Corona sätter Israels demokrati på spel

ANALYS Israel tog tidigt till kraftfulla åtgärder mot coronavirusets spridning, med stängda gränser och kontroversiella övervakningsmetoder. Priset för detta är en ekonomi i fritt fall. Netanyahu använder krisen för att befästa sin makt. De ockuperade områdena är betydligt sämre rustade att klara situationen.

Israel har i stort lika många invånare som Sverige, runt tio miljoner. Man har hittills haft 13 dödsfall till följd av coronaviruset, jämfört med drygt 100 i Sverige. Kanske en bekräftelse på att den restriktiva strategi som landet valt för att bekämpa det dödliga viruset varit överlägset den som många europeiska länder, kanske särskilt Sverige, valt.

Men, inte så fort

Det är inte bara att den globala pandemin riskerar att, om inte döda, så åtminstone allvarligt skada den redan skraltiga israeliska demokratin. Jag återkommer till det. Det är också att de 13 första dödsfallen inte lär bli de sista. Fler kommer att följa. Inte bara som en direkt följd av av Covid-19, utan också i spåret av en ekonomi i fritt fall.

Många pekade tidigt ut Israel som bäst i klassen, tillsammans med länder som Sydkorea, Hong Kong, Taiwan och Singapore. Man pekade på hur Israel var mycket snabbt att i praktiken stänga landets gränser genom att tvinga besökare från de flesta länder att underkasta sig två veckors karantän. De första dagarna i mars stoppades internationella konferenser i landet. Massmöten med mer än 5 000 deltagare förbjöds (ja, det uppfattades som radikalt för tre veckor sedan). Äldre och sjukliga uppmanades att undvika stora folksamlingar…

En del skulle kanske kalla detta för väl långtgående och kostsamma åtgärder för att minimera risk; ett slags extrem försiktighet. Men jag vet inte om Sverige ska vara särskilt stolt över att tillhöra den andra extremen, skrev till exempel DN:s chefredaktör Peter Wolodarski i en ledartext för tre veckor sedan.

“Demokrati på sterioder”

Om Sverige var senfärdigt och naivt när det gäller nationella faror är Israel ”en demokrati på steroider, alltid längst fram i frontlinjen”, konstaterade han.

— Man behöver inte värdera utvecklingen i Israel för att inse att det finns en läxa för de liberala demokratierna i Europa och USA.

Nu, ett par veckor senare, kan det finnas skäl att se var Israel står i förhållande till andra.

Till skillnad från ”mönstereleverna”, Sydkorea, Taiwan, Singapore med flera var Israel — i likhet med ”de liberala demokratierna i Europa och USA” — inte särskilt snabbt på att spåra och isolera potentiella smittspridare.

Snabb ökning av smittade och döda

När provtagningen väl kom igång ökade antalet konstaterade coronafall. När detta skrivs, söndagen den 29 mars, är antalet israeler som testat positivt för coronavirus drygt 3 800, jämfört med 1 238 en vecka tidigare. Antalet döda har på samma tid ökat från en till 13. Av de smittade har 66 livshotande symptom. Den största ökningen av smittfall finns i de ultraortodoxa, bokstavstroende judiska sekterna, som motsätter sig inskränkningar i sin  religiösa livsstil och är svåra att nå med offentlig information.

Det är inte mer än sjukvårdsapparaten klarar av, i dag. Israel har en vårdapparat i internationell toppklass, och är en av de ledande nationerna inom medicinsk forskning.

Men, liksom i Sverige, är vårdapparaten inte dimensionerad för en pandemi av den omfattning som nu hotar. Sjukhusen är normalt fullt belagda, och vintertid under influensatider överbelagda, med fulla salar och sängar i korridorerna. Antalet sjuksköterskor var redan före krisen bland de lägsta inom OECD. Att 3 000 sjukvårdspersonal, varav 800 läkare och 900 sköterskor nu är i karantän för misstänkt virussmitta, hjälper inte.

Brist på vårdplatser och skyddsutrustning

Liksom i många andra länder är man i Israel oroad över brist på platser i intensivvården och på respiratorer. Vårdpersonalen klagar över brist på skyddsmasker och annat förbrukningsmaterial.

På vårdsidan som överallt annars, alltså. Inte så olika från Sverige och andra länder.

Inte heller restriktionerna skiljer sig från vad vi sett på andra håll. De har skärpts successivt. Man experimenterar med kontroversiell elektronisk övervakning. Men sammantaget är restriktionerna inte mer drakoniska än i Europa. Tvärtom. Jämfört med Sverige, kanske. Men länder som Frankrike, Italien, Tyskland, Spanien och nu också Storbritannien har, om något, infört hårdare restriktioner.

