ANALYS Blackwater, världens största privata militärföretag, har länge arbetat för USA:s regering med uppdrag som inte ryms inom den reguljära militärens befogenheter. Nu har även Kina börjat köpa tjänster av det illa beryktade säkerhetsföretaget.
Det privata militärföretaget Blackwater grundades av den republikanske miljardären Erik Prince. Han är bror till Donald Trumps utbildningsminister Betsy deVos och medlem av Trumps inre cirkel. Hans företag, som 2001 bytte namn till Academi, startades 1997 och blev snabbt anlitat av den amerikanska regeringen för att bland annat gå i spetsen för kampen mot colombianska knarkbaroner.
Terroristbekämpning i Colombia
Kampanjen, som presenterades av president Clinton år 2000, gick ut på att träna colombianska poliser och soldater i terroristbekämpning och urbant krig. Amnesty International kritiserade redan då företagets metoder och colombianska politiker ansåg att företagets delaktighet i kampen mot knarket var en dimridå för kampen mot den inhemska gerillan, FAR och ELN.
Blackwater har varit verksamt i Afghanistan och i Syrien och president Trump föreslog en gång att de skulle ersätta de amerikanska soldaterna som ska dras tillbaka efter att ha kämpat vid sidan av rebellerna. Till och med den israeliska tidningen Haaretz ser med oro på en sådan utveckling och varnar för konsekvenserna av att ”outsourca” kriget i ett så känsligt område som Mellanöstern.
Bevakad av Blackwaters legoknektar
Under mitt besök i Baghdad 2009 sedan såg jag Blackwater på nära håll. Jag var inbjuden till en konferens om pressfrihet och pressens villkor under kriget. Vi var ett trettiotal journalister från Europa, Nord- och Sydamerika.
Vi skulle bo på det enda hotell i staden som hade överlevt bombningar och attacker, ett hotell mitt emot den irakiska riksdagen, Al Rasheed hotel, känt för att vara en favorit bland besökande journalister och diplomater.
Vi bevakades av legoknektar från Blackwater som hade rekryterats från Latinamerikas fattigaste länder, Peru, Salvador, Honduras, Nicaragua. En av dem närmade sig mig och berättade på spanska att han var från Peru och att han hette Alan Garcia. Han pratade inte ett enda ord engelska och fick alla order via tolkar.
Invasion i Venezuela planerades
En grupp av rika venezolaner samlade pengar för att bilda en armé om 5000 Blackwatermedlemmar som kunde gå i spetsen för en invasion av Venezuela. De var ju redan bekanta med området från den tiden då de var verksamma i Colombia och skulle säkert kunna bidra till en allvarlig incident i Venezuela.
Nyheten om detta spreds vis Reuters och andra nyhetskällor.
Alan Garcia hoppades länge han skulle få byta arbetsplats och flyttas från Baghdad till den colombianska gränsen. Han ringde mig från en liten by vid gränsen 2019 och var mycket besviken att invasionen hade inte blivit av.
Nära relationer med maktcentra i Washington
Den amerikanske granskande journalisten Jonathan Scahill publicerade 2007 en mycket uppmärksammad bok, “Blackwater, The Rise of the world´s most powerful mercenary army”. I boken beskrivs uppkomsten av Blackwater, och dess intima relationer med maktcentra i Washington och inom det Republikanska partiet. Genom dessa nätverk fick Prince, företagets grundare, lukrativa kontrakt med den amerikanska regeringen, som använde dem för att göra det arbete som den amerikanska armén inte ansåg passade i deras arbetsbeskrivning.
Förhör av civila, trakasserier mot civilbefolkning, behandling av alla som suspekta fiender, det har varit Blackwaters mest kända drag.
I Scahills bok och många artiklar jämförs Blackwater ofta med korsfararna och jag har sett några av deras träningsvideos, där korstågen används som referens och inspiration. Diskursen “vi” mot “dem” framkallar en känsla av samhörighet, dessa vita män slåss för det västerländska samhället och dess värderingar.
Fyra dömda efter dyr rättegång
Blackwater verkade i flera år stå över lagen. Trots anklagelser om maktmissbruk och övergrepp mot civila hade inte företaget ställts till svars. Men den 16 september 2007 ändrades allt detta, efter det som kom att kallas för Nissour Square-massakern, där 17 irakiska civila sköts till döds av Blackwaters legoknektare.
Den första rättegången hölls i Washington och började 2010 men ogiltigförklarades, resultatet överklagades och flera rättegångar följde. 2019 blev Nicholas A. Slatten, Paul A. Slough, Evan L. Liberty och Dustin L. Heard dömda till långa fängelsestraff, en av dem fick livstids fängelse. Ett trettiotal vittnen flögs in från Bagdad för att delta i rättegången, som blev en av de mest påkostade i USA.s historia.
Strax före sin avgång benådade Donald Trump de fyra Blackwatervakterna och de kunde lämna fängelset som fria män. En av dem, Evan Liberty, intervjuades av Fox News och sade att han inte ångrade någonting, att han inte hade gjort sig skyldig till något övergrepp och att vittnena som anklagade honom inte var trovärdiga.
Hot mot USA:s inre säkerhet
Den välrenommerade tidningen Washington Post hade en ledare där Trumps benådning beskrevs som ett hot mot USA:s inre säkerhet. Och flera av de irakier som överlevde massakern har uttryckt sin besvikelse och sin vrede.
Blackwater satsar nu på Kina och har grundat ett nytt företag för att garantera de kinesiska investeringarna i Afrika och exploatera gruvor och skogar i Kongo, ett land som har ett stort strategiskt värde och som har plundrats av Belgien och Frankrike i flera hundra år. Blackwaters anställda kommer säkert att hitta nya arbetsuppdrag där.
Bland de som arresterades av FBI i samband med upproret mot Kapitolium i Washington fanns det flera som hade haft samröre med Blackwater. Sambandet mellan White Supremacy-grupper och företaget oroar myndigheterna i USA. Historien visar att om man ger en militärstyrka fria tyglar är det nästan omöjligt att få dem att återigen känna sig som en del av det civila samhället.
Ana Valdes
Ana Valdes är journalist och författare, född i Montevideo. Efter fyra år som mycket ung politisk fånge kom hon 1978 till Sverige som flykting. Här arbetade hon bl a på Dagens Nyheters kulturredaktion. Efter mer än trettio år i exil återvände hon till Uruguay men har behållit svenskan, kanelbullarna och många vänner.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.
Lämna ett svar