Om kunskap, dogmer och världsbilder – hur säkrar vi försvar och säkerhet i Sverige? (Del 1 av 2)

DEBATT Årets folk- och försvarskonferens präglades av tre saker: a) breda hotbilder särskilt cyberhot men inte inre vit-makt-hot mot svensk säkerhet, b) fokus på militärt försvar men inte säkerhet genom diplomati, dialog, förtroendeskapande åtgärder och vapenkontroll samt c) betydande hot i form av politikers ideologiska låsningar, ovilja ta ansvar och skylla på politiska motståndare, även om det försvagar landets och människors säkerhet.

Om Folk och försvar

Allt sedan brinnande krig 1940 möts årligen försvarsmakt, myndigheter, forskare, media, politiker, näringsliv och civilsamhälle för att utbyta tankar om landets försvar och säkerhetspolitik. Syftet har genomgående varit att visa upp och mobilisera försvaret som hela folkets angelägenhet och visa att olika aktörer oavsett vilka man representerar är beredda att bidra till landets säkerhet och försvar.

Diskussionerna under Folk och Försvar som i år livesändes på SvT Rikskonferensen 2021 – Folk och Försvar (folkochforsvar.se) ger ofta de bästa och bredaste offentliga lägesbilderna av de komplexa hoten mot Sverige. 

De sedvanliga aktörerna medverkade men också representanter från övriga Norden, Storbritannien, Frankrike samt EU-kommissionen. Däremot saknades till exempel civilsamhället med Kvinna till Kvinna och Svenska Freds, samt representanter för den tunga försvarsindustrin, exempelvis Saab, som är en viktig faktor i utformningen av svensk försvarspolitik genom teknologisk utveckling, sysselsättning och regionalpolitisk tyngd. 

Jag deltog själv i Folk och Försvars konferens för drygt 10 år sedan, och kan notera att då hördes ytterst få kvinnor i försvarsdebatten, men nu stod kvinnor för upp mot hälften av presentationerna. 

Årets konferens präglades av att vi befinner oss mitt i en förändrad, mindre regelbaserad säkerhetsordning som ställer högre krav på att vi själva står upp för vår egen säkerhet. Detta behöver dock inte primärt innebära att vi gör det med militära medel, eftersom upprustning historiskt ofta visat sig leda till militära urladdningar. 

Bredare säkerhetsperspektiv har kommit i skymundan

Som ett raster för årets konferens fanns givetvis riksdagens försvarsbeslut den 15 december 2020 om hotbilder, försvarets inriktning och den grund som ska läggas för en ny krigsorganisation 2021-2025. Beslutet ger intryck av att det överlag tycks finnas en större politisk enighet om tilliten till det militära försvaret och hur det ska se ut. Ett bredare säkerhetsperspektiv som omfattar klimathot och diplomati, dialog och fredsfrämjande har kommit alltmer i skymundan.

Kanske är det en spegling av hur de båda presidenterna Trump och Putin aktivt bidragit till att nedvärdera politisk dialog och förhandlingar till förmån för militära satsningar?

Årets konferens utgick också i hög grad från synpunkter på erfarenheter av hur pandemikrisen hanterats i Sverige och vad vi av hanteringen kan lära om vad som behöver stärkas under framtida kriser, inte minst krig. 

Ett tydligt intryck från konferensen var hur politikernas markeringar av sina politiska motståndare som problem i pandemi- och krishantering verkade överskugga deras intresse av att förutsättningslöst arbeta fram lösningar som gagnar Sveriges försvar och säkerhet.

Nedan presenteras tio observationer från konferensen (av vilka fem publiceras i del 2 av denna text) 

1. Bättre analyser av yttre än av inre hot 

Försvarsmaktens och berörda myndigheters redovisningar visade den stora kunskap som finns i landet om dagens komplexa hotbilder, om allt från växande cyberhot till kriminella gäng (många med utländska kopplingar) och religiös extremism. 

Däremot tycks uppmärksamheten inte vara lika fokuserad på interna hot och svenska aktörer. Vit-makt-grupperingars organiserade hot mot både samhället och enskilda verkar fortsatt gå under radarn och belystes ytterst kortfattat under de nästan 80 presentationerna under konferensen, trots att flera referenser gjordes till extremhögerns organiserade angrepp på Kapitolium i Washington den sjätte januari.

