ANALYS Efter revolutionen 1979 blev Nicaragua ett av Sveriges största biståndsländer, och utvecklingen mot demokrati såg först lovande ut. Men på senare år har sandinistledaren Daniel Ortega alltmer förvandlats till en despot som kommer att diktera utgången av valet nästa söndag, skriver Lars Gunnar Erlandson som länge följt utvecklingen i landet.
Det var i februari 1984. I Nicaragua hade den revolutionära sandinistregeringen haft makten i landet sedan 1979. Nu stod de inför ett viktigt vägskäl. De styrande nio kommendanterna hade trots motstånd inom ledarskiktet enats om att sikta mot allmänna val – för första gången sedan sandinisterna störtade den högerinriktade USA-stödde diktatorn Anastasio Somoza. Familjen Somoza hade haft makten i landet sedan 1930-talet.
Palme ville påverka sandinisterna att anordna val
Det var när sandinisterna möjligen siktade mot val som den svenske statsministern Olof Palme bestämde sig för att resa till Nicaragua för att träffa sandinistledarna. Efter revolutionen hade Nicaragua blivit ett av Sveriges största biståndsländer. Sverige var första land som gav sandinistregeringen bilateralt bistånd. Under 1980-talet sökte sig tusentals svenska volontärer till Nicaragua. De borgerliga partierna i Sverige var inte helt ense med socialdemokraterna om att ge bistånd till en icke-demokratisk regim. Så när Olof Palme aviserade sin resa orsakade det en del inrikespolitisk kritik i Sverige. Oppositionen hade inte glömt Palmes resa till Kuba nio år tidigare. Varför umgås med diktatorer? Var det inte så att Nicaragua var beroende av Sovjetunionen och Kuba?
Palme ville påverka. När han var på väg via New York kom oroande bulletiner från Managua. De ledande sandinisterna är inte alls helt eniga inbördes om att anordna val. Det kanske inte blir något val, så lät budskapet. Det gjorde att de borgerliga svenska oppositionsledarna höjde tonläget. Anordnar inte sandinisterna val, då kan Palme inte åka, var uppmaningen.
– Då är det viktigare än någonsin att jag åker, kontrade Olof Palme.
Nära kontakter mellan Sverige och den nya regeringen i Nicaragua
Som Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent bevakade jag Palmes turné. Palme hade sin fru Lisbeth med sig och i övrigt ett manstarkt entourage – Sten Andersson som då var socialminister, Pierre Schori, kabinettssekreterare, Anders Ferm, FN-ambassadör m.fl. Sten Andersson reste ett par år senare på nytt till Nicaragua som utrikesminister, Pierre Schori återkom flera gånger, Lena Hjelm-Wallén var där som biståndsminister. Projekt efter projekt inleddes i det fattiga landet, inte minst genomfördes en framgångsrik alfabetiseringskampanj. Ortega gjorde flera besök i Sverige. Han deltog vid Palmes begravning 1986.
Förutom Nicaragua inbegrep Palmes resa Mexiko och Costa Rica. När den svenske regeringschefen hade haft överläggningar med sandinistledarna under det korta besöket i landet som varade i mindre än 24 timmar hade han fått klart besked. Det ska bli val i Nicaragua. Kanske var det t.o.m. så att Palme i någon mån influerade sandinisterna i parlamentarisk riktning.
Palme ville verka för demokrati och pluralism
Palme som var den allra förste europeiske regeringschef som besökte Nicaragua efter sandinisternas maktövertagande hade emellertid inga illusioner om att Nicaraguas väg framåt skulle leda spikrakt mot politisk öppenhet.
- Man vet inte vart utvecklingen går, men jag vill åtminstone kunna säga att vi har gjort vad vi har kunnat för att verka för demokrati och pluralism i Nicaragua, sa Palme när jag intervjuade honom i Managua.
Olof Palme höll tal på begriplig spanska i staden Rivas, där ett sjukhus hade byggts för svenska biståndsmedel. Närvarande var sandinistledarna och ett stort uppbåd av regimens anhängare. Talet handlade om vikten av att bana väg för social rättvisa och att inte fastna i dogmer och fåtalsvälde.
Nu har Ortega satt demokratin ur spel
Trettiosju år senare vet vi att demokratin hankade sig fram hjälpligt i Nicaragua i drygt ett par årtionden. Daniel Ortega hade 1984 blivit den förste som valts till president i Nicaragua i ett val som inte kantades av omfattande fusk. Därefter förlorade han i de tre följande presidentvalen, 1990, 1996 och 2001. Borgerligt inriktade presidenter styrde. Demokratin såg ut att ha fått fäste. Vid valet 2006 återkom Ortega som president och har sedan dess återvalts 2011 och 2016. Fr.o.m. det senaste valet är Ortegas hustru Rosario Murillo vicepresident. För att kunna bli återvald gång på gång har Ortega ändrat författningen så att ingen begränsning gäller för hur många gånger en statschef ska kunna återväljas.. Därtill har anklagelser om omfattande valfusk kantat de senaste årens nicaraguanska val.
