En hel värld att vinna – eller förlora

DEBATT Nya rapporter om klimatet präglas av framtidshopp och möjligheter; men beskriver hoten och hur vi kan möta dem rent konkret. Rapporterna saknar visserligen en del aspekter, men vi måste agera nu och starta med det vi kan enas om. Alla rapporterna, oavsett infallsvinklar, betonar brådskan, nu när klimatfrågan – nyss en miljöfråga – utvecklats till ett hot mot hela vår ekonomi, säkerhet och välfärd.

Klimatet – från miljöfråga till fråga om ekonomi och överlevnad

Den 24 mars anordnade EU-kommissionen ett digitalt möte om klimat och ekonomi som samlade högnivådeltagare från EU, FN, Internationella valutafonden, USA och Kina, vilket visar den starka uppslutningen kring klimatarbetet.

Budskapet var att våra ekonomier och samhällen nu hotas av väldiga klimatförändringar som kan erodera hela grunden för vår ekonomi och de samhällen vi byggt upp. Vi ska se kostnaderna som en investering – och vara medvetna om att om vi inte agerar nu så kommer det att kosta mycket mera senare.

Vi har ett årtionde på oss att vända skutan och snabbt minska utsläppen.

En ny målbild krävs

Christine Lagarde, Europeiska centralbankens ordförande, framhöll behovet av en ny målbild och att tillvarata de möjligheter som ännu ges. Och genom socialt ansvarstagande göra så att människor blir delaktiga och får nytta av omställningen.

John Kerry framhöll att den nya Biden-administrationen strävar efter att all politik utformas för att bidra till att de globala temperaturökningarna inte överstiger 1,5 grader, i linje med Parisavtalet.

I Sverige kom också kraftfulla rapporter om klimatet

Klimatpolitiska rådet presenterade sin årliga utvärdering av vad regeringen (och samarbetspartierna) gjort för att uppnå de mål som regeringen satt på klimatområdet. 

Rådet framhöll att utfästelserna var för vaga och saknade såväl tidsangivelser som konkreta mål. Rådet betonade att ambitionsnivån måste höjas, och att det finanspolitiska ramverket behöver revideras på två centrala områden: regeringen måste få låna för att göra kraftfulla klimatåtgärder så upplåningstaket om statsskuld på högst 35 procent måste lyftas, och av samma skäl måste målet om överskott i budgeten på minst 0. 3 procent hävas.

Den 26 mars kom en gedigen rapport från tankesmedjan Global Utmaning. Även här poängterades helhetsbilden, och samtliga samhällssektorer genomlystes. Rapporten hade starkt teknikfokus och pekade på snabb och bitvis språngartad utveckling inom exempelvis fordonsindustrin och arbetet med att utveckla fossilfri stålproduktion. Redan nu är Sverige i toppskiktet när det gäller fossilfri el medan andra sektorer som transporter, jordbruk och stadsplanering är tuffare utmaningar. 

Den 27 mars presenterades Reformisternas heltäckande plan för klimatomställning. Rapporten var den enda som också angav hur åtgärderna skulle finansieras – och den rapport som jämte EU-kommissionen starkast betonade att omställningen måste vara rättvis för att kunna genomföras. 

Reformisternas förslag var också det enda som synliggjorde hur de tio procent mest välbärgade i samhället främst genom resor med flyg och stora bilar, står för de största utsläppen. 

Ingen belyste skillnaderna i kvinnors och mäns utsläpp

Ingen rapport påpekade att män som grupp står för mycket större utsläpp än kvinnor, genom mer resande, större bilar och mer kött.

Dessutom var det slående hur många förslag som presenterades av manliga ingenjörer och utgjorde lösningar på teknikområdet. Det speglar det faktum att kvinnor är dåligt representerade och har för övrigt bara fått en enda procent av allt riskkapital i Sverige för sina företagsideer. Det begränsar givetvis nytänkande och alternativa målbilder för klimatsmart utveckling som skulle kunna omfatta mer sociala lösningar, som kortare arbetstid och stadsplanering som minskar behovet av resor mellan hem och arbete. 

Sverige fast i tekniktänk och ingenjörskonst  

Sverige behöver lyssna och lära. Vi är bra på teknikutveckling och våra naturresurser har gynnat fossilfri elproduktion och vår fordonsindustri har nu snabbt ställt om till elbilar. 

