ANALYS En analys av västländers säkerhetsstrategier visar att stormakter framhåller maktmedel, avskräckning och militära muskler. Medelstora och mindre stater lägger större vikt vid icke-militära metoder som diplomati och ekonomiskt samarbete. Det framgår av en genomgång av tjugo länders säkerhetsstrategier som utförts på initiativ av det engelska nätverket ”Rethinking security”.
Nätverket Rethinking security har gjort en jämförande analys av tjugo västländers säkerhetsstrategier. Nätverket består av ”organisationer, forskare och aktivister som arbetar tillsammans för säkerhet baserat på rättvisa, samarbete och hållbarhet” med bas i Storbritannien. Bland organisationerna märks Campaign Against Arms Trade, Campaign For Nuclear Disarmament, International Alert, Oxford Research Group, Quaker Asylum and Refugee Network och United Nations Association.
Författarna i nätverket har i sin rapport ”Contrasting Narratives” gått igenom grundläggande dokument för nationella säkerhetsstrategier i Nordamerika och Europa, bland annat i USA, Frankrike, Storbritannien, Finland och Sverige. Strategierna, som alla producerats de senaste tio åren, är officiella dokument som ska ligga till grund för respektive lands säkerhetspolicy.
Flera stater som rustat upp det senaste decenniet, bland dem Ryssland och Kina, ingår alltså inte i undersökningen.
Ofta en multidimensionell säkerhetssyn
De officiella säkerhetdokumenten är tämligen olika som rapportens namn antyder. Men det finns en tydlig gemensam nämnare. Nästan alla dokument framhåller vikten av en multidimensionell säkerhetssyn, med andra ord en handlingsberedskap där en rad olika politikområden samverkar. Men vad som prioriteras skiljer. Som väntat lägger kärnvapenmakterna markant vikt vid militär styrka och militära åtgärder till skillnad mindre stater. De senare, till exempel Spanien, Nederländernas och Kanada framhåller i stället andra säkerhetsrisker och lägger större vikt vid internationellt samarbete och alliansbyggande. Kanada påtalar behovet av civila insatser som krisplanering, epidemi-förebyggande hälsovård, säkerhetstjänst och gränsskydd. Spanien lägger tyngdpunkt vid andra civila insatser som kontroll av migration, arbete mot terrorism och skydd av energiförsörjning.
Rapporten lyfter fram noterbara särdrag hos alla stater.
I svenska strategier lyft bl a terrorismbekämpning och mänskliga rättigheter
När det gäller Sveriges strategi (från 2017) noteras att den svenska regeringen säger sig vilja bekämpa terrorism och våldsam extremism genom att hantera underliggande orsaker. Detta genom att stärka mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet. I rapporten betonas även Sveriges ambition att bli en av världens första fossilfria välfärdsstater.
Få betonar avskräckning
En överraskande iakttagelse bland dokumenten är att det är så få stater (tre av tjugo) som markerar avskräckning som primär strategi för en säkrare värld. Hela 17 stater nämner i stället stärkande av internationellt samarbete som viktigaste väg. Det bör dock noteras att rapporten inte granskat hur staterna fördelar resurserna i verkligheten, utan bara handlar enbart om vad staterna säger sig vilja göra.
I en sammanfattande reflektion lägger författarna till rapporten fram fem förslag för att stärka och förbättra framtida strategidokument:
- Det är viktigt att förtydliga vad som menas med säkerhet. Staterna bör i framtiden tydliggöra sambanden mellan interna och externa insatser, mellan åtgärder på den nationella nivån och den globala.
- Dagens strategiska dokument lider i många fall av att länder inte klargör de antaganden som ligger till grund för synen på hur säkerhet kan skapas och de motiv som ligger bakom ställningstaganden. Dessutom behövs klargöranden i fråga om balansen mellan ”negativ säkerhet”, det vill säga skydd från externt våld och ”positiv säkerhet”, som rör staters förmåga att trygga fler, breda aspekter av mänsklig säkerhet för medborgarna.
- Staterna måste tydliggöra hur man ser på balansen mellan hot och risker på kortare respektive längre sikt. I flera stater betonas dagsaktuella hot, till exempel en ny global terrorism, medan man fäster begränsad uppmärksamhet vid mer långsiktiga hot som ekonomisk ojämlikhet, klimatfrågor och politisk marginalisering av folkgrupper.
- Det finns idag en risk att överbetona militärens roll i arbetet för internationell säkerhet och att förorda snävare försvarsstrategier. Framtida strategier bör ta större hänsyn till hur man ska agera utifrån FN:s fortsatta arbete med milleniemålen (Agenda 2030), hur man ska arbeta med internationella klimatmål och bedriva inomstatligt arbete för att minska fattigdomen, skapa socio-ekonomisk utveckling och motverka utanförskap.
- Strategierna måste slutligen öppna för och förankras i demokratiskt deltagande och folklig medverkan. Arbetet behövs för att etablera kontinuerlig konsultation och förtroendeskapande mellan säkerhetsetablissemanget och staternas medborgare. I de 20 strategidokument som undersökts är det få som tar upp dessa aspekter av folklig medverkan och engagemang.
Jöran Hök
Jöran Hök är ny medarbetare i Mänsklig Säkerhets redaktion. Han har tidigare arbetat som dagspressjournalist, bland annat som chefredaktör för Omvärlden, och undervisat i journalistik vid olika högskolor.
Läs hela rapporten här och se fler rapporter och uttalanden från nätverket Rethinking Security här.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Lämna ett svar