ANALYS I en intervju med The New Yorker, 2015 sa utrikesminister Margot Wallström, ”It’s time to become a little braver in foreign policy.” Wallström syftade på den nya feministiska utrikespolitiken. Nästan fem år har gått sedan politiken lanserades och frågan om kvinnors rättigheter är högaktuell, bl a genom amerikanska inskränkningar av aborträtten. Så hur har det gått för den feministiska utrikespolitiken?
Allt från skrivstugor till internationella medlarnätverk
Regeringskansliet visar stolt upp exempel på vad den feministiska utrikespolitiken hittills åstadkommit. Det är en salig blandning av aktiviteter som främjar kvinnors rättigheter och representation på flera nivåer, indelat i de tre R:en Rättigheter, Representation och Resurser. Det ökade ekonomiska stödet till bland annat UN Women och andra kvinnoorganisationer innebär att Sverige bidrar med mer resurser än någonsin till kvinnor och flickors rättigheter.
Kvinnors rättigheter, bl a innefattande sexuella och reproduktiva rättigheter (SRHR), har främjats genom ökat fokus på kvinnor, fred och säkerhet i multilaterala sammanhang som FN:s säkerhetsråd och på EU-nivå. Det har också rört konkreta projekt som till exempel stöd till utbildandet av tusentals barnmorskor i bland annat Afghanistan, Myanmar, Sydsudan och Zambia och SRHR-projekt i Östafrika som hjälpt till att minska antalet oönskade graviditeter och osäkra aborter.
Arbetet kring kvinnors representation är utmärkande. Sverige stöder t ex Moldavien och Somalia som strävar efter en politisk jämställdhet genom kvotering i partilistor och fler kvinnliga ledamöter. Jämställdhetsperspektivet i samband med nedrustning och icke-spridning kring Tchadsjön och i Sahelregionen stöttas liksom kvinnors aktiva roll i nedrustningen i Latinamerika och Karibien. En aktivitet som sticker ut är de skrivstugor som har anordnats i över 50 länder för att lyfta fram kvinnors insatser genom att öka antalet artiklar om kvinnor på Wikipedia.
Ökat deltagande i fredsprocesser och internationell spridning
Den aktivitet som framstår som mest slagkraftig och lyckad är det ökade kvinnliga deltagandet i fredsprocesser i länder som Mali, Colombia och Syrien, bl a genom det nätverk för kvinnliga fredsmedlare som startats. Nätverket bidrar till ökat inflytande i enskilda processer, men har också stöttat spridningen av liknande nätverk i Afrika, Medelhavsregionen och Mellanöstern.
Dessa aktiviteter har onekligen stärkt arbetet för kvinnor och flickors deltagande och rättigheter världen över, samtidigt som det inspirerat andra. Inte långt efter att den svenska feministiska utrikespolitiken proklamerats så hoppade den kanadensiska regeringen på tåget och lanserade sin egen variant. Nu har också Tyskland anammat en liknande utrikespolitisk linje och Frankrike förväntas göra något liknande.
Det behövs hårdare tag mot länder som kränker kvinnors och mänskliga rättigheter
Utrikesminister Wallström har både hyllats och kritiserats för sina uttalanden om bristen på respekt för mänskliga rättigheter, till exempel efter domen att piska en (manlig) saudiarabisk bloggare. Men en vanlig kritik som riktats mot Sveriges feministiska utrikespolitik är att den inte tar tillräckligt mycket ställning mot icke-demokratiska länder som till exempel Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.
Sverige motsatte sig till exempel inte Saudiarabiens kandidatur till FN:s kvinnokommission. Med tanke på landets brist på respekt för mänskliga rättigheter och inte minst kvinnor och flickors rättigheter är detta underligt. Beslutet fattades uppenbarligen på andra grunder, nämligen viljan att upprätthålla en god diplomatisk relation med en av Mellanösterns största aktörer. Det ska nämnas att inget annat land röstade emot Saudiarabien, men dessa omständigheter är knappast förmildrande. En feministisk utrikespolitik skulle ju som Wallström sagt vara modig och banbrytande vilket innebär att Sverige måste våga gå mot strömmen.
