ANALYS Talibanernas snabba maktövertagande medför stora förändringar i Afghanistan. Kvinnornas frihet ska begränsas av sharialagar och yttrandefriheten inskränks. Många journalister och människorättsaktivister har flytt landet, andra håller sig gömda undan den nya regimens förföljelse, skriver den afghanske journalisten Mukhtar Wafayee.
På eftermiddagen den 14:e augusti kollapsade den afghanska regeringen, och med den en samhällsordning som hållits uppe i tjugo år, på ett ögonblick. Talibankrigare intog Kabuls portar med laddade gevär och segerrop, varpå presidenten flydde landet utan att ens informera sina underordnade.
President Ashraf Ghani hade upprepade gånger sagt att han hade ett uppdrag i Afghanistan och att talibanerna måste träda över hans döda kropp för att komma in i presidentpalatset. Det är ännu oklart var han befinner sig, men ett par timmar efter att nyheten om hans flykt läckt ut till media skrev han i ett meddelande på sin Facebook-sida att han hade tvingats lämna landet för att förhindra blodsutgjutelse i Kabul.
Efter Ashraf Ghanis flykt och regeringens hastiga kollaps försattes Kabul och andra afghanska städer i kaos. Men eftersom talibanerna är ökända för avrättningar, tortyr och strikta lagar är det få som vågar gå emot dem. Utplacerade krigare på strategiska platser i olika städer satte stopp för kaos och plundring av allmän egendom i städerna.
Talibanerna har sedan den 15 augusti börjat gå från hus till hus i jakt på personer som tidigare arbetat för säkerhetsstyrkor, människorättsorganisationer eller inom media och utländska organisationer. Ett uppmärksammat fall är poeten Mehran Popal som kidnappades i Herat efter att ha lagt upp en kritisk text på Facebook. Varken Popals familjemedlemmar eller vänner vet hur han mår eller vilket öde som väntar honom.
Kvinnor och minoriteter är de första offren för talibanernas strikta lagar
Under talibanstyret 1996–2001 berövades kvinnor sina mänskliga rättigheter och bannlystes från skolor och marknadsplatser. Mullah Omar, dåvarande ledare för talibanerna och härskare i Afghanistan, utfärdade strikta fatwor mot kvinnors närvaro i offentliga sammanhang, som han betecknade som brott mot islamiska lagar och seder.
Tjugo år senare, när Afghanistan nu återigen är i talibanernas grepp, riskerar en ny generation av unga, etniska minoriteter och kvinnor att bli fångar i talibanernas järnburar av strikta fatwas.
Zaranj var den första staden i Afghanistan som erövrades av talibanerna den 6 augusti. Efter Zaranjs fall dröjde det blott tolv dagar innan talibanerna nådde den afghanska presidentens kontor i Kabul.
Hittills har ingen officiell förordning eller fatwa utfärdats av talibanledningen rörande kvinnors offentliga verksamhet. Lokala befälhavare runtom i landet har dock, om inte med ord, så väl i handling visat hur de ser på kvinnor. I exempelvis Herat stoppades unga kvinnor från att gå till sina kurser på universitetet och många kvinnobutiker stängdes. I flertalet provinser, däribland Helmand, Kandahar, Jalalabad och östra Afghanistan, finns det ännu inga rapporter om kvinnors närvaro på utbildningscenter, marknader eller kontor.
En mur byggs mellan kvinnor och män i samhället
Det är bekräftat från ett privat universitet i Ghazni att verksamheten åter är igång. Bilder som lagts ut på universitetets officiella Facebook-sida visar visserligen att kvinnliga studenter tillåts delta på lektionerna men att en rumsavdelare av trä uppförts mellan kvinnliga och manliga studenter.
Dessa bilder indikerar att även om talibanerna tillåter kvinnor att studera på universiteten så kommer de att bygga en mur mellan män och kvinnor i samhället.
