REFLEKTION Många bedömare pekar på hur demokratier nu vacklar medan autokrater stödda av stora befolkningsgrupper tar över maktapparaterna och använder dem för sina egna syften. Ser vi slutet på tre kvarts sekel av demokrati och ökad välfärd i västvärlden? Drivs vi – om vi inte agerar – mot autokrati, vidgad polarisering, krig, ökad uppvärmning och en alltmer förödd mänsklighet och planet?
En rad böcker som Anne Applebaums ”Demokratins dilemma”, Timothy Snyders ”The Road to Unfreedom” och Martin Gelins och Erik Åsards ”Hotet mot demokratin” betonar de växande hoten mot demokratin. Det samma gäller mängder av artiklar i bland annat the Atlantic, Foreign Policy och Foreign Affairs.
Den svaga och hotade republiken
”Foreign Affairs” september-oktobernummer 2020 innehåller en mycket intressant analys skriven av Suzanne Mettlers och Robert C Lieberman, ”The Fragile Republic: American Democracy has never faced so many threats all at once”.
Artikeln visar hur USA:s demokrati nu hotas på fyra olika områden, på ett sätt som saknar motstycke. Hoten rör polarisering, ifrågasättandet om vilka som ingår i republiken, ekonomiska klyftor som splittrar och en presidentmakt som tillåtits bli allt starkare.
Många av Mettlers och Liebermans iakttagelser är också tillämpliga i andra länder – även vårt eget.
Hot 1: Polariseringen
Det första hotet Mettler och Lieberman pekar på är polariseringen i USA, som tilltagit med stormstyrka och underminerar demokratins principer att göra kompromisser och inte bara tillgodose sina egna väljare utan också respektera allas, även minoriteters, rättigheter.
Mettler och Lieberman pekar på startpunkten 1978, när republikanen Newt Gingrich uppmanade alla republikaner i kongressen att ”raise hell” – och prioritera partiets linje i alla lägen. Att aldrig kompromissa. Republikanerna hade då under 58 av de senaste 62 åren varit i minoritet i representanthuset, trots att partiet sedan länge arbetat med att systematiskt rita om valkretsar så att de gynnat dem själva och missgynnat registrerade demokrater.
Gingrichs taktik lönade sig och år 1994 fick republikanerna den eftersträvade majoriteten. De fortsatte då med taktiken att vägra kompromissa och med alla medel krossa sina motståndare – även till priset av grova lögner och öppet smädande och hån av fria medier och meningsmotståndare. Med Tea Party-rörelsen och politiker som Sarah Palin accelererade polariseringen – inte minst efter valet av Obama, en man med annorlunda hudfärg än tidigare presidenter.
Hot 2: Ifrågasättandet av tillhörighet och fullvärdigt medborgarskap
Demokratier bygger på att alla medborgares lika representation och rättigheter respekteras. Men hela USA:s – och mycket av övriga världens – historia präglas av att grundläggande rättigheter varit förbehållna vita, välbärgade män. Dessa har ofta motvilligt beviljat andra samma rättigheter men många av dem har aldrig någonsin accepterat demokratiska spelregler.
I USA – the land of the free – fick kvinnor rösträtt 1920, ungefär samtidigt som i Sverige, genom det 19:e tillägget i den amerikanska konstitutionen. För afroamerikaner dröjde det till 1965 innan de enligt lag erhöll medborgerliga rättigheter.
Men både kvinnors och afroamerikaners rättigheter och lika värde möts fortsatt av starkt motstånd, ett motstånd som nu också stöds och uppmuntras av landets president.
Mönstret går igen globalt, där det manliga motstånd mot kvinnors rättigheter som länge pyrt på basnivå nu också nått många ledarskikt, på flera håll påhejade av religiösa starkt konservativa grupper som alltid ifrågasatt kvinnors rätt till den egna kroppen.
De senaste decenniernas demografiska förändringar i USA har också eldat på rasfrågan. Med växande andelar människor av latinamerikanskt ursprung och afroamerikaner har republikanerna blivit ett allt ”vitare” parti, med en alltmer rasistisk agenda, som dessutom på rasmässiga grunder vill begränsa den invandring som genom historien skapat det dynamiska USA.
