Åtgärder mot kapital- och skatteflykt avgörande för rättvis och hållbar utveckling

DEBATT Om de globala målen för hållbar utveckling ska kunna nås till år 2030 måste den globala kapital- och skatteflykten stoppas. Idag går hundratals miljarder dollar av skatteintäkter förlorade varje år. Samtidigt behövs satsningar på sjukvård, utbildning och sociala trygghetssystem som skapar välfärd för alla och långsiktiga investeringar som kan förebygga kriser. 

Den globala coronapandemin har synliggjort de klyftor som finns mellan länder och människor vad gäller tillgång till fungerande sjukvård, vaccin och andra sociala trygghetssystem. Kriser tenderar att drabba de redan utsatta som lever i fattigdom eller marginalisering, så även denna gång. FN:s generalsekreterare har påpekat att återhämtningen från covidkrisen måste leda till en ny ekonomi med fokus på rättvisa, inkluderande och hållbara samhällen. Debatten om möjligheter att bygga något bättre ur krisen kommer förhoppningsvis att resultera i ett förändringsarbete. För vem vill tillbaka till en global ekonomi som bland många andra orättvisor ”tillåter” att runt fem miljoner barn under fem år dör varje år av behandlingsbara sjukdomar, samtidigt som delar av mänskligheten lever i överflöd?

Världens länder har enats om att uppnå17 globala mål för hållbar utveckling senast år 2030. En stor utmaning är att mobilisera resurser för att kunna göra de investeringar som krävs. Redan före pandemin saknade utvecklingsländerna hela 2500 miljarder dollar per år i för att nå målen i Agenda 2030 enligt FN. Efter pandemins utbrott har FN-organet UNCTAD pekat på behovet av ett krispaket på samma summa i stöd till utvecklingsländer. 

Hundratals miljarder dollar går årligen förlorade i kapital- och skatteflykt

I skenet av utbredd fattigdom, som förvärrats med pandemin, behovet av att hantera kilmatkrisen och utmaningen att skapa välfärd för alla är det närmast absurt att hundratals miljarder dollar går förlorade varje år på grund av kapitalflykt och olika typer av skatteflykt. Det cementerar orättvisor och urholkar tilltron till samhällskontraktet.

Skatteflykt används ofta som ett samlingsbegrepp för aktiviteter som syftar till att undkomma beskattning. Det kan handla om ren olaglig verksamhet, men även utnyttjandet av kryphål som sker inom lagens ramar.  Rika individers, företags och bankers inblandning i skatteflykt samt penningtvätt har avslöjats av grävande journalister, visselblåsare och andra watch-dog-funktioner i samhället. Panama Papers 2016 var det stora uppvaknandet som bland annat resulterade i att Islands och Pakistans premiärministrar fick gå efter avslöjanden om skattefiffel och korruption med hjälp av skatteparadis. 

Efterarbetet har resulterat i återbördandet av stulna skattemedel och rättsfall för att ställa ansvariga till svars. LuxLeaks (2014), Paradise Papers (2017) och FinCEN Files (2020) är exempel på andra skandaler som också nått tidningsrubrikerna. Konsortiet av grävande journalister, ICIJ, är i år tillsammans med The Global Alliance for Tax Justice nominerade till Nobels fredspris för sina avslöjande insatser som bidragit till ett intensifierat politiskt arbete för att motverka skatteflykt.  

Skatteflykt är svårt att mäta då det sker i det fördolda. Enligt Tax Justice Network, en koalition av civilsamhällesorganisationer, så förlorar regeringar runtom i världen sammantaget över 500 miljarder dollar i skatteintäkter varje år på grund av företags aggressiva skatteplanering. En annan beräkning av Internationella Valutafonden uppskattar utvecklingsländers årliga skatteförluster till ca 200 miljarder dollar, dvs lång mer än det årliga biståndet som år 2020 uppgick till 161 miljarder dollar. Dessutom sker ett mycket stort utflöde av pengar från utvecklingsländer på grund av illegal kapitalflykt (eng. illicit financial flows), ett begrepp som innefattar illegal skatteflykt, korruption och annan kriminell finansiell verksamhet. 

Vi är alla förlorare när skattemedel försvinner 

Avsaknaden av fungerande sjukvård och utbildning slår hårdast mot fattiga människor. Kvinnor och flickor är särskilt drabbade eftersom de oftast är de som tillhandahåller tjänster såsom vård och omsorg i hemmen när statens resurser inte räcker till, många gånger på bekostnad av skolgång eller avlönat arbete. 

