God Jul och Gott Nytt År från redaktionen för Mänsklig Säkerhet!
Tack för att ni följt oss under året, som skribenter och/eller läsare.
Ha nu riktigt sköna helger framöver – och inspireras gärna av våra lästips nedan.
Vi tar sedvanlig julledighet och återkommer med vår utgivning varje tisdag och torsdag från och med den 11 januari 2022.
Lästips från Gerd Johnsson-Latham: ”Den farliga mångfalden – Sverigedemokraternas världsbild”, av Håkan Holmberg (Premiss förlag 2018)
Mitt boktips för julen 2021 är Håkan Holmbergs viktiga analys av SD’s världsbild.
Holmberg pekar på hur världsbilden bygger på tron att kulturer kan utvecklas i isolering i geografiskt avgränsade områden. Tron har rötter i 1800-talet och Rudolf Kjellens och Carl Schnitts tankar som inspirerat nazismen. I dessa – vilket också präglar SD’s principprogram Sverigedemokraternas-principprogram-2019.pdf (sd.se)– är funderingar om ”människans natur och essens” överordnat lag och rättsstat och legitimerar hot och våld mot minoriteter.
Kärnan i SD:s världsbild är att det finns ett svenskt folk, och att dessa och inga andra tillhör och utgör den svenska nationen. ”Splittring” inom folket måste bekämpas. Holmberg pekar på flera SD-motioner i riksdagen om att ”stärka landets interna sammanhållning och nationella gemenskap” och ”återupprätta nationell identitet”. Antipluralism och likriktning är livsnerven i denna världsbild som bygger på att folket skulle ha en enda gemensam vilja. Där männen i SD:s ledning är uttolkarna av en sådan folkvilja.
I SD’s värld hotas inte ”nationen” bara av människor från andra ”kulturer” utan även av ”folkfiender” med annan uppfattning än SD. Ledande SD-företrädare som Linus Bylund (som satt bredvid Åkesson under partiets landsdagar nyligen) har exempelvis på Twitter markerat att ”journalister är nationens fiender”. Liberaler och socialdemokrater buntas ihop till ”liberalmarxister” och kosmopoliter. Feminister, ”genusideologer” och klimataktörer trakasseras.
Flera ledande SD-män har legitimerat våld och Mattias Karlsson har vid olika tillfällen betonat att det krävs strid för ”vår kulturs och nations överlevnad”. Segra eller dö. När flyktingförläggningar sattes i brand 2015 uttrycktes inga fördömanden från SD-ledningen.
Holmberg pekar på hur SD är ett antidemokratiskt parti där nationens ”enhet” är överordnad allt, inklusive grundläggande rättsstatsprinciper som alla människors lika rättigheter och värde. Detta framgår av SD’s principprogram som visar att i SD’s världsbild är rättsstaten ersatt av SD’s godtycke att ”bevilja” – men inte lagsäkra – olika grupper olika rättigheter.
SD’s utrikespolitiska ambitioner är ofta begränsade; att halvera biståndet och stödja auktoritära regimer som Putins, Orbans och Kaczynskis, inklusive i EU-parlamentet. Få skulle kalla det att vara ”Sverigevänner”.
SD’s världsbild är alltså fullt synlig men belyses häpnadsväckande lite i svensk media som mest fokuserar på invandringspolitiken. Det gagnar SD som bidar sin tid som partisekreteraren Richard Jomshof markerade i en uppmärksammad DN-intervju för några år sedan: ”SD anpassar retoriken efter rådande läge”.
Lästips från Jöran Hök: ”Public intellectual – the life of a citizen pilgrim” av Rickard Falk
Som läsning med mersmak under helgerna vill jag rekommendera Rickard Falks memoarbok ”Public intellectual – the life of a citizen pilgrim” (Clarity press 2021).
Falk har länge varit i förgrunden för det internationella arbetet mot militarism och stormaktsarrogans under Vietnamkriget, i Israel/Palestinakonflikten, i Iran och Turkiet under fem decennier av internationella debatt om upprustning och kärnvapen.,
Richard Falk har kunnat agera mot bakgrund av sitt renommé som etablerad jurist, forskare, FN-sändebud och debattör med inriktning på internationell rätt. ”Public intellectual” är visserligen en memoarbok, men den skildrar en mer allmängiltig och livslång odyssé i folkrättsarbete och aktivism under en tid av stora förändringar i det internationella statsystemet. Därför är den också viktig som tillbakablick för en yngre generation. Richard Falks livshistoria pekar samtidigt framåt eftersom den visar vikten av att ha solida faktakunskaper att falla tillbaka på om man går mot strömmen i sina ställningstaganden som forskare, universitetslärare och aktivist.
Lotta Schüllerqvist tipsar om två böcker – två rapporter från helt olika världar med gemensamma drag: de är vanligtvis dolda bakom en ridå av strängt patriarkaliskt förtryck.
Den första heter ”Väluppfostrade kvinnor skriver sällan historia” och är skriven av den saudiska journalisten Hana Al-Khamri (Natur & Kultur 2021).
