Klimatfrågan – politisk och global upphettning

ANALYS Forskning visar att klimatfrågan alltmer blir central i antietablissemangsrörelser och högerpopulism, förstärkt av fossilindustrins ekonomiska intressen och kampanjer. Forskningen visar att den typiske klimatförnekaren är en äldre man, nu när efterkrigstidens patriarkala värderingar utmanats av ökad demokrati och jämställdhet. Många nationalister motsätter sig globalt klimatarbete – men tecken finns på en växande grön nationalism.

Kriserna rörande klimat, ekosystem och demokrati sammanfaller

Runt om i världens syns konsekvenserna av den globala upphettningen. När det nya decenniet inleddes rasade de värsta skogsbränder som någonsin drabbat Australien. Enligt NASA var tiotalet det varmaste decenniet som uppmätts. Det finns inte längre någon tvekan om att vi står mitt i en klimatkris. Samtidigt som planetens ekosystem är i sönderfall genomgår den moderna demokratin sin värsta kris sedan andra världskriget. Enligt den amerikanska tankesmedjan Freedom house har friheten i världen minskat 13 år i följd. [1] I flera av världens äldsta och stabila demokratier har auktoritära nationalistiska krafter som ifrågasätter demokratins kärnvärden skördat framgångar. De hetsar mot minoriteter, ifrågasätter fria medier och det oberoende rättsväsendet. Dessutom förnekar de vetenskapen om klimatförändringarna.

Högerpopulister röstade emot klimatpolitiska förslag i EU 2014 – 2019

Klimatförnekelse tycks ha blivit en fråga som fått lika stor betydelse för den auktoritära och populistiska nationaliströrelsen som motståndet mot invandring. I Frankrike har Marine Le Pen sagt att hon ”inte är säker på att det är mänsklig aktivitet som är den grundläggande orsaken till detta fenomen” medan Nigel Farage i Storbritannien menar att oron för den globala uppvärmningen kan vara ”ett av historiens största, mest idiotiska misstag”. Enligt en undersökning av tankesmedjan Adelphi röstade majoriteten av de partier som benämns som högerpopulistiska mot i stort sett samtliga klimatpolitiska förslag i Europaparlamentet under åren 2014–2019. [2] Det gällde bland annat reformen av EU:s system för handel med utsläppsrätter och förslag för att gynna omställningen till förnybar energi.

Ny forskning tydliggör klimatfrågan som del i antietablissemangsretoriken

I boken Upphettning – Demokratin i klimatkrisens tid som gavs ut i januari i 2020 har vi sammanställt forskning om hur klimatförnekelse och auktoritär populistisk nationalism hör samman. En förklaring ligger i att klimatfrågan passar in i rörelsens antietablissemangsretorik, med ”folket” som blivit vilselett av journalister och klimatforskare. Här företräder rörelsen det sunda förnuftets röst mot etablissemangets verklighetsfrånvända och politiskt korrekta idealism.

Olje-, gas och kolindustrin har också under de senaste 30 åren lagt stora resurser på att sprida tvivel om klimatforskningen och att skapa en föreställning om att klimatomställningen i sig är hotfull. Industrin och de tankesmedjor som företrätt den har varit särskilt framgångsrika i att påverka det republikanska partiet i USA liksom högerpopulister i Europa.

Klimatfrågans globala karaktär krockar med nationalismens grundtankar

Därutöver hamnar klimatfrågans globala karaktär i konflikt med den nationalistiska ideologin. Ingen plats på jorden kommer undan klimatkrisens konsekvenser, och även om utsläppsminskningar ofta måste ske lokalt, krävs det också internationella överenskommelser för att bromsa den globala upphettningen. Detta går på tvärs med idén om den suveräna nationalstaten som har rätt att bestämma över sitt folk och sina naturtillgångar.

Klimatfrågan tar ifrån nationalisten rätten över sitt eget land.

Den typiske klimatförnekaren är en äldre man som lämnar störst ekologist avtryck och vars position hotas

Det som också har stor betydelse för att förklara den auktoritära nationalismens inställning till klimatfrågan är att de individer som har en tendens att rösta på dessa partier är de som är mest skeptiskt inställda till klimatfrågan. Det rör sig framför allt om äldre konservativa män. Att vara äldre och man med en konservativ politisk inställning har enligt flera studier större betydelse för inställningen till klimatvetenskapen än socio-ekonomiska faktorer och utbildningsnivå.

Anledningen till att den typiske klimatskeptikern just är en äldre man kan möjligen vara att de har en livsstil som lämnar ett betydligt större klimatavtryck än kvinnor och yngre. De flyger mer, kör mer bil och äter mer kött. Enligt en svensk studie förbrukar män dubbelt så mycket energi på sina transporter än kvinnor. [3] Dessutom innebär ett accepterande av den pågående klimatkrisen indirekt ett ifrågasättande av en samhällsordning som gett män en särställning i samhället vilket belysts tidigare i Mänsklig Säkerhet.

Väljare som röstar på auktoritära nationalistiska partier har en tendens att idealisera 1950- och 1960-talet, vilket bland annat framgår av en studie av sverigedemokraternas väljare som Institutet för framtidsstudier genomförde 2018. [4] Under åren efter andravärldskriget byggdes ett samhälle upp runt den billiga oljan. Bilismen hade en central roll i utformningen av såväl våra liv som våra städer. Det var också en tid då patriarkala värderingar ännu inte var ifrågasatta. På fabriksgolven var arbetskraften nästan uteslutande män. Kvinnorna skulle vara hemma med barnen.