Ett annat område där utrikespolitiken brister är den vapenexport som tillåts, trots tveksamheten gentemot importörernas respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska status. Svenska företag har beviljats vapenexport till Förenade Arabemiraten för 10,6 miljarder kronor senast 2016, ett år efter att landet tagit en aktiv roll i kriget i Jemen. Rapporter från Human Rights Watch och Yemen Data Project visar att det svenska Global Eye-systemet kan ha använts för att peka ut måltavlor åt de stridsflyg som beskjutit icke-militära mål. Så å ena sidan stöttar Sverige framsteg genom inkluderingen av kvinnor i fredsförhandlingarna, å andra sidan har Sverige bidragit till våldet. Svenskt intresse för vapenexport till regionen verkar inte heller minska, utan snarare tillta då Saab Group öppnat kontor i Abu Dhabi 2017.
Vapenexport kan förbjudas om krigsbrott begås av importlandet, alternativt om det strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller utrikespolitiska linje. Exporten står i direkt motsättning till handlingsplanen för den feministiska utrikespolitiken där det markeras att ”Utrikesförvaltningen ska betona länken mellan spridning av vapen och könsrelaterat våld”. Det blir då märkligt att export kan fortgå till icke-demokratiska länder. Ett av målen för utrikesförvaltningen 2019-2022 är att arbeta för jämställdhetsintegrering i handelspolitiken för att främja kvinnor som producenter, entreprenörer, anställda och konsumenter. Men det gäller tydlige inte vapenexporten där det yttersta ansvaret inte längre ligger hos handel- eller utrikesdepartementet, utan justitiedepartementet, så målet täcker inte den aspekten av svensk handel. Inte heller andra mål om nedrustning och icke-spridning av vapen verkar genomsyras av den feministiska utrikespolitiken.
Sveriges beslut att inte ratificera FN:s kärnvapenförbud är också anmärkningsvärt. Dels för att utrikespolitiken har som mål att minska all form av våld mot kvinnor och flickor, men det finns också tydliga kopplingar till könsmaktsstrukturer i det maskuliniserade språk som används i diskussioner om kärnvapen. Forskaren Carol Cohn påpekade detta redan på 80-talet och idag kläcker världsledare fortfarande sexuella metaforer och Freudianska kommentarer om kärnvapen och maktutövning.
Arbetet med maskulinitetsnormer
Den feministiska utrikespolitiken fokuserar på kvinnor och flickor, men arbetet kring maskulinitetsnormer verkar idag inte få nämnvärd uppmärksamhet. Sexuellt våld mot män är, precis som för kvinnliga offer, stigmatiserat på grund av rådande könsnormer och maktstrukturer. En rapport från Amnesty International beskriver till exempel hur syriska fängelser använder sexuellt våld mot både män och kvinnor i tortyrsyften. Bristen på resurser, avsaknaden av kontakt med manliga offer, tystnadskulturen och otillgänglighet försvårar arbetet och förstärker myten om att sexuellt våld mot män inte sker. Den feministiska utrikespolitiken bör därför utveckla arbetet kring maskulinitetsnormer för att belysa dels det patriarkala våld som kvinnor utsätts för, men också för att bryta tystnadskulturen kring manliga offer. Våldet härstammar från samma könsmaktstrukturer.
Den feministiska utrikespolitikens framtid
Sverige lyckades under sin kandidatur i FN:s säkerhetsråd driva på arbetet för kvinnor, fred och säkerhet, vilket har resulterat i konkreta förändringar för kvinnor och flickor, och att hålla SRHR fortsatt högt på den politiska agendan.
Men bristen på applicering på områden som vapenexport kvarstår som ett stort frågetecken. För att den feministiska utrikespolitiken ska tillämpas och vara effektiv bör en hårdare ställning tas gentemot exporten till icke-demokratiska länder och ett tydligt förbud bör införas. I en rapport från CONCORD föreslår organisationen att den feministiska utrikespolitiken bör sikta på att vara transformativ för att ”synliggöra, utmana och ändra maktstrukturer, normer och lagar.” För att kunna göra detta måste Sverige bli än mer modigt inom utrikespolitiken och våga arbeta mot normerna, mot strömmen.
Emma Henriksson
Emma Henriksson studerar mastersprogrammet i politik och krig på Försvarshögskolan med inriktning statsvetenskap. Hon är även redaktörsassistent på Mänsklig Säkerhet sedan hösten 2018.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Lämna ett svar