Här berättar tolv kvinnor hur det är att arbeta som journalist i Saudiarabien: de har alla kämpat hårt för att ta till orda i ett samhälle där kvinnor varken ska synas och höras. I den strängt könsuppdelade kulturen är de oftast hänvisade till avskilda redaktionslokaler där de aldrig möter sina manliga kollegor, och de får sällan delta i presskonferenser eller andra nyhetsevent där män förekommer. De kan inte ens färdas till och från jobbet utan eskort av en manlig förmyndare. Deras yrkesval väcker ofta stark kritik från familj och släkt.
Den andra boken heter ”En port till havet. Brev från arabiska bögar” och är skriven av den syriske journalisten och författaren Khaled Alesmael (Leopard förlag 2020).
Det är en samling brev baserade på intervjuer med homosexuella män från olika håll i arabvärlden, många av dem har tvingats fly från sina hemländer. Deras berättelser innehåller både rädsla, längtan, ensamhet – och kärlek. Homosexualitet ses i arabvärlden som ett hot mot familjens heder, och kan bestraffas med våld, tvångsgifte – eller döden. Khaled Alesmael gläntar på dörren till en värld full av livsfarliga hemligheter.
Lästips från Vendela Rupp: ”Dina händer var fulla av liv”, av Suad Ali
Från fred till konflikt. Från priviligerad till flykting. Från lyckligt gift till änka. Från Mogadishu till Sandviken. Suad Alis ”Dina händer var fulla av liv” skildrar en kvinna före, under och efter flykten.
Saud Alis våldsamt gripande bok värnar styrkan att skapa en ljusare framtid. Den gör mer än att hänföra läsaren, den utbildar oss i ett smärtsamt perspektiv allt för många fått utstå och allt för få har kännedom om och förståelse för.
Anders Mellbourn tipsar om Göran Rosenbergs ”Rabbi Marcus Ehrenpreis obesvarade kärlek” (Albert Bonniers förslag, 2021) om en av det tidiga 1900-talets stora svenska kulturpersonligheter, överrabbinen i Stockholm Marcus Ehrenpreis, handlar Göran Rosenbergs senaste bok.
Det är en på alla sätt märklig berättelse om en kulturellt och språkligt exceptionellt begåvad man. Född i habsburgska Lemberg (alltid detta Lemberg, dagens Lwiv, som kommer igen i alla skildringar om Centraleurops uppgång och fall fram till och med 1900-talets två världskrig) och utbildad i Berlin hamnar han via rabbintjänster i kroatisk småstad och bulgariska Sofia vid mogen ålder i Stockholm, där han omedelbart finner en plats i svensk offentlighet.
Under ett halvt sekel fram till förintelsen var det en tid, som Rosenberg formulerar det i inledningen, när så många judiska vägar fortfarande syntes öppna och så mycket fanns att bryta upp från och göra upp med och gjuta nytt liv i. Ehrenpreis kände alla i både stora Europa och lilla Sverige. Han var tidigt engagerad i den sionistiska rörelsen men trodde mer på sionismen som ett förnyelseprojekt i en mer medveten judisk diaspora än som en nationalstat i Palestina, även om denna av fruktansvärda skäl så småningom skulle bli en nödvändighet.
Göran Rosenberg har skrivit en mycket bildande bok om en tid där kulturell särart, social mångfald och nationell enhet tycktes kunna vara både möjlig och berikande samtidigt. När förintelsens katastrof kommer, krossas Ehrenpreis livsprojekt också i hans försök att hantera sitt sista hemlands solkiga tafatthet i flyktingpolitik och svajig neutralitetsbalans.
Men boken är också något mer än en tids- och personskildring. Den är skriven med ett lågmält, nästan lyriskt, samtalstilltal från författaren till den han porträtterar. Den handlar om både Marcus Ehrenpreis och Göran Rosenberg, vad de tror om sionism, det judiska och Gud.
Det avslutande lästipset kommer från Emma Henriksson:
Julens självklara lästips är förstås vår och FUF:s fantastiska antologi ”Fredens framtid” som ni kan ladda ner på vår hemsida, och där ni också kan läsa de artiklar vi publicerat i en rad varierande ämnen av relevans för mänsklig säkerhet.
Antologin lyfter frågor om hur vi skapar global hållbar fred och säkerhet utifrån samtida och framtida utmaningar och dess lösningar. Antologin berör teman som klimat, hälsa, press- och yttrandefrihet, militära interventioner, vapenfrågor och olika aktörers roller i det internationella fredsarbetet.
Skribenterna är i blandade åldrar och från olika sektorer som alla verkar för att utveckla förståelsen för hållbar fred och säkerhet. Flera perspektiv introduceras för att guida läsare som är både mer och mindre bevandrade inom fredsstudier och mänsklig säkerhet.
Antologin är gratis, dela den gärna med någon som du tycker borde lära sig mer om mänsklig säkerhet!
Redaktionen
Lämna ett svar