Klimatförändringar hotar vår säkerhet

När jag var barn hade jag en favoritfilm. Eller, okej, jag hade ganska många favoritfilmer i olika perioder. Men en period var jag helt uppslukad av den animerade filmen Atlantis. Den handlar om Milo som reser till en undervattensvärld, Atlantis, och om prinsessan Kida som bor och lever där, under havsytan. Jag minns att jag som barn också ville leva under vattnet och hur jag brukade simma ner på djupet i simhallens bassäng och låtsas att jag var Kida. Som barn var det en drömvärld, något att romantisera och längta efter. Men nu, när bilden av städer under vatten faktiskt närmar sig verklighet, börjar den drömmen förvandlas till en mardröm.

För att bygga hållbar fred, utveckling och säkerhet räcker det inte att bara bekämpa krig och faror som finns här och nu. Vi måste också förebygga och förbereda oss på framtida hot. När fred och säkerhet diskuteras tänker nog många på vapen, krig och misär. Men ett säkerhetshot är inte enbart ett hot mot en nation, ett territorium eller en särskild grupp. Det kan också vara ett hot mot människors liv. Eller till och med ett hot mot hela vår existens. Säkerhet handlar om att vi som mänsklighet ska kunna överleva, och att vi människor ska få leva våra liv i trygghet. Och det allra största hotet mot vår trygghet och överlevnad är klimathotet.

Vintern 2020 var jag i Sälen på organisationen Folk och försvars rikskonferens. Bland talarna fanns klimatforskaren Johan Rockström. Han fick femton minuter i rampljuset och var i stort sett den enda på hela tredagarskonferensen som var inbjuden för att prata om klimathotet.

Han använde sin tid till att prata om hur klimatförändringarna är ett hot mot vår säkerhet, och han sa en sak som jag burit med mig sen dess. Han sa att klimatkrisen inte bara är miljöministrarnas uppgift att lösa, utan också – och kanske ännu mer – stats-, utrikes- och försvarsministrarnas ansvar. För klimatkrisen är just en kris. Den är inte en enskild sakpolitisk fråga, den är inte något medelklassen ägnar sig åt som fritidsintresse och den är inte en hipp trend att visa upp på Instagram. Den är en fullskalig och livshotande kris, och bör behandlas därefter.

Klimatförändringarna påverkar alla världens länder

Klimatförändringar bryr sig inte om nationsgränser. Vi människor lever alla på samma planet och påverkas därför när vi rubbar den naturliga balansen i atmosfären. Släpper vi ut för mycket koldioxid i Sverige så går det ut i atmosfären, värmer upp planeten och kan som följd resultera i mindre regn i exempelvis Somalia (1) och därmed sämre skördar i det lokala jordbruket. Det vi gör i en del av världen påverkar alltså människor i en annan. När skogarna brinner i Brasilien eller översvämningar raserar hus i Japan är det inte bara ett hot mot brasilianare och japaner. Det är ett hot mot mänskligheten, för det kan hända överallt och närsomhelst. Därför behöver relationerna mellan världens länder fungera – alltså är klimatpolitiken relevant för stats- och utrikesministrar.

Klimatförändringar ändrar, och förstärker, vädret. Den globala uppvärmningen får konsekvensen att havsnivåerna stiger, skyfall blir vanligare och fler områden drabbas av extrem torka. (2) När landyta hamnar under vatten, städer svämmar över eller åkrar torkar ut så måste människor flytta på sig. Ibland till och med fly. Minskade vattenresurser och sämre tillgång till mat leder också till en kamp om resurser. Som en följd av klimatkrisen kommer vi alltså att behöva samsas om mindre ytor och strida om färre resurser – alltså är klimathotet relevant för försvarsministrar.

För att förstå varför och hur klimatet påverkar den mänskliga säkerheten är det viktigt att förstå att klimatförändring inte är en isolerad händelse. När klimatet blir varmare är det inte bara en enda sak som händer, utan det sätter igång en kedjereaktion som för med sig mängder av fenomen. Både naturfenomen och sociala fenomen. Jag kommer att fokusera på de senare, men det är även viktigt att förstå hur förändringar i planetens system påverkar oss människor och våra samhällen.

Egentligen är det hela väldigt enkelt. För att överleva behöver vi människor vätska, föda, syre och sömn. Eller: rent vatten, näringsrik mat, frisk luft och någonstans att sova. Och så vore det också bra att slippa bomber och undvika dödliga sjukdomar.

