Kriget har lagt Syrien i spillror

REFLEKTION Kriget i Syrien har nu pågått i tio år, och något slut är ännu inte i sikte. Landets ekonomi befinner sig i fritt fall, sjukvården är körd i botten och har svårt att hantera covidpandemin. Miljoner människor har tvingats i landsflykt och mer än hälften av de som är kvar lever i stor fattigdom.

I mars är det tio år sedan kriget i Syrien bröt ut, en konflikt som började med protester mot Bashar Assads auktoritära regim men som har resulterat i ett blodigt inbördeskrig och kaos. Mer än 6,6 miljoner människor har tvingats fly Syrien och ytterligare 6 miljoner lever idag som internflyktingar i landet. Assad-regimen har genom militärt stöd från Ryssland och Iran återtagit kontrollen över nyckelområden i Syrien och kontrollerar idag runt 65-70 procent av landet. Men efter ett decennium av konflikt är Syrien idag ett land i spillror. Bland annat råder en djup ekonomisk kris till följd av den långa konflikten, internationella sanktioner och korruption. I en ny rapport larmar FNs livsmedelsprogram WFP om att mer än hälften av invånarna i Syrien har svårt att få tag på tillräckligt mycket mat.

Vid den här tidpunkten för tio år sedan grodde dock hoppet hos många unga syrier om en framtid utan Assad-klanen, som styrt Syrien sedan 1970-talet. Nadja är en av de som tidigt engagerade sig i upproret mot regimen. Idag är hon i 30-årsåldern och bor i exil. När hon blickar tillbaka så är det med blandade känslor.

”Jag kan känna mig väldigt obekväm med att komma ihåg 2011 med glädje, med tanke på allt hemskt som hänt. Men faktum kvarstår att 2011 var det bästa året i mitt liv. Vi hade så mycket hopp och drömmar,” säger Nadja, som inte vill intervjuas med efternamn.

Revolten bryter ut

I februari 2011 arbetar jag i Beirut som reporter på Los Angeles Times och bevakar Libanon, Syrien och Iran. Just när jag kommer hem från revoltens Egypten, där president Hosni Mubarak tvingats avgå efter massiva protester, börjar nu omvärldens blickar riktas allt mer mot Damaskus. Kommer den arabiska våren också att nå Syrien, en av Mellanösterns värsta polisstater? Bland skeptikerna talas det om att Syriens sekteriska sammansättning gör det svårt för en revolt att lyckas, att Assad har mäktiga vänner i form av Ryssland och Iran och att regimen kommer att kväsa alla försök till uppror med vilka medel som än krävs. 

Bland de flesta av mina syriska kontakter råder det däremot inget tvivel: missnöjet i Syrien pyr och det som sker i Tunisien och Egypten inspirerar. Det är bara en tidsfråga innan protester bryter ut.

I början av mars 2011 kommer så den utlösande gnistan till upproret. En grupp skolbarn i staden Daraa klottrar budskap mot Assad-regimen på en skolvägg. Regimen agerar på det sätt den brukar mot sina kritiker: barnen grips, fängslas och torteras. Ilskna Daraa-bor går ut på gatorna i protest. Några dagar senare slår polis till mot en demonstration i centrala Damaskus där demonstranter kräver att fängslade oppositionsmedlemmar släpps. Demonstrationer mot Assad-regimen sprids som en löpeld över landet. Polis och säkerhetstjänst skjuter mot demonstranter och dödssiffran stiger brant för var dag.

Nadja är en av de som är ute och demonstrerar i Damaskus vid den tiden. När jag några månader in i upproret träffar henne i en lägenhet utanför Damaskus har hon och en grupp aktivister gjort om bostaden till en slags samordningscentral för medicinska förnödenheter som de smugglar till oppositionen. Samtidigt oroar sig Nadja för att revolten mot Assad håller på att tas över av islamister och övergå i en väpnad konflikt. 

Upproret militariseras

De kommande månaderna militariseras upproret i snabb takt. Oppositionen beväpnar sig. I syriska städer och byar krigar sunnimuslimska rebellbrigader mot regimtrupper. Externa aktörer som Iran, Ryssland, Saudiarabien och Turkiet blir allt mer involverade i konflikten. Oron över islamistiska rebellgrupperingar sprider sig bland Syriens minoritetsgrupper. I Libanons Bekaadal nära gränsen till Syrien träffar jag i augusti 2012 kristna flyktingar från Homs-provinsen. De har flytt – inte från Assad-regimen utan undan sunnimuslimska rebeller. Landet brinner av konflikt och de kommande åren kommer miljoner syrier att tvingas lämna sina hem.