Ortega håller folket i schack med hårda metoder
Erik Halkjaer som bevakat Nicaragua under de senaste årtiondena skrev i juni i år så här om Daniel Ortega i OmVärlden:
”Med lagar och förordningar, batonger, fängelser och maskerade, beväpnade och civilklädda män håller han folket i schack”.
I BBC:s Hardtalk intervjuades i september publicisten Carlos Fernando Chamorro. Familjen Chamorro hör till eliten i Nicaragua. Carlos Fernandos farfar var utgivare och redaktör för den högerinriktade tidningen La Prensa. Fadern Pedro Joaquín följde i spåren och drev i La Prensa skarp opposition mot Somoza. 1978 mördades Pedro Joaquín. Familjen fortsatte att driva tidningen. Pedro Joaquíns änka Violetta Chamorro opponerade mot sandinisterna efter att först ha gett dem sitt stöd. Hon kastade sig in i politiken och valdes 1990 till att efterträda Ortega som president. Flera syskon Chamorro har i flera fall gått sandinisternas ärenden för att senare opponera och som följd trakasserats av Ortega.
Carlos Fernando var länge en mycket nära medarbetare till Daniel Ortega, men har som så många andra tidigare bundsförvanter hamnat i onåd. Han startade det egna mediebolaget Confidencial och lät kritiken mot Ortega få fritt spelrum. Sådant går inte för sig i dagens Nicaragua. Chamorro sa i BBC-intervjun att Ortega har förvandlat Nicaragua till en polisstat. Chamorros kontor och bostad i Managua har genomsökts av Ortegas polis och sedan en tid arbetar han vidare med sitt mediebolag med information om Nicaragua från Costa Rica. Mer än 100 000 nicaraguaner har på kort tid tagit sin tillflykt till Costa Rica.
Presidentvalet dikteras av Ortega
Nytt presidentval hålls den 7 november, några dagar efter valdagen fyller Daniel Ortega 76 år. Med huvuddelen av alla motkandidater arresterade eller i exil finns ingen seriös motkraft till Ortega. Han dikterar valupplägget. Han har förvandlats från revolutionsledaren som bekände sig till demokrati till en despot. 2018 gjorde Ortegas regim drastiska förändringar i det sociala skyddsnätet samtidigt som skattehöjningar genomfördes. Det ledde till omfattande protester runt om i landet, som med olika intensitet pågick i fem månader. Det var framför allt studenter som protesterade. Våldsam konfrontation följde. Mellan 300 och 400 demonstranter dödades. 2 000 skadades. Tusentals av de som opponerade frihetsberövades. Amnesty International har larmat om utomrättsliga avrättningar, tortyr, misshandel och exempellöst övervåld.
Daniel Ortega tvingades göra viss reträtt när det gällde besluten, men samtidigt har han vidtagit rader med åtgärder för att stärka sin makt. Han har tagit kontrollen över rättsväsendet inklusive högsta domstolen i landet, polisen, valmyndigheten, parlamentet och andra institutioner. Flera politiska partier har förbjudits. Tjugotalet oberoende medier har fått sina tillstånd indragna. La Prensa, Nicaraguas äldsta tidning och den sista oberoende pressrösten, utsattes för en polisrazzia i augusti i år. Tidningen tvingades sluta med sin pappersutgåva sedan Ortega hållit inne pappersleveranser till tidningen. Nicaragua ligger på plats 117 i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex från 2021. EU har under sommaren 2021 som det heter i ett uttalande ”på grund av det politiska förtrycket” infört sanktioner mot flera högt uppsatta nicaraguaner inklusive vicepresidenten Rosario Murillo.
Utländska hjälporganisationer portförbjudna
Den borgerliga regeringen i Sverige beslutade att fr.o.m. 2011 avbryta det bilaterala samarbete som Sida svarat för i Nicaragua sedan 1980-talet. Därefter har Sida enbart gjort punktinsatser i landet bl.a. för att försöka stärka demokrati och mänskliga rättigheter. Under den senaste tiden har utländska biståndsgivare tvingats lämna landet. Ett 30-tal frivilligorganisationer har i praktiken portförbjudits. De organisationer som finansierats med utländska medel har enligt en ny lag tvingats registrera sig som ”utländska agenter”. Det har inneburit att organisationerna inte kunnat arbeta vidare. Det har drabbat den svenska frikyrkligt baserade organisationen Diakonia som haft verksamhet i Nicaragua sedan början av 1980-talet, huvudsakligen på Atlantkusten med inriktning på mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning och demokrati. En annan svensk organisation som portats är We Effect, nära knuten till KF, (Kooperativa Förbundet) som bl.a. arbetat med landsbygdsutveckling och funnits i Nicaragua i 35 år.
Lars Gunnar Erlandson
Tidigare korrespondent för Sveriges Radio i Latinamerika, Mellanöstern, Asien och USA.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.
Lämna ett svar