Rana Yazdanpanah är en journalist och kvinnorättsaktivist i Kabul. Hon publicerade nyligen ett videoklipp som visar hur talibanerna anlände till staden. Gråtande uttryckte hon oro över sin egen och andra kvinnors framtid. Yazdanpanah säger att talibanernas kvinnofientliga ideologi inte tillåter kvinnor att arbeta utanför hemmet.
Yazdanpanah säger dock att talibanernas löften om kvinnors rättigheter, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet inte går att lita på av två skäl: det ena är att gruppen tidigare har använt de mest brutala metoderna mot kvinnor, och det andra är att gruppens ledare fortfarande understryker att de respekterar kvinnors rättigheter enligt sharialagar, vilket rimligtvis innebär att de vill ha kvinnorna bakom hemmets höga murar.
Kvinnor är fria inom ramarna för sharialagen
Talibanledare diskuterar nu upprättandet av en regeringsstruktur. Talibanledarna Mullah Baradar, Soheil Shahin och Mawlawi Hanafi har via dekret och videoklipp låtit meddela att gruppen inte strävar efter ett maktmonopol och att den framtida regeringen ska vara islamisk men inkluderande. Soheil Shahin har skrivit i en tweet att också personer utanför talibanrörelsen kommer att erbjudas plats i nästa regering.
Talibanernas talesman Zabihullah Mujahid, som för första gången visade sig framför kamerorna i Kabul på eftermiddagen tisdagen den 17 augusti, meddelade att kvinnor ska släppas fram inom olika samhällsområden. Han påstod att kvinnor kan fortsätta sina arbeten inom utbildning, undervisning och annan offentlig verksamhet utan rädsla eller oro, men att deras deltagande måste regleras inom ramen för sharia. Talesmannen förklarade inte vilka restriktioner sharialagarna medför för kvinnors del.
Talibanernas avsikter uppenbart kvinnofientliga
Fatemeh Roshanian är chefredaktör för magasinet Nimrokh i Kabul. Hon var kvar på sitt kontor fram till mitten av söndagen den 15 augusti då hon hörde nyheten om talibanernas intåg i Kabul. Hon fick lämna kontoret i all hast utan så mycket som sin bärbara dator eller andra personliga tillhörigheter. Roshanian och hennes kollegor håller sig nu gömda av rädsla för att bli förföljda av talibanerna. Roshanian säger att talibanerna visserligen har utfärdat allmän amnesti och säger att de respekterar kvinnors rättigheter inom ramen för islam, men att deras avsikter redan är uppenbara och att de bevisligen är kvinnofientliga.
Fatemeh Roshanian och hennes kollegor, som nu publicerar Nimrokhs internetupplaga från sitt gömställe, framhåller att talibanernas regressiva tänkesätt och terrorhandlingar inte skulle påverkas nämnvärt även om alla länder i världen erkände deras styre.
Roshanian konstaterar att talibanernas ideologi och övertygelse står i konflikt med ett fritt samhälle och att kvinnor som arbetar inom media och verkar för mänskliga rättigheter inte har någon plats i ett talibanstyrt Afghanistan.
Den tidigare afghanske presidenten Ashraf Ghanis flykt tog alla på sängen. Ingen var redo att fly landet, inte ens höga regeringstjänstemän. Men under de senaste dagarna har ett stort antal afghanska män och kvinnor, med fara för sitt eget liv, försökt lämna landet. Därutöver finns alla de andra, så som Fatemeh Roshanian, som bor håller sig gömda på hemliga platser i väntan på första bästa tillfälle att fly sitt land.
Mukhtar Wafayee
Mukhtar Wafayee har arbetat som undersökande journalist i Afghanistan sedan 2010. Han har fått flera utmärkelser för sitt jobb, bland annat för en rapport 2017 om korruption inom den afghanska regeringen. Till slut tvingades han fly från sitt hemland, och 2019 kom han med ICORN-nätverkets hjälp till Malmö som fristadsgäst.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Fler texter om de ämnen som tas upp i denna text finner du om du klickar på taggarna nedan. Du kan även hitta fler artiklar av denna författare genom att klicka på namnet högst upp på sidan.
Översättning; Namdar Nasser
Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.
Lämna ett svar