Hot 3: Växande ekonomiska klyftor
Ett tredje hot som Mettler och Lieberman betonar är de växande ekonomiska och sociala klyftor som urholkar demokratins principer om allas lika värde, rättigheter och möjligheter.
Mettler och Lieberman konstaterar att klyftorna i USA inte gett upphov till kraftfullt agerande från eftersatta grupper, som då kanske skulle beskyllas för kommunism. Nej, det är istället de rika som agerar med kraft – för att försvara sina rikedomar.
Under de senaste 30 åren har välbärgade grupper genom kraftfull lobbying och stora ekonomiska bidrag till tongivande politiker styrt beslut i demokratiska fora så att de gynnar dem själva i skattefrågor och olika former av förmånsstöd. Ekonomiskt starka aktörer tjänar nu också – i alla fall kortsiktigt – på Trumps avreglering av klimat- och miljölagar som bland annat gagnar fossilbaserade företag men är livsfarliga för framtida generationer.
Mönstret går igen globalt där många länders ”top 20” – de 20 procenten mest välbärgade och välutbildade – både påverkar och gynnas av skattepolitik och avdragsregler.
De ekonomiska klyftorna som urholkar demokratier och göder populism tillåts dessvärre också växa genom att ”marknaden” – som i realiteten är tongivande aktörer på börsen och journalister som bevakar börsen – blundar för ekonomiska klyftor och klimathot så länge ekonomin ”levererar”.
Hot 4: Förskjuten maktbalans till ledarnas fördel
Mettler och Lieberman visar hur maktbalansen i USA förskjutits genom urholkningen av den amerikanska konstitutionen, som skrevs just i syfte att upprätthålla maktbalans mellan den exekutiva, den lagstiftande och den dömande makten. Detta var grundläggande som en säkerhetsgaranti mot det slags autokratier ”the founding fathers” flytt från i Europa.
Under 1930-talet, i en tid av auktoritära ledarskap, fruktade många i USA att president Roosevelt med sin New Deal skulle utnyttja ämbetets maktbefogenheter för att skapa samma typ av starka stat som de som växt fram i Hitlers Tyskland och Mussolinis Italien.
Men det är först nu med Trump som Mettler och Lieberman i USA finner det de kallar ”Imperial Presidency”, en president som agerar likt de autokrater han uppenbart trivs med; Putin, Xi, bin Salman och Kim Jong Un.
Globalt förstärks också ledares självhärskaranspråk av TV och dagens mediedramaturgi, liksom av sociala medier.
I USA har, som Mettler och Lieberman betonar, dessutom presidentmakten förstärkts organisatoriskt under senare år, genom flera nya rådgivande organ i Vita huset. Därtill kommer ett antal mycket omfattande övervakningssystem som efter attackerna mot tvillingtornen direkt underställts presidenten.
Sammantaget konstaterar de, föreligger nu alla fyra hoten mot demokratin i USA: polarisering, ifrågasättandet av allas lika rättigheter, ekonomiska klyftor och autoritärt ledarskap. Hoten förstärker också varandra, både i USA och i många andra delar av världen.
Till de fyra hoten kommer nu också den globala uppvärmningen
Till de fyra hot Mettler och Lieberman belyser kommer klimathoten – ett komplex som alltför sällan uppmärksammas i texter om demokrati men som både hotar demokratiska statsskick, mat- och vattenförsörjning och mänsklig säkerhet.
Mettler och Lieberman pekar inte heller på det hot som enligt min mening återkommer som en röd tråd i samtliga hotbilder.
Det gäller den sårade manligheten, de primärt vita män som känner sig hotade av kvinnors och olika etniska gruppers krav på lika rättigheter. Det rör sig ofta om våldsbejakande män (och en del kvinnor) som inte accepterar de former av reell demokrati som ger människor lika rättigheter ekonomiskt och socialt. Som endast ser sin egen grupp som fullvärdiga människor, som värnar egna privilegier och föraktar svaghet – hos sig själva och andra.
Och som därtill ofta har det gemensamt att de förringar eller förnekar klimathoten.
Gerd Johnsson-Latham
Gerd Johnsson-Latham är chefredaktör för Mänsklig Säkerhet. Hon har arbetat på UD i flera decennier med bl a kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter, och var tidigare ordförande i Kvinna till Kvinna. Hon är även medlem i styrelsen för Klimatriksdagen.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.
Lämna ett svar