Asien: Upprustning

ANALYS Det rustas som aldrig förr i Asien och de största exportörerna är USA och Ryssland. Alltfler länder skaffar sig nya stridsplan, örlogsfartyg och robotsystem. Asien är en jättemarknad för världens vapentillverkare, med några av världens äldsta och hetaste brännpunkter: konflikter mellan Indien och Kina, territoriella dispyter i Sydkinesiska havet, Kinas hot att invadera Taiwan och spänningen på den koreanska halvön.

Försäljningen av krigsmateriel kan ofta omfatta flera stater som befinner sig på motsatta sidor i regionala konflikter. Indien har just ingått med ett avtal med Ryssland om att köpa det avancerade missilförsvarssystemet S-400 för nio miljarder kronor. Det behövs, anser regeringen i New Delhi, för att möte det kinesiska hotet utefter gränsen i Himalaya. Samma system finns redan på andra sidan eftersom Kina var det första landet som köpte S-400 från Ryssland.

En liknande situation råder i Sydkinesiska havet, där flera länder, bland dem Kina och Vietnam, har territoriella anspråk. Trots ökad inhemsk produktion är Kina fortfarande en av Rysslands största kunder för krigsmaterial — samtidigt som Ryssland varit den viktigaste partnern i moderniseringen av Vietnams väpnade styrkor. Anledningen till den vietnamesiska upprustningen, som pågått sedan mitten av nittiotalet, är Kinas alltmer provokativa intrång i just Sydkinesiska havet. För att stärka sina positioner köpte Kina redan 1998 ett ryskt hangarfartyg som man sedan byggde om och moderniserade.

Enligt statistik från Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI) importerade Indien årtiondet 2015 – 2019 rysk krigsutrustning till ett totalt värde av 68 miljarder kronor medan den ryska exporten till Kina var 43 miljarder under samma period. Men under senare år har Kina i ökad utsträckning satsat på egentillverkning. Moskva och Beijing må stå på samma sida i det nya kalla kriget med USA och Västvärlden, men ryssarna ser inte med blida ögon på hur de kinesiska försvarsindustrierna köper modeller från Ryssland vilka de senare kopierar för att kunna producera dem på egen hand.

Geopolitiken styr vapenhandeln

Efter att ha varit mer eller mindre allierat med det forna Sovjetunionen under det förra kalla kriget vänder sig Indien nu till USA och Västvärlden, där man står på samma sida i konflikten med Kina. 

Förra året gav USA:s president Joseph Biden klartecken för export av krigsmateriel till Indien till att värde av 23 miljarder kronor. Men samtidigt har USA en politik som går ut på att straffa länder som importerar vapen från Ryssland, vilket orsakat problem med Indiens köp av missilförsvarssystemet S-400. Indien är dock en så viktig allierad just i konflikten med Kina, så i det här fallet bestraffas inte Indien. Det visar sig alltså att det går att rucka på de amerikanska principerna om det finns tillräckligt starka geopolitiska skäl för att göra det. Grundprincipen är ju annars, åtminstone i teorin, att USA har lagar som begränsar försäljning av krigsmaterial till odemokratiska länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna medan Ryssland säljer till alla som är intresserade. 

USA fortsatt världsledande vapenexportör medan rysk vapenexport minskat

USA är och kommer säkert också att förbli världens största vapenexportör. Under 2010 – 2019 steg värdet av det krigsmateriel USA exporterade till resten av världen från 391 miljarder kronor till 480 miljarder, vilket svarar för 31% av den globala vapenhandeln. Under samma årtionde minskade faktiskt Rysslands export från 333 miljarder till 273 miljarder. Det finns flera anledningar till den utvecklingen. Ryssland bryr sig visserligen inte om ifall köparna är diktaturer och bryter mot de mänskliga rättigheterna, men en gammal trogen kund som Kina börjar som sagt var bli alltmer självförförsörjande. USA:s sanktioner mot Rysslands kunder är en annan orsak och en tredje att kvaliteten på de ryska varorna halkar efter den västerländska.

För att förbättra sitt läge har Ryssland vänt sig till nya kunder — och då framförallt i Sydostasien. Där dominerade Ryssland under perioden 2010 – 2019 med varor till ett värde av 97 miljarder kronor. USA kom på andra plats med 71 miljarder följt av Frankrikes 32 miljarder och 25,5 miljarder från Tyskland. Kina, som börjat slå sig in på den sydostasiatiska marknaden kom först på femte plats med 23,5 miljarder. 