Vattenfrågorna är helt centrala i klimatförändringarna

Vi börjar med vattnet. Vi behöver vatten till tre saker: att dricka, att odla mat med och att sköta vår hygien med. Om sötvattnet sinar får det allvarliga konsekvenser för åtminstone det första av dessa behov. Vi människor kan inte dricka saltvatten, och när det salta havsvattnet tar mer plats och rinner ut i vattendrag, som en följd av den globala uppvärmningen, så förstörs tillgångar till det drickbara vattnet. Vi skulle förvisso kunna snabba på teknikutvecklingen och filtrera bort saltet från havsvattnet så att vi kan dricka det, men det skulle vara dyrt och kräva mycket energi vilket fordrar resurser och en lång produktionskedja. Från smältande glaciärer skulle vi visserligen kunna få färskvatten, men smälter glaciärerna bort försvinner viktiga ytor som reflekterar solen och därmed ökar växthuseffekten – och jordens medeltemperatur stiger ännu mer. Om smältvattnet rinner ut i havet är det både förstört som dricksvatten och höjer havsnivån, och utan glaciärer i exempelvis Himalaya försvinner vattenförsörjning genom smältvatten till hundratals miljoner människor i Kina och på den indiska halvön.

Så, vad händer när tillgången till dricksvatten hotas? För det första dör många, många människor. Inget vatten, inget liv. För det andra påverkas produktionen av livsmedel kraftigt, och för det tredje uppstår konflikter i kampen om det vatten som fortfarande går att dricka och använda. Det senare återkommer jag till, men först tar vi maten.

Inte helt oväntat blir matbrist en direkt följd av vattenbrist. För att grödor och djur ska växa och överleva behövs vatten. Klimatförändringar och en förstärkt växthuseffekt gör att väder blir mer extremt: där det regnar mycket regnar det mer, och där det är torrt blir det torrare. Extrem torka kan göra att inte ens regnvatten sugs upp av marken, för att den är så torr. När områden runtom i världen drabbas av torka så förstörs skördar. Utan lyckade skördar får vi mindre eller ingen mat. Sommaren 2018 var det så torrt i Sverige att jordbrukare inte hade tillräckligt med vatten och djurfoder, och behövde då nödslakta sina djur. (3) Det var inte bara en tragedi för de stackars djuren, utan också för bönderna som förlorade en långsiktig inkomst och människor som förlorade en stabil matförsörjning. Sverige är ett rikt land, så vi kan än så länge klara oss någorlunda ur sådana kriser. Men när samma sak händer om och om igen i andra delar av världen kan det slå ut hela jordbruk och sätta bönder och företag i konkurs. Värst av allt är den svält som kan uppstå och spridas om människor inte längre kan använda marker till föda.

Jag minns för något år sen när majsskörden var så dålig att majsen nästan tog slut. Som tur var hade jag redan majs hemma eftersom det är ett måste i tacosen. Men de där tomma hyllorna i matbutikerna representerade så mycket mer än förlorade tacokvällar. Vad händer om fler skördar av olika sorters livsmedel är dåliga, långa perioder i sträck? I nord får vi nästan skylla oss själva som har byggt upp vår matindustri på import snarare än att stärka vår lokala matproduktion, och därmed gjort oss extremt sårbara för missväxt i andra länder. Men i syd är maten vi i Sverige äter många bönders enda säkra inkomst. Att odla innebär för många att överleva. När den globala uppvärmningen leder till sämre skördar är det inte bara matvaror som går till spillo. Det är också människors levebröd och trygghet som går förlorade.

För att klara oss igenom sådana matkriser – och de kommer att bli fler med ett varmare klimat – måste vi göra våra samhällen och den globala matmarknaden mindre sårbara. Jordbruket måste ställas om från monokulturer, där bara ett växtslag odlas, till permakultur, där flera olika sorters grödor får växa tillsammans, för att på så sätt minska sårbarheten för dåliga skördar eller ändrade trender på marknaden. Länder i syd behöver ekonomiska system som skapar trygghet för jordbrukare, och länder i nord behöver bygga upp matlager och en livsmedelsproduktion som klarar sig längre än en vecka om marknaden skulle släckas ner. (4) Dagens frihandel måste bli mer rättvis och ömsesidigt gynnande. Det fungerar inte att länder i nord tar vad de vill ha utan att ge tillbaka. En rättvis handel behövs för att producenter i samtliga länder ska kunna få en rättmätig ersättning för sitt arbete och sina varor, och på så sätt kunna säkra sin inkomst och spara till sämre tider. För är det något som göder konflikter så är det orättvisor. Det vi i nord gör – eller inte gör – nu kommer att slå tillbaka sen.

