ANALYS Antalet attacker utförda av extremistgrupper, framförallt terroriststämplade Ansar al-Islam och GSIM, har ökat i Burkina Faso de senaste fyra åren. Regeringen har inte längre någon kontroll över situationen i östra delar av landet och det väpnade våldet sprids. I februari sade statliga styrkor att 146 terrorister ”neutraliserats”. Numera lever lokalbefolkningen i rädsla för att dödas, men inte nödvändigtvis av de som benämns terrorister.
Från fred till konflikt
I förhållande till vissa grannländer har Burkina Faso betraktats som ett av Västafrikas mer fredliga länder. Men under de senaste åren har myndigheterna tappat kontrollen över stora delar av landet till ett växande antal uppror och väpnade grupper. Konflikten har eskalerats kraftigt, mer än beräknat. Bara under de senaste fem månaderna har antalet döda civila ökat dramatiskt jämfört med samma period föregående år. De väpnade fraktionerna har stämplats som terrorgrupper.
Burkina Faso tycks inte undkomma Malis öde
Norr om Burkina Faso ligger Mali. Upproret där mot regeringen år 2012 kapades av extremister. Inom kort började regeringen tappa kontrollen över stora områden i landet till dessa grupper. Till en början verkade Burkina Faso undkomma sin nordliga grannes öde. Men 2015 började gränsöverskridande attacker äga rum till följd av det uppror som ledde till att den länge regerande presidenten, Blaise Compaorees, avsattes.
I det fattiga landet där analfabetismen och födelsetal är bland det högsta i världen (ca 6 barn per kvinna i genomsnitt) begicks inte många våldshandlingar som emanerade från extremistiska strömningar före 2018. Under 2016 och 2017 registrerades inga attacker i östra delen av landet, bara protester. Detta förändrades plötsligt i början av 2018. Angreppen kom i takt med att väpnade grupper strömmade in och placerade IED:s (improviserade explosiva enheter) kring områden de ockuperat. Lärare flydde och personal jagades från den stora regionalparken som omfattar delar av Burkina Faso, Niger och Benin.
Mycket av östra Burkina Faso har delats upp mellan flera ledare som är allierade med lokala Ansarul-islam, den islamiska staten i Större Sahel (ISGS) och Malis al-Qaida-anslutna Nusrat al-Islam (JNIM). Enligt ACLEDA (Armed Conflict Location & Event Data Project) verkar det inte finnas någon konflikt mellan de olika grupperna, snarare tyder deras liknande strategier och taktiker på att de tagit del av samma träning.
Bonus för dem som utför attacker
En mängd angrepp har utförts mot säkerhetsstyrkor, skolor och andra statssymboler samt personer som misstänks ha spionerat för regeringen. Civila, lärare och elever har dödats under attackerna. Enligt landets kommunikationsminister, Remis Dandjinou, är en del av rebellernas mål att störa statsförvaltningen och störta administrationen.
Antagandet att rebellerna stöds av extremistiska grupper har i mångt och mycket visat sig vara korrekt. Men i öst, där konflikter tilltagit som mest och eskalerar med högst hastighet, består de väpnade militanta grupperna av lokalbefolkningen. Rebellerna strider mot en ”rovdjursaktig” regering som betraktas som tjuvar eftersom den berikar sig och tar av landets förmögenheter, mark och mineraler, utan att erbjuda folket något i gengäld.
De lokala grupperna består av väpnade män som tidigare var bönder och herdar i regionen och nu erbjuder både favörer och grymma straff mot människor under deras makt. Till viss del har Bartiébougou, en del av det ockuperade området som styrs av lokala rebeller återupplivats exempelvis genom att handeln med solpaneler blivit mer lönsam för regionens egna leverantörer då den vanliga elleverantören inte längre kommer åt staden. Grupperna förser befolkningen med majs, medicin och chansen att tjäna bättre under den ’nya’ ledningen. En månadslön på $600 erbjuds dem som ansluter sig till och arbetar för den väpnade gruppen. Det är tre gånger så mycket standardlönen för lärare. En bonus på $800 tillkommer för dem som utför angrepp.
Gränsöverskridande instabilitet och osäkerhet
Rebellgruppernas tillvägagångssätt är inte nytt. Ett s.k. dubbelt narrativ används genom att de väpnade grupperna först utlovar både mat och säkerhet inger förhoppningar om bättre levnadsförhållanden. Därefter hotas befolkningen med att nyvunna friheter och förmåner ska dras tillbaka om de inte lyder den nya ordningen, med våldsamma, även livshotande, straff.
Den försämrade situationen i Burkina Faso är en del av den militanta expansionen i Sahel. Under våren 2019 har våldet i den savann-täckta gränszonen ökat. Andra delar av landet håller på att bli allt mindre säkra. Rapporter om attacker i sydvästra delar av landet har tilltagit och det har utfärdats varningar om att Burkina Fasos södra grannar kan vara i fara för gränsöverskridande attacker.
Militärens reaktion när de nu förlorar kontrollen över delar av landet för första gången sedan Burkina Faso blev självständigt har inneburit omfattade insatser mot dem som misstänkts vara ’terrorister”. Dessa insatser har speciellt riktats mot Fula-herdar. Fula-folket är en boskapsskötande minoritet som lever i ca 15 afrikanska stater, från Senegal i väster till Sudan i öster.
Alla misstänker alla
Den humanitära krisen är har aldrig varit så djup tidigare i Burkina Faso. Massakern som ägde rum under nyår i den norra byn Yirgou resulterade i 49 döda enligt regeringen, men mänskliga rättighetsgrupper beräknade att antalet översteg 200 personer. Alla tillhörde Fula-folket. Efter att ytterligare 14 personer dödades i en attack i februari meddelade armén att den hade ”neutraliserat” 146 terrorister. Vittnen i området sade att män i militära uniformer anlände tidigt på morgonen och började avrätta folk som sov. Hittills har Human Rights Watch dokumenterat 40 mord som begåtts av beväpnade islamistiska grupper i norra Sahel-regionen sedan mitten av 2018, men landets säkerhetsstyrkor beräknas ha dödat tre gånger så många personer.
Det råder ett nästan permanent tillstånd av skräck där statliga styrkor ingjuter fruktan genom att betrakta alla som misstänkta upprorsmakare. Detta förser i sin tur de väpnade grupperna med fler rekryter, i synnerhet som de också erbjuder mat och pengar åt utsatta människor.
Förutom dödskjutningarna har över 1,2 miljoner människor i Burkina Faso drabbats till den grad att de är i behov av humanitär hjälp. Mer än 100 000 människor över hela landet har tvingats på flykt och de som stannar fruktar att de ska dödas. Frågan är bara av vem; de väpnade grupperna eller regeringen.
Vendela Rupp
Vendela Rupp studerar statsvetenskap och folkrätt vid Försvarshögskolan. Hon är en del av Mänsklig Säkerhets redaktion sen hösten 2018 och är för närvarande praktikant vid försvarsavdelningen på Sveriges ambassad i London.
Vill du skriva en text där du kommenterar, diskuterar eller kritiserar detta inlägg? Kontakta ämnesansvarig redaktör.
Ansvarig redaktör: Gerd Johnsson-Latham, klimat och säkerhet; kvinnor, fred och säkerhet.
Lämna ett svar