Kanske köpte Israel lite tid genom att vara tidigt ute med framför att stänga gränsen. Men nu verkar landet vara på samma väg som andra.

Ekonomin i fritt fall

En konsekvens av att Israel var tidigt ute är att dock man tidigt kunde se effekterna på ekonomin. En ekonomi, som för närvarande är i fritt fall.

Kurserna på Tel Aviv-börsen har sjunkit med en tredjedel. Sedan början av mars har a-kassan tagit emot nästan 800 000 nya bidragssökande och antalet sökande ökar med runt sex tusen varje timma som arbetsförmedlingen har öppet. Arbetslösheten har ökat från runt tre till drygt 20 procent.

Liknande konsekvenser lär drabba de flesta länder.

Så vad skiljer Israels svar på coronasmittan från andra jämförbara länders? Inte så mycket. Man mer eller mindre stängde sina gränser på ett tidigt stadium, något som de flesta länder, och EU i stort, senare gjort. Att stänga gränserna visar på handlingskraft, men de flesta torde vid det här laget vara överens om att det är en meningslös åtgärd när smittan väl fått fotfäste i landet. Vad det däremot gör, är att påskynda den ekonomiska nedgången.

Smittan sprids på Västbanken och i Gaza

I Israels fall hade smittan börjat spridas både i egentliga Israel, med centrum i Tel Aviv, men också på den av Israel ockuperade Västbanken. Hittills har den palestinska myndigheten, trots mycket begränsade resurser för provtagning, konstaterat ett hundratal fall av coronasmitta.

Insatserna mot viruset koncentrerades där till en början till Betlehem, där de flesta fallen hittats. Sedan förra söndagen har den palestinska myndigheten beordrat alla palestinier stanna sina hem i två veckor. Bara medicinska inrättningar, apotek, bagerier och matvaruaffärer får hålla öppet.

Gazaremsan har hittills nio fall av coronasmitta. Ett omfattande utbrott i Gaza skulle kunna få mycket allvarliga följder. Den ockuperade landremsans sjukvårdskapacitet är permanent överbelastad och illa förberedd efter år av blockader och blodiga gränskonflikter mellan Israel och militanta palestinier.

Israels framtid som demokrati hotad

Allt detta händer mot bakgrund av en uppslitande politisk strid, som ytterst handlar om Israels framtid som en demokrati.

Den sittande expeditionsministären under premiärminister Benjamin Netanyahu anklagas för att utnyttja coronakrisen för att bita sig fast vid makten, trots att den förlorade sin majoritet i valet den 2 mars, det tredje valet inom loppet av ett år.

Med hänvisning till krisåtgärderna har regeringen lyckats begränsa domstolarnas verksamhet och därmed skjutit upp en rättegång där premiärminister Netanyahu står åtalad för korruption och trolöshet mot huvudman. Oppositionen har också anklagat regeringen för att fatta drastiska beslut — som att utnyttja säkerhetstjänsten för att elektroniskt spåra smittspridare och deras kontakter — utan parlamentets, Knessets, godkännande och översyn.

Efter ett ingripande från Israels högsta domstol har Knesset nu samlats.

Oförsonlig politisk strid

Båda sidor har talat om en statskupp. Regeringskoalitionen, under Benjamin Netanyahu, menade att domstolen utan lagstöd tog över befogenheter som tillhörde talmannen. Den anklagade oppositionen, under Benny Gantz, för att ta till odemokratiska metoder för att begränsa en odömd, och därför oskyldig mans — Netanyahus — demokratiska rättigheter. Oppositionen säger att högerblocket sätter sig över folkviljan.

Nu talar det mesta för att Netanyahu kommer att räddas av Gantz som — till priset av att splittra sitt parti, de Blåvita, och med hänvisning till det nationella krisläget — gått med på att ingå i en koalition, ledd av Netanyahu.

Så, vad är slutsatsen av allt detta?

Sverige och Europa har inte mycket att lära om pandemibekämpning av Israel.

Israel är ett varnande exempel på hur en långdragen restriktiv politik med social distansering och stängda gränser slår mot ekonomi och sysselsättning.

Kombinationen av en auktoritär ledare och en omfattande samhällskris är en fara för demokratin.

Mats Gezelius
Mats Gezelius är frilansskribent, bosatt i Israel. Han har rapporterat från Mellanöstern för ett flertal svenska och finlandssvenska medier, bl.a. Hufvudstadsbladet, Svenska Dagbladet och Aftonbladet. På Twitter kan han nås på @matsgz.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Redaktör: Lotta Schüllerqvist, chefredaktör, Press- och yttrandefrihet, Mellanöstern.