Vatten och mat går alltså hand i hand. Vad kan då göras för att våra samhällen ska bli bättre anpassade för en värld med mindre användbart vatten? Några väldigt enkla saker är att bättre ta till vara på regnvatten, att inte slösa på vatten i onödan och att återanvända vatten från till exempel textilproduktion, disk och tvätt. Mer avancerade lösningar handlar om att utnyttja saltvatten till fler användningsområden för att kunna spara dricksvatten till människor och djur. Det finns en del forskningsprojekt där saltvatten används i odlingar. Resultaten är varierande och det är för tidigt att säga om det kan vara en permanent lösning för samtliga jordbruk. En risk är att jorden och grödorna kan ta skada av saltet. (5)

Klimatets påverkan på luft och land

Förutom mat och vatten behöver vi syre för att överleva. Luftföroreningar är ett helt eget miljöproblem i sig, men kopplingen till klimatförändringar är lätt att göra. Dels kommer utsläppen som påverkar luften och utsläppen som påverkar klimatet från flera gemensamma källor, inte minst från trafiken. Dels kan ändrade vädermönster och mer stillastående luft göra luftföroreningarna ännu skadligare än vad de redan är. (6) Det här är ett stort problem för vår hälsa, särskilt för barn. Barn som utsätts för luftföroreningar under lång tid kan få problem med lungfunktionen, och i värsta fall kan utvecklingen av lungorna påverkas negativt. (7) Får vi inte stopp på utsläpp som förorenar luften och värmer upp vår planet så kommer framförallt städer att bli farliga för människor, och framförallt barn, att bo i.

Det för mig in på vårt behov av att ha någonstans att bo. Att ha tak över huvudet handlar i grunden om att ha en skyddad plats att sova på. Sömnen är viktig för att kroppen ska få återhämtning och ny energi. Får vi inte sova orkar vi till slut ingenting och våra kroppar stänger av. Men var ska vi sova när översvämningar förstör våra hus eller när våra städer hamnar under havsytan? Hur ska vi få sömn när temperaturen stiger över 40 grader? Vem får återhämtning när skogar och hus brinner ner på grund av torka och extrem värme?

Inget av detta är enbart möjliga framtidsscenarier. Allt det här händer nu, runtom i världen. Skogar brinner i Sibirien, Australien, Grekland och Amazonas. Hela städer översvämmas i Tyskland, Belgien och Japan. I Kanada och USA används numera kylrum som människor evakueras till när temperaturen klättrar upp till osannolika 50 grader. När klimatförändringarna resulterar i att skogsbränder, översvämningar och värmeböljor tar ifrån oss våra hem så är vi inte längre säkra.

Klimatet och konflikter

När vi inte längre är säkra i vårt eget hem måste vi fly. Ju varmare planeten blir, desto färre platser kommer att vara beboeliga. Samtidigt ser vi att jordens befolkning fortsätter att öka. Vi har också vid det här laget kunnat konstatera att det kommer att bli allt svårare att få tag på rent vatten och mat. Det betyder att vi blir fler människor på mindre ytor med färre resurser. Mycket pekar på att om den globala uppvärmningen inte hejdas så kommer vi att se fler och nya konflikter runtom i världen. När jag växte upp handlade många konflikter om jakten efter olja. I framtiden kan vi komma att se konflikter om jakten efter rent vatten.

Faktum är att sådana konflikter redan finns, och att vatten används som vapen i krig. Terrororganisationen IS utnyttjade sina vattentillgångar för att kuva befolkningen. I Israel och Palestina, där vatten är en bristvara, tar ockupationsmakten Israel inte sällan kontroll över vattentillgångarna. I länder som Syrien, Nigeria, Sydsudan och Jemen har brunnar och pumpar förstörts som en krigshandling. Enligt en rapport av UNICEF och Världshälsoorganisationen är människor i områden med krig och konflikter fyra gånger så ofta utan dricksvatten som andra. Värst drabbas kvinnor och barn. (8)

För att kampen om dyrbara resurser inte ska eskalera till fullskaliga krig måste världens länder, och framförallt stater i bristområden, hitta hållbara och rättvisa samarbeten. Inget barn ska gå utan vatten eller mat på bordet för att vuxna krigar om vem våra gemensamma resurser tillhör. Att driva ett aktivt arbete mot klimatförändringar och samtidigt anpassa våra samhällen efter den globala uppvärmningens konsekvenser är nödvändigt för att undvika krig och låta människor slippa fly från bomber.

