REFLEKTION Vi ser nu hur inte minst unga men också allt fler äldre, liksom media och framåtblickande aktörer i näringsliv och bankväsende agerar på forskarnas rapporter om klimatkrisen. Frågan är när vi kan se politiska beslut och ageranden som innebär en vändpunkt i utvecklingen så att utsläppskurvan börjar brytas neråt. Vad som krävs är ett paradigmskifte både när det gäller energiomvandlingen, utnyttjande av naturresurser och människors värderingar, attityder och konsumtionsmönster.
Utsläppen ökar, trots ökad kunskap och insikt
Efter fyra års intensiva förhandlingar antogs Parisavtalet i december 2015. Men utsläppen fortsätter att öka och drabbar människor, natur och djur allt hårdare.
Under 2018 ökade utsläppen med 2% i världen globalt; den största ökningen sedan 2011. Den rapport FN:s klimatpanel, IPCC, lade fram inför det globala klimatmötet i Polen 2018 visade att utsläppen behöver minska med uppåt hälften till 2030 och sedan till netto-noll utsläpp till 2050 för att klara max 1.5 graders uppvärmning relativt förindustriell tid.
Under våren 2019 har ytterligare IPCC-rapporter kommit som visar hur allvarligt läget är. Den senaste belyste utvecklingen för haven, Arktis och glaciärerna. Fortsätter utsläppen på samma sätt som hittills kommer havens ekosystem att allvarligt skadas, uppskattningsvis nästan 700 miljoner människor drabbas som bor havsnära och lika många i höglänta områden. I samma rapport beskrivs riskerna med att permafrosten tinar och de utsläpp av metan som det medför.
Mellan 1979 och 2018 har havsisen minskat med 10-15 procent – per år! När Arktis värms upp betydligt snabbare än resten av jorden, minskar temperaturskillnaderna mellan ekvatorn och Arktis. Det påverkar jetströmmarna som har stor påverkan på vårt väder. Jetströmmarna saktar ner, rör sig annorlunda och kan ”stanna upp”, vilket till exempel leder till att mycket varma luftströmmar upp över Europa från Afrika under en längre tid och ger långvariga värmeböljor med temperaturer uppåt 40 grader.
Bristen på åtgärder förvärrar läget
Vi kan inte se några åtgärder av den omfattning som krävs för att vända utsläppskurvan sedan Parisavtalet överenskoms. Den pekar fortfarande uppåt. De åtaganden som länderna gjorde i samband med Parismötet är helt otillräckliga och beräknas leda till en temperaturhöjning på mellan 3 och 4 grader vilket får katastrofala konsekvenser på både människor och ekosystemen. Någon skärpning av dessa åtaganden har vi inte sett. Tvärtom har det land, USA, som historiskt står för de största utsläppen och fortfarande är det land som har störst utsläpp per capita, annonserat att de avser att lämna Parisavtalet. I Brasilien har president Bolsonaro genom lagstiftning och andra åtgärder försvagat skyddet av Amazonas regnskog med omfattande avskogning som följd. Rubbas balansen i Amazonas, ”världens lunga”, kommer det att få konsekvenser för oss alla.
Det är positivt att omfattande investeringar görs inom sol- och vindkraft, som ökade med 14,5 procent under 2018. Men samtidigt ökar den totala energianvändningen, mest av fossila energislag. Alla fossila energislag ökar, alltså även kol. Vi har alltså ännu inte nått den tidpunkt då förnybara energislag ökar mer än fossila relativt sett.
Transportsidan en avgörande utmaning men bromsas av kapitalstarka egenintressen
Transportsektorn är avgörande för att klara omställningen, men omställningen går trögt. Antalet elbilar i världen ökade bara med 2 miljoner till totalt 5 miljoner. Vi kunde förvänta oss att de varningar som forskarvärlden uttalar borde leda till att såväl politiker som näringsliv skulle agera för minskade utsläpp. Men de oerhört kapitalstarka och mäktiga företag som utvinner fossila energislag och producerar fossila bränslen och produkter planerar istället för investeringar som skulle leda till en 35 procentig ökning av utvinningen det kommande decenniet!
EU går inte före på det sätt som krävs
Inte heller EU för en tillräcklig bra klimatpolitik för att motsvara kraven från målen i Parisavtalet. Visserligen har systemet med utsläppsrätter stärkts, men det räcker inte för att nå målen. Kolanvändningen har minskat kraftigt i länder som Tyskland, vilket är positivt, men Polen är kvar i kolberoende. Bl a av rädsla för att hamna i ett beroende av naturgas från Ryssland.
