ANALYS I mars uppmanade FN:s generalsekreterare till global vapenvila i syfte att underlätta hanteringen av covid-19. Hittills har parter i minst 14 konfliktområden hörsammat vapenvilan. Detta har väckt förhoppningar om en fredlig utveckling av konflikterna. Men förväntningar bör tas med försiktighet.
De konfliktområden där parter har proklamerat vapenvila som svar på António Guterres uppmaning sträcker sig från Sudan till Jemen, Syrien, Filippinerna och Colombia för att nämna några. Förhoppningen är att en vapenvila ska underlätta hanteringen av covid-19 och göra det möjligt att få ut förnödenheter till behövande och underlätta tillgång till sjukvård. Liksom i samhällen världen över slår viruset hårdast mot de mest sårbara. Guterres framhåller också att vapenvilan kan öppna ett fönster för diplomati och dialog.
Humanitära skäl
Det flesta vapenvilor som förklarats till följd av coronavirusets spridning är unilaterala, där en konfliktpart åtar sig att upphöra med stridigheter, snarare än avtal mellan två eller flera konfliktparter. Skälen är i regel humanitära.
Det är inte ovanligt att vapenvilor sluts av humanitära skäl. Vapenvilor kan initieras för att underlätta leverans av humanitärt bistånd. Ibland skapas en så kallad humanitär korridor för att möjliggöra transporter av förnödenheter och tillåta människor att röra sig bort från pågående strider till mer säkra områden. Humanitära skäl kan också utgöra grunden för vapenvilor med ett mer politiskt syfte att skapa förutsättningar för en fredsförhandlingsprocess. En vapenvila som inleddes i Aceh i Indonesien 2000 benämndes ”Humanitär paus” där ett centralt syfte var att öppna upp för dialog, då en formell vapenvila ansågs vara för politiskt känsligt.
Förtroendeskapande
En central förhoppning med vapenvilor är att de ska bidra till framsteg i fredsprocesser och vara ett steg mot en fredlig lösning av en väpnad konflikt. I vissa fall framhålls vapenvila som ett krav av någon av konfliktparterna för att ingå förhandlingar. Att ingå ett vapenstilleståndsavtal kan ge nödvändigt erkännande till en icke-statlig part som deltar i förhandlingar med en regering. Sådana avtal kan också leda till framsteg i påbörjade fredssamtal. En vapenvila, såväl unilateral som bilateral, kan fungera som en förtroendeskapande åtgärd mellan parter i konflikten, men också i relation till lokalbefolkningen. I sammanhang där misstroende är utbrett och långvarigt tar förtroendebyggande tid, men tillit kan skapas till själva processen. En vapenvila kan skapa en grogrund för interaktion och samarbete. Ett exempel är en längre period av vapenvila i Mindanao i Filippinerna. Där utvecklades en form av samexistens mellan parterna där man kunde utveckla tillitsfulla relationer.
Försiktiga förhoppningar
Vi bör ta förhoppningar om framsteg med försiktighet. De flesta vapenvilor bryter samman, inte sällan en kort period efter att de har slutits. Det vanliga mönstret är flera återkommande vapenvilor under ett konfliktförlopp.
Vapenvilor kan också ha betydande negativa konsekvenser på konflikter och fredsprocesser, till exempel;
- De kan utnyttjas i syfte att rusta eller omgruppera militärt, eller för att befästa territoriell kontroll eller skaffa sig ekonomisk eller annan vinning.
- De kan användas i syfte att förändra maktrelationer. Att nå en fredlig lösning kan därmed bli sekundärt.
- De kan cementera konfliktstrukturer och leda till att andra grupper exkluderas och ”frysa” konflikter i utdragna processer.
- Ett brott mot vapenvilan kan göra det påtagligt att överenskommelser inte efterlevs och det kan i sin tur spä på misstroende.
- Den interna dynamiken och rivaliteten kan påverkas med negativa konsekvenser för utsikterna för en fredlig lösning.
Skapar viktiga lärdomar
En vapenvila är ett åtagande eller en ömsesidig överenskommelse om att ändra konfliktbeteende och sättet att interagera, om än för en begränsad tidsperiod. Oavsett utfall är detta av stor betydelse under en konflikt. Erfarenheter och lärdomar dras – positiva som negativa. En konstruktiv eller destruktiv utvecklingsspiral kan startas. Och arvet av tidigare avtal lever kvar och bidrar till att forma framtida vapenvilor.
Det är hittills tveksamt vilket utfallet blir av de vapenvilor som upprättats med anledning av Corona-pandemin. I Jemen har stridigheter fortsatt trots vapenvilan. I Filippinerna förklarade kommunistrebellerna sin unilaterala vapenvila avslutad 30 april efter kontinuerliga anklagelser om brott mot vapenvilan från båda parter. Denna vapenvila var en i raden av kortvariga begränsade vapenvilor som förklarats av såväl Filippinska regeringen som kommunisterna till och från under en 20-årsperiod.
För tidigt dra slutsatser
Mest lovande är signalen om beredskap att vidta tillfälliga förbättringar av humanitära aspekter och möjlighet att underlätta hanteringen av covid-19. Om inte förändringar sker i konfliktstrukturer och frågor som ligger till grund för konflikten är det svårt att knyta alltför stora förhoppningar till en tillfällig paus av striderna, särskilt med tanke på att detta sker efter en extern vädjan om att lägga ner vapen. Därtill har inte ett enat Säkerhetsråd i FN ställt sig bakom uppmaningen om global vapenvila.
Malin Åkebo
Malin Åkebo är freds- och konfliktforskare vid Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet. Hon disputerade 2013 med en avhandling om vapenvilor och har ett pågående postdok-projekt på ämnet (Vetenskapsrådet, projekt nr. 2015-00527). Hon är författare till boken Ceasefire Agreements and Peace Processes: A Comparative Study (Routledge 2016). Mailadress: malin.akebo@umu.se
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Jöran Hök, Forskning och utbildning om fred, säkerhet och utveckling.
Lämna ett svar