Klimaträttvisa

Det här leder mig in på begreppet klimaträttvisa. Jag skrev tidigare att det vi gör nu kommer att slå tillbaka senare. När det kommer till klimatförändringar är det också så att det vi gör här, kommer att slå tillbaka någon annanstans. Här är Bangladesh ett bra exempel. Från Bangladesh köper vi i nord billiga kläder. Bra att vi hjälper deras ekonomi, kanske någon tänker. Men den process som kläderna går igenom från odling av bomull till att den säljs i en svensk butik innebär både stora utsläpp och att mängder av vatten går till produktionen istället för odling av mat. Skulle kläderna vara gjorda på ett mer hållbart sätt skulle de bli dyrare och svårare att sälja på en marknad som bygger på slit-och- släng. Vårt val att köpa billiga kläder skapar alltså utsläpp som driver på växthuseffekten. Den globala uppvärmningen för sen med sig stora konsekvenser i Bangladesh, för det är nämligen ett av de länder som redan drabbats hårt av klimatförändringarna. Bangladesh ligger inte bara vid havet, utan har också ett deltalandskap. När floder svämmar över och när havsytan stiger så försvinner hela byar. (9) Det är inte rättvist att utsläpp vi i Sverige orsakar gör att människor i Bangladesh får lida.

Det är inte heller rättvist att vi rika länder har byggt vår utveckling med hjälp av kol och olja, när vi nu säger att det inte längre ska användas för att fortsätta utvecklingen av andra samhällen. Missförstå mig rätt nu – jag vill gärna stoppa all utvinning och användning av kol och olja så snabbt det bara går. Det är ändå inte rättvist att vår industrialisering har skadat klimatet och förstört förutsättningar för liv i andra delar av världen, och att länder som strävar efter samma välstånd som vi har inte ska få samma förutsättningar. Vi i nord har utvecklats på bekostnad av länder i syd och naturen. Hur ska andra länder kunna utvecklas utan samma verktyg som vi hade för att ta våra länder ut ur fattigdom? Här finns ett viktigt åtagande i Parisavtalet: rika länder får inte bara hjälpa andra länder att minska sina utsläpp, de måste också ta ansvar för sina egna. Klimaträttvisa innebär alltså att rika länder – som står för större delen av de klimatskadliga utsläpp som sen drabbar fattiga länder – måste ta ett större ansvar i klimatarbetet.

Vi i nord måste också göra oss redo för att ta emot allt fler klimatflyktingar. När andra delar av världen blir obeboeliga som en konsekvens av klimatförändringar så är det hit de kommer att fly, inte minst för tillgången till rent vatten. Att rusta Sverige och EU:s länder för ett humant och värdigt flyktingmottagande nu är nödvändigt för framtiden. För om nya migrationsmönster leder till ökade klyftor mellan människor så kommer det att bli ett säkerhetsproblem. Jag vill tro gott om människan och att vi kan leva i harmoni med varandra, och det finns mängder av exempel som stärker den tron hos mig. Men historien har också visat att fattigdom, utanförskap och orättvisor kan ge utrymme åt ideologiska eller religiösa idéer om att olika grupper inte kan leva sida vid sida. Om vi låter klimatförändringarna splittra oss istället för att ena oss, finns en risk att etniska och kulturella konflikter uppstår.

Och så var det det här med att undvika dödliga sjukdomar. I skrivande stund råder en pandemi över världen. Coronavirusets snabba och förödande spridning har lamslagit samhällen världen över och dödat miljontals människor. Jag önskar så innerligt att vi som lever nu och generationer som kommer sen aldrig ska få uppleva vad vi har upplevt i över ett års tid. Skräcken för att anhöriga ska drabbas eller att själv bli smittad, isoleringen och ensamheten, förlusten av arbetstillfällen och möjligheten till försörjning. Och det värsta: ovissheten om när pandemin ska vara över. Men tyvärr pekar mycket åt att coronapandemin istället är en av många pandemier som kommer att drabba oss, våra barn och våra barnbarn. I ett varmare klimat trivs virus, särskilt tropiska sjukdomar som malaria och denguefeber. (10) Dessutom har en debatt väckts om vad som händer när hundratals eller till och med tusentals år gammal permafrost börjar tina och exponera gamla kadaver som dött av olika smittor. Finns det virus och bakterier vi inte är vana vid som kan skada oss när jorden blir varmare? (11)

