ANALYS Kapitalismen som utgjort fundamentet i det som i Väst kallas efterkrigstiden synas under en allt starkare lupp på grund av växande inkomstklyftor och det jäsande missnöje med eliterna. Det präglar nu kampanjerna i USA inför presidentvalet 2020 och även akademisk debatt och nya böcker.
Ökade krav på ansvarstagande kapitalism
I USA dundrar ett par av de demokratiska presidentkandidaterna mot storföretag som lyckats få ner skatten till noll. Ett stort industriförbund lovade nyligen att ta hänsyn till fler än aktieägarna. En republikansk senator talar om behovet av en ”ansvarstagande kapitalism”. Ekonomen Thomas Philippon utkom nyss med en bok där han hävdar att den amerikanska kapitalismen gått in i en återvändsgränd med mindre konkurrens, sämre produktivitet, lägre tillväxt och – därmed – ökad ojämlikhet.
Begreppet som lyfts fram är ”stakeholder”, i bemärkelsen att ett företag inte är en ensam planet, utan del i en större galax som utgörs av investerare, personal, kunder, återförsäljare, underleverantörer, myndigheter och andra samhällsinrättningar – och i förlängningen såväl allmänheten som enskilda familjer. Och alla dessa aktörers intressen behöver tillgodoses.
Det kommer att eka i medierna framöver, först när internationella politik-, bank- och businesseliten träffas i Davos som vanligt i januari och sedan i mars när påve Franciskus kallar till ett möte i Assisi om en mänskligare och småskaligare ekonomi.
Klaus Schwab, som grundade World Economic Forum för 50 år sedan, hade satt sin namnteckning under helsidesannonser i amerikansk press om ”en fjärde industriell revolution”. Han listade där vad som vore önskvärt globalt, som att resultaten inte bara ska mätas i hur mycket aktieägarna får, utan i hur sociala, samhälleliga och miljömässiga målsättningarna nåtts.
Ledande presidentkandidater kritiserar en kapitalism som gynnar ett fåtal
Frågor om kapitalismens tillstånd – och framtid – märks i den amerikanska valrörelsen inför 2020. Det samlade opinionsstödet för de demokratiska presidentkandidaterna som står längst till vänster – Elizabeth Warren och Bernie Sanders – uppgår till runt 30 procent i såväl landet som helhet som i de första delstaterna där kraftmätningarna börjar i februari. Både Sanders och Warren har lagt fram skatteförslag som skulle bli mycket kännbara för de allra rikaste.
Men, en viktig skillnad föreligger dem emellan, Sanders kallar sig ”demokratisk socialist” och tar avstånd från kapitalismen på grund av ”all girighet och korruption och inkomstklyftor”, medan Warren bestämt sagt att hon är ”kapitalist in i märgen”.
Bortsett från Bernie Sanders och ledamoten i representanthuset Alexandria Ocasio-Cortez från New York återfinns den mest synliga verkliga vänsterprofilen på andra sidan kontinenten, nämligen Kshama Sawant som sitter i stadsfullmäktige i Seattle. Hon representerar Socialist Alternative och har stångats med it-bjässen Amazon i flera år. I ett samtal på hennes kontor när jag arbetade med boken Vänstern i USA sa hon bland annat:
– Den unga generationen idag växte upp under finanskrisen och kommer att bli de första i USA:s historia som inte får det bättre än sina föräldrar.
Fler unga lyfter fram kollektiv samverkan
Kapitalismen levererar inte längre, menade Kshama Sawant , vilket har lett till en attitydförändring bland yngre amerikaner. De är mer benägna än äldre väljare att tro på kollektiv samverkan, fackföreningar, solidaritetsbegreppet och rent av socialism. Det senare är något som redan president Donald Trump slagit ner på i tweetar och valreklam, där han påstår att ”galna socialister” håller på att ta över.
Men Kshama Sawant blev omvald i höstas och hennes budskap om högre minimilöner och att de digitala jättarna borde verka för bättre och billigare bostäder går hem.
Debatt om kapitalismen både på universitetet och i poddar
Debatten om kapitalismen pågår i både akademiska världen, i tankesmedjor, på op-ed-sidorna och i bloggar och i poddar. I ett samtal i Minnesota Public Radio, till exempel, uttalade sig två för kapitalismen och två emot kapitalismen.
John Mackey, en av grundarna till ekologiska kedjan Whole Foods, framhöll att fattigdom beror på enskilda människors tillkortakommanden och att kapitalismen skapat välstånd för miljarder. Katherine Mangu-Ward, chefredaktör för magasinet Reason, höll med och menade att kampen mot hungersnöd, krig och epidemier har vunnits tack vare kapitalismen.
Bhaskar Suntara däremot, som startade vänstertidningen Jacobin, sa att kapitalismen i USA inte tillåter människor att ”leva upp till sin potential” för att de nekas bra bostad, bra skolor och bra sjukvård. Richard D. Wolff, professor emeritus, konstaterade att kapitalismen inte är en välsignelse och drog fram fyra skäl: den är instabil, ojämlik, odemokratisk och ohållbar ekologiskt.
Författaren till boken The Great Reversal, som nämndes inledningsvis, Thomas Philippon är professor vid New York University. Philippon har fått uppmärksamhet både från kapitalismens tillskyndare och dess kritiker. Han pekar på flera faktorer som gör att det på många områden så dynamiska och världsledande USA riskerar att halka efter andra länder: nära nog monopol i kommunikationssektorn med högre priser på mobiltelefoni och internet, lobbyingen och kampanjfinansieringen som gör att politiker snärjs in av särintressen och att de stora företagen inte längre känner sig tvingade att anstränga sig när konkurrensen avtar.
Detta har lett till, skriver Philippon, ”lägre löner, lägre investeringsnivå, lägre produktivitet, lägre tillväxt och mer ojämlikhet”. Vilket knappast gör USA stort igen.
Karin Henriksson
Washingtonbaserad journalist och författare
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Lämna ett svar