ANALYS Betydande forskning har ägnats åt att uppmärksamma den mångfald av hot mot mänsklig säkerhet som vi står inför och hur hoten samverkar. Till stor hjälp för helhetsbilden presenterade engelska forskare knutna till Oxford Research Group år 2020 för första gången ett internationellt index som för samman mått på säkerhetspolitik, samhällsstyrning och insatser för att möta miljökrisen.
[Del ett av denna text hittar du här.]
Ensidiga militära insatser förvärrar konflikter
Som MS uppmärksammade i del ett av denna text presenterade engelska forskare 2020 för första gången ett internationellt index som för samman mått på säkerhetspolitik, samhällsstyrning och insatser för att möta miljökrisen.
Oxford-forskarna skriver att de senaste decenniernas forskning tydligt visat att militära insatser och annan våldsanvändning ofta förvärrar snarare än löser konflikter. Rapportskribenterna betonar att man inte intar en pacifistisk ståndpunkt: väpnade insatser är ibland nödvändiga. Men om man enbart tillgriper militärt våld riskerar man att på lång sikt förvärra säkerhetsläget. I stället krävs mer sammansatta åtgärder, inte minst av civila institutioner.
I the sustainable security index används data från andra undersökningar som bedömer hur olika staters våldsapparater hanterat sina uppgifter såväl externt som internt. Forskarna vill bedöma om polis och militär verkar i allmänhetens tjänst eller om de använts för att utsätta medborgare för otillbörliga och repressiva våldsmetoder.
De brittiska forskarna i studien bedömer även i vilken grad respektive stat inriktar sig på militära maktmetoder och om och i så fall hur de deltar i globala eller regionala säkerhetsinsatser. Forskarna baserar svaren på data från australiensiska Institute for Economics and Peace’s Global Peace Index. Detta mäter bland annat graden av militarisering inom varje stat samt hanteringen av interna respektive externa konflikter.
Staters våldsmonopol, brist på dialog och tendenser att avfärda motståndare som terrorister
Det dataunderlag som använts för index visar varje stats militära utgifter, vapenförsäljning, bidrag till fredsbevarande uppdrag, militär kapacitet (inklusive innehav av kärnvapen) samt om staten varit inblandad i interna och externa konflikter. Kompletterande uppgifter kommer från the Fragile State Index som visar hur statens monopol för våldsanvändning hanteras och hur detta används i relation till de egna medborgarna. Här görs bland annat en bedömning av hur professionell polisstyrkan är och om det förekommit fall av polisbrutalitet.
En av de viktigaste orsakerna till att militära interventioner kan förvärra problem med terrorism och etniska motsättningar är att ökad militär inblandning och ökad vapenarsenal kan spä på militariseringen av konflikterna. Ett exempel på detta är de militära ingripandena I flera länder i Asien och Mellanöstern efter angreppet på World Trade Center i New York 2001. Trots årtionden av intervention har man inte lyckats få bukt med terroristgrupperna och i flera länder har en anti-västlig stämning skapat en rekryteringsbas för extrema grupper.
Militära lösningar ofta kontraproduktiva mot drogkrig och förödande för mänskliga rättigheter
De militära interventionerna har även skapat en spiral av stigande militärutgifter. Flera av länderna i Mellanöstern har idag några av de högsta militärbudgetarna i världen. De militära utgifterna har ökat snabbt i några stater, till exempel hela 24 procent i Turkiet under 2018. De regionala motsättningarna har dessutom lett till att stater som Indien och Pakistan ökat sin militära arsenal (klicka här för mer data om årliga militärutgifter i världen).
Ett ensidigt våldsingripande kan bli kontraproduktivt, som till exempel i den militariserade kampen mot drogmaffian i Colombia och Mexiko. Detta har visat sig ineffektivt i arbetet för att stoppa narkotikahandeln men också haft stora negativa konsekvenser för medborgarnas säkerhet, för deras mänskliga rättigheter, för utvecklingsarbetet i landet och för inrikespolitiken.
Internationellt samarbete ger hög index-placering
Med tanke på militariseringens effekter är det inte oväntat att flera av de krigshärjade staterna hamnar i botten på Oxford-forskarnas index för den del som handlar om våldsanvändningen. Här återfinns Syrien, Jemen, Afghanistan, Sydsudan, Somalia och Libyen – men alltså inte de externa stater som deltar i krigföringen.
Bland de tio stater agerat bäst återfinns Portugal, Slovenien, Nya Zeeland och Danmark; stater som inte är inblandade i storskaliga militära interventioner i andra världsdelar, som inte har stor vapenförsäljning men som mycket aktivt deltar i olika former av internationellt samarbete.