När vi väl blir sjuka behöver vi fungerande sjukvård för att klara oss. Dagens sjukvård behöver elektricitet för att hålla människor vid liv genom maskiner, för att få ordentligt ljus vid behandlingar och operationer och i många delar av världen för att digitalt lagra information och kunskap om patienter, vårdplaner och sjukdomar. Så när kraftiga skyfall och översvämningar riskerar att slå ut elsystem får sjukvården stora problem. Strömavbrott kan vara förödande och livshotande. Men något sjukvården skulle bli ännu sämre av är brist på rent vatten. Är det något coronapandemin har lärt oss så är det vikten av att tvätta händerna.

En god handhygien minskar risken för att sprida smitta av skadliga virus. Ett annat sätt för smitta att spridas är genom insekter och skadedjur som dras till avföring. Därför är fungerande toaletter och avlopp viktiga för att hålla oss friska. En god hygien räddar liv, och för det behövs vatten. Och då är vi tillbaka där jag började – vid vattenbristen.

Vår tids största hot

Klimatförändringarna är inte ett framtida problem. Krisen är redan här och den är vår tids största hot mot mänsklig säkerhet. Men trots alla larm från forskare så går klimatarbetet alldeles för långsamt. Och det är framförallt politiken som sätter käppar i hjulen. Det internationella klimatavtalet som tecknades i Paris 2015 är ett viktigt steg för att föra världspolitiken i rätt riktning, men om världsledare inte driver en politik som följer målen i Parisavtalet – är det då inte mer än en pappersprodukt? Europeiska Unionen har utlyst klimatnödläge, men målen i den beslutade klimatlagen lever inte ens upp till målen i Parisavtalet. Så länge presidenter tillåter massiv skövling av viktig regnskog, så länge frihandelsavtal tillåter stora företag att göra i stort sett vad de vill var de vill och så länge regelverk och tullar främjar framställning av kol och olja så kommer klimatkrisen inte att lösas. Då kommer den att bli värre. Och blir den värre så ökar takten i den kedjereaktion som gör fler platser obeboeliga, som minskar våra gemensamma resurser och som skapar och göder konflikter.

Men, allt går inte åt pipsvängen. Fler och fler toppmöten mellan världsledare handlar uteslutande om klimatkrisen. Teknikutvecklingen går framåt och skapar fler möjligheter. Civilsamhällesorganisationer och privatpersoner sätter press på politiker och företag att agera. Ett konkret exempel på framgångsrik klimatpolitik är EU:s utsläppshandel, där priset på att köpa rätten att släppa ut växthusgaser har blivit så högt att länder i Europa börjat stänga sina kolgruvor. (12)

Allt måste dock gå snabbare. Världens politiker måste inse faktum och börja agera. Inte bara med internationella avtal, utan också med faktiska handlingar. Många lösningar på klimatrelaterade problem finns redan. Tekniken har kommit långt för att kunna ställa om våra samhällen så att de blir mer hållbara och säkra. Det som saknas är den politiska viljan. För tro mig, om politiken skapar incitament för näringslivet att satsa på det hållbara – då kommer det att följa med. Oavsett vad vi tycker om kapitalism så går det inte att förneka att världen lever i ett kapitalistiskt system, och i det finns i stort sett bara en regel för att lyckas: följ pengarna. Och politiker har makten att bestämma vad som är lönsamt. Ska det vara lönsamt att släppa ut växthusgaser och driva på en global uppvärmning som hotar vår säkerhet, eller ska det vara lönsamt att minska utsläpp och skapa en rättvis och hållbar värld?

När jag var barn hade jag en favoritfilm, men hur romantiskt det än verkade att leva i undervattensvärlden Atlantis så vill jag inte att städer hamnar under havsytan. Jag vill inte heller backa bandet och leva utan den civilisation vi människor har byggt upp – jag gillar trots allt att åka tåg, poppa popcorn i mikron och hålla kontakten med andra via min smartphone – men jag önskar att vi människor hade mer av den respekt för vårt hem som Kida i Atlantis har. För om vi visar respekt för planetens och naturens gränser, så visar vi också respekt för varandra och människors säkerhet här på jorden.