Denna idealiserade bild av efterkrigstiden har blivit en slags tillflyktsort för många som känner en oro inför de stora förändringar som samhället i dag genomgår, genom globaliseringen, teknikutveckling, migration och klimatkris. Mycket tyder på att mäns attityder till klimatfrågan har en koppling till att de är förlorare i den ekonomiska förändring som skett under de senaste decennierna.

Det är i de samhällena som drabbats hårdast av den ekonomiska omställningen där den auktoritära nationalismen har som starkast stöd.

Synen på klimatfrågan präglas av grupptillhörighet/identitet

Ju starkare koppling som klimatfrågan får till aspekter som rör vår kulturella identitet desto svårare blir det för klimatforskningen att nå fram till allmänheten. Vi har nämligen en psykologisk drivkraft att tillhöra en grupp som enligt psykologen Dan Kahan gör att vi tenderar att ta till oss fakta och dra slutsatser om den utifrån vem vi är och vem vi identifierar oss med. Vi rättar vår egen uppfattning om världen för att passa in och få bekräftelse. Kahan menar på så viss att vi har en benägenhet till ett politiskt motiverat tänkande.

Om klimatkrisen blir mer akut framöver samtidigt som den politiska polariseringen inte avtar kan kopplingen mellan identitet, värderingar och klimatattityder stärkas. Det är därför rimligt att anta att den auktoritära nationaliströrelsen fortsätter att driva ett motstånd mot vetenskap och klimatpolitik. Rörelsen använder sig i stor utsträckning av internet och sociala medier för sin opinionsbildning vilket gör att klimatförnekelse och konspirationsteorier får stå oemotsagda samtidigt läsarna får bekräftelser på sina egna världsuppfattningar.

Alltmer uppenbara klimatproblem kan förändra även nationalismen

Men det finns också vissa tendenser som pekar mot att kopplingen mellan populism, nationalism och klimatförnekelse på sikt kan förändras. Ju mer påtagliga klimatförändringar blir desto svårare är det att förneka vetenskapen. En majoritet av amerikanerna och européerna är i dag oroliga över klimatförändringarna. När dessa partiers väljarandel växer kan de därför behöva mjuka upp sina attityder till klimatfrågan. Dessutom blir den yngre väljargruppen allt viktigare och de är betydligt mer oroliga över den globala upphettningen än äldre. I USA har företrädare för republikanerna klagat över att det kan bli svårt att vinna unga väljare med partiets klimatpolitik. Liknande kritik yttrades av ett ungdomsförbund inom partiet Alternativ für Deutschland efter Europaparlamentsvalet 2019. ”Vi älskar vårt land och det betyder att det är viktigt att rädda miljön för framtida generationer”, skrev en företrädare. [5]

Grön nationalism på frammarsch?

Möjligen ser vi en framtid då en slags grön nationalism tar form. Att argumentera för energiomställning, närodlad mat och kollektiva lösningar går att förena med en populistisk nationalistisk retorik. I Frankrike har Nationell samling gått från att framföra klimatförnekande budskap till att argumentera för att Frankrike måste bli oberoende av importerad olja från Mellanöstern genom att bygga ut kärnkraft och förnybar energi inom landet. Detta kommer enligt partiet att skydda ”familj, natur och ras.” I framtiden kommer dessutom hanteringen av klimatkrisens konsekvenser att få större politisk betydelse. Det mesta tyder på att vi kommer få se ökade migrationsströmmar, geopolitiska spänningar och konflikter om vatten och mat. Det är en värld som tyvärr kan vara gynnsam för politiska krafter som inte ställer sig bakom grundläggande demokratiska värden om alla människors lika värde.

Daniel Lindvall och Martin Hultman

Daniel Lindvall och Martin Hultman är aktuella med boken ”Upphettning – Demokratin i klimatkrisens tid” (Fri Tanke Förlag, 2020). Lindvall är sociolog och författare till boken Folkstyret i rädslans tid och Hultman är forskare på Chalmers i Göteborg med omfattande publikationer om maskuliniteter, klimatarbete mm.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.

[1] Freedom house (2019). Democracy in Retreat. Freedom in the World 2019. https://freedomhouse.org/sites/default/files/Feb2019_FH_FITW_2019_Report_ForWeb-compressed.pdf

[2] Schaller, Stella och Alexander Carius. »Mapping Climate Agendas of

Right-Wing Populist Parties in Europe«. Adelphi, 2019. https://www.adelphi.de/en/publication/convenient-truths.

[3] Räty, R. och Carlsson-Kanyama, A. Energy Consumption by Gender in Some European Countries. Energy Policy 38, nr 1 (01 januari 2010): 646–49. https://doi.org/10.1016/j.enpol.2009.08.010.

[4] Jylhä, Kirsti, Jens Rydgren och Pontus Strimling. Sverigedemokraternas väljare. Vilka är de, var kommer de ifrån och vart är de på väg? Forskningsrapport. Stockholm: Institutet för framtidsstudier, 2018.

[5] Nasr, Joseph. Save Coal, Lose Youth Vote? Far-Right German Party Faces Climate Policy Revolt. Reuters, 30 maj 2019. https://www.reuters.com/article/us-germany-afd-idUSKCN1SZ1KD.