2. Dagens hot och angrepp visar på flytande gränser mellan krig och fred

De mest initierade analyserna under konferensen rörde dagsläget och den närmaste framtiden samt framtida hotbilder. Här berördes bland annat prognoser avseende säkerhetshot år 2045 – där traditionella arméer alltmer förutses ersättas av avancerad teknologi, ”bortom AI (artificiell intelligens), cyber och nano” och spetskompetens, kognitiva förmågor och samarbete.

I sak stod särskilt cyberhoten i fokus, bland annat från ett femtontal stater som Ryssland, Kina och Iran, riktade mot myndigheter, sjukhus, företag, forskare och militär. FRA (Försvarets Radioanstalt) spelar en viktig roll både genom signalspaning för att upptäcka hot och med olika avancerade anti-virusprogram avvärja hot.

Vidare framhölls de nya krigens gråzoner, hybridkrigföring och flytande gränser mellan krig och fred. I dag utgör påverkan en viktig form av aggression. Utplacering av trojaner (teknik och individer) är ett mycket kostnadseffektivt vapen, långt billigare och effektivare än dyr militär utrustning. USA:s utdragna krigföring i Irak och Afghanistan visar hur svårt det är att med kostsamma militära insatser slå ut även enkelt utrustade motståndare, särskilt om de försvarar sitt eget hemland. 

Hoten kommer från fler aktörer än stater. Stora företag som Amazon och Google liksom gruv- och oljeföretag kan till exempel själva eller genom stater, militärt eller med andra medel försvara sina servrar, gruvor eller oljetillgångar. 

3. Ökad risk för avhumanisering av krigföringen – som skulle kunna motverkas 

Flera talare betonade att cyberhot och drönare lätt leder till ytterligare avhumanisering av krigföringen och även riskerar att sänka trösklarna för kärnvapenanvändning. FOI med flera pekade därför på behovet av uppdatering av krigets lagar. 

Ingen uppmärksammade dock Svenska Freds krav på ett internationellt förbud, i linje med existerande förbud mot ABC-vapen (kärnvapen/atomvapen, biologiska och kemiska vapen), mot autonoma AI-styrda vapensystem som själva identifierar, väljer ut och angriper sina mål. MÖRDARROBOTAR GÅR ATT STOPPA | Svenska Freds – Tidningen Pax,  

 

4. Inget om diplomati som första försvarslinje, och inte heller om icke-militär samverkan  

Konferensen uppmärksammade inte alls diplomati och dialog som första försvarslinje och hur samtal (till exempel med Ryssland) som istället för – eller parallellt med – militär upprustning kan lösa konflikter och minska spänningar och låsningar. 

Inte heller berördes multilaterala förtroendeskapande åtgärder (som Open Skies Ett amerikanskt utträde ur Open Skies-avtalet undergräver det europeiska säkerhetssamarbetet (manskligsakerhet.se).  Utrikesminister Ann Linde (som enda talare) betonade dock kärnvapennedrustning och framhöll icke-militärt samarbete och samverkan, men då primärt genom OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) där Sverige är ordförande under 2021.  

FN uppmärksammades inte alls, inte ens i fråga om globalt klimatsamarbete eller utvecklingssamarbete – bara FN som forum för nedrustningsarbete, främst genom icke-spridningsavtalet NPT (Non-Proliferation Treaty) som kompletterar viktiga bilaterala nedrustningsförhandlingar mellan stormakterna USA och Ryssland. 

5. Om väpnade angrepp mot Sverige

Ann Linde hävdade i sitt tal att ”ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas”, en bedömning som alltså skärpts under senare tid. Men medan de tekniska och andra formerna för olika hot noggrant analyserades så uppmärksammade få varför och med vilka avsikter aktörer i närtid kan vilja rikta militära hot mot vårt territorium, även om det ofta förutsätts vara en stormakt som vill använda svensk mark för att anfalla en annan stormakt. 

Avslutningsvis: de övriga fem observationerna från Folk och Försvar 2021 redovisas i nästa del av denna text som publiceras av Mänsklig säkerhet den 21 januari

Gerd Johnsson-Latham
Tidigare verksam på UD, bland annat med nedrustningsfrågor och mänskliga rättigheter, chefredaktör Mänsklig säkerhet.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.