Inför FN-mötet i New York i september hade EU chansen att framstå som ledande i processen för en omställning till ett hållbart samhälle, men tog inte chansen. De mål som gäller för utsläppssänkningar till 2030 är för låga och ingen tidpunkt har fastställts för när EU ska ha uppnått netto-noll utsläpp. Den tidpunkt som ligger på bordet är 2050, vilket är minst 10 år för sent.
Hoppet står till ungdomarna
Förhoppningarna om att ändra utvecklingen och minska utsläppen kommer än så länge inte från politikerna, utan från våra ungdomar.
Den klimatstrejk Greta Thunberg startade hösten 2018 har fått ett gensvar världen över som är helt överväldigande och av sådan omfattning att ungdomarnas demonstrationer och aktioner helt enkelt inte går att avfärda.
Vi ser också hur politiska ledare på toppnivå visat att de inte är oberörda av protesterna och även om deras omdömen inte alltid har varit positiva visar detta kraften i ungdomsrörelsen. De demonstrationer som genomfördes den 20 och 27 september samlade omkring 7.6 miljoner människor världen över. Den 27 september var det dessutom, på ungdomarnas uppmaning, mest äldre som demonstrerade. Här i Sverige uppskattades det totala antalet demonstrerande till omkring 100 000, varav 60 000 i Stockholm.
De vuxna och civilsamhället följer ungdomarnas exempel
Ungdomarnas demonstrationer fortsätter och vi ser nu hur en växande rörelse av civil olydnad börjar synas i olika sammanhang och där inslaget av vuxna blir allt större. Den mest framträdande är Extinction Rebellion med rötter i miljörörelsen och den brittiska grenen av Occupy-rörelsen. De startade i maj 2018, men det är under 2019 som deras aktioner har spridit sig till flera länder och blivit allt större.
Även media, näringsliv och banker engagerar sig
Samtidigt som civilsamhället alltså engagerar sig allt mera för att påverka politikerna att vidta tillräckligt kraftfulla åtgärder för att vända utsläppskurvan brant neråt, ser vi hur klimatkrisen får större utrymme i media. Klimatförändring har begreppsmässigt ändrats till klimatkris och i flera fall har media nu journalister som enbart bevakar och skriver om klimatet, hur det har förändrats och de konsekvenser det får.
Ytterligare ett tecken på att vi ser en opinionskantring är de uttalanden och skriverier som börjar dyka upp om de finansiella riskerna med att investera i företag som är baserade på fossila energislag. Bank of Englands governor, Mark Carney, uttalar att fossilberoende företag och industrier som inte agerar för en omställning till nollutsläpp av koldioxid kommer att bli straffade av investerare och gå i konkurs. Han tar som exempel kolföretagen i USA som har förlorat 90 procent av sitt värde. Även banker, som har stora intressen i den fossila sektorn, riskerar att få problem. ”Just like any other major structural change, those banks overexposed to sunset sectors will suffer accordingly”, säger han.
Historiskt finns exempel på hur teknikskiften efter en ofta lång inledande fas, mognar och sedan leder till en accelererande omställning. Prisutvecklingen och den starkt ökade kapaciteten hos de förnybara energislagen kan bli ett sådant exempel.
Även när skiften av samhällskaraktär har skett, har det ofta varit en fas där mindre grupper har agerat och reagerat, för att när en kritisk massa har uppnåtts, har förändringen gått fort.
Vi ser alltså hur ett antal progressiva aktiviteter och krafter nu påverkar utvecklingen på klimatområdet och frågan är om de kan leda till att vi får se politiska beslut och ageranden som innebär en vändpunkt i utvecklingen och att utsläppskurvan börjar brytas neråt.
Samtidigt är motkrafterna många. Inte minst de politiska ledare vi ser agera åt helt fel håll i flera länder. Även om vi nu ser att någonting håller på att hända är den omställning som krävs så omfattande att den med all sannolikhet kommer att kräva rätt lång tid. Vi talar om ett paradigmskifte både när det gäller energiomvandlingen, utnyttjande av naturresurser och människors värderingar, attityder och konsumtionsmönster. Det kommande klimatmötet i Chile i december, lett av FN:s klimatpanel, blir en viktig värdemätare på de åtaganden världens länder är beredda att göra för att våra barn och kommande generationer ska få en dräglig värld att leva i.
Roger Bydler
Bakgrund inom transport- och IT-sektorerna nationellt och internationellt, Civilingenjör Väg- och vattenbyggnad. Har de senaste 10 åren varit aktiv inom miljö- och klimatområdet.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Lämna ett svar