Vietnam, Malaysia, Indonesien och nu Myanmar köper mycket rysk krigsmateriel

Vid sidan av den största importören Vietnam köper Malaysia och Indonesien stora mängder krigsmateriel från Ryssland. En ny och stor kund är Myanmar, där militären tog makten i en kupp den 1 februari 2021. Medan den nya militärjuntan mejade ner anti-kupp demonstranter på gatorna i den gamla huvudstaden Yangon och andra städer besökte den ryske försvarsministern Alexander Fomin Myanmar för att diskutera ytterligare affärer. Ute på slagfälten i Myanmars ytterområden, där juntan slåss mot en rad etniska rebellarméer, har ryska Hind-stridshelikoptrar blivit en allt vanligare syn — och med dödliga konsekvenser. Hela byar har beskjutits från luften, nu senast i strider utefter gränsen mot Thailand.

Svenska Gripen i Thailand

Ryssland har sålt jaktplan till Malaysia och Indonesien och en del transporthelikoptrar till Thailand. Men de tre länderna, liksom USA:s allierade Filippinerna, köper det mesta från USA, Frankrike och andra västländer. Thailand har också köpt det svenska jaktplanet Gripen från Saab. De första sex planen kom 2011 och ytterligare sex i två omgångar 2013. Ryssland är den största vapenexportören till Laos, som dock har begränsade resurser och har nöjt sig med ryska tanks, transporthelikoptrar och lastbilar för militärt bruk.

Många heta konflikter göder vapenförsäljningen i Asien

Kina gör anspråk på stora områden i nordöstra Indiens berg medan indierna anser att ett mindre område i nordligaste Kashmir, som kontrolleras av Kina, borde tillhöra dem. Gränsdispyten ledde till ett månadslångt blodigt krig 1962. Sedan dess har spänningen i Himalayas höjder varit stor och senast i 2020 ägde sammanstötningar rum. 

Kinas nya närvaro i Indiska Oceanen har fått Indien att stärka beredskapen där. Sydkinesiska havet är en annan brännpunkt. Kina, Taiwan, Vietnam, Filippinerna, Malaysia och Brunei gör i olika utsträckning anspråk på kobbar och skär i det område medan Kinas och Indonesiens har motstridiga krav på territorialvatten. Den amerikanska flottan sänder regelbundet fartyg för att försvara de transportleder som går genom Sydkinesiska havet. Kina har å sin sida byggt nya, befästa öar kring det som tidigare bara var obebodda kobbar. Där finns nu hamnar och flygfält som tar emot militära transportplan.

Kinas anspråk på Taiwan är en annan oroshärd som kan få katastrofala konsekvenser. Kina anser att Taiwan måste ”återförenas” med fastlandet medan en majoritet på den demokratiskt styrda ön motsätter sig något sådant. Kina har erbjudit Taiwan samma status som Hong Kong, ”ett land, två system”, men efter att nya anti-demokratiska säkerhetslagar införts i den forna brittiska kolonin finns det inget nämnvärt gehör för det i Taiwan. Kina har vid flera tillfällen hotat att invadera Taiwan om folket där inte ger sig — och det kunde leda till ett större krig i Asien eftersom både USA och Japan skulle motsätta sig något sådant. 

Japan har i enlighet med sin efterkrigskonstitution ingen egentlig militär, men dess ”självförsvarsstyrkor”, som eufemismen lyder, är stora och utrustade med några av världens modernaste och mest sofistikerade vapen. Och sen är det spänningen på den koreanska halvön, där Nordkorea sedan 2006 har testat kärnvapen och bara nu i januari 2022 testsköt nya, hypersoniska robotar från baser i landet, något som observeras med oro inte bara i Sydkorea och USA utan även Japan.

Det nya kalla kriget, som i Asien inte alltid är enbart kallt, är betydligt allvarligare och mer komplicerat än det förra. Det finns nu ett allt starkare Kina och fler aktörer och allianserna och skiljelinjerna är inte lika tydliga som tidigare. Och bara det är potentiellt sett explosivt och därför ett hot mot hela världens säkerhet.

Bertil Lintner
Frilansjournalist baserad i Thailand, skriver bl a för Asia Times och har författat flera böcker om politik och utveckling i Asien.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Fler texter om de ämnen som tas upp i denna text finner du om du klickar på taggarna nedan. Du kan även hitta fler artiklar av denna författare genom att klicka på namnet högst upp på sidan. 

Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.