ANALYS Kina under Xi uppträder alltmer aggressivt mot Taiwan, särskilt nu 2021 när det kinesiska kommunistpartiet firar sitt hundraårsjubileum. Taiwans luftrum kränks och Taiwan har svarat med militär upprustning. Konflikten har djupa historiska rötter från inbördeskriget. De ökade spänningarna i regionen kan leda till krig och nytt makt- och säkerhetspolitiskt läge där givetvis USA kommer att se sig föranlåten att ingripa.
I mitten av april flög inte mindre än 20 kinesiska jaktplan in i vad Taiwan betraktar som sitt luftrum. Det var bara den senaste i raden av liknande militära manövrar i närheten av Taiwan som Kina ser som en ”utbrytarprovins” men i praktiken är ett eget land. Även örlogsfartyg deltagit i liknande aktioner som även om de inte är nya har blivit alltmer frekventa sedan september förra året. Taiwan har svarat med att börja massproduktion av missiler som kan nå mål på fastlandet och man bygger en u-båt i samma syfte: att försvara sig i händelse av en kinesisk invasion.
Konfliktens djupa rötter
Problematiken — och förhållandet mellan Kina och Taiwan — är komplicerat och går tillbaka till det gamla kinesiska kejsardömets fall 1912. Kina blev republik och huvudstaden flyttades då från det kejserliga Beijing i norr till det mer centralt belägna Nanjing. Landet var dock splittrat med inre strider mellan lokala krigsherrar ute i provinserna. Taiwan var inte del av den nya Republiken Kina eftersom den relativt stora ön utanför fastlandet kom under japanskt styre 1895.
Först efter Japans nederlag i andra världskriget 1945 återförenades Taiwan med fastlandet. Men det varade inte länge. Inbördeskrig mellan det nationalistiska Kuomintang och det kinesiska kommunistpartiets styrkor slutade med ett svidande nederlag för de förra. 1949 tog Mao Zedongs kommunister över hela fastlandet och Beijing blev huvudstad i den nya Folkrepubliken Kina. Kuomintang-ledaren Chiang Kai-shek flydde då med sin regering och tusentals fastlandskineser till Taiwan, där Republiken Kina levde vidare. Men Chiang Kai-shek och hans bundsförvanter talade mandarin och gjorde det till det enda officiella språket i Taiwan, medan de infödda taiwanesernas dialekter står nära de som talas i Fujian-provinsen. Dessutom finns lokala språk bland ursprungsbefolkning som är av austronesiskt ursprung. Kuomintangs styre på Taiwan uppfattades därför som en hårdhänt kolonisering.
För att visa att den nya republiken inte bara bestod av ”provinsen Taiwan” lyckades Kuomintang behålla kontrollen över några småöar — främst Kinmen och Matsu — nära fastlandet. Det blev ”provinsen Fujian” i Republiken Kina.
Republiken Kina på Taiwan representerade Kina i FN ända till 1971
Som segermakt i det andra världskriget fortsatte den skarpt förminskade Republiken Kina att representera hela landet i FN och dess säkerhetsråd där dess representanter satt tillsammans med de från de andra permanenta medlemmarna USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen.
Banden till USA och anti-kommunistiska länder i regionen som Sydkorea, Filippinerna och Thailand var starka.
I det avseendet rådde ingen skillnad förrän 1971, då Folkrepubliken Kina blev medlem och tog över Republiken Kinas position i säkerhetsrådet. Under åren som följde erkände också många länder, bland dem gamla bundsförvanter som Sydkorea, Thailand och Sydafrika, regeringen i Beijing och avbröt de officiella förbindelserna med Republiken Kina på Taiwan. Idag har bara 15 länder fullständiga diplomatiska förbindelser med Republiken Kina. Förutom Paraguay, några länder i Centralamerika och Eswatini (före detta Swaziland) rör det sig om små öriken i Västindien och Stilla havet. I Europa är det enbart Vatikanen som erkänner Republiken Kina. Men det betyder inte att Taiwan är helt isolerat. I huvudstaden Taipei har många länder, bland dem Sverige, ”kontor” och ”handelsdelegationer” vilka fungerar som inofficiella diplomatiska beskickningar.
På Taiwan levde drömmar om att återerövra Kina
Under många år drömde Kuomintang om att återerövra fastlandet från kommunisterna, ett uppenbart hopplöst företag. Samtidigt utvecklades Taiwans ekonomi och medelklassen växte — liksom missnöjet med Kuomintang vars ledare var nästan uteslutande folk som flytt från fastlandet med Chiang Kai-shek 1949.
Sammantaget har en rörelse stärkts som framhåller att befolkningen på Taiwan har en egen identitet. Ön hade ju också sedan 1895 bara styrts från fastlandet under fyra år, från det japanska imperiets fall 1945 till kommunisternas seger 1949.
