ANALYS Det fredliga överlämnandet av makten är en amerikansk sentens, upprepad vart fjärde eller åttonde år när en ny president ska ta vid efter en lång och hård valrörelse, med kampanjande i mörkt hotfulla nyanser, full av lögner. Men i år ifrågasätts om det blir möjligt, eftersom den sittande presidenten upprepade gånger vägrat att säga att han avgår om han förlorar.
USA:s historia visar på motstånd mot de ”förenade” staterna
Allt sedan Förenta staternas tillkomst har det funnits grupper som inte känt sig delaktiga i det ”amerikanska” nationsbygget, och motsättningarna har överbryggats med kompromisser och patriotiskt kitt.
Unionen har med andra ord alltid varit skör, med åtskilliga mer eller mindre framgångsrika försök från olika grupperingar att skapa ett eget land eller en egen enklav. Bland dem kolonialister som motsatte sig frigörelsen från England, slavägare som vägrade att ge upp den billiga arbetskraften, mormonkyrkans ledare, brutalt behandlade indianer, militanta svarta som Black Panther Party med flera.
Vid några tillfällen slutade det i att unionen hölls ihop med vapenmakt eller, som i inbördeskriget, med en armé som slog ner den andra. I det senare fallet stod Abraham Lincoln bakom några av de högtidligaste orden om vikten av enighet. Nu jämför sig den sittande presidenten gärna med den mördade föregångaren – men beskylls för att elda på motsättningarna mellan en vit (oftast kristen) majoritet och olika etniska och religiösa minoriteter.
Motståndaren i valet i november, Joe Biden, betraktas i och för sig som tolerant och enande i såväl det privata som det offentliga, men har inte hittills haft samma plattform eller samma ettriga svada som Trump. Han måste dessutom jämka samman ett splittrat parti och ljummen mittenpolitik känns inte så tilltalande för många väljare i det klimat som råder.
Årets bokutgivning i USA speglar splittring och oro
Två nya böcker behandlar splittringen genom USA:s historia, dels Richard Kreitners Break It Up (med underrubriken Secession, Division and the Secret History of America’s Imperfect Union), dels Colin Woodards Union (med lika långa underrubriken The Struggle to Forge the Story of United States Nationhood).
Både Kreitner och Woodard spinner på temat att ordet ”United” i The United States of America blivit en självuppfyllande myt i landet med landsändar som grundats på olika premisser. Polariseringen är långt från ny, menar Woodard och Kreitner.
Liknande beskrivningar av den inte alltid idylliska och idealistiska amerikanska historien förekom i förra årets succé These Truths av historikern Jill Lepore. Hennes fokus låg på afroamerikanernas långvariga kamp för lika rättigheter.
Jag har också som journalist skildrat både gamla och nya separatiströrelser, från Vermont till Texas och ”Calexit” i Kalifornien – där människor både till höger och vänster vill bryta sig loss från den federala makten i Washington i nya statsbildningar.
Utöver dessa förutsägelser om ökad splittring, våld och diktatoriska tendenser känns det som om bokutgivningen i USA totalt sett domineras av böcker om Trump. Merparten, men inte alla, är negativa till presidenten.
I Trumplitteraturen hittar man vittnesmål av Vita huset-journalister som dagligen följer presidenten och dessutom brorsdottern Marys titt bakom familjekulissen. Dessutom finns genomgångar författade av mycket bekymrade statsvetare och debattörer om hur Trump förändrat presidentskapet, tillsatt inkompetenta personer på höga poster, utnyttjat valsystemet och bidragit till den oförsonliga polariseringen i landet.
Det är förstås kittlande att ta del av vad veteranen Bob Woodward fångade upp på band under nio timmars samtal med Donald Trump. I nya boken Rage beskriver Woodward bland annat att presidenten förringade coronaviruset trots att han visste hur dödligt det är och uttalade sig förklenande om militären, precis som andra har vittnat om.
Applebaums och Gessens illavarslande böcker om demokratins skymning och växande autokrati
Två andra böcker som utkom lite tidigare i år förtjänar också att framhållas i sammanhanget, nämligen Anne Applebaums Twilight of Democracy som nu utkommit på svenska och Masha Gessens Surviving Autocracy.
Båda böckerna tar avstamp i Trumps autokratiska agerande.
Applebaum beskriver demokratins skymning i flera länder, från Polen och Ungern till Storbritannien och USA, medan Gessen inriktar sig mest på Trumps Amerika och dess illavarslande paralleller till det sovjetiska systemet med Vladimir Putin.
