Forskningen i kläm när högernationalistiska regimer i Öst vill sudda i historieskrivningen

ANALYS Kollektiva minnen, historiska trauman och nationers historieskrivning har blivit hårdvaluta i en alltmer tillspetsad kamp mellan opposition och statsledning i många östeuropeiska stater. Svenska forskare har nu tagit initiativet att samla dokumentation om denna pågående strid i en översiktlig antologi som omfattar inte mindre än åtta stater i Central- och Östeuropa och dessutom Tyskland och Turkiet.

Historieskrivning åter en politisk maktkamp

Bakom studien om kollektiva minnen och nationell historieskrivning står CBEES, Centre for Baltic and East European Studies, en centrumbildning som är knuten till Södertörns högskola i Stockholm. I rapporten (Constructions and Instrumentalizations of the Past – a Comparative Study on Memory Management in the Region) medverkar förutom svenska humanister och samhällsvetare en rad forskare från de aktuella staterna. 

Oberoende studie

Det är viktigt att poängtera att rapporten tillkommit som oberoende forskning. I flera stater i Öst- och Centraleuropa har forskare och forskningsinstitutioner kommit i kläm när andra samhällsaktörer arbetar för att använda historieskrivning och minnesbilder för att gynna sina egna intressen. 

När Sovjetimperiet föll samman vid åren runt 1990 och det uppstod en rad självständiga stater fanns ett uppdämt behov av att konfrontera den tidigare sovjetiska historieskrivningen. Förebilder var historieforskningen inom EU med dess betoning av mänskliga rättigheter och ifrågasättande av tillrättalagda minnesbilder. 

Ett tydligt exempel är Litauen. Här liksom i flera andra stater inrättades tidigt efter befrielsen 1991 särskilda forskningsinstitut för att dokumentera och arkivera minnen och material från den tyska ockupationen 1941-44 liksom den sovjetiska 1939-41 och 1944-90. Instituten samarbetar med skolor och andra utbildningscentra för att ge nya generationer möjlighet att ta del av viktiga delar av landets historia. Samtidigt ger man möjlighet för forskare att arbeta vidare med tidigare outforskat material och öppnar för debatt om de frågor som fortfarande är omtvistade.

En länge pågående debatt gäller värderingen av de motståndsrörelser som stred mot sovjetmakten under och efter andra världskriget i stater som Litauen och Ukraina. Den främsta motsättningen gäller synen på motståndsgruppernas samarbete med de tyska ockupanterna och deras eventuella delaktighet i utrotningen av den judiska befolkningen. En sådan debatt gäller värderingen av den anti-sovjetiske ledaren Jonas Noreika som nyligen försågs med en minnesplakett i centrala Vilnius. Noreika samarbetade med tyskarna under ockupationen av Litauen 1941-44. Var Noreika trots detta en symbol för den litauiska frihetskampen? 

Debatten har delat den litauiska opinionen. 

”En radikal kontrarevolution”

En ny typ av vad forskarna kallar ”minnesregim” som på senare tid har gjort sig gällande i flera stater understöds av högernationalistiska strömningar och partier. I regeringsställning har dessa inte dragit sig för attvidta en rad legala och administrativa åtgärder för att motverka en kritisk granskning av landets förflutna. 

Som exempel nämner CBEES-antologin att Ryssland 2014 instiftade en lag som bestraffade debattinlägg om samarbetet mellan Hitler- och Stalin-regimerna under åren 1939 till 1941. I Albanien och Kosovo har regeringarna under senare år vidtagit administrativa åtgärder för att förhindra undersökningar om krigsbrott som begåtts av partisanerna i respektive stat.

Ett uppmärksammat dagsaktuellt exempel kommer från Polen där två välrenommerade forskare nyligen ålades att offentligen be om ursäkt för att ha presenterat data om polackernas egen medverkan i förintelsen av hundratusentals polska judar under andra världskriget. Den nuvarande polska statsledningen är enligt kritikerna inte angelägen om att återberätta detta mörka kapitel i landets historia. 

