Alternativa säkerhetsstrategier nödvändigt för att hantera existentiella hot

REFLEKTION Av två potentiellt existentiella hot, klimatförändringar och kärnvapen, dominerar klimatfrågan ungas engagemang. Med mänsklig säkerhet som utgångspunkt är det ytterst viktigt att också lyfta kärnvapennedrustning som del i den globala säkerhetspolitiken, inte minst då massförstörelsevapen hotar både liv och  klimatet. Vi måste se till sambandet mellan de båda hoten och erbjuda alternativa säkerhetsstrategier för att möjliggöra en framtid som sätter hållbar säkerhet i första rummet.

Den 18 september deltog jag som representant för Mänsklig säkerhet i ett panelsamtal som anordnades av Nätverket för Kärnvapennedrustningen. Samtalet syftade till att lyfta ungas synpunkter på de globala kärnvapen- och klimathoten och den svenska regeringens beslut att avvakta med att underteckna FN-konventionen mot kärnvapen, TPNW.

Panelsamtalet gav representanter för organisationer som Föreningen för utvecklingsfrågor, Operation 1325 och Grön Ungdom möjlighet att reflektera över dessa existentiella hot. Framförallt lyfte övriga paneldeltagare klimathoten, innebörden av en hållbar fred och Sveriges ställningstagande gentemot TPNW-avtalet, varav intrycket blev att unga engagerar sig mer i frågor rörande klimatet än kärnvapen. Jag lyfte därför i mina inlägg främst kärnvapens roll i världspolitiken och de hot dessa massförstörelsevapen fortfarande utgör, som en viktig komponent i global försvars- och säkerhetspolitik. Denna artikel belyser därför främst följande frågor:

• Varför kärnvapen bör uppmärksammas lika mycket som klimathoten eftersom de är minst lika förödande
• Att kärnvapennedrustning ersatts av upprustning, b la genom att USA lämnat Iranavtalet
• Vikten av alternativa säkerhetsgarantier för fortsatt nedrustning, framförallt för stater som förlitar sig på kärnvapen
• Vikten av en realpolitisk nedrustning och på sikt en kärnvapenfri värld

Kärnvapen borde uppmärksammas lika mycket som klimathoten

Kärnvapen utgör ett hot som påverkar både människors och allt levandes säkerhet och klimatet. Det är därför ytterst viktigt att lyfta sambandet mellan de båda hoten då de har flera saker gemensamt. Precis som klimatförändringar har konsekvenser för mänskligheten skulle ett kärnvapenkrig både innebära omedelbar och långsam massdöd och katastrofal miljö- och klimatpåverkan. Båda hoten är alltså ödesfrågor för mänskligheten och har förödande konsekvenser som ändrar levnadsförhållanden för en oöverblickbar framtid. Även ett begränsat kärnvapenkrig skulle medföra temperaturförändringar, missväxt och utbredd hungersnöd. Detta liknar i stor utsträckning de konsekvenser man pekar på i relation till klimathoten. Framförallt kommer konsekvenserna av klimatförändringar och ett kärnvapenkrig främst drabba fattiga länder och människor då dessa är mest utsatta vid livsmedelsbrist, bristande resurser, begränsad tillgång till sjukvård och skör infrastruktur.

Kärnvapennedrustning har på senare tid ersätts av upprustning

Att hävda att kärnvapen och den terrorbalans som dominerat världspolitiken sedan andra världskriget är ett utdaterat fenomen motsägs av det förändrade säkerhetspolitiska läget där länder nu upprustar istället för att nedrusta kärnvapenarsenaler. Framförallt är det de säkerhetspolitiska fördelar kärnvapen anses medföra som motverkar nedrustningen vilket framgår av t ex Nordkoreas agerande. Dessutom har kärnvapenmakternas löfte att tydligt minska sina innehav ersatts av upprustning sedan 1990-talet.

Idag äger oroande förändringar rum i attityden till kärnvapen, exempelvis genom att USA lämnat Iranavtalet.

