de är kunniga, kompetenta och synnerligen ansvarstagande. Besvikna över en vuxenvärld som gör helt andra prioriteringar har de tagit saken i egna händer.

Malala och Greta och deras miljoner följare skickar en närmast desperat signal till oss vuxna att vi måste ta vårt ansvar och kraftfullt agera för våra barn och barnbarns framtid. Det måste bli slut på högtidstalen. Klimatet och freden står på spel. Barnen och de unga är genomtänkta och kapabla när de uttrycker sin oro och bristande framtidstro. Vi måste lyssna och ta deras insikter och engagemang på största allvar om vi vill leva i en fredlig och försonlig värld.

Jag har i min text velat stärka hoppet och visa på de goda krafter som finns runtom i världen och som varje dag åstadkommer positiva förändringar i barns liv. Vi ser också att de bästa resultaten nås när barn och unga är medagerande. Därför bör fler och olika former utvecklas där barn blir delaktiga och ges ett verkligt inflytande. Den bristande framtidstron måste på alla sätt motverkas och vändas till dess motsats.

Jämlika möjligheter till lärande är en del av hoppet, då utbildning är en grundläggande förutsättning för lägre konfliktnivåer, och därmed en hållbar fred.