Klimatförändringar och resursbrist förvärrar förutsättningarna för mänsklig säkerhet
För att ge underlag för den tredje variabeln i indexet har forskarna använt data från Yale-universitetets Centre for Environmental Law & Policy’s Environmental Performance Index. Forskarna har velat värdera effektiviteten hos staternas miljöinsatser, inte minst insatserna för att möta klimatkrisen. Dessutom har man velat se om och i så fall hur staterna hjälper (eller i vissa fall hindrar) det internationella samhället att agera inom miljöområdet.
Yale-universitetet gör årliga uppskattningar av miljöinsatser runt om i världen som rör vatten och sanitet, tungmetaller, biologisk mångfald, klimat och energifrågor, luftföroreningar och jordbrukets miljöpåverkan. I sitt index har Oxford-forskarna även lagt till en undersökning om länders koldioxidutsläpp och om biståndsmedel i form av miljöinsatser i utvecklingsländer.
Sverige är nummer ett i the sustainable security index avsnitt om miljö och klimat. I samma grupp återfinns även Storbritannien, Finland, Schweiz, Frankrike, Tyskland, Belgien, Danmark, Japan och Spanien. Längst ned återfinns en rad oljeproducerande stater; Gabon, Irak, Östtimor, Libyen, Oman, Bahrain, Kazakstan och Saudiarabien.
Krig och energislukande krigsapparater påskyndar klimatkrisen
Krig och påkostad militär påskyndar klimatkrisen. En av de värsta klimatbovarna är den amerikanska armén med sin energislukande krigsmaskin med baser runt om i världen. USA:s militär orsakade 2018 ensam lika mycket utsläpp av växthusgaser som Marocko, Peru, Ungern, Finland, Nya Zeeland och Norge tillsammans (forskarna citerar här BP Statistical Review 2018).
Klimatkrisen skapar stora problem för fattiga stater
En annan framträdande miljöaspekt är svårigheten för fattiga stater att anpassa sig efter klimatförändringarna. Östtimor är ett av världens mest drabbade länder vad gäller extrema väderförändringar och naturkatastrofer som förvärras av klimatkrisen.
Medeltemperaturen i landet förväntas stiga med 1,5 grader under de närmaste trettio åren. Nederbörden väntas öka med 10 procent. Samtidigt väntas befolkningen tredubblas. Sammantaget orsakar detta allvarliga problem för jordbruket, som redan idag är hårt drabbat av återkommande översvämningar.
I andra drabbade stater har man lyckats vända miljöproblem med hjälp av internationella insatser. Gabon i Västafrika har länge varit drabbat av miljöproblem som hänger samman med avskogning. Där har nu landets regering tillsammans med internationella biståndsorgan inlett omfattande program för att rädda och förnya regnskogen.
En tredje miljöaspekt som forskarna understryker är att många rikare länder inte i tillräcklig omfattning bidragit till miljöåtgärder i fattigare länder, trots åtaganden bland annat Parisavtalet. Detta gör att ett rikt land som Oman hamnar långt ned på skalan, eftersom landet förorsakar kraftiga miljöförsämringar genom sin oljeexport och internt inte tryggat livsmedelsförsörjningen.
En fjärde miljöaspekt är att många stater trots den tilltagande klimatkrisen fördelar resurser skevt mellan olika budgetposter.
Världens makthavare spenderar upp till tjugo gånger mer på militärutgifter än på insatser mot klimatförändringarna.
Oxford-forskarna nämner s Australien som ett land som drabbats hårt av klimatförändringarna, men under budgetåret 2019/20 lade den australiensiska regeringen bara ner 3,8 miljarder AUS dollar på klimatåtgärder men mer än åtta gånger så mycket – hela 26,6 miljarder – på militären. I rapporten frågar forskarna om denna diskrepans kan vara försvarlig om syftet med insatserna är att skapa hållbar säkerhet i landet.
Viktig källa för många aktörer
I en sammanfattande del av rapporten lämnar gruppen ett omfattande förslag till hur Storbritannien ska kunna utveckla en nationell hållbar säkerhetsstrategi. Dessa rekommendationer kan också ha stor betydelse för aktörer i andra länder. Det viktiga är sammankopplingen av olika policyfält.
Arbetet för demokrati och säkerhet hänger idag intimt samman med miljöarbetet och det brännande kravet att använda världens resurser bättre för att möta klimatkrisen. Det i sin tur kn vara avhängigt av i vad mån samhällen inte kapas av odemokratiska krafter som ofta kraftfullt motarbetar insatser på klimatområdet.
Jöran Hök
Jöran Hök är en del av Mänsklig Säkerhets redaktion. Han har tidigare arbetat som dagspressjournalist, bland annat som chefredaktör för Omvärlden, och undervisat i journalistik vid olika högskolor.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Rapporten the sustainable security index 2020 hittar du här.
Läs även tidigare text i MS: ”Forskare i Oxford: Covid-19 tvingar Storbritannien tänka nytt om säkerhet” publicerad 2020-10-08.
Den här texten är andra delen i en artikelserie i två delar. Del ett publicerades på Mänsklig Säkerhet 12-02-2021 och hittas här.
Lämna ett svar