DEBATT Hoten pressfriheten och det oberoende informationsflödet i Europa ökar i takt med att nationalistiska rörelser vinner alltmer makt. Hat, hot och attacker mot journalister leder till självcensur, och på vissa håll har oberoende rapportering minskat kraftigt eller helt omöjliggjorts.
17 december 2020: Det statskontrollerade polska oljebolaget Orlen (knutet till regeringspartiet PiS (Lag och Rättvisa) tar över Polska Press, som äger 20 av Polens regionala dagstidningar. Tidigare ägare: tyska Verlagsgruppe Passau.
28 januari 2021: Ett TV-team från NOS, en del av den nederländska public servicetelevisionen, hotades handgripligen när journalisterna försökte filma en virustestanläggning som bränts ned av demonstranter i protest mot restriktioner som införts för att stoppa covid-19-smitta i landet.
1 februari 2021: Vid veckoslutets demonstrationer i olika delar av Ryssland riktade mot fängelsedomen mot oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj greps eller hotades sammanlagt 120 journalister.
2 februari 2021: Ukrainas president har stängt de tre TV-kanalerna 112 Ukraine, News One och ZIK TV. Kanalerna beskylls vara hot mot landets nationella säkerhet och för att sprida falsk information.
9 februari 2021: Ungerns sista oberoende radiostation, Klubrádió, har fått sitt sändningstillstånd indraget. Det är ett led i regeringspartiet Fidesz fleråriga kamp för att tysta oberoende medier.
”Journalistik är ett av de farligaste yrkena i världen” säger Frane Maroevic, chef för OSSE:s medieenhet. (OSSE = Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa).
Angrepp mot journalister en tragisk följetong
Här ovan visas bara några negativa medienyheter från länder nära oss under slutet av 2020 och början av 2021 och ett alarmerande yttrande om journalistikens villkor. Europarådet har på Internet en kontinuerlig bevakning av tillståndet för medier och journalister i de 47 medlemsländerna: ”Platform to promote the protection of journalism and safety of journalists”. Under de 40 första dagarna 2021 har redan 30-talet varningssignaler från fjorton olika länder om trakasserier mot journalister i form av hot, hat, stängda medier och liknande registrerats på den nämnda webbsidan.
Skulle vi ta oss tillbaka ytterligare en tid tvingas vi konstatera att angrepp mot journalister av olika slag blivit en tragisk följetong under senare år. Hat och hot har blivit så besvärande att viktig bevakning i flera länder har minskat eller upphört. I Europa har medierna tvingats rapportera om flera dödliga attacker mot journalister under den senaste femårsperioden. Bland Europarådets medlemsländer har 24 journalister dödats sedan 2015 – 17 av dessa mord har förblivit ouppklarade. Det finns knappast något av medlemsländerna där inte någon form av hot har riktats mot journalister.
Pandemin försämrar mänskliga rättigheter och demokrati
Coronapandemin har påverkat världens samhällen i många avseenden. Det amerikanska forskningsinstitutet Freedom House konstaterade i oktober 2020 att det skett en försämring av tillståndet för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokratins ställning i 80-talet länder sedan pandemin började. Föreställningen om att globaliseringen skulle påverka världen till att öka inflytandet för demokrati och medbestämmanderätt har inte infriats, snarare ser vi en allmän tillbakagång som inleddes redan innan pandemin slog till.
När Berlinmuren föll i bitar 1989 ledde det till fredliga revolutioner i de forna sovjetiska satellitstaterna. Polen, Ungern, Rumänien, Bulgarien och Tjeckoslovakien, som sedan blev Tjeckien och Slovakien. Alla blev snart inlemmade i västliga samarbetsorgan. Men i flera av länderna har de demokratiska idealen svikits, medier har mist sin frihet, rättsväsendet har utsatts för politisk kontroll.
Det fria ordets möjligheter dräneras
Östländerna valdes in i EU i strid ström. Ännu har inga motåtgärder från EU kunnat stoppa uppenbara avsteg från unionens riktlinjer. De mest slående exemplen finns i Ungern och Polen, där yttrandefriheten beskurits undan för undan. Maktkoncentration och hinder för oberoende medier dränerar det fria ordets möjligheter. I Ungern var under åren efter friheten från Sovjets inflytande hundratals medier privatägda. Kontrollen över dessa har successivt övertags av Fidesz-trogna intressen.