Att bekämpa illegal kapitalflykt ingår i Agenda 2030-målen. Att säkra en finansiering av målen, bland annat genom att mobilisera skatteintäkter, ingår i FN:s agenda för utvecklingsfinansiering, den så kallade Addis Ababa Action Agenda. Sex år efter att Agenda 2030 och finansieringsagendan antogs är framstegen begränsade vad gäller att uppnå den transformativa förändring som krävs. Detta konstateras av FACTI panelen, en FN-tillsatt panel som i år presenterade en rapport med rekommendationer för att uppnå ett internationellt finansiellt system präglat av ”ansvarighet, transparens och integritet”. Denna visionära rapport och dess rekommendationer har fått alltför litet utrymme i debatten om hur de globala hållbarhetsmålen ska uppnås. I Sverige har rapporten gått så gott som obemärkt förbi. 

Transparens och ansvarsutkrävande avgörande

Bristen på insyn och därmed möjligheter till ansvarsutkrävande är en stor utmaning i termer av storskalig kapital- och skatteflykt. Panama Papers blottade en smutsig byk av transaktioner som undgår politisk reglering och ansvarstagande. En hel del har skett sedan dess och arbete pågår bland annat inom G20, OECD, FN och EU, men politiskt ledarskap saknas för att nå ända fram. 

En av FACTI-panelens rekommendationer, och en politiskt het potatis i EU under 2021 är att ålägga multinationella företag att öppet redovisa vilka skatter de betalar i varje land de är verksamma, så kallad offentlig-land-för-land rapportering. Nyligen enades EU om en urvattnad variant av denna rekommendation. Multinationella företag verksamma i EU ska nu rapportera sina vinster och skatter, men endast för aktiviteterna inom EU och i några få skatteparadis. Optimisterna ser detta som ett steg på vägen mot ökad öppenhet för att motverka skatteflykt. Men med tanke på att det tog fem år att enas om ett begränsat regelverk som inte ger information om företagens skattebetalningar i utvecklingsländer, så är det lätt att känna frustration. 

En källa till optimism är att Global Reporting Initiatives (GRI) frivilliga riktlinjer för multinationella företag från och med i år innefattar offentlig land-för-land-rapportering av skatter. Nu är det upp till företagen att axla den utmaningen på global nivå. Flera stora investerare ligger på och kräver detta då de ser öppenhet på skatteområdet som en hygienfaktor för ett ansvarsfullt företag. 

Nya regelverk krävs

Transparens löser dock inte alla problem. Internationella skatteregler är föråldrade och skapades innan den globala ekonomin blev digitaliserad. Det behövs regler som säkerställer att företag beskattas i de länder där de gör sina vinster och motverkar att företagen flyttar vinsterna till länder med lägre eller ingen beskattning för att undvika skatt. På senare år har vi snarare sett en kapplöpning nedåt med minskade bolagsskatter och ökade skatter på moms, en regressiv trend som tenderar att drabba ekonomiskt svaga grupper. En progressiv beskattning anses istället ha en positiv effekt på jämlikhet och jämställdhet. Under sommaren enades 130 länder inom ramen för ett OECD-lett initiativ att införa en global minimiskatt och ett nytt system för hur beskattningsrättigheter ska fördelas mellan länder. Men kritiker anser att förslaget om en minimiskatt på femton procent är för låg och reformen i dess helhet är ifrågasatt eftersom utvecklingsländer inte gynnas.  

Mycket pågår på skatteområdet, men mest på rikare länders villkor

En stor utmaning är ett bristande rättighetsperspektiv och att agendan domineras av rikare länders intressen medan utvecklingsländer har svårt att delta på lika villkor i agendasättandet.  FACTI-panelen pekar på behovet av ett mer inkluderande beslutsfattande och att därför upprätta en FN-konvention kring skatter, byggd på global rättvisa för att få den uppbackning och legitimitet som krävs för att få systemet att fungera. 

Stopp för skatteflykt i alla dess former bör vara av högsta prioritet i det internationella samarbetet för att uppnå de globala målen för hållbar utveckling. Förslagen ligger på bordet, det som krävs är handlingskraft och politisk vilja. 

Penny Davies
Senior rådgivare, utvecklingsfinansiering, Diakonia samt fristående konsult.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Fler texter om de ämnen som tas upp i denna text finner du om du klickar på taggarna nedan. Du kan även hitta fler artiklar av denna författare genom att klicka på namnet högst upp på sidan. 

Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.