ANALYS Kvinnor i olika läger världen över upprepar ofta: Vi utstår mer näthat än män. Det stämmer, enligt en omfattande färsk studie. Och det skrämmer iväg kvinnor från politiken, journalistiken, akademin och andra offentliga jobb och är därmed en fara för demokratin. Mänsklig Säkerhet har intervjuat rapportförfattaren Nina Jankowicz som noterade att USA:s nya vicepresident Kamala Harris – knappast överraskande – är mest utsatt.
Rapporten från amerikanska tankesmedjan Wilson Center har den illavarslande titeln Malign creativity, Ondsint kreativitet, med fortsättningen How gender, sex, and lies are weaponized against women on line, eller hur kön, sex och lögner blivit vapen mot kvinnor på nätet.
Som om inte det vore nog får läsaren också lära sig begreppet ”deepfake videos”. 96 procent av olika hopklippta pornografiska scener föreställer kända kvinnor i syfte att tysta dem. Kodord i metodiken bakom studien var annars snarare ord än bilder och sådana tillmälen som ”bitch”, ”slut”, ”pussy” och om Harris det rimmande ”Joe and the ho”, alltså presidentkandidaten Joe Biden och ”horan”.
Ett globalt hot mot både kvinnor och demokrati
– Vad händer om vi inte gör något? Jo, kvinnor slutar att engagera sig och överger planer på den karriär de tänkt sig, säger Nina Jankowicz som ledde studien.
Nina Jankowicz och hennes team granskade mer än 336 000 stycken köns- eller sexpräglade postningar om 13 kvinnliga politiker under en tvåmånadersperiod fram till det amerikanska presidentvalet 2020.
Tio var amerikanskor, bland dem dåvarande senatorn Kamala Harris, kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez och guvernören Gretchen Whitmer. Övriga tre var Nya Zeelands premiärminister Jacinda Ardern, brittiska inrikesministern Priti Patel och kanadensiska utrikesministern Chrystia Freeland.
Sex sociala medier granskades: Twitter, Reddit, Gab, 4chan, 8kun och Parler (men Facebook och Instagram kunde dessvärre inte granskas eftersom de inte erbjuder samma insyn i sin totala datainsamling).
– Jag är ju kvinna själv och har fått känna på en del, svarar Nina Jankowicz torrt på den givna frågan om hon blev överraskad över rönen, men hon säger också att hon är glad över alla positiva reaktioner, både från stora it-företag och regeringshåll.
Sexism, rasism och transfobi bakom hatet
Kvinnliga politiker är alltså de största måltavlorna och de flesta pilarna kastades mot Kamala Harris. Hela 78 procent av samtliga granskade postningar var riktade mot henne, med rasistiskt, sexistiskt och transfobiskt innehåll. En falsk bild föreställde hennes påstådda tidigare manliga jag, Kamal Aroush, med misstankar om att bilden härrörde från konspirationssajten QAnon. Guvernör Om Gretchen Whitmer, som utsattes för åtskilliga attacker av förre presidenten Donald Trump, lades ut på nätet med jämförelser mellan hennes och transpersonen Caitlyn Jenners ansiktsdrag.
Beträffande Jacinda Ardern pekades det på veck i en kjol som påstods vara konturerna av manliga genitalier.
Medieföretagens släpphänta koll av de egna etiska reglerna
Nina Jankowicz fick uppfattningen att ingen av avsändarna skämdes för språkbruk eller grovheter men att de ofta gjorde mycket för att inte kunna identfieras. De behövde inte heller vara särskilt rädda för påföljder. De sociala medieföretagen kontrollerar inte alltid att deras egna etiska regler följs och även om någon stängs av är det lätt att skapa ett nytt konto. Många användare vet förstås detta och hade därför redan skapat flera olika identiteter.
– Nej, vi hittade inte så många tecken på att koordinering sker, säger Nina Jankowicz på frågan vem som finansierar troll och smädare.
I stället verkar det röra sig om ett – otroligt stort – antal enskilda individer som sitter i sina hålor, kammare eller kontor och spyr ut hat och fördomar – och falsk eller förfalskad information. Om det sistnämnda används uttrycket ”dogpiling”, att ett rykte som planteras av någon med just onda avsikter snabbt sprids av andra som tror att det är sant.
Lögnerna sprids ohämmat
Harris föräldrar kommer från Jamaica och Indien och nu kom samma tvivel om hennes amerikanska medborgarskap som om Barack Obama. Vidare att hon inte var svart eller asiat och att hon försökte använda sig av ras för att komma sig upp i politiken. Om Ocasio-Cortez drogs det fram att hon haft smeknamnet Sandy så plötsligt fick hon heta Sandy Cortez som låter mer över- eller medelklassigt och därför leder till tvivel om hennes arbetarbakgrund i The Bronx. Om kongresskollegan Ilhan Omar från Minnesota gjordes antydningar om muslimsk fundamentalism och terrorism i taggar som ilhamomarhatesamerica.
Iran, Ryssland och Kina bidrar till desinformationen
Ett särskilt avsnitt ägnas åt tre välkända kvinnliga journalister som utsatts för desinformationskampanjer som iscensatts i Iran, Ryssland och Kina. Bara ett exempel, New York Times-reportern Nicole Perlroth som tweetade om ryska påverkanskampanjer mot Hillary Clinton – och direkt fick mothugg i en fräck tweet om att hon ”till sist listat ut varför Donald Trump vann… inte särskilt originellt… hon skyller på ryska troll”. Utan, alltså, att gå i svaromål om innehållet i artikeln.
Perlroth raderade ut sin tweet, som kvinnor ofta gör för att slippa mer påhopp. Efter de här upplevelserna konstaterade hon att hon kände sig ”som om jag befann mig i en torktumlare på högsta varv i två dygn”.
Medieplattformarna måste spåra och stoppa missbruket
Vad kan göras? Jo, menar rapportförfattarna, de sociala medieplattformarna bör se till att kvinnor kan anmäla missbruk, uppdatera sina rutiner för att spåra sådant missbruk samt samarbeta sinsemellan. Lagstiftare bör införa krav på att sociala medier tar det här problemet på allvar, upprätta en standard för vad som är tillåtet i officiella kanaler och, specifikt för USA, införliva förbud mot könsbaserade trakasserier på nätet i lagen Violence Against Women Act. Tilläggas kan att kongressförhör hållits med it-jättarna och att varningar om nya lagar utfärdats.
– När kvinnor talar om det här får de höra att kvinnor är överdrivet känsliga. Men den här nya ondsinta kreativiteten är ingen kvinnofråga, utan ger motståndare nya sätt att motarbeta kvinnor, menar Nina Jankowicz som i likhet med andra kvinnor är oroliga över att den kvinnliga politiska representationen kommer att minska igen efter faktiskt ha ökat i många länder.
Karin Henriksson
Journalist, författare och återkommande medarbetare i Mänsklig Säkerhet. Hon är bosatt i Washington och har skrivit flera böcker om amerikansk politik, senast USA:s alla presidenter och Bevingade ord från USA.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Lämna ett svar