Azzam Alhamad är en av dem. Han kommer till Sverige som 26-åring 2015. I hans hemstad Raqqa härjar vid den tiden terrorgruppen IS och som oppositionsanhängare är han eftersökt av Assad-regimen. Idag bor han i Uppsala med sin familj och har fast anställning. Han är bedrövad över situationen i hemlandet.

”Syrien är förstört. Det finns ingen trygghet någonstans i landet. De som är kvar i Syrien idag är de som inte har möjlighet att lämna landet eller de som lever av antingen regimen eller den korrupta oppositionen,” säger Azzam Alhamad. 

För Azzam Alhamad är Assad fortfarande huvudproblemet för Syrien. För att landet någon gång ska kunna läka måste Assad bort från makten, menar han. Men det är svårt så länge regimen har stöd av Ryssland och Iran och västmakterna är ovilliga att agera mot den syriska regimen.

Syriska ekonomin i fritt fall

Azzam Alhamad har både familjemedlemmar och vänner som är kvar i Syrien. En svår ekonomisk kris och hög inflation har förvärrat en redan svår tillvaro för dem. Den ekonomiska situationen i Syrien har det senaste året förvärrats av både Covid-19-pandemin och den ekonomiska krisen i grannlandet Libanon, som Syrien är nära länkat till. I januari i år släppte Syrien en 5000-lira sedel, en ny högsta valör i landet. År 2011 kostade en dollar 47 lira i Syrien jämfört med idag då en dollar går för 1250 lira – officiellt. På den svarta marknaden kostar den dubbelt så mycket.

Valutakraschen i Syrien har lett till att priserna på mat och basvaror trissats upp. Enligt FNs livsmedelsprogram WFP är livsmedelspriserna i Syrien 20 gånger högre än före konflikten. I en ny rapport beräknar organisationen att 12,4 miljoner människor i Syrien, alltså 60 procent av landets befolkning, har svårt att få tag i tillräckligt med mat.

”Det råder hunger i landet för matpriserna har skjutit i höjden. Du kan ha en familj på tio personer som måste dela på några få pitabröd för att det är så dyrt,” säger Azzam Alhamad.

Liksom Azzam Alhamad har Nadja också tvingats lämna Syrien. Förtryck och korruption fortsätter att prägla landet i stor skala, säger Nadja.

”Men idag handlar det inte bara om Assadregimen utan också om det förtryck som utövas av alla de extremistiska grupperingar som revolten producerade,” suckar hon.

Många av de syrier jag talar med oavsett bakgrund säger att en förutsättning för att landet ska kunna gå vidare i framtiden är att tilliten mellan olika etno-religiösa grupper, som tagit skada under konflikten, återuppbyggs.

Fortsatta prövningar för Assadregimen

Under tiden står Assad-regimen inför en rad prövningar under 2021. Inte minst handlar utmaningarna om att inte reta upp i de egna leden. Regimen må ha lyckats återta den militära kontrollen över många delar av landet, men måste nu hantera både en allvarlig ekonomisk kris och en folkhälsokris som drabbar landet hårt och brett, inte minst bland lojalister i regimkontrollerade områden. I Damaskus innebär den ekonomiska krisen brist på basvaror och att man kan behöva köa i sex timmar för att få tag i bensin.

Syriens sjukvårdssystem har körts i botten under den långa konflikten och brottas nu med att hantera Coronavirusets framfart i det krigshärjade landet. Syrisk sjukvårdspersonal har vittnat om patienter som ligger på gatan och ropar på hjälp och sjukhus i regimkontrollerade områden som har slut på likpåsar i spåren av pandemin. 

Tio år efter att revolten mot Assad-regimen bröt ut så befinner sig Syrien i en oerhört svår situation. Men Azzam Alhamad ger inte upp hoppet.

“Man får inte glömma att det fortfarande finns många som vill leva i ett fredligt och demokratiskt Syrien,” säger Azzam Alhamad. 

Alexandra Sandels
Alexandra Sandels är en Nicosia-baserad skribent och analytiker. Hon har tidigare arbetat som journalist i både Mellanöstern och Sverige, bland annat för Los Angeles Times och Sveriges Radio. För närvarande driver Alexandra ett forskningsprojekt med fokus på kultursektorn i Libanon samt läser en masterutbildning i International Affairs med inriktning på Surveillance Studies vid King’s College London.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.