För mänsklig säkerhet krävs en mental, kopernikansk revolution

.REFLEKTION För att inte mänsklig säkerhet ska hotas krävs en kopernikansk mental revolution så att vi tar vårt ansvar som art. Vi behöver undersöka varför så många inte tar klimathotet på största allvar och gör sitt yttersta. Här finns inga enkla svar och vi hör ibland att vi byggt system som inte kan hantera sådana problem. Men en förändring kan ske!

Vår gamla hjärna och vår moderna värld

Under hösten 2019 såg många av oss en folkbildande serie om hjärnan på SVT (Hansen). Varje avsnitt inleddes med att vår hjärna – som är 10 000 generationer gammal – inte är evolutionärt anpassad för det moderna liv vi lever idag. Den är utvecklad för ett liv som jägare och samlare på savannen då vi levde i små grupper under hot från svält och rovdjur. Hansen visade hur detta får djupgående konsekvenser för hur vi lever i dagens samhällen. Vi behöver därför reflektera över hur vi faktiskt förhåller oss till hjärnans begränsningar, något som har betydelse för mänsklighetens framtid.

Många av oss har en mycket vag uppfattning av vad som pågår i den egna hjärnan men modern forskning kan hjälpa oss att nå en ny förståelse. Merparten av alla processer i vår hjärna är omedvetna men en djupare förståelse kan vägleda oss till klokare beslut i en tid när vårt ansvar ställs på sin spets. Många grundläggande mentala processer är gemensamma för alla människor, men arv och miljö skapar individuella variationer utöver den grundläggande biologin. Till det grundläggande hör att vi inte reagerar på verkligheten utan vår uppfattning av verkligheten som den filtrerats via våra sinnesintryck*.^.

Forskning har visat att graden av reaktivitet i amygdala har betydelse för vår rättvisekänsla. Amygdala är en del av ”reptilhjärnan” som reglerar rädsla och är utvecklad för att aktiveras av omedelbara hot i vår närmaste omgivning – men är tyvärr inte bra på att varna oss för smygande, långsamt accelererande faror. Vi vet även att belöningssystemet spelar en central roll vid olika typer av beroende och att grad av kreativitet kan relateras till specifika mottagarmolekyler i specifika delar av hjärnan. Degeneration av vissa hjärnfunktioner kan kopplas till kronisk stress och regelbunden motion kan reparera samma funktioner. Det är viktigt att vi förstår att synen på vår egen hjärna måste utvecklas. Vi ska naturligtvis ha respekt för våra instinkter men vi får vi inte vara ett offer för dessa. Vi behöver träna på att tänka på hur vi tänker (metakognition).

Vikten av breda perspektiv

Vi råkar leva på en liten blå planet på ett lagom avstånd från en lagom stor stjärna i ett oändligt stort universum. Tack vare rätt förutsättningar som möjliggör flytande vatten och en atmosfär med rätt sammansättning utvecklades livet under flera miljarder år. En ofattbart lång period när jorden fem gånger drabbades av katastrofer och som innebar att allt levande var nära utrotning. Och där den senaste katastrofen för 65 miljoner år sedan banade väg för däggdjuren och senare människan. Bofasta har vi bara varit i drygt tio tusen år tack vare ett stabilt klimat och dagens samhällen är helt beroende av denna stabilitet. Vår hjärna har stora svårigheter med att hantera dessa långa tidsperspektiv. Då vi levde på savannen var det snabba signaler från vår reptilhjärna och gruppens sammanhållning som var avgörande för vår överlevnad. Tyvärr har vi nu under en mycket kort period skapat processer som inte bara rubbar klimatet utan hela ekosystem och vi hotas av en sjätte massutrotning. Vi vill så gärna tro att vi har full kontroll, men basala mekanismer i hjärnan styr än idag till stor del våra liv, mer eller mindre medvetet och detta får förödande följder. Betänk t ex  att vår perception är mycket begränsad och att vi lätt blir lurade av den information vi tar in via våra sinnen: En skicklig illusionist kan lura oss att tro på nästan vad som helst.

Naturvetenskapens roll

En ny förståelse behövs som bygger på:

1. Analys av ekosystemens betydelse för vår överlevnad
2. Insikt om konsekvenser av våra handlingar för framtida generationer
3. Insikt om hjärnans och vårt tänkandes (mentala) grundläggande brister.

Vikten av tillit till forskningen

Vår världsbild är idag heliocentrisk, tack vare Kopernikus och Galilei (och jorden är inte platt). Detta är resultat av forskningsmetoder som har utvecklats under lång tid för att hantera vår begränsade perception, hjälpa oss att undvika tankefällor och utveckla förståelsen för hur verkligheten fungerar. Tack vare dessa metoder kan vi nu göra mängder av komplexa saker som t ex att vaccinera oss mot mässling och bygga solceller.

Idag kan en läkare som undersöker en patient med vanföreställningar kanske hitta en tumör i hjärnan. Patienten kanske inte upplever sig som fysiskt sjuk men måste ta diagnosen på allvar (kognitiv dissonans). De flesta litar på läkarens diagnos och förslag till behandling.

