REFLEKTION Fredspristagarna Maria Ressa och Dimitrij Muratov är inte bara förebilder för journalister världen över, de är också symboler för en allt viktigare kamp för pressfrihet och demokrati, skriver Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser i Sverige.
”Att försvara pressfrihet är ett otacksamt jobb. Men vissa dagar vinner vi”, skrev den filippinska journalisten Maria Ressa på twitter, helgen efter att hon fått Nobels fredspris i år. Ingen annan, eller få andra, nu levande journalister i världen har idag betytt så mycket för kampen för pressfrihet och oberoende journalistik som Maria Ressa.
De senaste fyra åren har Maria Ressa kämpat mot tio olika polisanmälningar i filippinska rättssalar. Som grundare av och chefredaktör för nyhetssajten Rappler har hon fått lägga ner en stor del av både sin tid och sina resurser på att bekämpa anklagelserna.
Filippinerna ett av de farligaste länderna för journalister
Filippinerna är ett av världens farligaste länder för journalister. Efter Mexiko, Afghanistan, Irak, Jemen och Syrien är Filippinerna det land där flest journalister mördats de senaste åren. Sedan landets president Rodrigo Duterte tillträdde 2016 har 14 journalister dödats i sitt arbete, enligt Reportrar utan gränser.
Rodrigo Duterte har startat ett krig mot inte bara landets narkotikakarteller, utan mot politiska motståndare, människorätts- och miljöaktivister och journalister. Han stämplar dem som ”röda”, enligt logiken att de som påstådda kommunister utgör ett hot mot nationens säkerhet och kan jämföras med terrorister.
En person som blivit utpekad som röd blir ett legitimt mål för polis, militär och paramilitära grupper. Flera lokala medier vittnar om hur de pekats ut som röda, och hotats och trakasserats, vilket lett till självcensur eller rent av total tystnad.
Parallellt med både rödlistningen av journalister och de juridiska trakasserierna mot Maria Ressa och Rappler har landets stora tv-nätverk ABC-CBN vägrats förlängt sändningstillstånd. Tv-kanalens nyhetsavdelning leddes av Maria Ressa 2005-2011.
Kritik mot digitala plattformars brist på ansvar
Med den filippinska presidentens goda minne har trollarméer på sociala medier smutskastat, hotat och trakasserat många av landets oberoende medier och journalister. Maria Ressa har själv klivit fram som en stark kritiker av de digitala plattformarnas oansvariga och icke transparenta agerande när det gäller spridning av desinformation och hat på sociala medier.
Filippinerna är ett så gott exempel som något på ett land där det inte ännu pågår öppet krig, men där makthavare driver ett lågintensivt krig mot all form av kritik och opposition. Liksom i flera andra allt mer auktoritära stater har de styrandes kontroll över såväl den exekutiva, som den legislativa och även juridiska makten gjort att medierna blivit den kanske starkaste oppositionen, eller åtminstone den institution som har störst möjlighet att ställa politiker och näringslivsföreträdare till svars.
FN:s tidigare vice generalsekreterare, tillika tidigare utrikesminister i Sverige, Jan Eliasson, har sagt att de första tecknen på en konflikt i ett land kan skönjas när övergrepp på mänskliga rättigheter och dess försvarare begås. Redan då, menar han, borde det internationella samfundet kliva in för att försöka stävja konflikten.
28 journalister har dödats i Ryssland under 2000-talet
I Ryssland har den antidemokratiska och pressfrihetsfientliga utvecklingen gått längre än i Filippinerna. President Vladimir Putin har år efter år stegrat kampen mot kritiskt granskande och oberoende journalistik.
Ryska journalister navigerar sedan länge bland gamla och nya censurlagar och juridiska trakasserier som tvingat många att liksom Maria Ressa lägga tid och resurser bara på att försvara sig. Sedan president Vladimir Putin kom till makten i Ryssland 2000 har 28 journalister dödats i landet, enligt Committee to Protect Journalists.
Den ryska myndigheten för övervakning av media, Roskomnadzor, har blivit ett allt viktigare verktyg för att tysta journalister. Närmare en halv miljon webbsajter har blockerats av myndigheten och många nationella, liksom internationella medier och digitala plattformar, har ålagts dryga bötesbelopp för att de inte följt de ryska censurlagarna.
Ryska journalister registreras som utländska agenter
Sedan förra året måste journalister och medier med utländsk finansiering registrera sig som utländska agenter. I detta hårda klimat för pressfrihet och journalisters oberoende och säkerhet har tidningen Novaya Gazeta blivit ett pressfrihetens ankare.
Maria Ressa delar årets fredspris till Alfred Nobels minne med den ryska journalisten Dimitrij Muratov, som 1993 var med och grundade tidningen Novaya Gazeta, och sedan många år är han dess chefredaktör. Liksom sin filippinska kollega har han blivit den kanske främsta företrädaren för kampen för pressfrihet, i Ryssland.
I takt med att censur, hot, nystiftade lagar och rättsliga trakasserier har tystat allt fler journalister i Ryssland har Dimitrij Muratov och Novaya Gazeta i princip blivit den sista bastionen innan Ryssland ramlar ner i det svarta hål av totalt brist på pressfrihet som råder i botten på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Här samlas länder som Kina, Nordkorea, Iran, Vietnam och Egypten.
Den globala försämringen av pressfrihet har i allt högre grad kommit att omfatta även Europa, och med tanke på utvecklingen i såväl Ryssland som Belarus kan regionen snart ha inte bara ett, utan två länder där Reportrar utan gränser klassar situationen för pressfriheten som mycket allvarlig. Det handlar om länder i Europa, inte långt från Sverige, där journalister dödas, fängslas, tvingas på flykt och utsätts för utdragna rättsliga trakasserier.
Pressfriheten kan inte tas för given
Fredspriset till Maria Ressa och Dimitrij Muratov är en signal till makthavare världen över, och även till den breda allmänheten, om att pressfrihet inte är något som kan tas för givet, lika lite som demokrati och fred. Nobelkommittén parafraserade också Reportrar utan gränser i sin motivering av priset:
Den bästa medicinen eller vapnet mot desinformation, propaganda, krigsretorik, PR och påhittade nyheter är oberoende journalistik. Alla människor har rätt till information från en mångfald av källor, där källkritisk och faktagranskad journalistik är en oumbärlig del för att förhindra övergrepp på mänskliga rättigheter, auktoritära krafter och korruption, som i sin tur är potentiella gnistor för krig och konflikt. Maria Ressa och Dimitrij Muratov är inte bara förebilder för många journalister världen över, utan också symboler för en allt mer aktuell och viktigare kamp för pressfrihet.
Erik Halkjaer
Ordförande för Reportrar utan gränser Sverige, med många års erfarenhet av utrikesrapportering.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.
Lämna ett svar