När demokratin etablerades i Polen inrättades ett fristående public servicebolag: National Council of Radio Broadcast & Television (inte helt olikt den svenska modellen). Public service-bolaget har ersatts av National Media Council, helt styrt av det regerande PiS och är numera inget annat än en propagandasändare. I såväl Ungern som i Polen har hundratals journalister förlorat sina jobb på grund av omstruktureringen av de respektive medielandskapen.
I december 2020 skrev Bartosz Wielinski, biträdande chefredaktör för den oberoende polska tidningen Gazeta Wyborcza i Dagens Nyheter om de tumskruvar som det konservativa regeringspartiet drar åt mot de få kvarvarande fria medierna. ”Jag frågar mig om jag fortfarande lever i ett demokratiskt land”, skrev Wielinski. Tidningen har drabbats av annons- och prenumerationsbojkott initierad av regimen. Flera rättsprocesser pågår mot tidningen som kämpar för sin överlevnad.
Ökat inflytande för auktoritära rörelser
I Dagens Nyheter den 9 februari i år påminner Lars Jederlund, författare till boken ”Ödesvalet” som handlar om extremhögern inför EU-valet 2019, om hur auktoritära, nationalistiska och populistiska partier fått ett allt större inflytande i EU-parlamentet. Vid valet vann partier med antidemokratiska tendenser 25 procent av mandaten. På tio år har dessa politiska rörelser fyrdubblat sitt inflytande, konstaterar Jederlund. Han ger också färska exempel på hur utvecklingen går mot allt större stöd för populistgrupperingar i enskilda EU-länder, bl.a. i Österrike, Belgien, Tyskland och Spanien.
Det är dessa tendenser som i sin tur påverkar det fria opinionsflödet och öppnar för attacker mot etablerade medier. Finns det motåtgärder? I varje fall har Europarådet vid olika tillfällen åtminstone lagt fram förslag och manat de enskilda länderna att agera. I en årlig rapport 2018 över tillståndet för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsväsende konstaterade Europarådets dåvarande generalsekreterare norrmannen Thorbjörn Jagland att arbetsmöjligheterna för journalister hade försämrats i sjutton medlemsländer och var helt otillfredsställande i tre länder.
Förra året publicerade Europarådet ett 20-sidigt dokument ”Taking action to protect journalists and other media actors”. Dokumentet som skrivits av Peter Noorlander, knuten till European Center for Press & Media Freedom (ECPMF) redovisade tillståndet för journalistiken i Europa och den aktionsplan som lades fram vid ett ministerrådsmöte som hölls på Cypern den 28-29 maj 2020.
Oro för ökande självcensur
Av dokumentet framgår att det finns en stor oro för att självcensur ska öka genom att journalister blir attackerade i allt större utsträckning. Det blir alltmera akut för de europeiska länderna att agera. Genomarbetade nationella strategier krävs för att se till att journalisters ska kunna utföra sina uppdrag utan att utsättas för hot och hat. Våld mot journalister är hot mot demokratin, heter det i dokumentet. Sverige och Nederländerna pekas ut som de få nationer där mera detaljerade planer för att stärka journalisters säkerhet redan finns.
I dagarna har ett 80-tal EU-parlamentariker i ett brev till EU-kommissionen krävt att åtgärder vidtas för att motverka att de allt mera försämrade förutsättningarna för oberoende medier i Ungern och Polen. Bland undertecknarna finns de svenska EU-parlamentarikerna Alice Bah Kuhnke (MP) och Malin Björk (V).
För att verkligen skydda journalister och andra medieutövare är det av största vikt att nationerna går till handling. För att nå resultat krävs bl.a. att noggrant studera journalisternas arbetsförhållanden; att se till att politiska ledare samarbetar med det civila samhällets organisationer; att tillräckliga resurser ställs till förfogande för att förbättra en förvärrad situation.
Lars Gunnar Erlandson
Tidigare utrikesrapportör och utrikeskorrespondent vid Sveriges Radio. Styrelsemedlem i RSF Sverige (Reportrar utan gränser). Författare till flera böcker, senast ”Utrikeskorrespondenterna. Från runsten till Twitter”, 2017.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.
Lämna ett svar