Även om misstag ibland görs har vi har byggt upp en tillit till avancerad sjukvård som bygger på sekler av forskning och beprövad erfarenhet. Tyvärr ser vi allt oftare att forskningsresultat ifrågasätts utan  hänvisning till seriösa källor. Vår hjärna gillar inte osäkerhet och väljer snabbt genvägar till enkla förklaringar och lösningar på komplexa problem, speciellt om förklaringen hittas inom ”min flock” på sociala media.

Hjärnan luras till snabba, enkla lösningar som stämmer med vad vi och vår grupp tror

 En ”quick fix” eller en konspirationsteori triggar hjärnans belöningssystem och kan få oss att må bra. Här uppstår ibland ”motiverade resonemang” – situationer där någon söker argument för att behålla en uppfattning – trots att alla fakta talar emot. Här vet vi att grupptillhörighet (som ger oss social trygghet) är av överordnad betydelse, t.ex. vid ideologiskt motiverad klimatförnekelse. Det kan vara lätt att falla in i ”flocken” men vi måste hejda oss, tänka efter, vara källkritiska och försöka ta in ett större perspektiv. En kunskapsbaserad syn på vår hjärna kan hjälpa oss att ta större ansvar för våra beslut och bakomliggande processer*.

Genom klimathoten är det nu viktigare än någonsin i vår historia att på allvar ta ansvar som art för konsekvenser av vårt beteende. Vår egen hjärna har ju skapat situationen vi befinner oss i och måste nu lösa problemen. Den samlade kunskapen om planeten och vår hjärna gör det etiskt oförsvarbart att inte ställa om vår livsstil i linje med en långsiktigt hållbar utveckling som är fri från fossil energi och rovdrift på natur och människor. Vi vet att människor och ekosystem under stress skapar problem och ökar risken för okloka beslut. Vår bristande förståelse av verklighetens komplexitet gör att många underskattar betydelsen av klimatförändringarnas konsekvenser som t.ex. krig och konflikter.

Den omställning som nu är nödvändig kräver att vi utvecklar långsiktigt hållbara mekanismer som gör det lättare att göra rätt på alla nivåer i samhället. En djupare förståelse för hur vi fungerar mentalt tillsammans och ett större perspektiv på vår utsatta situation kan underlätta en sådan utveckling. Bredare perspektiv och djupare kunskap om hur evolution, natur och levande organismer fungerar ger dessutom en ökad känsla av samhörighet med naturen. Därmed blir det mer naturligt att även se oss själva och det vi gör som delar av större ekosystem.

Avslutande ord

Under corona-pandemin har vi sett hur hjärnan reagerat blixtsnabbt inför ett omedelbart, potentiellt dödligt hot – ett hot som vi i motsats till klimathoten alltså mobiliserar oss snabbt mot. Även om hoten skiljer sig åt kan corona-pandemin ge oss anledning att reflektera över det moderna samhällets uppenbara sårbarhet, brist på samordning och långsiktigt strategiskt ledarskap. Vi måste nu förstå att det inte går att förhandla med att naturkrafter som virus och klimat.

Det dags att vidga perspektiven och använda oss av det mentala momentum som nu finns för att belysa både systemfel och våra mentala begränsningar – men även dra nytta av vår förmåga till konstruktiva lösningar under kris. Kanske kan vi lyfta oss mentalt och gör det som inga tidigare civilisationer lyckats med!

Tre kloka citat att reflektera över:

“We cannot solve our problems with the same thinking we used when we created them” – Albert Einstein.

”Det är när vi alla garderar oss som vi skapar en ytterst osäker värld” – Dag Hammarskjöld.

“Man will only become better when you make him see what he is like” – Anton Tjechov.

Bo Franzén
PhD, forskare vid Karolinska Institutet, sedan drygt 35 år inom toxikologi, cancer, multipel skleros och neuropatisk smärta med drygt 60 vetenskapliga publikationer i internationella granskade tidskrifter.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.

---

 *Faktaruta:
Vår perception är en produkt av hur våra sinnen fungerar och samspelar, hjärnans biologi, våra kunskaper och samlade erfarenheter. Vår reaktion beror sedan på vilka känslor, minnen och tankar som aktiveras. Här är det komplexa samspelet mellan hjärnans olika delar och funktioner avgörande för vilka beslut som fattas. Beslutsprocessen är komplex och påverkas av faktorer som rädsla, grad av osäkerhet, förväntat värde och kortsiktiga belöningar som konsekvens av en handling. Neuropsykologisk forskning har under de senaste decennierna gjort stora framsteg med att klargöra hur olika beteenden och mentala tillstånd kan kopplas till biologiska funktioner av – och kommunikationen mellan olika delar i hjärna.

Exempel på hur lätt hjärnan kan luras: ”The Rubber Hand Illusion”.
https://www.youtube.com/watch?v=sxwn1w7MJvk

TEDx-presentation med prof. Henrik Ehrsson (skapare av ”The Rubber Hand Illusion”).
https://www.youtube.com/watch?v=ZEhXX47PRvw