Beijing ser fortsatt Taiwan som en utbrytarprovins
1986 bildades det Demokratiskt progressiva partiet (DPP) som helst skulle vilja se namnet ”Republiken Kina” utbytt mot ”Republiken Taiwan” — en helt självständig stat som skulle kunna bli medlem av FN och ha diplomatiska förbindelser med länder över hela världen.
Det är just detta som myndigheterna i Beijing är rädda för. ”Utbrytarprovinsen” Taiwan måste till vilket pris som helst måste återförenas med fastlandet. Ironiskt nog var detta också Kuomintangs officiella politik eftersom även de talade om ett Kina, inte Kina och Taiwan. Det är bara under senare år Kuomintang visat större förståelse för att den självständighet som Taiwan i realiteten åtnjuter skall respekteras. Förändringarna började redan under åttiotalet, då Taiwan styrdes av Chiang Kai-sheks son Chiang Ching-kuo. När han dog 1988 var Taiwan på väg att bli en demokrati. DPP växte sig starkt, språk andra än mandarin fick officiell status och kunde användas i skolorna.
Taiwan är nu en exemplarisk demokrati
Med tiden blev Taiwan en exemplarisk demokrati, en av de starkaste i Asien. I Taiwan råder politiska fri-och rättigheter, yttrandefrihet och till och med — ovanligt i Asien — erkännande av samkönade äktenskap. Taiwans president sedan 2016, den 64-åriga kvinnan Tsai Ing-wen, är oerhört populär och givetvis är hon infödd taiwanes och tillhör DPP.
Regeringen i Beijing har erbjudit Taiwan samma status som tidigare brittiska Hong Kong och portugisiska Macau, det vill säga inre självstyre under principen ”ett land, två system”. Men den lösningen har aldrig varit populär på Taiwan och efter det senaste årets händelser i Hong Kong — där nya säkerhetslagar införts och demokratiaktivister gripits — är det helt otänkbart för de flesta på ön, även de som stödjer Kuomintangs principiella linje om ett Kina.
Under Xi Jinping har tonen mot Taiwan hårdnat
Kinas nuvarande ledare Xi Jinping har mer än de flesta av föregångarna fört Taiwan-frågan på tal — och öppet hotat om invasion. Xi ser sig själv som folkrepublikens tredje store ledare.
Mao Zedong enade landet och sände trupper för att ta kontrollen över Tibet, ett i praktiken självständigt land fram till den kinesiska invasionen på 50-talet. Deng Xiaoping, Kinas starke man från 1978 fram till sin död 1997, moderniserade landet och ersatte den gamla socialistiska ekonomin med en kapitalistisk. Kina blev en ekonomisk stormakt. Deng dog visserligen i februari 1997 innan Hong Kong blev del av Kina den 1 juli det året och följt av Macau i december 1999. Men förhandlingarna skedde under Dengs tid vid makten. Xi, kommunistpartiets ledare sedan 2012 som blev president 2013, vill göra Kina till en global, både ekonomisk och politisk stormakt.
Och slutföra vad han ser som Kinas återförening genom att ta över Taiwan.
Kanske är frågan mer när än om en invasion förestår
Riktigt när Xi har tänkt sig att återföreningen skall ske är inte helt klart, men med tanke på de kinesiska kommunisternas förkärlek för jubileer så är det tre år som nämns i debatten i Asien. Det första är nu i år, 100 år efter att det kinesiska kommunistpartiet grundades i Shanghai 1921. En annan möjlighet är 2027, hundraårsminnet av bildandet av det kinesiska folkets befrielsearmé som än idag är partiets, inte statens, armé. Det tredje årtalet kan vara 2049, hundra år efter att Mao utropat Folkrepubliken Kina. Men då skulle Xi om han fortfarande lever vara hela 96 år gammal.
De senaste provokationerna från Beijing visar på Xis otålighet
De senaste provokationerna mot Taiwan visar att Xi är otålig. Men han måste också ta i beaktande att en invasion skulle kunna leda till storkrig i Asien. USA bytte erkännande från Republiken till Folkrepubliken 1979, men förbindelserna med Taiwan — öppna och hemliga — är fortfarande starka.
Japan befinner sig i en liknande situation. Relationer upprättades med Beijing 1972 medan säkerhetssamarbetet med Taiwan har blivit allt starkare i takt med att Japan i växande utsträckning ser Kina som ett hot mot säkerheten och maktbalansen i regionen. I ett av de senaste dragen har Kina nu i april flyttat hangarfartyget Liaoning till vatten nära Taiwan för att kunna genomföra reguljära övningar som simulerar krafttag mot den självstyrande ön. Men Taiwan rustar också och är brett att möta utmaningarna från fastlandet. Med tanke på Corona-krisen är det inte sannolikt att en invasion sker i år. Men att det förr eller senare kommer att leda till en våldsam konflikt tycks höjt över alla tvivel.
Bertil Lintner
Frilansjournalist baserad i Thailand, skriver bl a för Asia Times och har författat flera böcker om politik och utveckling i Asien.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Lämna ett svar