REFLEKTION Michelle Obama, Eleanor Roosevelt och Betty Ford är tre av huvudpersonerna i en ny amerikansk tv-serie, ”The First Ladies”, som har premiär senare i år. Ana Valdes skriver här om den inflytelserika Eleanor Roosevelt och hennes roll i världspolitiken.
Eleanor Roosevelt dog 1962. Men hon lever fortfarande i USA och i världen. Varenda amerikan har en relation till henne. Hundratals böcker och artiklar och doktorsavhandlingar har skrivits om henne: hon var First Lady under ofattbara 12 år, gift med presidenten Franklin Delano Roosevelt som ledde USA under den svåra ekonomiska depressionen och under andra världskriget.
Eleanor Roosevelts okända sidor
Den nya tv-serien ”The First Ladies” har producerats av Viola Davis, som också ska spela Michele Obama. Emmyvinnaren Gillian Andersson, känd för sin roll som Margaret Thatcher i serien ”The Crown”, ska spela Eleanor Roosevelt. Hon har sagt att hon ser fram att gestalta Eleanors mest okända sidor, bland annat i hennes kärleksförhållande med den framstående journalisten Lorena Hickok.
Hickok och ER, som hon kallades, inledde en relation 1932, några månader innan paret Roosevelt flyttade in i Vita Huset. Hickok bodde många år där som permanent gäst och vän.
Eleanor Roosevelt kom från den amerikanska aristokratin, hennes förfäder hade invandrat från Holland och blivit stora jordägare och handelsmän i det nybyggda landet. Hon skickades till internatskolor både i England och Frankrike.
När hon var 18 år presenterades hon i en stor gala och några år senare gifte hon sig med en avlägsen kusin, Franklin Delano Roosevelt, FDR. Hennes farbror, presidenten Theodore Roosevelt, förde henne till altaret. Hennes egen far, Theodores yngre bror, hade dött när hon var enbart tio år gammal. Mamman hade dött ännu tidigare.
Hon blev ”sin makes ögon och ben”
Den föräldralösa Eleanor flyttades runt mellan en dominant farmor och likgiltiga fastrar. Hon såg i äktenskapet med FDR en möjlighet att bilda en egen familj och få ett eget hem. Men det blev inte så, det unga paret flyttade in i svärmoderns hus och ER började genast att få barn. Det blev sex barn, ett av dem dog som spädbarn och ER saknade honom hela livet.
Men det var inte förrän 1932, när Franklin Delano Roosevelt valdes till president, som Eleanor Roosevelt blev en offentlig person – hon var en radikal aktivist som hennes man betecknade som ”sina ögon och sina ben”.
Han hade drabbats av polio och kunde gå enbart med hjälp, det var Eleanor som åkte hela landet runt och antecknade folkets behov.
Hon hade blivit god vän med journalisten Lorena Hickok – i början var de ett kärlekspar men senare utvecklades deras relation till en djup vänskap. Hick, som ER kallade henne, blev Eleanors mentor, talskrivare och ibland spökskrivare. Många av ER:s artiklar och böcker rättades först av Hickok som var en mycket skicklig stilist.
Hickok åkte också runt i landet och intervjuade folk för att se hur de påverkades av FDR:s ambitiösa plan, the New Deal, som var ett försök att lyfta landet ur den rådande fattigdomen och arbetslösheten.
Tretusen brev under trettio år
Mycket av Eleanor Roosevelts och Lorena Hickoks relation, både emotionellt och professionellt, blev känd först 1978. Då blev deras brevväxling offentlig: den omfattade tretusen brev som utväxlades under trettio år, från 1932 fram till ER:s död 1962. ER kunde skriva femton sidor om dagen och breven följde ett noggrant mönster: det började med några kärleksord (oftast My dearest Hick eller Dearest one) och fortsatte med en redovisning av hur ER tillbringade sina dagar, vilka hon mötte, vilka var hennes hjärtesaker.
Hickok svarade ofta från olika hotell när hon åkte runt i landet för att möta vanliga människor och dokumentera deras behov. Det var ER som gav Hickok hennes första bil och såg till att hon lärde sig att köra. Efter en olycka där Hickok var inblandad erbjöd sig ER att köra henne runt i landet.