Temat är en obehaglig och till synes obönhörlig autokratisk utveckling i stora delar av världen, bland annat manifesterad i att Donald Trump vänslas mer med ledare som Turkiets Erdogan och Ungerns Orbán än premiärministrar i EU-länderna. Han vägrar också att fördöma Putin – och Lukasjenko i Belarus. Bland obesvarade frågorna om Trumps faktiska åsikter och agerande finns den om vad han egentligen har sagt till Putin i enrum.
Oro för bråk och våldsverkare i samband med valet
Olycksbådande rapporter tyder på att våldsverkare håller på att förbereda sig på bråk. Försäljningen av vapen och ammunition går upp, kanske inte bara för att vänner av det andra författningstillägget om rätten att bära vapen utgår från att Joe Biden kommer att införa restriktioner.
Trots att Trump ständigt utmålar Black Lives Matter-rörelsen och grupperingar inom Antifa som anarkister och terrorister drogs följande slutsatser i en omfattande studie från tankesmedjan CSIS:
”Attacker och sammansvärjningar från höger svarar för majoriteten av terrorincidenterna i USA sedan 1994 och det totala antalet har ökat påtagligt de senaste sex åren. Högerextremister stod för två tredjedelar av attackerna och sammansvärjningarna under 2019 och för över 90 procent mellan den 1 januari och 8 maj i år. Den [inhemska] terrorismen kommer troligen att öka under det kommande året, som en reaktion på flera faktorer, med presidentvalet som den mest oroande…”
Trots all splittring under historiens gång har ingen tidigare president vägrat lämna ifrån sig makten vid en valförlust
Ingen president i USA har någonsin vägrat att godta en valförlust eller öppet ifrågasatt hela valsystemet. Men nu har det gått så långt att det spekuleras i en statskupp och att Trump kommer att vara beredd att ta till undantagslagar för att slå ner protester med militärens hjälp. Tidskriften The Atlantic publicerade nyligen en genomgång av Barton Gellman om vad som kan hända och han uttalande följande varning:
”Donald Trump må vinna eller förlora, men han kommer aldrig att avträda [ämbetet]. Inte under några som helst omständigheter”.
I tal som Barack Obama lär bli hågkommen för av framtida historiker betonade han ”förenta stater”, inte ”blå”, ”röda” stater och inte heller ett ”vitt Amerika”, ”ett svart Amerika” eller ”latino-Amerika”.
Trumps sår splittring
Under coronapandemin har Trump sått split på flera sätt, både genom att tussa ”blå” demokratiskt styrda och ”röda” republikanskt styrda delstater mot varandra och genom att antyda att han sympatiserar med högerextrema grupper som stöder honom.
En konstitutionell kris eller inte efter valet den 3 november?
Att det kommer att dröja innan valresultatet är klart är troligt med tanke på den väntade mycket stora andelen poströster som det tar tid att räkna.
I övrigt kan fyra ödesdatum framöver kryssas för i almanackan: den 14 december när det så kallade elektorskollegiet röstar om president, den 3 januari när den nya kongressen samlas, den 6 januari när representanthuset och senaten formellt granskar elektorsrösterna samt den 20 januari när presidenternas ämbetsperiod ”ska upphöra” enligt författningen.
En och annan försöker släta över. Kanske skämtar Trump? Kanske retas han bara? Han verkar förvisso gilla att retas, men har i alla fall inte utåt visat några större tecken på att han innerst inne är en skämtare som klurar ut practical jokes.
Uppenbarligen tilltalas delar av det amerikanska folket av en ledare med de här tendenserna och bryr sig inte om att Trump sätter sig över lagen. Beväpnade supportrar finns förvisso och våld kan inte uteslutas. Risken lär bli akut om Trump – liksom 2016 – vinner tack vare elektorskollegiet – trots att om den demokratiske kandidaten får fler röster.
För ögonblicket skakas valkampanjen av Donald Trumps covid-diagnos och beskeden om flera smittade personer i det inre av Vita huset. Trump sänder ut signaler om att han snart är tillbaka men utomstående läkarexpertis undrar om den aggressiva medicinska behandlingen kan tyda på att Trumps hälsotillstånd är allvarligare än vad som medgetts.
Inget tyder på förändrad attityd från Trumps sida, och inga tvivel om att han fortsatt kommer att ifrågasätta poströstningen. Tvärtom kan han ifall det oväntade avbräcket bidrar till ännu sämre opinionssiffror ytterligare trappa upp misstroenderetoriken.
Karin Henriksson
Karin Henriksson är Washingtonbaserad journalist och författare som bidragit med artiklar tidigare i Mänsklig säkerhet. Hennes senaste bok heter Bevingade ord från USA.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Lämna ett svar