Kvinnorna i Bangladesh hotas av flera ”virus”

REFLEKTION Kvinnorna i Bangladesh är hårt drabbade av coronapandemin. Tusentals har förlorat sina jobb i textilindustrin, och många har tvingats återvända till sina hembyar. Och i hemmen blir de ofta utsatta för olika slags övergrepp – männens våld är som ett andra virus i samhället, skriver den bangladeshiska journalisten Supriti Dhar.

Hon är en av de tjugo exiljournalister som deltagit i svenska Reportrar utan gränsers projekt Kollega till kollega. Projektet, som finansierats av Postkodstiftelsen, syftar till att ge inflyttade journalister och skribenter från olika länder möjlighet att fortsätta sin yrkesverksamhet i sitt nya hemland. Deltagarna har erbjudits nya kontakter i den svenska medievärlden och kunskap om hur man arbetar med journalistik i Sverige.Efter projektet fortsätter deltagarna utveckla sina nätverk och erbjuda sin kompetens till svenska medier. Mänsklig Säkerhet kommer framöver att publicera fler artiklar av projektets deltagare. 

Dubbla virus hotar kvinnorna

När jag nyligen ögnade igenom facebook fastnade min blick på en bild. En ung kvinna låg täckt av blod, med en mask fortfarande över ansiktet. Hon hade blivit brutalt våldtagen och dödad. Under den pågående coronapandemin hade hon tagit på sig masken som skydd för att överleva det osynliga viruset. Men flickan hade kanske gjort misstaget att tro att det manliga ”våldtäktsviruset”, som de flesta sydasiatiska kvinnor fruktar, inte var ett hot i denna stund.

Olyckligtvis hade hon fel. Hon kunde inte undkomma detta dödliga ”virus”. Oavsett om det är ”normala” tider, katastrof eller en epidemi så är detta ”virus” på alerten, och ingenting kan stoppa det. Vare sig flickan täcker sin kropp eller inte. En flicka är en flicka, hon har en kvinnlig kropp, hon har en vagina och bröst. Oavsett om flickan är åtta månader gammal, tonåring, ung, medelålders eller till och med gammal, så kan hon inte undkomma detta.

Hemmet den farligaste platsen

Detta (bilden i mitt facebookflöde) är bara en av tusentals liknande händelser, ett mycket vanligt scenario i vår sydasiatiska region. Sedan kom coronan. Mitt under pandemin var flickor och kvinnor tvungna att tänka extra mycket på sin säkerhet, eftersom de var bundna till hemmet. Och hemmet är den mest osäkra platsen för våra flickor. De blir plågade, våldtagna och dödade i hemmet av sina ivriga släktingar.

Detta gäller inte bara Sydasien, liknande scenarion finns runtom i världen. Var tredje kvinna i världen blir fysiskt misshandlad av sin make och andra familjemedlemmar. Forskarna säger att den livsosäkerhet och ekonomiska situation som pandemin orsakar överallt har en förödande effekt på familjer, både socialt och ekonomiskt.

I denna tid av global pandemi, när världens ledare har vädjat till medborgarna att stanna hemma i sina respektive länder för att skydda sig mot sjukdomen covid-19, finns också ett mer skrämmande scenario. Många människor, särskilt kvinnor, barn och HBTQ-personer faller offer för våld i hemmet.

Fysisk och mental tortyr har ökat i intensitet. Det psykosociala systemet har kollapsat. Den omfattande korruptionen och politiska instabiliteten gör Bangladesh med sin höga befolkningstäthet ytterst sårbart, vilket påverkar vanligt folk, framförallt kvinnor och barn.

Skilsmässor och självmord ökar

Internationella forskare befarar också att om coronakrisen avtar kommer världsekonomin att kollapsa, och familjer brytas sönder. Jag läste en artikel om att skilsmässotalen har ökat i Sverige under de senaste nio månaderna. Situationen är densamma i Bangladesh. Många skilsmässor har redan noterats. Självmordssiffrorna har också ökat. En hemsk obalans har redan uppstått överallt.

Vi måste komma ihåg att våld i hemmet redan var en global pandemi långt innan covid-19 utbröt. Enligt data från UN Women, har 243 miljoner kvinnor och flickor mellan 15 och 49 år utsatts för sexuellt eller fysiskt våld från en nära partner under de senaste tolv månaderna. Och i pandemins tid har sådant våld ökat ytterligare, eftersom alla är fast i sina hem.

Kvinnor i Bangladesh och andra länder i Sydasien är ständigt marginaliserade och våld i hemmet utgör där evig en ”skuggpandemi” (beskriven av FN).