Redan 2018 ville den polska regeringen kriminalisera avslöjanden om polska förbrytelser under den tyska ockupationen, ett förslag som dock stoppades efter internationella protester. Den polska veteranhistorikern Joanna Michlic skräder inte orden när hon karaktäriserar den polska ”Lag och rättvisa”-partiets aggressiva kulturkamp som en ”radikal kontrarevolution, underblåst av en smal, etno-nationalistisk vision om ett monokulturellt och monoreligiöst Polen ”.

Utvecklingen i Polen har fått till följd att många regimkritiska historiska forskare fått lämna centrala institutioner som arbetar med kartläggning av olika regimers brottslighet, först den nazi-tyska, därefter den sovjet-kommunistiska. 

Led i nya makthavares säkerhetsstrategi

Men varför är de högerregeringar som kommit till makten i stater som Polen och Ungern så angelägna om att skriva om sina länders historia? Den svenska historieforskaren Barbara Törnquist-Plewa, verksam vid Lunds universitet, ser försöken att stöpa om staternas förflutna som en del av de nya regimernas säkerhetsstrategi: 

”Minne och strategi ses som säkerhetsfrågor. Kollektiva minnen ska tjäna att stärka nationen, bidra till sammanhållning, vara en källa till stolthet, leverera förebilder för nya generationer och förbereda dem för framtida uppoffringar för sitt land”.

Men det finns motrörelser. Den internationella forskningen inom humaniora och samhällsvetenskap har sedan murens fall gått i spetsen för att bibehålla en pluralistisk syn på kollektiva minnen och fortsatt öppen tillgång till de arkiv som var hermetiskt stängda under Sovjet-epoken. Men även civilsamhällets representanter och regimkritiska grupper kämpar för att ge möjligheter för mångsidiga och källkritiska tolkningar av nutid och dåtid.

Strid om symboler i Belarus

Ett tydligt exempel är den pågående kampen mellan oppositionen och regimen i Belarus. Här har historiska symboler kommit att stå i centrum, särskilt de olika flaggor och färger som använts under olika historiska skeden.  Den vit-röda flaggan har nu blivit regimkritikernas symbol i kampen mot den alltmer diktatoriska Lukasjenko-regimen. Färgvalet presenterades för första gången som en vitrysk flagga för den kortlivade självständiga republik som skapades vid slutet av första världskriget. När Vitryssland på nytt blev en självständig stat blev den vit-röda flaggan symbolen för självständigheten från den ryska överhögheten. Fyra år senare ersattes den dock av en grön-röd-vit flagga när Lukasjenko blev president, medan de röd-vita färgerna fortsatte att användas av oppositionen. 

Myndigheterna har försökt att kriminalisera den röd-vita symbolen till exempel genom att arrestera lägenhetsinnehavare som hängt ut flaggan på balkongen. Oppositionen har svarat med ett röd-vitt krypskytte genom att klä sig i röda och vita kläder eller i skydd av mörkret hänga röd-vita flaggor på officiella byggnader och monument. Dispyten om färgerna tog en löjeväckande vändning när regimen för något år sedan ville förbjuda försäljningen av vitt och rött i Kievs tygaffärer.

Fler regionala studier utlovas

CBEES nya antologi ger en jämförande överblick över arbetet med att dokumentera och debattera övergreppen i de öststater som drabbade av krig och utländsk ockupation under decennierna före murens fall. Sedan tidigare finns många studier av den nationella historieskrivningen i stater som Tyskland och Turkiet. 

CBEES-antologins stora förtjänst är att den nu även förmedlar aktuell forskning från antal östeuropeiska stater där utvecklingen på detta område inte är lika känd, som i Bulgarien, Rumänien, Tjeckien och Litauen. Antologin utlovas bli den första i en serie sådana regionala studier: CBEES State of the Region Report. Förhoppningsvis kommer dessa studier att visa om utvecklingen inom historieforskningen i staterna i det forna Östeuropa går mot ökad historienationalism eller återgår till en öppnare beskrivning av ländernas historia.

Forskningen stöds med anslag från den svenska Östersjöstiftelsen.

Antologin kan laddas ned utan kostnad från CBEES hemsida. URN: urn:nbn:se:sh:diva-43850

Jöran Hök
Jöran Hök är en del av Mänsklig Säkerhets redaktion. Han har tidigare arbetat som dagspressjournalist, bland annat som chefredaktör för Omvärlden, och undervisat i journalistik vid olika högskolor.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.