Iranavtalet signalerade en diplomatisk framgång för kärnvapennedrustning som stöddes aktivt av både USA under Obama-administrationen och av EU. Men nu har upprustning och militarisering ersatt diplomati och underminerar förtroenden och riskerar att vidare destabilisera en redan orolig region.

I samband med att USA tar ett steg tillbaka från sin roll som världspolis ökar risken att allt fler länder kan komma att tävla om inflytande och förlita sig på kärnvapen som en säkerhetsgaranti, något som bl a P1 tog upp den 13 oktober i God morgon världen.

Sammantaget tyder det förändrade säkerhetsläget på en upprustning av kärnvapenarsenaler istället för nedrustning.

Vikten av en realpolitisk nedrustning

Kärnvapen har alltså inte alls förlorat sin roll som avskräckningsmedel i global säkerhetspolitik, utan kärnvapenavtal har sagts upp och ingen av världens kärnvapenmakter har ställt sig bakom FN:s konvention om kärnvapenförbud. Vidare har TPNW-konventionen, som är det första bindande internationella avtalet med målet att helt förbjuda kärnvapen, ännu inte trätt i kraft p.g.a. bristande stöd från världens länder.

Mänsklig säkerhet har publicerat en rad artiklar om både kärnvapen- och klimathoten, inte minst om Lars-Erik Lundins kritiska rapport som avråder från ett svenskt undertecknande av TPNW-avtalet p.g.a. av dess anförda tekniska – och politiska – brister som enligt Lundin skulle försvåra Sveriges militära- och säkerhetspolitiska samarbeten (exempelvis med NATO). Att avstå innebär dock en minskad möjlighet att förbättra och påverka avtalet.

För Sverige som varit pådrivande i nedrustning under ett halvt århundrade och haft ett högt anseende i frågan vilket andra artiklar har tagit upp, undermineras nu detta nedrustningsarbete och tilliten till diplomatiska lösningar i frågor om fred och säkerhet som Sverige så länge kämpat för.

Vi behöver diplomati och alternativa säkerhetsgarantier för fortsatt nedrustning av kärnvapen. Det är orimligt att förvänta sig ett helt avskaffande av kärnvapen under den rådande världsordningen i frånvaron av ett mindre destruktivt, men lika effektivt, alternativ. Inte minst för stater som förlitar sig på kärnvapen. Om den rådande världsordningen baseras på terrorbalans måste vi hitta andra mekanismer som kan ersätta kärnvapeninnehav som säkerhetspolitisk trygghet, t ex förtroendeskapande åtgärder med ömsesidig övervakning samt dialog och diplomati.

En kärnvapenfri värld?

I artikeln Tid för en kärnvapenfri världsordning föreslår två författare från Demokrati utan gränser att succesivt ersätta den rådande kärnvapenbaserade världsordningen som baseras på ömsesidig förstörelse med en som bygger på ömsesidig mänsklig säkerhet. Detta är givetvis angeläget som långsiktigt mål men det är nödvändigt att utgå från och beakta de säkerhetspolitiska argumenten för kärnvapen i syfte att etablera alternativa säkerhetsstrategier. Sådana tror jag behövs för att aktivt arbeta för nedrustningen av massförstörelsevapen och, på sikt, en kärnvapenfri värld.

Avslutningsvis vill jag peka på vikten av att uppmuntra och stödja ungas engagemang och möjligheter att lyfta viktiga frågor i olika fora och tillföra nya infallsvinklar, med realistiska och konkreta alternativ som lyfter sambanden mellan olika hot och begrundar kontexter och konsekvenser som påverkar olika handlingstagande. Det ökar möjligheterna att bygga en ny världsordning som prioriterar hållbar fred, hållbar klimatpolitik och sätter mänsklig säkerhet i första rummet.

Vendela Rupp  

Vendela Rupp har en examen i statsvetenskap med inriktning krishantering och säkerhet från Försvarshögskolan och är en del av Mänsklig Säkerhets redaktion sen hösten 2018. Hon studerar även Folkrätt i kris och konflikt och skriver framförallt om sambandet mellan korruption och utveckling i Afrika.

Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.

Videolänk till seminariet hittar du här.

Ansvarig redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.