Tonen i deras brev ändrades från 30-talets passionerade formuleringar till en mer distanserad relation under kriget, när ER började att åka ut och besöka soldater som var stationerade utomlands. Hon gästade också bland annat Buckingham Palace och träffade den unga prinsessan Elisabeth innan hon blev drottning.
Det var Lorena Hicks som uppmuntrade Eleanor Roosevelt att ordna egna presskonferenser för kvinnliga journalister och att skriva en syndikerad kolumn, ”My Day”, som publicerades i olika tidningar sex dagar i veckan från 1935 till 1962.
Lorena Hickok kallades ”First friend”
Det sägs att bakom varje man finns en kvinna, men bakom en kvinna finns det ofta en annan kvinna. Det var Hickok som stod bakom ER och som blev hennes partner både på det personliga och det offentliga planet. Hon kallades av pressen ”First Friend”, och trots att de var diskreta och ville ha sin relation hemlig, fanns det många journalister som skrev om dem.
Och Edgar Hoover, FBI:s starka chef, var övertygad att de hade en erotisk relation. FBI:s pärm om ER var på hela tretusen sidor, förutom förbjudna amorösa relationer anklagades hon för att vara kommunist och rebell.
Hickoks biografi över Eleanor Roosevelt, ”Reluctant First Lady”, som publicerades samma år som ER dog, 1962, är ett lysande vittnesmål om presidenthustruns rädsla att förlora sin självständighet och begränsas av rollen som första dam.
Ny internationell karriär i FN
När Eleanor Roosevelt lämnade Vita Huset, 1945, hon hade trott att ett lugnt familjeliv väntade henne. Kanske till och med ett liv med Hickok som fortfarande väntade på att hon skulle bli fri från det offentliga livet. Men de hade glidit isär, deras syn på livet och världen hade förändrats. Hickok ville leva ett enkelt liv långt ifrån rampljuset. Men ER väntade på nya utmaningar. När den nye presidenten, Harry Truman, bad henne att bli USA:s representant inför det nybildade Förenta Nationerna, tackade hon genast ja och hennes internationella karriär började.
Hon hade besökt de amerikanska trupperna under kriget. Hennes fyra söner hade alla varit i armén, hon hade hälsat på skadade soldater och skrivit brev till deras familjer. Hennes engagemang för freden var välkänt.
I FN blev hon motorn bakom Deklarationen av Mänskliga Rättigheter och hon såg den som sitt viktigaste uppdrag.
Under hela sitt liv hade hon varit en radikal antirasist och hon hade också uttalat sig skarpt mot lynchningar och mot de amerikanska sydstaternas diskrimineringslagar.
Parallella liv i Vita Huset
Hon ville också underlätta för kvinnor att ta ut skilsmässa. Hon levde själv i ett ovanligt äktenskap där hon inte längre delade säng med sin man. Hon hade upptäckt att han var otrogen med hennes egen sekreterare, Lucy Mercer. Först hade hon velat skiljas men sedan hade hon gått med på att kompromissa och stanna kvar, av politiska skäl. FDR:s karriär hade varit dödsdömd om de hade skilts.
De började att leva parallella liv och delade Vita Huset sinsemellan. På en våning bodde FDR och hans älskarinnor och kvinnliga besökare – till och med den norska kronprinsessan Märta ingick i hans kvinnliga entourage. På en annan våning bodde Eleanor, Hickok hade ett rum bredvid henne, och hennes dotter Anna Roosevelt bodde också där. Anna var paret Roosevelts äldsta barn och hon följde FDR till fredskonferensen i Jalta, där de segrande stormakterna möttes för att göra upp fredens regler.
Arvet efter Eleanor Roosevelt är viktigt att förvalta. Projektet ”Eleanor Roosevelts Papers” har gjort hennes tusentals artiklar tillgängliga digitalt.
Hennes drömmar om ett bättre och rättvisare samhälle i USA har inte uppfyllts än och hennes drömmar om fred i världen och respekt för mänskliga rättigheter är fortfarande en utopi att kämpa för.
Ana Valdes
Ana Valdes är journalist och författare, född i Montevideo. Efter fyra år som mycket ung politisk fånge kom hon 1978 till Sverige som flykting. Här arbetade hon bl a på Dagens Nyheters kulturredaktion. Efter mer än trettio år i exil återvände hon till Uruguay men har behållit svenskan, kanelbullarna och många vänner.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.
Lämna ett svar