Jobben försvinner under pandemin

Aklima Begum brukade tjäna 10 000 Taka (ca 1000 kr) i månaden genom att arbeta i fem hem i huvudstaden mellan kl 6 och 12. När pandemin startade flyttade hon tillbaka till sin by, för alla dörrar stängdes för henne. Under vistelsen i byn tog alla hennes besparingar slut, och hennes fortsatta existens är nu hotad både socialt och ekonomiskt.

Selina Akhter arbetade i konfektionsindustrin. Hon jobbade hårt dag och natt, ibland tog hon ingen helgledighet eftersom hon måste försörja hela sin familj, med en sjuk far, mor och fyra småsyskon. I mars när det första covid-fallet dök upp verkade allting lugnt. Ingen kunde ana vad som skulle hända de kommande dagarna. De fattiga arbetarna kunde inte ens tänka på vad de skulle göra i en sådan situation. Lämna arbetsplatsen eller stanna kvar, det var deras dilemma. Och alla transporter var inställda så arbetarna gick till fots till sina hembyar och kom sedan tillbaka på samma sätt. Men myndigheterna hade redan stängt flera av fabrikerna med följden att tusentals arbetare förlorade sina jobb. Selina var en av dem. Sedan dess lever hennes familj ett eländigt liv. Fabriksägarna har fått kompensation av regeringen, men inte arbetarna.

Forskare rapporterar att mer än 300 konfektionsfabriker har slagit igen och över hundratusen arbetare har blivit arbetslösa. De flesta av dem är kvinnor. Även om det inte finns några officiella siffror, så har arbetarledarna sagt att de flesta av de arbetare de talat med har blivit antingen tillfälligt permitterade eller entledigade. En del arbetare har klagat över att de har blivit avskedade.

Kläder viktigaste exportprodukten

I Bangladesh, som näst Kina är världens största leverantör av kläder till västvärlden, står konfektionsindustrin för 80 procent av landets exportintäkter. Här finns omkring 4000 fabriker med över 4 miljoner anställda, de flesta är kvinnor.

Många kvinnor arbetar också i privata daghem, skönhetssalonger och som småföretagare. De har alla påverkats av pandemin. De kvinnor som har någon form av stöd eller andra inkomstkällor kan kanske klara krisen, men de kvinnor som kommer från marginaliserade familjer står på randen till undergång. Detta kommer att få förödande effekter inom en nära framtid.

En stor andel av de kvinnor som förlorat sin anställning på grund av pandemin har tvingats till prostitution, deras enda alternativ för att överleva.

Det ökande antalet människor som insjuknat, misstron mot den behandling som erbjuds, den stigande arbetslösheten, växande oro och ekonomisk stress, och bristen på samhällsresurser har sammantaget bidragit till att förvärra krisen med våld i hemmet. Många av offren blir isolerade i våldsam hemmiljö, utan tillgång till resurser eller stöd från vänner och anhöriga.

Pandemin fördjupar fattigdomen

Den extrema fattigdomen kommer att fördjupas av covid-19-epidemin, enligt nya data från UNDP och kvinnoorganisationen UN Women.

Kvinnorna kommer att bli fattigare. Deras ställning kommer att bli mer utsatt och ojämlik när det gäller arbetstillfällen, inkomst, hälsa, obetalt arbete och våld. Den jämlikhet som har uppnåtts kommer att vara i riskzonen.

Data förutspår att 2021 kommer omkring 100 miljoner människor att vara extremt fattiga – cirka hälften av dem är kvinnor och flickor.

Enligt rapporten kommer situationen inte att förbättras före 2030. Före pandemin fanns hopp om att mellan 2019 och 2021 skulle fattigdomen bland världens kvinnor sjunka med 3 procent. Nu kommer den istället att öka kraftigt.

Dessutom innebär pandemin en svår förlust för Bangladesh, särskilt när det gäller konfektionsindustri och småföretag. Företagen förlorar snabbt beställningar och miljontals arbetstillfällen står på spel. Omkring 4.1 miljoner arbetare kommer att gå hungriga om inga initiativ tas för att stötta dem.

För att försöka avvärja ekonomisk skada har fabriksägarna öppnat sina fabriker, trots den stora smittorisken. Men för arbetarna väger möjligheten att säkra ett jobb tyngre än risken att smittas av viruset och kanske dö.

När varje sektor i samhället blir alltmer korrupt, hur allvarligt kommer då regeringen att ta itu med våldet mot kvinnorna, hur effektiva kommer deras åtgärder att vara? Dessa funderingar inger inte någon som helst sinnesfrid.

Supriti Dhar
Supriti Dhar från Bangladesh är sedan 2018 fristadsförfattare i Norrköping. I hemlandet arbetade hon som journalist, för bl a BBC och nationella medier. Hon har grundat Bangladeshs första kvinnoblogg WomenChapter, och ägnar mycket av sin tid åt kvinnofrågor och yttrandefrihet.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Översättning och bearbetning: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.