Men som helhet är vi sårbara genom att stora delar av vår ekonomi, särskilt exporten är uppbyggd kring fossiltung verksamhet som järn, cement och massaprodukter från skogen. Produkter som kan komma att ratas globalt om vi inte lägger om tydligt mot fossilfrihet.

Men politikerna i Sverige släpar efter globalt sett, vilket en ny FN-studie visar. Detta kan bli pinsamt när vi ska stå som värd för ett toppmöte om miljö 2022, 50 år efter Stockholmskonferensen 1972. 

Vi måste lära av andra, inte minst Kina, som driver på och tar marknadsandelar med sina satsningar på kapital, strategiskt tänkande och kompetensutveckling.

Tänk nytt, släpp fram kvinnor och utnyttja Sveriges mångkulturalism

För att möta utmaningarna behöver vi både utnyttja duktiga ingenjörer och släppa in fler kvinnliga entreprenörer och nytänkare.  

Dessutom bör vi tillvarata potentialen i den mångfald av tankar, erfarenheter och nätverk som finns i det vi alltför länge definierat som utanförskapsområden, och få uppslag rörande lokala, klimatsmarta lösningar på både klimatmässig och socialt hållbar utveckling.

Fokusera på rättvis omställning 

Oxfam och Stockholm Environmental Institute (SEI) pekar i sin rapport ”The Carbon Inequality Era” på att under de senaste 25 åren har de 10 procent rikaste globalt konsumerat 1/3 av återstående CO2-budget, medan den fattigaste hälften av befolkningen bara fått 7 procent.

Dagens växande ekonomiska klyftor är oroande ur rättvisesynpunkt eftersom det riskerar att dra isär samhällen. Men ur klimatsynpunkt är det nästan ännu värre eftersom de rikastes konsumtion nu eldar på de redan stora utsläppen. Cirka hälften av den rikaste tiondelens utsläpp kommer från resor: med flyg och (stora) bilar. Samma mönster syns globalt, i det tyvärr alltför lilla forskningsfält som fokuserar på rika.

Nu krävs ”all hands on deck” och klimatet i fokus

Europa och Sverige har alla möjligheter att undgå att bli offer för skenande klimatförändringar om vi agerar snabbt och resolut. Alternativet är mycket mörkare, särskilt för oss med mycket fossiltung export.

Vi kan hinna om inte var och en håller sig fast vid sina egna käpphästar. För vem vill väl bli ihågkommen som den som räddade sitt partiprogram – men världen föll samman?

Mitt personliga förslag är att alla nu samlas kring en agenda för snabba klimatåtgärder.

Och deltar i en förhandling som bygger på att alla både ger och tar.

Det kan exempelvis innebära att enas om att satsa stort på fossilfri el – med acceptans för kärnkraft eftersom det är någras hjärtefråga.

Men då krävs också att alla accepterar andras hjärtefrågor, till exempel finansiering genom klimatvärnskatt för att beskatta de som tjänar och äger mest och också mest ökar utsläppen.

Ett annat område är kolsänkor som kan skapas genom att mer skog skyddas från avverkning – och att dealen nås genom att skogsägare får ekonomisk ersättning för att de avstår inkomster från avverkning.

Paketen behöver också bygga på att staten får en mer aktiv och central roll i omställningsarbetet, med rätt att, för att skapa framtida ordning och reda, nu ta upp lån och spräcka både låne- och utgiftsbegränsningarna i budgeten. 

Därtill borde det väl i detta skarpa läge som nu råder kunna gå att komma överens om så centrala frågor som att stoppa fossila subventioner, begränsa bankers utlåning till fossil verksamhet, fortsätta höja priset på utsläppen, och inrätta skarpare regler för hållbar statlig upphandling.

Och varför inte sänka momsen på klimatvänliga tjänster som kultur, friskvård, utbildning?
Samt förstås, satsa mer på kvinnliga entreprenörer och att genom rådslag och annat dra nytta av  erfarenheter och nätverk i invandrartäta områden, som kan bli en mycket värdefull resurs i det nödvändiga omställningsarbetet.

Allt i hopp om långsiktigt hållbar ordning och reda.

Gerd Johnsson-Latham
Tidigare verksam på UD, bland annat med nedrustningsfrågor och mänskliga rättigheter, chefredaktör Mänsklig säkerhet.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.